Svårsmälta sanningar del 3

När vi har gjort en viss sak under en längre tid får vi erfarenhet. Alltså har vi erfarenhet av livet när vi har levt länge, åtminstone av vissa segment. Men det är direkt felaktigt att sätta likhetstecken mellan denna begränsade erfarenhet och det som inom andliga traditioner är känt som visdom.

Vi har tidigare konstaterat att det liv som vi föds till på jorden är betingat av olika karmiska band, av livsuppgifter/livsmål och av läxor vi har att lära. Vi har levt förut, många, många liv - vilket i sig kan vara en svårsmält sanning för många! De som har inkarnerat många gånger är gamla själar, de som är nyare på jorden är just nya själar. Därför kommer också vissa människor till jorden med en kärna av visdom som de har byggt upp under sina många liv. Visst, de är inledningsvis barn som andra barn är mest, men de har också något annat som kommer att blomma ut när tiden är mogen. De har alltså ett enormt försprång när det gäller helhetssyn och visdom gentemot de unga själarna - ett försprång som naturligtvis är helt ointagligt under ett enda liv. Parentetiskt kan sägas att dessa unga själar dock inte tänker i termer av att de "ligger efter" eller något liknande, eftersom de ännu inte har någon aning om att det finns något annat, något stort och djupt. De måste först upptäcka livets ytliga ämnen. De kan inte starta någon annanstans än i det yttre för att flera eller många liv senare söka sig inåt. Och tänk efter: Hur många människor känner du inte själv som har ägnat ett helt liv åt i princip samma yttre ting? Någon är intresserad av exklusiva bilar, någon annan fikar och kallpratar sig igenom livet och en tredje är fixerad vid det motsatta könet livet ut. Och dessa människor har väldigt lätt att hitta stimulans i vårt samhälle! Skälet till det är uppenbart: de allra flesta människor är mer eller mindre nytillkomna och formar vår värld i kraft av just sitt stora antal. Shopping, ytliga TV-program, "rumpchocker", designkök och en aldrig sinande ström av artiklar för yttre "skönhet" är bara ett litet urval av allt de erbjuds av den "snälla" marknaden.

Dessa människor får alltså inte ett spår av visdom i livet. De kan inte få, helt enkelt därför att det skulle gå emot rådande lagar. Det synsätt som vi har matats med sedan barnsben, att äldre ska respekteras av det skäl att de besitter så mycket livskunskap, är således helt taget ur luften. Det är påhittat av unga själar som ju inte vet att det finns en annan kategori människor som har varit här många fler gånger!

Det är alltid vanskligt att generalisera, men min erfarenhet säger att många äldre är allt annat än andligt utvecklade och därför torde vara unga själar. De tror sig ibland vara respektabla i sin roll som "livslärare", men är inte sällan fast i en grav materialism, som ibland gränsar till fixering, hjärtat är cementerat efter decennier av känsloförtryck och jag-centreringen - egot - är anmärkningsvärt stor. En sådan människa har naturligtvis inte något att lära en många år yngre person som samtidigt är en äldre själ. Denne har redan sett igenom allt, eller kommer snart att göra det, vare sig det handlar om meningslösheten i att samla materiella ting, vikten av att erkänna känslor eller att dödandet av egot är grunden till inre frid.

Så blir den yngre den äldres lärare i livet!

Allt gott!

/Thorwald

Långt kvar. Mycket långt kvar.

Den norska kronprinsessan Mette-Marit är i Kashmir i två veckor bland annat för att besöka kloster. Med sig har hon en buddhistisk vägledare. Norska så kallade kristna personer är mycket upprörda över tilltaget. "Det rimmar inte att använda en buddhistisk mentor" menar man, "eftersom kronprinsessan har profilerat en stark kristen tro". Man anser att det handlar om "religionsblandning"; "att kombinera den kristna tron med den buddhistiska världsbilden" anses omöjligt. Vidare uppmanas Mette-Marit att gå till den kristna tron om hon vill få vägledning i livet.

Det kan inte nämnas nog många gånger: om Jesus och Buddha träffades - vilket de för övrigt har gjort och gör - skulle de båda le i samförstånd över att de respektive åskådningarna säger exakt - exakt - samma sak. Såväl kristendomen som buddhismen handlar om personlighetsutveckling med betoning på andlig utveckling, men i den ena åskådningen har man koncentrerad bön som grund, i den andra meditation. Så länge världen inte förstår att varenda traditionell livsåskådning har samma mål för sina utövare kommer konflikter med religiöst ursprung att florera världen över. Därför ler inte Jesus och Buddha, inte enbart. De tar sig också för pannan när de bevittnar dårskapen och den okunnighet och insiktsbrist som måste betraktas som rent otrolig med tanke på att vi skriver 2012.

Det är tydligen inte bara i Sverige som präster och religiösa av vad slag de nu vara månde borde ägna sig åt något helt annat, helst något där de är så tysta som möjligt. De är oerhört långt från någon form av andlig kompetens.

Allt gott!

/Thorwald

Svårsmälta sanningar del 2

Hur många gånger har vi inte hört människor säga:

- Jag förstår inte varför detta händer mig hela tiden.

Eller:

- Det var ett underligt sammanträffande.

Eller:

- Så här har det varit alldeles för länge nu, varför ändras ingenting?

En svårsmält sanning för oss jordbor är att vi inte finns här bara för att finnas, så att säga. Det betyder att vi inte är födda till jorden för att ägna oss åt tidsfördriv - vilket vi i vårt moderna samhälle är så bra på. Möjligheterna att stoppa huvudet i den västerländska sanden är oändliga: det finns hundratals TV-kanaler, tusentals datorspel, tiotusentals caféer, ändlösa möjligheter till shopping och så vidare. Vi kan sannerligen ha att göra tills vid dör, men problemet då är att vi inte har gjort någonting av det vi skulle göra ...

Vår existens här har sitt ursprung i ett för oss oöverskådligt nät av karma, livsuppgifter/livsmål och läxor vi har att lära. Det är dömt att misslyckas att försöka se hela mönstret, men vi måste försöka förstå så mycket vi kan av de mindre delarna. Emellertid måste vi starta med själva insikten att det faktiskt förhåller sig så att vi inte är här av en slump, utan att vi är precisionsstyrda till just en viss region, just nu i just den miljö där vi befinner oss. Den person som går igenom ett andligt uppvaknande kommer snart att bli varse dessa saker, och samtidigt kommer vederbörande att förstå hur mycket tid som redan har gått förlorad. Och den vetskapen är inte bara svårsmält utan direkt smärtsam.

