Bortom Bibelns bokstäver

Vi har tidigare konstaterat att buddhismen och kristendomen (och alla andra stora livsåskådningar också för den delen) säger samma sak: träna ditt inre, utveckla din moral, gör dig av med ditt ego, visa kärlek och hänsyn och skaffa förståelse för att du är en del av det kosmiska alltet. Men en avgörande skillnad mellan de båda är att buddhismen lutar sig på det faktum att vi reinkarneras, dvs. återföds, gång på gång tills vi har nått full upplysning och därmed befriat oss från det karma som binder oss vid jordeliven. Jesus och de andra profeterna i Gamla och Nya Testamentet talar inte om återfödelse, åtminstone inte uttryckligen. Därmed skulle kristendomen vara - mig veterligen - en av mycket få livsåskådningar i världshistorien som inte anser att vi föds om och om igen i nya kroppar för att förfina våra själar. Men så lär det inte vara.

Det som presenteras "utåt" i en religion eller livsåskådning kallas den exoteriska läran. Bibeln är givetvis fullt exoterisk, annars skulle den inte ha använts för att få "massorna" i alla länder och alla tider att förstå det bibliska budskapet. Typiskt exoteriskt är t.ex. de många liknelser som Jesus använde när han undervisade de enkla människorna ute i Mellanösterns byar. Kärnbudskapet kan sägas vara: "Följ dessa regler i ert dagliga liv så går det er väl."

Men det har i alla tider funnits människor som har velat tränga djupt in i de spirituella lärorna. För dem finns esoteriska läror - vi skulle gott och väl kunna kalla dem för "hemligheter". Den som enbart följer vissa grundläggande råd blir inte som Jesus eller Buddha eller någon annan mästare - så hur kommer man en bit på vägen mot att bli som dem? Esoterism handlar om just det, och de inre lärorna ser då alltså olika ut beroende på vilken livsåskådning man talar om.

Det är näst intill orimligt att Jesu esoteriska lära inte inkluderade reinkarnationstanken. Ett kraftfullt argument för detta är att han utbildades inom traditioner där denna är naturlig, och inte bara naturlig utan bärande för hela det filosofiska systemet. Vi får inte glömma att Nya Testamentet inte säger något alls om var Jesus befann sig mellan 13 och 30 års ålder, en mycket lång tid med tanke på hans korta levnad. Allmänt antas det att han utbildades av bl.a. buddhister under många och långa resor. Samtidigt - och detta är inte minst viktigt - aviseras det i förbifarten på många ställen i Nya Testamentet att Jesus undervisade, men vad han undervisade nämns inte. Att han undervisade folket är inte så intressant i detta sammanhang, men när han undervisade lärjungarna, vad sa han då? Under den tid de följde Jesus måste de ha fått oerhört mycket egen undervisning, sådan som inte delgavs några andra. Och då presenterades den esoteriska delen, sannolikt lika välutvecklad som inom t.ex. buddhismen eller hinduismen, om än kanske annorlunda på ett eller annat sätt. Det vet vi inte. Men de bärande delarna lär ha funnits där, i första hand reinkarnationstanken.

Tänk vad annorlunda kristendomen hade varit idag om dess esoteriska del hade varit lika tydligt uttryckt som den exoteriska. Tänk vad annorlunda vårt samhälle hade sett ut! Då hade kristendomens budskap talat till oss, människan hade kunnat finna motivation bara i det faktum att livet fortsätter med fler liv och fler igen. Då spelar det ju roll vad man gör i det här livet enligt den karmiska lagen som styr allt, alltid, överallt, i evigheter. Men nu är alltihop slut när livet är slut, tror alltför många, så varför ska man då göra annat än att titta på TV ...?

Möjligen skrevs Jesu esoteriska undervisning ner. Åtminstone fördes den vidare muntligt. Den fanns i alla fall, bevisligen. Men någonstans på vägen förlorades alltihop, och hur vet vi inte. Brand? Förföljelse och förstöring? Eller har den strukits under senare århundraden av någon mäktig kyrkans man som ansåg djupet i undervisningen vara opassande? I vilket fall förlorade kristendomen då sin bärande pelare, den som skulle gett läran hög relevans i det dagliga livet, inte minst i vår tid. Min förhoppning är att den reinkarnationsmedvetenhet som nu når allt fler av oss via buddhismen så småningom kan införlivas i kristendomen. Då kan vi åter vända oss till Gamla och Nya Testamentet för riktlinjer, och vi kan verkligen förstå budskapet på djupet.

