En enda väg

Oavsett om vi bekänner oss till taoismen, buddhismen, kristendomen eller någon annan åskådning har vi en väg att vandra. Detta är kanske inte så självklart som det låter. I den traditionellt utmejslade kristendomen, som tyvärr än idag är rättesnöret bland många s k troende, räcker det med att åkalla Gud och/eller Jesus. Därefter kan man agera hur som helst, anser man, och behöver inte tänka så mycket på hur man ska utveckla sin person i rätt riktning och hur man beter sig mot andra människor. Lika lätt är det för anhängarna av den buddhistiska grenen Rena landet som är utbredd i både Kina och Japan. Genom (muntlig) hängivenhet till Amitabha, det oändliga ljusets buddha som styr över det västra paradiset, får de troende plats i hans rike efter döden. Där försvinner all karma och således löses eventuella felaktigheter automatiskt.

Men ... Så fungerar det inte och sådant är inte ursprunget. "Tao" betyder 'väg' och på samma sätt omtalas "vägen" i Bibeln. Och ordet "yana" som vi hittar i buddhismens huvudströmmar hinayana, mahayana och vajrayana betyder 'farkost' eller 'vagn'. Helt tydligt beskrivs något som för den enskilda individen har både startpunkt och mål - vi har en farkost och färdas på en väg, vi har en sträcka att tillryggalägga genom egna ansträngningar.

Resan går genom vårt inre. Farkosten tar oss vidare till djupare nivåer och mot förädling. Den egna insatsen är krävande och kommer alltid att vara det. Detta inser vi numera i högre grad än förr, men nog finns det många som behöver upplysas om Farkosten på Vägen - det gemensamma ursprunget hos världens stora livsåskådningar.

Allt gott!

/Thorwald

 

Bibelns visdom är till för att appliceras

Att Jesus faktiskt fanns är de flesta sakkunniga överens om. Men om han så inte hade funnits, spelar det då någon roll när vi studerar Bibeln? Egentligen inte, för visdomen finns i boken oberoende av om han var en historisk person eller ej. Visdomen finns oberoende av släktträd, oberoende av antal profeter och oberoende av huruvida Paulus befann sig i Rom eller inte när han skrev ett visst brev. Alldeles för mycket kraft har lagts genom seklerna på att försöka utröna det ena och det andra; ja, olika åsikter i sakfrågor har som bekant till och med lett till konflikter och krig, vilket tyvärr visar hur infantila många "religiösa" är. 

Om vi istället ser till det väsentliga, alltså Bibelns budskap, kan Jesu liv (fiktivt eller ej!) ge oss ledtrådar när vi vill lära känna och förändra oss själva. Jesus dog och återuppstod. Säkert var det så att han förråddes av Judas, ställdes framför Pontius Pilatus och sedan blev korsfäst, men oavsett kan vi applicera hans öde på våra egna liv. För vi ska också dö och återuppstå. Det är målet för varje spirituell adept. Den gamla människan med de negativa sidorna ska bit för bit försvagas tills döden inträder och en ny människa föds, en människa med ett inre av hög kvalitet. Denna människa har besegrat avundsjuka, begär och andra egenskaper som vållar olycka i förlängningen. Dessa kan inte hålla den nyfödda människan i sitt grepp eftersom hon har sett igenom dem. Hon ser deras sanna natur - de är illusioner. Och något som inte finns kan inte hålla fast någon.

"Du kommer att dö på meditationskudden" säger man inom zenbuddhismen. Och tarotkortet Döden (bilden ovan) visar samma sak. Den inre döden följs av något nytt, något vackrare. Se alltså hur så vitt skilda traditioner strålar samman i sin visdom om den andligt inspirerade människans utveckling! Kristendomen från främre Asien, zen som utvecklades i Kina och tarotleken av dunkelt - men möjligen av medeltida italienskt - ursprung - alla säger de samma sak. Och vi kan gå till vilken tradition som helst: hinduismen, taoismen, shamanska riktningar, de pekar åt ett och samma håll. Lägg det på minnet, de pekar åt ett och samma håll och deras budskap finns där för att användas av oss i vardagen. Detta ska vi veta när vi reflekterar över Bibeln och dess plats i vår sekulariserade värld. Jesu liv, gärningar och död och vad vi kan lära oss av dem är av större vikt idag än någonsin förr.

Allt gott!