Det andliga uppvaknandet kommer ofta som en tjuv om natten. Men den som sedan använder meditation som en motor för att driva utvecklingen vidare och samtidigt förkovrar sig i texter från olika traditioner kommer att bli allt skickligare på att tolka situationer och skeenden i enlighet med det egna karmat och med livsmålen och läxorna. Den personen driver inte längre planlöst runt i nyckfulla vindar utan ser sin omgivning och allt som sker där i ett helt annat ljus.

Studera ditt eget liv! Problemet med din vän/släkting är inte nytt för detta liv, utan existerar endast därför att ni fortfarande har karmiska knutar kvar att lösa, dvs. knutar av orsak och verkan (den enas oriktiga beteende mot den andra). Och vad har du för livsuppgift? Det behöver inte vara något "stort", utan något så enkelt som att lära dig att tala om känslor och bearbeta dem istället för att låta dem blockera ditt hjärta. Men det kan också vara att du ska lära andra någonting, t.ex. i skolan, eller att du ska gå med i Greenpeace och hjälpa mänskligheten att rädda miljön. Bara du själv eller en andlig lärare kan veta eller ana! Och din läxa? Ja, var du en brukspatron av den mindre medkännande sorten i en annan inkarnation, så kan du utgå från att det tunga fysiska arbetet och/eller smärtan i vänsterarmen i ditt nuvarande liv är ett resultat av det.

Det blir oerhört mycket lättare att acceptera status quo för den som har nått dessa insikter. Den personen behöver inte älta utan kan se saker för vad de är. Naturligtvis blir det inte så att vederbörande alltid tycker att allt är bra och/eller underbart, men acceptansen finns där, tack vare vetskapen om att vi har rest från någon annanstans med vårt bagage och stannar på jorden och packar om inför nästa resmål.

Smält nu att din tid på jorden innebär arbete, arbete och åter arbete med dig själv - det är bara därför du är här!

Allt gott!

/Thorwald

Svårsmälta sanningar del I

Den som utvecklas andligt kommer att se och inse saker som är fördolda för de allra flesta människor. Jag kommer att behandla sådana insikter i några inlägg framöver - och det jag kommer att skriva är inte särskilt lättsmält för alla. När sanningen visar sig vara en annan än den utgångspunkt som vi haft i åratal eller decennier krävs det mod för att ens vilja inse denna nya sanning.

Du lever i en illusion. "Hursa?", kanske du säger. "Illusion? Ånej, inte jag. Jag vet nog var jag har mig själv!" Svaret är: Det vet du säkert med jordiska mått mätt. Men du vet det inte om vi byter till en mycket, mycket större måttstock.

Den människa som nyss, eller inte alls, har påbörjat sin andliga utveckling är helt och fullt uppbyggd kring sitt ego (detta ego som jag tidigare har skrivit ganska mycket om). När du förlorar din plånbok med fem hundra kronor i, vad i dig är det som reagerar? När du blir trampad på av någon, vad i dig är det som reagerar? När någon tittar på dig och tycker att du är konstigt klädd eller uppför dig annorlunda eller har fel saker/gör fel på något annat sätt, vad i dig är det som reagerar? Svaret är egot, det ego som styr så gott som hela ditt liv. Men detta ego är ditt sinnes egen konstruktion. Det som du upplever i alla dessa situationer och tusen andra finns inte. Det finns hos dig, ja, men det betyder inte att det finns någon annanstans, på något annat sätt än i ditt huvud. Vi talar alltså om ett hundra procent subjektivitet och noll procent objektivitet. När du gör egot till sanningen är det alltså detsamma som att du gör illusionen till sanning - till din egen olycka. För till egot är kopplat alla de negativa egenskaper som du egentligen vill bli av med. Egot blir förorättat, du blir arg. Egot blir lystet, du blir avundsjuk. Egot ältar, du blir bitter. Sanningen är att livet för de flesta människor är detsamma som ett ändlöst vältrande i egot, och det avslutas inte förrän döden sätter stopp.

Lyhördheten, känsligheten, ifrågasättandet, medvetenheten om orsak och verkan och andra förmågor som du tränar upp med hjälp av främst meditation kommer att röja ditt ego. Du kommer att kunna ställa dig vid sidan om dig själv som åskådare och inte tumla runt som deltagare i egots nycker. Med ens ser du då också egots illusoriska natur. Det fanns aldrig där - det var du som konstruerade det varje sekund av ditt liv! Ditt nya jag är transparent och ger inte yttervärlden någon chans att kroka sig fast och skapa negativitet i någon form. 

Detta faktum är inte lättsmält, måhända. Men som jag säger på kurser och föreläsningar:

- Tro mig.

Och jag säger:

- Ni deltagare, kom till mig om fem år och säg att ni har praktiserat men att detta inte har hänt. Det kommer aldrig att inträffa.  

Allt gott!

/Thorwald

Glöm gröna ängar och rykande kittlar

Vi frågade oss tidigare i bloggen om det egentligen spelar någon roll för vår Bibelläsning huruvida Jesus har funnits eller inte. Svaret är i princip nej. Den visa kärnan i Bibeln finns där oavsett. Vi kan nu följa upp med att fråga: Spelar det någon roll om det finns ett paradis och ett helvete efter döden? Nej, inte alls. Visst finns det en tillvaro efter döden, men allt tyder på att det inte handlar om några regelrätta paradis och helvete (även om kyrkan historiskt haft som huvuduppgift att genom helvetespropaganda hålla folk i schack). I vilket fall är det spörsmålet oväsentligt, för det viktiga är hur vi skapar vårt paradis respektive helvete här och nu, under vår stund på jorden innan nästa inkarnation tar vid. Kyrkans män, som mer än några andra har suktat efter världslig makt genom alla sekler, har inte haft vare sig lust eller insikt nog att berätta att Bibelns - och alla andra heliga skrifters - påbud och rekommendationer rätt och slätt handlar om personlighetsutveckling och andlig utveckling medan vi är här på jorden. Låt oss därför tänka mindre på gröna ängar där lejon och får leker sida vid sida, och likaså mindre på kittlar med rykande svavel där djävulen stoppar dem som någon gång råkar göra något fel i dogmatismens ögon.

De sju kardinalsynderna, som exempel, leder eller leder inte till helvetet på andra sidan detta livet. Det vet vi inte - och det spelar ingen roll. Vad vi vet är att de leder till jordisk oro och olycka och till andlig och därmed allt genomsyrande misär. Högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och lättja är inget som som hör till ett utvecklat inre, utan är kopplade till egot, detta ego som på sätt och vis är en röd tråd genom hela bloggen, om man så talar om kristendomen, zen eller någon annan åskådning. Kardinalsynderna är alla kopplade till begär på olika vis. Begär kan man - på buddhistiskt vis - se som ett allt innefattande problem; begär av olika slag rymmer allt som skadar den fysiska och andliga människan och som hämmar hennes andliga utveckling. Avundsjuka är således ett begär efter något, likaså högmod, vrede och så vidare.