-----

På bilden ser du Livsbrunnens nya symbol, bestående av Enso, zenbuddhismens cirkel, korset samt tai chi med universums båda grundkrafter yin och yang. Symbolen täcker mycket av det som jag utgår ifrån i mitt spirituella arbete.

-----

Allt gott!

/Thorwald

Sätt på prov och se upp!

Det blir allt viktigare att den som vill praktisera någon spirituell gren väljer en lärare som har kommit tillräckligt långt i sin egen utveckling. I och med att intresset för andlighet nu formligen exploderar blir de som vill lära ut många fler. Det gäller då att vara på sin vakt, för urvattningen av de gamla kunskaperna är tyvärr omfattande. Nedan har du några saker att tänka på, allmängiltiga, alltså oberoende av om läraren i fråga är verksam inom meditation, mindfulness, qigong, tai chi, yoga eller något annat. Alla dessa grenar är spirituella till sin natur och därmed ska den som lär ut ha kommit mycket långt i sin egen inre utveckling och inom sitt specifika kunskapsområde.  

• Lita på din intuition! Känns läraren rätt? Då är det sannolikt också så, även om en första känsla kan visa sig vara felaktig.
• Vid vilken tidpunkt kommer vederbörande in i ditt liv? Känner du stor tacksamhet över att han/hon har dykt upp just nu? Det är i så fall ett positivt tecken - läraren har ställts till ditt förfogande när du som bäst behöver vägledning.
• Uppträder läraren på ett sätt som ligger i linje med den fundamentala innebörden i det/de system som han eller hon lär ut? Många "instruktörer" inom mindfulness är precis lika stressade som de flesta andra människor och har därför inte det ringaste att lära dig. Mot närvarons alla principer gör de två saker på en gång, springer runt som yra hönor och har ingen vetskap om vad varken kropp, känslor eller tankar spelar dem för spratt. En meditations- och/eller mindfulnesslärare ska röra sig lugnt och eftertänksamt och inte tala eller andas stressat. Vederbörande ska också ha upplysta och genomskådande ögon, eftersom han/hon måste kunna se just dig och dina behov. Han/hon ska inte själv söka utan vara färdig - det är du som ska få vägledning. Var uppmärksam - kalla ögon är en varningstriangel! En spirituellt högstående person är alltid medkännande, något som syns i ögonen. Den själsligt/känslomässigt cementerade människan utmärker sig direkt genom sin blick.
• Verkar läraren lättsam och nöjd? Det är självklart att du ska kunna kräva det eftersom en person som är långt kommen spirituellt alltid har en inre frid att luta sig på.
• Kan han/hon förklara saker inom sitt område och besvara även komplexa frågor?
• Har han/hon gjort sitt område till sin livsuppgift? Om du frågar hur mycket personen i fråga praktiserar och får svaret "MIndre än jag borde, för jag hinner inte" så är det ett starkt skäl att avsluta kontakten. Du har all rätt att kräva att personen prioriterar sitt område - för det är prioritering det handlar om, inte om att hinna eller inte hinna.
• Sätt gärna läraren på prov på olika sätt! Du kan exempelvis be honom/henne att placera sina kunskaper i ett större sammanhang. Då avslöjar du alla dem som tror att qigong eller yoga är detsamma som gympa på Friskis & Svettis fast i lägre tempo, att meditation är detsamma som att ligga i soffan och lyssna på musik eller att mindfulness innebär att andas en halvtimme i en träningslokal för att sedan stressa iväg och fortsätta att leva ett vanligt liv i glömska och känslomässiga berg- och dalbanor. Ja, sådana här prov kan du tillämpa i många sammanhang: hos feng shui-konsulten som hävdar att feng shui är att placera om ett par inredningsdetaljer och på vårdcentralen där du får snabbakupunktur innan sköterskan ska springa på lunch. Kunskaperna har urvattnats i snabb takt och har i många fall aldrig funnits överhuvudtaget, ta det som utgångspunkt. Alla dessa "lärare" har inte, och har aldrig haft, någon helhetssyn.
• Ett mycket viktigt spirituellt steg - som har behandlats tidigare i bloggen - är acceptansen av obekväma situationer. Besvärligheter leder vid utvecklad acceptans inte till känslomässiga skutt, istället är nämnda frid hela tiden närvarande. Prova din potentiella lärares nivå även här! Verkar vederbörande störd över att någon har glömt att stänga av mobiltelefonen? Verkar han/hon tycka att det ena och det andra är besvärligt och beklagansvärt, såsom när något måste förklaras om igen för gruppen? Fäst fokus på hans/hennes känslomässiga reaktioner i olika situationer, så ser du snart den uppnådda graden av acceptans.
• Verkar läraren väldigt intresserad av västerländska "forskningsresultat" om sitt aktuella kunskapsområde? Var på din vakt, för risken är att han/hon saknar djup i sin undervisning och har svårt att placera in saker och ting i ett ursprungligt spirituellt sammahang. Tekniskt sett kan du få god undervisning, men spirituellt kan alltså bristerna vara stora.