/Thorwald

Praktiken: disciplin, inte tvång

Vid ett otal tillfällen har jag fått frågan: "Hur mycket ska jag träna?" Ja, egentligen är det en fråga som man skulle kunna dyka ganska djupt i! Men att överdriven praktik enligt någon form av tvångsprincip inte leder längre, den saken är ganska klar. Vad du än praktiserar för något vid ett specifikt tillfälle är koncentrationen inblandad, och den djupa fokusering som krävs för att övningen ska bli meningsfull kan du bara hålla under en begränsad tid. Sinnet sparkar bakut om du försöker tvinga det alltför långt; rätt metod är istället att vänligt men bestämt sätta måttlig press på det och lyssna när det tackar för den här gången. Därefter kan du väva in insikter och erfarenheter från praktiken i vardagslivets sysslor och utmaningar (vilket också har varit målet för all spirituell träning sedan urminnes tider).

Vi kan ta meditation som exempel: om du sitter 30-45 minuter varje dag och verkligen ger dig hän den tiden, så är det fullt tillräckligt för att meditationen ska sätta igång de förändringsprocesser som jag har skrivit om tidigare. Det är föga bättre att sitta två timmar eftersom tankarna kommer att vandra mer och mer. Kanske kan du hitta viss stillhet under kortare stunder även då, men resultatet står inte i proportion till den tid du lägger ner. Dessutom är risken mycket större att du tröttnar på alltihop och slutar för gott. Däremot kan din fokusering vidmakthållas om du efter ditt 30-minuters meditationspass helt byter övning, till t.ex. någon form av qigong. Då skiftar du helt föremål för din koncentration och den kan då hålla en stund till och kanske även öka.

Symbolen vid namn tai chi på bilden ovan visar ett idealtillstånd, en fullständig harmoni mellan de båda grundenergierna yin och yang. Denna harmoni kan gälla universum, naturen, människans värld eller vad som helst, även ditt eget sinne. Sträva efter att ha den balansen. För mycket yang (i det här fallet = tvång) bränner ut och frustrerar, för mycket yin (= otillräcklig självdisciplin) leder ingenstans, och det frustrerar också. Lär dig att säga till dig själv: "Nej, nu får jag ta mig samman!" Lär dig också att säga: "Det funkar inte alls, äsch, jag försöker imorgon igen!"

Försök att inte hoppa för mycket mellan olika spirituella inriktningar. Många andliga sökare gör det, i ett försök att hitta en väg som är "lätt" och ligger utplanad framför dem. Givetvis måste man hitta något man trivs med, men någon lätt väg finns inte. Det finns människor som låter lura sig i många år av tron att det finns någon utstakad bana som inte kräver arbete och uppoffringar. Men så är det inte. Alla riktningar inom den spirituella träningen leder mot samma mål: en komplett personlig utveckling. Och grunden är densamma: arbete och åter arbete.

Jag har nämnt det tidigare men vill säga det igen: läs och praktisera, men läs inte istället för att praktisera. Även detta är vanligt, tyvärr. Tusen böcker om meditation eller qigong eller något annat kan inte ersätta erfarenheten. Detta är ju egentligen självklart inom livets alla områden, men många går i fällan och läser på tok för mycket på bekostnad av träningen.

En tredje sak har med självdisciplinen att göra (alltså med egot!): du måste kunna offra - offra ett tv-program en kväll, ett glas vin en annan kväll och en fika ute en tredje kväll. Enligt den gyllene medelvägen ska du självklart inte alltid offra, men du måste vara beredd att göra det när det krävs. Spirituell träning måste bli en av de allra största prioriteringarna i ditt liv, annars kommer inget att hända. När du har nått över de första trösklarna och börjat se konkreta resultat blir det enklare att skära bort sådant som tidigare hamnade högt på listan, men jag vet att många faller innan dess. Väldigt många, tråkigt nog. När "träningsvardagen" sätter in - perioderna utan andlig kontakt och utan synbara framsteg - kan det vara nog så svårt att ta sig samman.

När det är besvärligt: tänk på att du alltid går framåt även om det inte känns så. Rätt vad det är kommer resultatet av en längre tids praktik i dödläge, och då får du en ny injektion. Ge inte upp. Ge framför allt inte upp i början!

Allt gott till er!

/Thorwald

Yin runtomkring dig

Alla gamla, visa livsåskådningar betonar vikten av att människan lever i harmoni med naturen och kosmos. Vår tid och vår del av världen är unik i sitt slag, så tillvida att de flesta lever sina liv helt avskurna från vår planets själ. Den som har börjat utveckla sig till en mer fullständig människa ser vad som saknas i ett sådant liv - det är därför som den andliga vägen inte har någon återvändo. Ingen som går där vill någonsin tillbaka.