Precis som vi tidigare har konstaterat att Jesu öde har mycket att lära oss om vår egen väg i detta liv, ska kardinalsynderna fungera som rättesnören i detta liv. Den som kastar av sig egot och inte behärskas av begär har nått dithän som Bibeln, och alla andra heliga texter, pekar: till det inre paradis som finns tillgängligt för var och en av oss. Låt oss inte fastna i bokstavsläsning av alla värdefulla skrifter - det har vi fått mer än nog av i både medeltidens kloster och i 1900-talets kyrkbänkar. Bibeln är till väsentliga delar bildspråk, symbolik - vi kan kalla det vad vi vill. Djävulen straffar oss inte för att vi begår kardinalsynderna, det är kardinalsynderna i sig som är djävulen, därför att de ger oss svårigheter, förleder oss att slösa bort vår oerhört värdefulla tid på jorden, skadar oss och dödar oss. Om vi förstår detta blir Bibeln med ens mindre "konstig" och abstrakt, den blir tvärtom väldigt jordnära och lätt att förstå. Den blir en guide i livskunskap! Den person, däremot, som väljer att läsa och tolka Bibeln bokstavligt, och tro och leva därefter, kommer för alltid att vara rädd för kitteln vid minsta begånget fel, och hade därmed fått ett gladare och trevligare liv om vederbörande aldrig hade öppnat boken.

Allt gott!

/Thorwald

Bibelns visdom är till för att appliceras

Att Jesus faktiskt fanns är de flesta sakkunniga överens om. Men om han så inte hade funnits, spelar det då någon roll när vi studerar Bibeln? Egentligen inte, för visdomen finns i boken oberoende av om han var en historisk person eller ej. Visdomen finns oberoende av släktträd, oberoende av antal profeter och oberoende av huruvida Paulus befann sig i Rom eller inte när han skrev ett visst brev. Alldeles för mycket kraft har lagts genom seklerna på att försöka utröna det ena och det andra; ja, olika åsikter i sakfrågor har som bekant till och med lett till konflikter och krig, vilket tyvärr visar hur infantila många "religiösa" är. 

Om vi istället ser till det väsentliga, alltså Bibelns budskap, kan Jesu liv (fiktivt eller ej!) ge oss ledtrådar när vi vill lära känna och förändra oss själva. Jesus dog och återuppstod. Säkert var det så att han förråddes av Judas, ställdes framför Pontius Pilatus och sedan blev korsfäst, men oavsett kan vi applicera hans öde på våra egna liv. För vi ska också dö och återuppstå. Det är målet för varje spirituell adept. Den gamla människan med de negativa sidorna ska bit för bit försvagas tills döden inträder och en ny människa föds, en människa med ett inre av hög kvalitet. Denna människa har besegrat avundsjuka, begär och andra egenskaper som vållar olycka i förlängningen. Dessa kan inte hålla den nyfödda människan i sitt grepp eftersom hon har sett igenom dem. Hon ser deras sanna natur - de är illusioner. Och något som inte finns kan inte hålla fast någon.

"Du kommer att dö på meditationskudden" säger man inom zenbuddhismen. Och tarotkortet Döden (bilden ovan) visar samma sak. Den inre döden följs av något nytt, något vackrare. Se alltså hur så vitt skilda traditioner strålar samman i sin visdom om den andligt inspirerade människans utveckling! Kristendomen från främre Asien, zen som utvecklades i Kina och tarotleken av dunkelt - men möjligen av medeltida italienskt - ursprung - alla säger de samma sak. Och vi kan gå till vilken tradition som helst: hinduismen, taoismen, shamanska riktningar, de pekar åt ett och samma håll. Lägg det på minnet, de pekar åt ett och samma håll och deras budskap finns där för att användas av oss i vardagen. Detta ska vi veta när vi reflekterar över Bibeln och dess plats i vår sekulariserade värld. Jesu liv, gärningar och död och vad vi kan lära oss av dem är av större vikt idag än någonsin förr.

Allt gott!

/Thorwald

Vår bortglömda heliga skrift: Bibeln

"Att gå över ån efter vatten" är ett gammalt ordspråk. I spirituella sammanhang är detta just vad vi ofta gör! Vi läser och lyssnar till buddhismens visdom, vi smyckar oss och våra väggar med tai chi, den världskända symbolen som av många kallas "yin/yang-tecknet", vi lyssnar till yogis och zenmästare - och samtidigt glömmer vi bort att det muntliga och skriftliga budskapet i dessa läror, såväl som den visdom som ryms i symboliken, finns i Bibeln, vår "alldeles egen" skrift.

Det är givetvis bara av godo att vi tar del av så många spirituella traditioner som möjligt, inte tu tal om annat. Men vi behöver omvärdera vår syn på Bibeln. Den är inte mer sagobok än någon annan helig skrift. Den ger oss inte några "hemskare" levnadsregler än vilken annan klassisk text som helst. Den är inte heller något att göra sig lustig över och vifta bort som nonsens. Men tänk efter: Är det inte på dessa sätt som vi ofta reflekterar över Bibeln? När jag berättar om heliga skrifter som är av betydelse för mig, personligen, möts jag ofta av förvåning när jag nämner Bibeln. Det är märkligt - eller också är det kanske inte det. Bibeln, har vi i vårt sekulariserade samhälle fått lära oss, är något för gamla damer och farbröder som inte har tagit till sig av våra nya (läs: tekniska) kunskaper. Jaja, låt dem fortsätta att tro på att Noa byggde en ark som han fyllde med djur och att Mose delade havet med sin stav.

Det är sant att äldre generationer inte tilläts att reflektera över Bibelns djupare budskap, utan lärde sig att rabbla och betrakta varje bokstav som bokstavlig. Men vi bör veta bättre. Ser vi Bibeln i klart ljus blir vi snart varse att den rymmer samma livsvisdom som vi möter världen över, nu och i alla tider. Det handlar om kärlek, måttfullhet, balans, segern över egoismen och så vidare. Mitt råd är att du läser denna ytterst värdefulla bok utan de eventuella förutfattade meningar som du har, så kommer du att hitta en skatt.

Allt gott!

/Thorwald

Svenska präster ... igen ...

I stora delar av världen erbjuder prästerna sina medmänniskor sådant som det övriga samhället inte kan stå till tjänst med. Men inte hos oss! Nu är det EM i fotboll och Sveriges präster passar på att göra ett nytt drag i kampen för att verksamheten inte ska gå fullständigt omkull. I Romelanda blir det fotboll på storbilds-TV, minsann! Den ansvarige prästen påpekar att kristendom inte bara handlar om att möta Gud, utan också om att möta människor. Ett trivialt uttalande, lindrigt sagt. I ord och handling gör prästerskapet diverse trixiga manövrer för att till varje pris dölja sanningen. När ska någon präst säga följande? 