De lärare som passerar samtliga punkter ovan är få. Men det är dem du ska försöka hitta. Hittar du inte någon nu - vänta tills du gör det. Att få möta någon är värt väntan. De andra "lärarna" har inget att ge dig eftersom de inte kan något själva - du får större utbyte av att köpa några bra böcker, tänka till och sedan börja på egen hand.

Allt gott!

/Thorwald

Vår bortglömda heliga skrift: Bibeln

"Att gå över ån efter vatten" är ett gammalt ordspråk. I spirituella sammanhang är detta just vad vi ofta gör! Vi läser och lyssnar till buddhismens visdom, vi smyckar oss och våra väggar med tai chi, den världskända symbolen som av många kallas "yin/yang-tecknet", vi lyssnar till yogis och zenmästare - och samtidigt glömmer vi bort att det muntliga och skriftliga budskapet i dessa läror, såväl som den visdom som ryms i symboliken, finns i Bibeln, vår "alldeles egen" skrift.

Det är givetvis bara av godo att vi tar del av så många spirituella traditioner som möjligt, inte tu tal om annat. Men vi behöver omvärdera vår syn på Bibeln. Den är inte mer sagobok än någon annan helig skrift. Den ger oss inte några "hemskare" levnadsregler än vilken annan klassisk text som helst. Den är inte heller något att göra sig lustig över och vifta bort som nonsens. Men tänk efter: Är det inte på dessa sätt som vi ofta reflekterar över Bibeln? När jag berättar om heliga skrifter som är av betydelse för mig, personligen, möts jag ofta av förvåning när jag nämner Bibeln. Det är märkligt - eller också är det kanske inte det. Bibeln, har vi i vårt sekulariserade samhälle fått lära oss, är något för gamla damer och farbröder som inte har tagit till sig av våra nya (läs: tekniska) kunskaper. Jaja, låt dem fortsätta att tro på att Noa byggde en ark som han fyllde med djur och att Mose delade havet med sin stav.

Det är sant att äldre generationer inte tilläts att reflektera över Bibelns djupare budskap, utan lärde sig att rabbla och betrakta varje bokstav som bokstavlig. Men vi bör veta bättre. Ser vi Bibeln i klart ljus blir vi snart varse att den rymmer samma livsvisdom som vi möter världen över, nu och i alla tider. Det handlar om kärlek, måttfullhet, balans, segern över egoismen och så vidare. Mitt råd är att du läser denna ytterst värdefulla bok utan de eventuella förutfattade meningar som du har, så kommer du att hitta en skatt.

Allt gott!

/Thorwald

Jag fick frågan ...

... hur mycket jag själv tränar. Ja, 10-12 timmar per vecka, ibland kanske 14 timmar. Men så statiskt och avgränsat är det egentligen inte; mindfulness ska alltid finnas där, alla vakna timmar, som meditationens förlängda arm. Därtill ska man alltid ha "hjärtats frågor" i åtanke.