Du som praktiserar blir känslig för de kosmiska energierna, och nu är tid att låta naturens yinenergi (den tillbakadragna, slumrande, samlande kraften) dominera! Allt är i relativ vila och det är även du, i jämförelse med hur du var i våras och somras, full av utåtriktad yangenergi. Utnyttja detta för fridfulla meditationspass; chansen är stor att du under november-februari får årets mest givande meditationsträning. Och ... låt inte mörkret, kylan och TV-utbudet lura dig att hoppa över alltför många tillfällen. Bland annat taoismen påpekar att vi måste vara beslutsamma i vår strävan:

Iron will is demanded by the student of the Way.

Tänk på att det är en stor, stor gåva att du har fått möjlighet att utvecklas andligt. Det gäller bara att komma över trösklarna, att ta de första större utvecklingsstegen. Sedan blir du mer och mer självgående.

Lycka till och allt gott!

/Thorwald

Du kan ALDRIG vinna ...

På motorvägen tävlar bilarna mot varandra. Alla ska köra fortast och ha den bästa bilen. På arbetet och festen tävlar människorna mot varandra. Alla ska vara vackrast, tjäna mest pengar och ha flest kontakter. På gymmet ska kvinnorna vara smalast och ha trendigast kläder och männen ska ha störst muskler. I TV-reklamen hör vi: "Boost your ego." Vår samhälle är ett samhälle av tävlan. Varför, när all tävlan är till sin natur meningslös?

En av taoismens enklaste men samtidigt djupaste lärosatser lyder: "Tävla inte med någon, för då kan ingen tävla med dig." Men varför ska du då inte tävla? Jo, du kommer ändå att förlora i förlängningen. Det du vinner kommer att gå dig ur händerna och dessutom orsaka nya problem. Oavsett vad du tävlar om, så kämpar och försakar du, kanske i åratal, i en tävlan som bara kan sluta på något av två sätt: antingen förlorar du, du når aldrig dina mål och är olycklig för det, eller också når du tillfälligt ditt mål, att vara högst upp, bäst eller vackrast - och blir olycklig därför att den positionen ständigt utmanas av andra. Med tävlan följer ett oroligt sinne, om du så ligger etta i evighet. Vi vet alla hur de egentligen mår, mannekängerna, skådespelarna, lyxfruarna, proffstyckarna i TV, männen med Porsche ... Deras liv är olycklig tävlan, och utseende, status, rikedom och rampljus kommer att gå dem ur händerna. De vet, givetvis. Men de blir inte olyckliga bara den dag det sker - blott vetskapen om att allt kommer att försvinna, och att de kan petas ner till andra plats redan nästa dag, gör dem olyckliga redan nu.

Inre tomhet leder till ett fattigt liv, självutveckling skapar rikedom i detta liv och nästa. Det tränade och utvecklade sinnet ser den jordiska tävlingsarenan i klart ljus, som ett ställe där vuxna människor går bakåt istället för framåt, odlar egenskaper som de borde bekämpa och vinner - ingenting.

Allt gott!

/Thorwald

Parkeringsmordet: en tsunami av energi

Allt vi gör och tänker påverkar människor runt omkring oss, och ytterst samhället. Handlingar och tankar är energi som skapar effekter, som skapar effekter, som ...

Taoismen hör till de livsåskdningar där energin - dess existens alltid och överallt och dess flöde, balans eller obalans - tillmäts störst vikt. Sett ur "energiperspektiv" är en händelse som parkeringsmordet i Landskrona ingen isolerad företeelse. Den är inget som dyker upp och sedan läggs till handlingarna utan någon påverkan på omgivningen - tvärtom. Gärningsmannen sätter sinnet i rörelse hos miljoner svenskar genom att väcka vrede, hat och hämndlystnad. Detta skapar negativ energi som tar sig allehanda uttryck och sprider sig till omgivningen, om det så är inom familjen, på arbetsplatsen eller på krogen. Energin fortplantar sig och hittar nya vägar och områden att verka inom - och hux flux är spridningen så stor att vi inte längre ser ursprungskällan, mordet.

Vi kan alla känna energins effekter varje dag. Ler och skämtar kassörskan i affären? Då mår du bra en lång stund och sprider det positiva till alla du möter. Läste du nyss i tidningen om nya rån, mord och gängkrig och undrar vart landet är på väg? Då mår du betydligt sämre, och varje människa du möter kommer att känna detta och ta åt sig den negativa energin. Det är inte lätt att upprätthålla balansen mellan yin och yang, men bara att man tänker på den är en bra början.

Allt gott!

/Thorwald