"Vi präster förstår inte hur vi ska förankra andligheten hos människor. Eller ... vi vet faktiskt inte vad andlighet är överhuvudtaget. Skälet till det är att vi själva är andligt outvecklade. Det vi har lärt oss under utbildningen är bokstavsläsning av Bibeln, administration och att vi ska finnas i samhället på samhällets villkor - vi ska alltså inte sticka ut från mängden och tala om underligheter som andlig utveckling. Då kan människor tro att vi är konstiga, och det klarar vi inte eftersom vi själva är så bedrövligt dåligt andligt förankrade. Vad ska vi svara om någon frågar vad vi kan erbjuda? Meditation? Äsch. Kontemplation? Äsch. Det är bäst att öppna disco, hålla pubkvällar och montera upp storbilds-TV:n så att ingen börjar ställa svåra frågor. Och då förstår vi också själva vad vi gör eftersom vi är mer sekulariserade än någon annan."

Jag har uppmanat Sveriges präster förut och jag gör det igen: sluta att göra er till åtlöje.

Allt gott!

/Thorwald

Svenska präster, ni lyckas tydligen inte vakna?

Technofest i kyrkan, pubkväll i kyrkans regi ... Stolta präster berättar för journalisterna att de minsann lockar folk till kyrkan! Det är naturligtvis inget fel i sig på varken technofester eller pubkvällar, men är det svenska kyrkans uppgift att anordna dem? Givetvis inte, särskilt inte när behovet av andlig vägledning är skriande stort i både Sverige och i de flesta delar av övriga världen. Fester och pubar finns det gott om - prästerna behöver inte, i sin stora yrkesmässiga och andliga vilsenhet, agera inkastare. Vi har sett i åratal att de famlar efter alla halmstrån som finns i närheten för att inte kyrkorna ska ramla ihop fullständigt, och nu har de funnit ett: de ska göra det som alla andra krögare gör, nämligen att låta människor dansa och dricka i lokalerna. Men är det verkligen med stolthet som de presenterar sina "landvinningar"? Nej, knappast. Det finns ingen rörmokare som åker hem till en kund och säger att han inte kan ordna rören men att han minsann kan fläta pil, och är uppriktigt stolt över det.

Svenska präster: gör er inte till åtlöje mer. Erkänn utan omsvep att ni inte har fått någon andlig kunskap under utbildningen och att ni således inte är kompetenta att leda människor på den andliga vägen, så kommer ni att mötas av både respekt och förståelse. Nu möts ni inte av varken det ena eller det andra.

Allt gott!

/Thorwald

Ett ovärderligt resultat av mindfulness IV: Vad kul det blev!

Tänk dig en sedvanlig "tråkig" uppgift, som att skruva i en skruv eller hänga upp tvätt. Eller skala morötter. Vanligtvis vill du bli färdig så snabbt som möjligt så att du kan göra nästa sak, och nästa och nästa ... Men när du har tränat sinnet en längre tid genom meditation, och på så vis börjat aktivera dels känslan för vad mindfulness är för något, dels viljan att vara närvarande i nuet, kommer du att upptäcka att alla "tråkiga" saker faktiskt inte är så tråkiga - de har ett egenvärde! De blir mål i sig, inte (bara) medel för att komma vidare! Det blir då intressant för dig hur du rör kroppen, hur du aktiverar sinnena när du utför uppgiften och hur du koncentrerar dig. Du gläds åt situationen. I praktiken är det både svårt och tidskrävande att nå detta stadium, men när du väl är där blir många moment i det dagliga livet så mycket lättare att handskas med. Och är det inte just det som vi behöver, redskap för att förenkla och harmonisera vardagen? Det må kallas kensho eller ej, men nyttan med dem behöver man knappast tvista om!

Allt gott!

/Thorwald

Ett ovärderligt resultat av mindfulness III: Du är oskadd!

Människan är ett djur bland alla andra djur. Vi är det intelligentaste djuret på vissa sätt, men samtidigt den enda av jordens alla arter som inte lever i nuet utan mycket oftare i det förflutna och i framtiden, i ett hav av känslor, viljor och begär. Tänk emellertid om ursprungsmänniskan hade fungerat på samma sätt! Hon hade blivit skadad eller dödad av rovdjur eller av andra människor; hon hade skadat sig på sina vapen och fått en livshotande blodförgiftning; hon hade ramlat ner från trädet och brutit benet - och så vidare. Detta kan vara värt att tänka på även i vår tid med tillgång till kompetent akutsjukvård, vårdcentraler och tusentals mediciner. Den som skottar snö och samtidigt lyssnar på radio och pratar med grannen har fel uppmärksamhet. All koncentration ska fästas på två saker: dels på snöskottningen, dels på ryggen. Då undviker vi 9 av 10 ryggskott och mycket lidande - för ett ryggskott är lidande även på 2000-talet! Tänk på alla gånger du har skurit dig, stuckit dig, bränt dig, stukat foten: knappast någon av dessa gånger har du varit verkligt närvarande i nuet. Men med mindfulness kan du vara näst intill säker på att förbli oskadd!

Allt gott!

/Thorwald

2011 är snart till ända och ...

... jag vill tacka alla er som har tränat för mig under året! Och jag vill lyckönska alla er som detta år har insett att det finns andra värden än dem som lejonparten av vårt samhälle står för - konsumtion, egoism och habegär. Ni är fler än någonsin! Över hela världen har det uppstått rörelser som vänder sig mot diktatorer, mot politikernas alla lögner och storföretagens utnyttjande av människor. Ur spirituell synvinkel har 2011 därmed varit ett mycket bra år och min tro är att 2012 i än högre grad kommer att få de onda värdegrundernas beskyddare att darra! Gott nytt år, Wall Street!

Och gott nytt år till alla mina andliga vänner!

/Thorwald

De första flammorna börjar ta sig

I mitt arbete möter jag många människor som förstår hur fruktansvärt fel ute mänskligheten är. Det karma som mänskligheten har byggt upp - till 99 % under 1900-talet och 2000-talets första år - är ohyggligt negativt och kommer att få konsekvenser som når motsvarande grad. Att karma måste justera obalanserna är inget som förundrar dem som använder det sunda förnuftet för att navigera genom livet och har en viss spirituell insikt. Men en stor majoritet av mänskligheten tror att vårt sätt att leva och behandla varandra och vår planet är hållbart i längden. Så är inte fallet.