Min grundträning är den zenbuddhistiska meditationen och en qigong vid namn Sex hemliga ord. Andra viktiga delar är qigongen De åtta silkesbrokaderna och småövningar som fingerandning (qigong), meditation på sjätte chakrat ("tredje ögat") och Energy body exercise, en energimeditation/kroppsscanning hämtad från druidismen, den fantastiska keltiska spirituella traditionen. Ibland lockar också Energiballongen, som du kan läsa om längre ner i bloggen, och åtminstone en gång i veckan gör jag en av mina favoriter, Det lilla himmelska kretsloppet, som är en cirkulerande energimeditation på två av våra energimeridianer. Och så kompletterar jag med tai chi i form av den s.k. 24-formen.

Man får hitta sina egna favoriter och kombinationer bland alla övningar. Andra varianter av både meditation och qigong lär jag ut utan att utöva dem själva. Det är en stor fördel om du lär dig många olika och således får mycket att välja mellan. Du har alltid lust med någon!

(Bilden ovan föreställer två druider. Druiderna - främst kända från de brittiska öarna - hade stora kunskaper om energihantering och om naturens resurser för helande. De var spirituellt mycket högtstående.)

Allt gott!

/Thorwald

Praktiken: disciplin, inte tvång

Vid ett otal tillfällen har jag fått frågan: "Hur mycket ska jag träna?" Ja, egentligen är det en fråga som man skulle kunna dyka ganska djupt i! Men att överdriven praktik enligt någon form av tvångsprincip inte leder längre, den saken är ganska klar. Vad du än praktiserar för något vid ett specifikt tillfälle är koncentrationen inblandad, och den djupa fokusering som krävs för att övningen ska bli meningsfull kan du bara hålla under en begränsad tid. Sinnet sparkar bakut om du försöker tvinga det alltför långt; rätt metod är istället att vänligt men bestämt sätta måttlig press på det och lyssna när det tackar för den här gången. Därefter kan du väva in insikter och erfarenheter från praktiken i vardagslivets sysslor och utmaningar (vilket också har varit målet för all spirituell träning sedan urminnes tider).

Vi kan ta meditation som exempel: om du sitter 30-45 minuter varje dag och verkligen ger dig hän den tiden, så är det fullt tillräckligt för att meditationen ska sätta igång de förändringsprocesser som jag har skrivit om tidigare. Det är föga bättre att sitta två timmar eftersom tankarna kommer att vandra mer och mer. Kanske kan du hitta viss stillhet under kortare stunder även då, men resultatet står inte i proportion till den tid du lägger ner. Dessutom är risken mycket större att du tröttnar på alltihop och slutar för gott. Däremot kan din fokusering vidmakthållas om du efter ditt 30-minuters meditationspass helt byter övning, till t.ex. någon form av qigong. Då skiftar du helt föremål för din koncentration och den kan då hålla en stund till och kanske även öka.

Symbolen vid namn tai chi på bilden ovan visar ett idealtillstånd, en fullständig harmoni mellan de båda grundenergierna yin och yang. Denna harmoni kan gälla universum, naturen, människans värld eller vad som helst, även ditt eget sinne. Sträva efter att ha den balansen. För mycket yang (i det här fallet = tvång) bränner ut och frustrerar, för mycket yin (= otillräcklig självdisciplin) leder ingenstans, och det frustrerar också. Lär dig att säga till dig själv: "Nej, nu får jag ta mig samman!" Lär dig också att säga: "Det funkar inte alls, äsch, jag försöker imorgon igen!"

Försök att inte hoppa för mycket mellan olika spirituella inriktningar. Många andliga sökare gör det, i ett försök att hitta en väg som är "lätt" och ligger utplanad framför dem. Givetvis måste man hitta något man trivs med, men någon lätt väg finns inte. Det finns människor som låter lura sig i många år av tron att det finns någon utstakad bana som inte kräver arbete och uppoffringar. Men så är det inte. Alla riktningar inom den spirituella träningen leder mot samma mål: en komplett personlig utveckling. Och grunden är densamma: arbete och åter arbete.