Romarna trodde att deras rike skulle vara för evigt. Det trodde också Alexander den store, Kublai Khan, Saddam Hussein och många, många fler. Det tror även USA - eller ska vi kanske säga har trott fram till nu. Men USA kommer aldrig mer att bli ledande, utan falla samman, vilket kommer att leda till oöverskådliga konsekvenser för hela världen. Europa och eurozonen kommer att uppleva kriser och svårigheter som vi tidigare inte kunde ana ens i fantasin. Världen - så som vi känner den - kommer att ändra karaktär. Och allt detta ligger endast månader eller ett par år bort. Och allt har förutsagts, tolkats och förståtts av dem som inte har velat leva på det sätt som de flesta gör. I vår tid, slutet av 1900-talet och början av 2000-talet, slutar flera av forntidens profetior. Det handlar alltså inte bara om den vitt omtalade Mayakalendern som anger tidens slut till 2011, alternativt 2012 i andra tolkningar. Indianstammar i Nordamerika räknar tiden mellan 1990-talets början och 2014 som de stora omdaningarnas tid, men även som tiden för nyskapande. Vår planet och våra egna själar kommer under den här tiden att kräva sin tribut för all egoism och girighet som vi har levt ut. Efteråt kommer något nytt att växa fram, och i detta nya kommer vi att betrakta tillvaron på ett helt nytt sätt. Vi kommer att tvingas vara glada för det lilla, lilla medan det gamla nöjeslystna och kräsna sättet att leva livet då finns bakom oss och inte kommer tillbaka. Det vi kan göra just nu är att fundera på vilka förberedelser som kan vara lämpliga.

Jag gläder mig över den förändring som nu har inletts och som inte kan stoppas. Ty stoppas kan den inte med några mänskliga instrument. Den är förutspådd, oundviklig och naturlig. Mänskligheten måste ändra kurs, annars kommer något nytt aldrig att kunna ta sin början. Och något nytt måste ta sin början eftersom vår nuvarande värld är ohållbar. Innerst inne vill vi alla ha detta nya som kommer, men endast få känner sitt andliga jag tillräckligt bra för att förstå det. Vad vi däremot inte vill ha är den tid som kommer före - och som motsvarar The hanged man i tarotleken för dig som känner till den - men den perioden är alldeles nödvändig.

Allt gott!

/Thorwald

Mer om kensho

Andlig praktik omvandlar dunkel till skinande ljus, vilket jag hoppas att den här bloggen förmedlar, och jag har tidigare skrivit om kensho, som de mindre upplysningserfarenheterna kallas inom zenbuddhismen. En sådan har du fått när du börjar leva ditt liv utifrån insikten att varje sekund av ditt liv skapas av dig själv och att du därmed varje sekund har chansen att låta nästa sekund leda mot något bättre. Nu är inte detta någon nyhet, men att läsa eller höra om tankeenergiernas kraft att bygga upp eller förstöra är långt ifrån detsamma som att ha insett deras kraft och dessutom tränat upp förmågan att styra dem. För den som inte tidigare har mediterat befinner sig detta stadium år in i framtiden, men var och en kan givetvis nå dit! Inifrån djupet av dig själv kommer då förståelsen av hur lätt det faktiskt är att frambringa en bra dag (och därmed en bra vecka, månad ...) ur olika perspektiv. Huruvida den aktuella dagen är särskilt "rolig" i sig eller inte är ovidkommande. Den kan vara hur "tråkig" och innehållslös som helst, med regn, blåst och vardagsbekymmer, men den kommer ändå att bli ett exakt resultat av dina tankar. Den insikten är ensam mödan värd!

Allt gott!

/Thorwald

Svenska präster, vakna!

Kristendomen hör till de livsåskådningar som har vantolkats till nästintill oigenkännlighet. Något gick fel för länge sedan, obegripligt fel kan man anse idag. Hela läran svävade efter hand iväg från sin kärna, och blev ett redskap för krigsherrar, präster i politikens tjänst och andra maktmän som var allt annat än andligt intresserade. Bibelns vackra påbud förvandlades till en guide till tvång, våld och dårskap, och ur någon synvinkel kan man kanske säga att detta kulminerade under häxprocesserna då förvridna tolkningar av Bibelns budskap om Gud och djävulen användes i syfte att förtrycka, tortera och avrätta kvinnor. Med tanke på historien är det märkligt att ingen - mig veterligen - officiell representant för kristendomen har försökt att gå tillbaka i tiden och dra fram lärans grunder i ljuset. En sådan utredning måste göras. Den bör betona likheterna mellan kristendomen och exempelvis buddhismen, som är så livskraftig och har en likartad betoning på praktik och individens eget andliga arbete. Utredningen måste visa vad Bibeln egentligen vill säga oss och hur vi ska leva dess budskap! Om prästerna kunde visa att de är kompetenta att räta ut frågetecknen och dessutom visa att Bibelns ord är högrelevanta för vår nuvarande disharmoniska tillvaro skulle det gynna en kristendom som i dagsläget för en vacklande tillvaro i kyrkor som ekar tomma. "Kristendomen, vad är det för något? Vad ska jag med den till?" frågar väldigt många människor idag. Och inte blir saken bättre av att kyrkans representanter i slutet av maj 2011 återigen figurerar i massmedia med sina sexuella förbrytelser. Det är inte märkligt att vi är ett så starkt sekulariserat land - vi kan inte ty oss till något som vi inte finner meningsfullt eller ens begriper och som företräds av människor som alldeles för ofta själva är andligt tomma, okunniga och i några fall rent kriminella. Så: Vem inom kyrkan antar utmaningen att visa vad kristendomen är för något? Vem vill berätta för allmänheten om andlig utveckling, kontemplation, energi, bönens kraft, karma och de bibliska påbuden på ett sätt som visar på stor insikt och som får människor intresserade därför att dessa saker har med deras vardag att göra? Vem vill betona vikten av att inte rabbla tomma ord varje söndag klockan 11 "därför att det ska vara så" utan istället handla i det dagliga livet? Vem har kunskap - OM NÅGON? Vakna, präster, och finn er roll i samhället - och klarar ni inte det bör ni ha ett annat yrke.

Allt gott!

/Thorwald

Ett ovärderligt resultat av mindfulness II: Vad lätt det gick!

En vardaglig men mycket praktisk, fascinerande och rolig vinst med mindfulness är att du kommer att få mycket lättare att utföra det som du vill ha utfört, på ett sätt som ibland nästan liknar magi. Har du svårt att få upp locket till syltburken? Ligger den där stenen i gräsmattan orubbligt fast trots att du bänder och bryter, svettas och tar i? Har du bränt vid kastrullen och misslyckas med att rengöra den? Letar du efter något utan att hitta det och blir allt mer irriterad? Låt då din tankeenergi gå till det som du vill få gjort, och till endast det. Försök att vara lugn och samlad, inte irriterad och stressad i tanke och handling. Tänk absolut inte på vad du ska göra härnäst utan endast, moment för moment, på vad du gör just nu. Du kommer att få se att situationen löser sig automatiskt. Garanterat. Kanske löser den sig inte alltid på det sätt som du väntade dig, men den löser sig.

Allt gott!

/Thorwald

Ett ovärderligt resultat av mindfulness I: minimalt energiläckage

På diverse apparater som datorer och kopiatorer finns som bekant något som heter "energisparläge". Ett sådant har vi människor också, men för oss är det inte bara att trycka på en knapp ... Istället måste långvarig träning till. När du har kommit dithän att du till största del kan vara i nuet under vardagens (och arbetets) alla sysslor kommer du att spara stora mängder energi. Hur? Enkelt! Varje tanke är energi - och egentligen är det synd att vi inte kan mäta denna energi i kalorier eller någon annan enhet, eftersom alltihop då hade blivit mycket mer konkret och lättförståeligt! Hur som helst: om du inte praktiskt har upplevt att tankar är detsamma som energi, så kommer du förr eller senare att få den insikten. Till mig kom den under energiballongen, den stående qigongmeditation som beskrivs nedan i bloggen. Jag var ganska nära slutet av meditationen när jag plötsligt blev kraftigt irriterad över en sak. Kroppen reagerade direkt på känslan och benen dränerades på energi. Att det märktes så tydligt hade säkert att göra med att jag var ganska trött i benen efter cirka 30 minuter, men tröttheten förändrar inte principen: med tankar och tillhörande känslor försvinner energi ur kroppen, som om den vore en perforerad ballong.

Den här upplevelsen var viktig eftersom den väckte min uppmärksamhet kring energiläckage och dess orsaker. Nog hade jag läst om saken tidigare, men som sagt: intellektuell förståelse och insikt är två helt olika saker. Idag - med upptränad känslighet - kan jag säga att skillnaden mellan dagar i koncentration och forna splittrade dagar är mycket stor, vad gäller hur stora energireserver som finns kvar framåt kvällen. Trött av fysiskt arbete kan man givetvis vara, trött på ett "skönt" sätt. Det är en helt annan sak än att vara energidränerad efter en dag med tusentals ovidkommande tankar och svallande känslor.

Innan det är möjligt att tillbringa större delen av en dag i nuet måste du bygga upp din koncentrationskraft. På japanska heter den joriki och tillmäts största vikt, som en form av milstolpe i den spirituella utvecklingen. När du har den öppnas dörrar till fortsatt utveckling. Svag koncentrationskraft är däremot ett hinder för det allra mesta. Du bygger den genom sittande meditation, vars stillhet du sedan successivt för in i vardagen.

Allt gott!

/Thorwald

Googlingar ...

Det är ganska intressant att googla även om det sker lite slumpartat och högst ovetenskapligt! En sökning på "botox" ger 10,2 miljoner träffar. "Computer games" är flera snäpp vassare med 288 miljoner träffar. "Sports car" tycks vara ett ännu viktigare begrepp för mänskligheten att döma av de över 1,2 miljarder förekomsterna, och nästan lika viktigt är "fashion" med 938 miljoner. Inte heller "make up" är oviktigt (588 miljoner). Till allt detta behövs dock "money" (nära 1,8 miljarder).

Bland de mest använda av de ord som jag spontant kan komma på finns - inte helt oväntat - ordet "business" med drygt 3 miljarder träffar. Och vilket är i topp? Jo, "TV"! Ordet används nära 3,5 miljarder gånger och man kan faktiskt undra hur vi en gång kunde klara oss utan vår kära vän!

Givetvis används dessa ord i alla möjliga sammanhang och på olika sätt, men visst får vi en fingervisning om mänsklighetens intressesfärer. Det är också lätt - tack vare Google - att se hur vi egentligen mår; vår självkänsla speglas väl av att en fras som "makeover yourself" ger över 6 miljoner träffar. Och hur är det ställt med vårt samhälle när en sökning på ordet "shopaholic" ger nära 7 miljoner träffar och "näthat" genererar 61 tusen, det senare alltså bara på svenska sidor?

Vi har lång väg kvar och bör börja gå så snart som möjligt.

Allt gott, vänner!

/Thorwald

Koncentration - meditation - kontemplation

Det har gått troll i ordet "meditation". Inte sällan används det för att beskriva ett tillstånd som alls inte är meditation utan istället koncentration (och ibland inte ens det utan bara "avslappning från jobbet"). Man hör exempelvis någon säga att vederbörande "mediterar genom att rikta fokus på en ljuslåga" eller att "ridning är min meditation, då mediterar jag", vilket en kvinna sa till mig för ett tag sedan. Det kan vara värt att bringa lite ordning i detta så att du lättare kan följa din egen utveckling och sätta ord på de olika delarna.

Mediterar gör du när ditt sinne är tomt, fritt från tankar, och endast då. Du känner omedelbart igen ett meditativt tillstånd när du glider in i det. Du vilar i intet. Du och din omvärld både finns och inte finns. När ditt medvetande inte vet om varken dig själv eller något annat är du där. Och allt som förbereder dig för detta tillstånd är koncentration! Genom koncentrationen kan du glida vidare, oavsett om du väljer att se in i en ljuslåga, fokusera din andning eller lyssna på vågbrus.

Kontemplation då? Ja, det kan också kallas "tankeövning" och kan vara ett sätt att fördjupa de insikter som kommer till dig under din andliga utveckling. Att studera en blomma ur ett spirituellt perspektiv - till exempel att begrunda dess färg och form och det faktum att den lever - är ett exempel på en kontemplation. Ett annat är om du ställer frågan "Vem är jag?" och ser vilket svar som kommer, omgående eller med tiden. Kontemplationen kan alltså beskrivas som ett specialstudium som är kopplat till meditationspraktiken.

Allt gott, vänner!

/Thorwald

Det kommer inte att fungera. Förrän ...

Vi har många önskemål om hur samhället ska se ut. Vissa av dem är unika för den enskilda individen, men nog finns det en del visioner som är gemensamma för nästan alla: vi vill inte att människor i allmänhet och barn i synnerhet ska fara illa, vi vill värna om naturen och vi vill känna mindre stress, för att nämna några. Och inte minst vill vi ha fred i världen.

Det tragiska är att allt sådant förblir fullkomligt utopiskt så länge vi inte hittar problemens kärna. Och den - den finns inte i sammanträdesrummen, i en utökad lagbok eller i fler poliskontroller. Inte heller i jämställdhetsplaner och andra papperstigrar, i omorganisationer eller i fler chefer på mellannivå. Och inte ens i några utbildningar eftersom utgångspunkten där alltid är att mänsklighetens dilemman ska rättas till utifrån, med hjälp av intellektet. Lösningar ska tänkas fram, säger man där, och sedan med tvång appliceras på problemen, de ska inte stiga upp ur djupet på ett lugnt och naturligt sätt genom vår utveckling som människor. Givetvis har vi vårt intellekt att tacka för mycket, men man kan inte tänka och tvinga bort girighet, egoism och fattigdom. Sådant försvinner istället naturligt när vi växer inombords.