Jag har nämnt det tidigare men vill säga det igen: läs och praktisera, men läs inte istället för att praktisera. Även detta är vanligt, tyvärr. Tusen böcker om meditation eller qigong eller något annat kan inte ersätta erfarenheten. Detta är ju egentligen självklart inom livets alla områden, men många går i fällan och läser på tok för mycket på bekostnad av träningen.

En tredje sak har med självdisciplinen att göra (alltså med egot!): du måste kunna offra - offra ett tv-program en kväll, ett glas vin en annan kväll och en fika ute en tredje kväll. Enligt den gyllene medelvägen ska du självklart inte alltid offra, men du måste vara beredd att göra det när det krävs. Spirituell träning måste bli en av de allra största prioriteringarna i ditt liv, annars kommer inget att hända. När du har nått över de första trösklarna och börjat se konkreta resultat blir det enklare att skära bort sådant som tidigare hamnade högt på listan, men jag vet att många faller innan dess. Väldigt många, tråkigt nog. När "träningsvardagen" sätter in - perioderna utan andlig kontakt och utan synbara framsteg - kan det vara nog så svårt att ta sig samman.

När det är besvärligt: tänk på att du alltid går framåt även om det inte känns så. Rätt vad det är kommer resultatet av en längre tids praktik i dödläge, och då får du en ny injektion. Ge inte upp. Ge framför allt inte upp i början!

Allt gott till er!

/Thorwald

En myrstack av meditationstekniker II: chakrameditationer

Eftersom vår kropp är en energikonstruktion måste det också finnas ett distributionssystem för all energi. De stora energifördelarna - energicentren - i kroppen kallas chakror. Chakra är ett sanskritord som betyder 'hjul', vilket syftar på de roterande energiströmmarna som får chakrorna att likna just hjul i rörelse. Nu är det ju inte så att vi direkt kan se chakrorna, men känna av dem kan vi, inte minst då de är i obalans.

Chakrorna är, som du ser på bilden, sju till antalet med början längst ner i underkroppen: rotchakrat, sakralchakrat, solar plexuschakrat, hjärtchakrat, halschakrat, pannchakrat (tredje ögat) samt kronchakrat. De lägre chakrornas energier har snarast att göra med den fysiska kroppen och dess välbefinnande i det dagliga livet. Om du genom meditation, qigong och/eller tai chi utvecklar de högre chakrorna gör istället andligheten intåg i ditt liv. Tyvärr domineras världen av idag av de lägre chakrorna. De egenskaper som är knutna till dem är i grund och botten naturligtvis inte negativa (då hade naturen inte givit oss dem), men i ett samhälle som är genomsyrat av konsumtionshets, girighet, sex osv. överbetonas de kraftigt med påföljande obalanser i energisystemet. Inte många människor lyckas flytta energierna uppåt och därmed på allvar utveckla djupare egenskaper. Det är stopp i systemet! Men vi kan få igång flödet igen, vilket jag tidigare skrivit om. När sinnet stillas får kroppen möjlighet att rensa upp blockeringar och ordna till obalanser. Den personlighetsförändring som du upplever efter flera års praktik är resultatet just av att energin i de lägre chakrorna har minskat medan de högre har fyllts på. Se hur kroppen och själen samverkar!

Chakrorna är ett populärt objekt för olika meditationer och det handlar då inte alls om att sitta i tomhet, som inom zen. Inte heller är det så att bara de högre centren fokuseras, vilket man skulle kunna tro. Exempelvis kan en rotchakrameditation nyttjas av den som har dåligt självförtroende. Men visst är hjärt-, hals-, pann- och kronchakrorna vanligare i sammanhanget. Målet för dessa meditationer är att utveckla ett särskilt chakra och därmed de egenskaper som hör till. Det kan vara ett intressant komplement som kan ge snabba resultat, men du riskerar samtidigt att skapa andra obalanser än dem som fanns tidigare. Jag skulle säga att det är mycket säkrare och i längden kraftfullare att låta den personliga utvecklingen fortskrida i den takt som bestäms av sinnet självt och inte försöka forcera utvecklingen. Resultaten kommer om du söker tomhet - och de kommer i den för dig allra mest passande takten. Du kan vara säker på att allt kommer i rätt ordning och att din kropp och själ går sida vid sida mot andligheten. Exempel: du kan möjligen tvinga fram ökad intuition genom att under en tid fokusera tredje ögat under meditation - men intuitionen kommer ändå, och då kraftigare, när du har lärt dig att lyssna till tomheten. Då blir intuitionen spontanutvecklad och som sådan en naturligare del av din totala utveckling. Grunden till all högre utveckling läggs trots allt inte förrän du lyckas stilla sinnet. Så: chakrameditationer som komplement: Ja! Som grundmeditation: Nej!