Ja, lösningen på världens ökande problem finns inom oss, och bara där. När de mjuka värdena tar överhanden börjar förändringen till något bättre. Då kommer vi snart nära nollvisionen i trafiken - utan fartkameror och räckor av nya lagar. Då kör vi ju bil med hänsyn och omdöme, på ett så självklart sätt att vi inte ens tänker på det! Men så länge egots hårda värden styr kommer vi att må dåligt under vårt eget karmiska tryck och fortsätta att undra varför ingenting hjälper, mer än kortsiktigt och ytligt.

Allt gott, vänner!

/Thorwald

Solnedgång vid Hammars backar, Ystad, slutet av januari 2011

Du är evig och kommer att uppgå i det stora eviga när tiden är inne. Fortsätt, fortsätt! Det finns inget slut, bara en bortre gräns att passera. Den insikten skapar en stabil trygghet.

/Thorwald

Praktik i vardagen, ända från början

Redan i början av din praktik finns det saker som du kan tänka på i vardagen, när rutiner och bestyr tränger sig på som mest! Självklart är du bäst på att hitta just dina vägar till tillämpningar, men här kommer fem förslag:

Sänk det fysiska tempot så ofta du kan. Då följer sinnet med och går automatiskt ner i varv. Meningen är dock inte att du ska utföra allt i slow motion - om du låter en syssla ta 12-13 minuter istället för 10 och observerar vad du faktiskt gör är det guld värt!

Reflektera över dina positiva och negativa känslor. Varför kommer de just nu? Varför försvinner de igen? Se om du hittar röda trådar till förståelse som du sedan inte släpper.

Räkna till 10. Det har vi hört sedan barnsben, men det är ett jättebra sätt att inte låta sig dras med av uppflammande känslor och därmed förstöra sin egen dag.

Reflektera över saker och tillstånd: Om det till exempel är kallt ute, så analysera det faktum att du fryser. Hur tar sig kylan in i ditt sinne? Kan du frysa mindre - åtminstone tillfälligt - om du fokuserar på fenomenet kyla som sådant?

Värdesätt besvärliga situationer eftersom de har mycket att lära ut. Som den här: i morse gick min sambo ner i källaren och satte foten i en vattenpöl. Vatten, vatten överallt. Det hade strömmat upp ur en brunn utanför, i källartrappan, efter att systemet inte hade kunnat handskas med allt smältvatten. Vatten är som bekant ett smidigt element som lätt hittar under tröskeln till en källardörr ...

Feber har jag också haft hela dagen ... Så vad bör man känna? Ja, inte är situationen r-o-l-i-g! Men målet med sinnesträning är inte att man ska tycka att sådant här är roligt, bara att man ska möta det med stilla acceptans. Det är varken roligt eller tråkigt, det är. Det bara är. Dagen blev sådan och hade avloppssystemet fungerat hade dagen blivit annorlunda. Kort och gott. Om man når insikten att saker och ting bara är kan inte känslor haka sig fast - de har inga negativa tankar att haka sig fast vid.

Nu, 12 timmar och många hundra östa liter senare, har vi fått tag på en pump som går i natt.

Godnatt!

/Thorwald

Jag fick frågan ...

... hur mycket jag själv tränar. Ja, 10-12 timmar per vecka, ibland kanske 14 timmar. Men så statiskt och avgränsat är det egentligen inte; mindfulness ska alltid finnas där, alla vakna timmar, som meditationens förlängda arm. Därtill ska man alltid ha "hjärtats frågor" i åtanke.

Min grundträning är den zenbuddhistiska meditationen och en qigong vid namn Sex hemliga ord. Andra viktiga delar är qigongen De åtta silkesbrokaderna och småövningar som fingerandning (qigong), meditation på sjätte chakrat ("tredje ögat") och Energy body exercise, en energimeditation/kroppsscanning hämtad från druidismen, den fantastiska keltiska spirituella traditionen. Ibland lockar också Energiballongen, som du kan läsa om längre ner i bloggen, och åtminstone en gång i veckan gör jag en av mina favoriter, Det lilla himmelska kretsloppet, som är en cirkulerande energimeditation på två av våra energimeridianer. Och så kompletterar jag med tai chi i form av den s.k. 24-formen.

Man får hitta sina egna favoriter och kombinationer bland alla övningar. Andra varianter av både meditation och qigong lär jag ut utan att utöva dem själva. Det är en stor fördel om du lär dig många olika och således får mycket att välja mellan. Du har alltid lust med någon!

(Bilden ovan föreställer två druider. Druiderna - främst kända från de brittiska öarna - hade stora kunskaper om energihantering och om naturens resurser för helande. De var spirituellt mycket högtstående.)

Allt gott!

/Thorwald

Praktiken: disciplin, inte tvång

Vid ett otal tillfällen har jag fått frågan: "Hur mycket ska jag träna?" Ja, egentligen är det en fråga som man skulle kunna dyka ganska djupt i! Men att överdriven praktik enligt någon form av tvångsprincip inte leder längre, den saken är ganska klar. Vad du än praktiserar för något vid ett specifikt tillfälle är koncentrationen inblandad, och den djupa fokusering som krävs för att övningen ska bli meningsfull kan du bara hålla under en begränsad tid. Sinnet sparkar bakut om du försöker tvinga det alltför långt; rätt metod är istället att vänligt men bestämt sätta måttlig press på det och lyssna när det tackar för den här gången. Därefter kan du väva in insikter och erfarenheter från praktiken i vardagslivets sysslor och utmaningar (vilket också har varit målet för all spirituell träning sedan urminnes tider).

Vi kan ta meditation som exempel: om du sitter 30-45 minuter varje dag och verkligen ger dig hän den tiden, så är det fullt tillräckligt för att meditationen ska sätta igång de förändringsprocesser som jag har skrivit om tidigare. Det är föga bättre att sitta två timmar eftersom tankarna kommer att vandra mer och mer. Kanske kan du hitta viss stillhet under kortare stunder även då, men resultatet står inte i proportion till den tid du lägger ner. Dessutom är risken mycket större att du tröttnar på alltihop och slutar för gott. Däremot kan din fokusering vidmakthållas om du efter ditt 30-minuters meditationspass helt byter övning, till t.ex. någon form av qigong. Då skiftar du helt föremål för din koncentration och den kan då hålla en stund till och kanske även öka.

Symbolen vid namn tai chi på bilden ovan visar ett idealtillstånd, en fullständig harmoni mellan de båda grundenergierna yin och yang. Denna harmoni kan gälla universum, naturen, människans värld eller vad som helst, även ditt eget sinne. Sträva efter att ha den balansen. För mycket yang (i det här fallet = tvång) bränner ut och frustrerar, för mycket yin (= otillräcklig självdisciplin) leder ingenstans, och det frustrerar också. Lär dig att säga till dig själv: "Nej, nu får jag ta mig samman!" Lär dig också att säga: "Det funkar inte alls, äsch, jag försöker imorgon igen!"

Försök att inte hoppa för mycket mellan olika spirituella inriktningar. Många andliga sökare gör det, i ett försök att hitta en väg som är "lätt" och ligger utplanad framför dem. Givetvis måste man hitta något man trivs med, men någon lätt väg finns inte. Det finns människor som låter lura sig i många år av tron att det finns någon utstakad bana som inte kräver arbete och uppoffringar. Men så är det inte. Alla riktningar inom den spirituella träningen leder mot samma mål: en komplett personlig utveckling. Och grunden är densamma: arbete och åter arbete.

Jag har nämnt det tidigare men vill säga det igen: läs och praktisera, men läs inte istället för att praktisera. Även detta är vanligt, tyvärr. Tusen böcker om meditation eller qigong eller något annat kan inte ersätta erfarenheten. Detta är ju egentligen självklart inom livets alla områden, men många går i fällan och läser på tok för mycket på bekostnad av träningen.

En tredje sak har med självdisciplinen att göra (alltså med egot!): du måste kunna offra - offra ett tv-program en kväll, ett glas vin en annan kväll och en fika ute en tredje kväll. Enligt den gyllene medelvägen ska du självklart inte alltid offra, men du måste vara beredd att göra det när det krävs. Spirituell träning måste bli en av de allra största prioriteringarna i ditt liv, annars kommer inget att hända. När du har nått över de första trösklarna och börjat se konkreta resultat blir det enklare att skära bort sådant som tidigare hamnade högt på listan, men jag vet att många faller innan dess. Väldigt många, tråkigt nog. När "träningsvardagen" sätter in - perioderna utan andlig kontakt och utan synbara framsteg - kan det vara nog så svårt att ta sig samman.

När det är besvärligt: tänk på att du alltid går framåt även om det inte känns så. Rätt vad det är kommer resultatet av en längre tids praktik i dödläge, och då får du en ny injektion. Ge inte upp. Ge framför allt inte upp i början!

Allt gott till er!

/Thorwald

Karma: Livets underbara bumerang!

Karma är ett av buddhismens stora begrepp och ordet brukar ges innebörden "lagen om orsak och verkan". Själva tänkandet bakom finns inte bara inom buddhismen utan torde vara en av de stora sanningarna i alla insiktsfulla kulturer, men det är buddhismen som har introducerat det här i väst, för oss. I alla fall "på riktigt". För visserligen stöter man på karmiska ordstäv även inom kristen tradition, som det välkända "som man sår får man skörda", men såvitt jag vet har inte kyrkan betonat vikten av att verkligen leva och handla utifrån karmiska principer. Bibelns visa ord har vattnats ur och blivit till något vackert men innehållslöst.

Vad är då karma för något? Ja, karmalagens grund är just att vi får tillbaka det som vi sänder ut, positivt såväl som negativt. Karma är världens och mänsklighetens justeringsinstrument som alltid strävar efter att det som är i obalans skall återföras i balans. En gärning av något slag kan aldrig försvinna i tomma intet, utan återförs av karma till den som handlade. Karma är för de flesta något negativt, och förekommer oftast i resonemang om bestraffning, troligen därför att dess negativa konsekvenser är både vanligare och tydligare än de positiva och har varit så i eviga tider. Men karma i sig är inte något varken negativt eller positivt. Karma bara är och finns, och vilken skepnad den visar sig i beror på oss. Positiv karma som kommer av goda gärningar är givetvis värd att kämpa för - det är alltså inte så att något är "farligt" bara för att det skapar karmiska konsekvenser!

Karma är alltså inte alls någon komplicerad lag. Om du har utfört goda ting men ännu inte fått någon belöning, så kommer den, förr eller senare (om än kanske inte i den form du väntade dig eller önskade just då). Om du inte skulle få tillbaka de goda gärningarna skulle obalans råda, och det kan i längden alltså inte tolereras av den universella rättvisan. Så, karma är enkel att förstå! Det svåra är att leva efter budskapet i praktiken i så hög grad som möjligt, helst alltid. Aposteln Paulus yttrade några berömda ord:

Jag förstår inte mitt sätt att handla. [...] Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag vill, det gör jag.

Den tendensen måste vi förstås motarbeta och istället försöka odla en karaktär som ger så god karma som möjligt! Det är inte lätt, men blir med tiden alltmer naturligt. Som så ofta annars är meditationen till stor hjälp, eftersom den så småningom skapar medvetenhet om karmiska samband. Följande är ett citat ur inlägget "Fienden inom dig":

I takt med att du finner alltmer stillhet under meditationen blir du så småningom varse vad det är som bryter denna stillhet så snart du lämnar kudden, och redan då har du tagit ditt första steg mot att förändra din egoformade karaktär. Exempel: du har haft ett lyckat meditationspass och funnit relativ stillhet. När du lämnar kudden kommer du med ens att tänka på den nya mobiltelefonen som vore trevlig att ha. Habegäret bryter stillheten för den här gången - men det stör dig, du tycker inte om att stillheten försvinner.

Här beskrivs en typisk karmisk konsekvens. Du tyckte om stillheten och vill behålla den. Ditt begär blir orsak medan den brutna stillheten blir verkan - ett karmiskt samband. Dagen efter har du kanske funnit samma stillhet och då är det något annat som stör så snart du reser dig. På det viset kommer du att se allt fler karmiska samband:

- Om jag gör si, eller tänker så, så händer det som jag inte gillar ...

- Om jag istället gör si, eller tänker så, så händer det något annat som är betydligt bättre ...

Du går från att förstå karmalagen till att verkligen inse den. Du kartlägger ditt handlande och ditt liv och får ett allt större perspektiv, och börjar skala bort sådant som är skadligt, dvs. sådant som får negativa konsekvenser för ditt sinne och din utveckling. Ju striktare du följer karmalagen, desto tydligare blir den, och du ser med förfäran på människors karmiska brott och förundras över deras okunskap.

Vi får inte glömma att vi är små, små kuggar i universums maskineri, utan möjlighet att åsidosätta karmalagen. Den är evig och vi kan inte göra annat än att rätta in oss i ledet för att få ett så harmoniskt liv som möjligt. Visst är det väl skönt att det finns en så mäktig, opartisk bedömare till vår hjälp?!

Allt gott, mina vänner!

/Thorwald