Allt gott så länge!

/Thorwald

Andlig utveckling: himmel och helvete

Spirituell träning i form av meditation och till exempel qigong eller tai chi är nyckeln till lycka i det långa loppet, men knappast alltid i det korta. Man ska inte sticka under stol med att det krävs en hård och långvarig arbetsinsats för att förflytta sig till högre andliga nivåer - tur då att själva resan inte bara är tuff utan också rolig!

Du som läser den här bloggen tillhör troligen den skara människor som är utvald att nå en hög andlig nivå. Så hur kom just ditt uppvaknande? Genom en omvälvande livshändelse eller rentav en personlig tragedi? Många - om än inte alla - påbörjar sin resa genom erfarenhet av lidande. Kosmos har då under en längre tid försökt rikta deras uppmärksamhet på att de lever på kollisionkurs med högre utveckling, kanske genom materialism, kanske genom ett liv med negativa karmiska fotspår eller andra osunda vanor. Den som är utvald att leva på en högre nivå kommer att utsättas för lidande för att lyssna. Det ska vi vara tacksamma för! Lidandet är inget straff utan en erfarenhet som får oss in på rätt banor, och ju mer vi lyssnar fortsättningsvis desto mildare blir lidandet, för att till slut upphöra. Men dit är vägen lång.

Det största problemet på din andliga väg är tyngden du har att bära. Den är svår att beskriva men kan sammanfattas som att du "vet vad du vill, måste och ska men inte riktigt hur". Du börjar se världen ur ett annat perspektiv men förstår bara delvis eller inte alls. Du vill fjärma dig från de ytliga delarna av samhället och från din gamla bekantskapskrets, men kan/vågar inte riktigt. Du har förstått hur illa det är för den andliga utvecklingen att hysa negativa känslor, men kan ännu inte lägga band på ditt inre. Och så vidare. Du vet/vill/måste, men kan/vågar/orkar inte!

Därtill är du ganska ensam. De andligt utvalda är ännu så länge i absolut minoritet. Hur många människor tycker att det är viktigare att meditera än att shoppa och se på TV? Hur många har förstått vilken ofantlig gåva vår tid på jorden är? Du kommer sällan att bli förstådd, men bry dig inte om det! En av mina största insikter kom vid havet en vinterkväll då jag insåg - verkligen insåg och förstod till fullo - den kosmiska maktens förkrossande kraft. Samhällets institutioner, myndigheter, handlingar och tankar bleknade bort med ens och jag blev varse att jag inte står till svars inför dem utan inför något oändligt mycket större. Det som vi till vardags kallar makt är inte ens skuggor av den verkliga makten. Följ den! Trots en ofattbar styrka och räckvidd är den din vän och vägledare, och att lära känna den är lycka.

Med ökad utveckling tonar svårigheterna bort. Kvar är glädjen av allt du har uppnått. Du blir sällan arg eller stressad. Du har förstått att den problematik som sysselsätter dina medmänniskor inte är värd ett uns uppmärksamhet - vad gör det väl att din dator är ett år äldre än grannens när du istället kan gå ut i naturen med hela din själ? Du behöver inte vara bäst, kunna mest, känna att det är jobbigt att jaga än det ena, än det andra. Du är f-r-i, "you can walk freely between heaven and earth", som en zenmästare har uttryckt det. Och frihet är det bästa ting, eller hur?

Allt gott!

/Thorwald