Glöm gröna ängar och rykande kittlar

Vi frågade oss tidigare i bloggen om det egentligen spelar någon roll för vår Bibelläsning huruvida Jesus har funnits eller inte. Svaret är i princip nej. Den visa kärnan i Bibeln finns där oavsett. Vi kan nu följa upp med att fråga: Spelar det någon roll om det finns ett paradis och ett helvete efter döden? Nej, inte alls. Visst finns det en tillvaro efter döden, men allt tyder på att det inte handlar om några regelrätta paradis och helvete (även om kyrkan historiskt haft som huvuduppgift att genom helvetespropaganda hålla folk i schack). I vilket fall är det spörsmålet oväsentligt, för det viktiga är hur vi skapar vårt paradis respektive helvete här och nu, under vår stund på jorden innan nästa inkarnation tar vid. Kyrkans män, som mer än några andra har suktat efter världslig makt genom alla sekler, har inte haft vare sig lust eller insikt nog att berätta att Bibelns - och alla andra heliga skrifters - påbud och rekommendationer rätt och slätt handlar om personlighetsutveckling och andlig utveckling medan vi är här på jorden. Låt oss därför tänka mindre på gröna ängar där lejon och får leker sida vid sida, och likaså mindre på kittlar med rykande svavel där djävulen stoppar dem som någon gång råkar göra något fel i dogmatismens ögon.

De sju kardinalsynderna, som exempel, leder eller leder inte till helvetet på andra sidan detta livet. Det vet vi inte - och det spelar ingen roll. Vad vi vet är att de leder till jordisk oro och olycka och till andlig och därmed allt genomsyrande misär. Högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och lättja är inget som som hör till ett utvecklat inre, utan är kopplade till egot, detta ego som på sätt och vis är en röd tråd genom hela bloggen, om man så talar om kristendomen, zen eller någon annan åskådning. Kardinalsynderna är alla kopplade till begär på olika vis. Begär kan man - på buddhistiskt vis - se som ett allt innefattande problem; begär av olika slag rymmer allt som skadar den fysiska och andliga människan och som hämmar hennes andliga utveckling. Avundsjuka är således ett begär efter något, likaså högmod, vrede och så vidare.

Precis som vi tidigare har konstaterat att Jesu öde har mycket att lära oss om vår egen väg i detta liv, ska kardinalsynderna fungera som rättesnören i detta liv. Den som kastar av sig egot och inte behärskas av begär har nått dithän som Bibeln, och alla andra heliga texter, pekar: till det inre paradis som finns tillgängligt för var och en av oss. Låt oss inte fastna i bokstavsläsning av alla värdefulla skrifter - det har vi fått mer än nog av i både medeltidens kloster och i 1900-talets kyrkbänkar. Bibeln är till väsentliga delar bildspråk, symbolik - vi kan kalla det vad vi vill. Djävulen straffar oss inte för att vi begår kardinalsynderna, det är kardinalsynderna i sig som är djävulen, därför att de ger oss svårigheter, förleder oss att slösa bort vår oerhört värdefulla tid på jorden, skadar oss och dödar oss. Om vi förstår detta blir Bibeln med ens mindre "konstig" och abstrakt, den blir tvärtom väldigt jordnära och lätt att förstå. Den blir en guide i livskunskap! Den person, däremot, som väljer att läsa och tolka Bibeln bokstavligt, och tro och leva därefter, kommer för alltid att vara rädd för kitteln vid minsta begånget fel, och hade därmed fått ett gladare och trevligare liv om vederbörande aldrig hade öppnat boken.

Allt gott!

/Thorwald

Bibelns visdom är till för att appliceras

Att Jesus faktiskt fanns är de flesta sakkunniga överens om. Men om han så inte hade funnits, spelar det då någon roll när vi studerar Bibeln? Egentligen inte, för visdomen finns i boken oberoende av om han var en historisk person eller ej. Visdomen finns oberoende av släktträd, oberoende av antal profeter och oberoende av huruvida Paulus befann sig i Rom eller inte när han skrev ett visst brev. Alldeles för mycket kraft har lagts genom seklerna på att försöka utröna det ena och det andra; ja, olika åsikter i sakfrågor har som bekant till och med lett till konflikter och krig, vilket tyvärr visar hur infantila många "religiösa" är. 

Om vi istället ser till det väsentliga, alltså Bibelns budskap, kan Jesu liv (fiktivt eller ej!) ge oss ledtrådar när vi vill lära känna och förändra oss själva. Jesus dog och återuppstod. Säkert var det så att han förråddes av Judas, ställdes framför Pontius Pilatus och sedan blev korsfäst, men oavsett kan vi applicera hans öde på våra egna liv. För vi ska också dö och återuppstå. Det är målet för varje spirituell adept. Den gamla människan med de negativa sidorna ska bit för bit försvagas tills döden inträder och en ny människa föds, en människa med ett inre av hög kvalitet. Denna människa har besegrat avundsjuka, begär och andra egenskaper som vållar olycka i förlängningen. Dessa kan inte hålla den nyfödda människan i sitt grepp eftersom hon har sett igenom dem. Hon ser deras sanna natur - de är illusioner. Och något som inte finns kan inte hålla fast någon.

"Du kommer att dö på meditationskudden" säger man inom zenbuddhismen. Och tarotkortet Döden (bilden ovan) visar samma sak. Den inre döden följs av något nytt, något vackrare. Se alltså hur så vitt skilda traditioner strålar samman i sin visdom om den andligt inspirerade människans utveckling! Kristendomen från främre Asien, zen som utvecklades i Kina och tarotleken av dunkelt - men möjligen av medeltida italienskt - ursprung - alla säger de samma sak. Och vi kan gå till vilken tradition som helst: hinduismen, taoismen, shamanska riktningar, de pekar åt ett och samma håll. Lägg det på minnet, de pekar åt ett och samma håll och deras budskap finns där för att användas av oss i vardagen. Detta ska vi veta när vi reflekterar över Bibeln och dess plats i vår sekulariserade värld. Jesu liv, gärningar och död och vad vi kan lära oss av dem är av större vikt idag än någonsin förr.

Allt gott!

/Thorwald

Fienden inom dig

Ett centralt begrepp inom andlig utveckling är jaget, eller egot som det ofta kallas. Vad är då detta? Egot är den del av ditt sinne som vill vinna, äga, såra, ha övertaget, känna skadeglädje, hämnas, vara störst, bäst, vackrast och mest statustyngt. Om detta inte lyckas blir egot aggressivt, surt, förbittrat ... Egot är också det som jublar över personliga vinster, blir förälskat, fixerar sig vid sex och tilltalas av förströelse. Man skulle alltså kunna säga att det finns dels en "negativ" sida av egot, dels en mer "positiv". Men vi får inte glömma att den "positiva" sidan snart förändras till sin negativa motsats; de allomfattande energicyklernas förändringar (som beskrivs t.ex. genom yin och yang) gäller alltid för egenskaperna som är kopplade till egot. Den som jublar över en lottvinst på 50 000 kronor kommer snart att känna ett habegär och sörja att vinsten inte var på 500 000 kronor istället. Och ju mer pengar/kärlek du vinner, desto mer rädd kommer du att vara att pengarna/kärleken försvinner. Det positiva med översvallande kärlek, glädje osv. är bara skenbart.

Egot är något som sakta men säkert måste slipas bort för att du ska kunna utvecklas andligt, ja, egots försvinnande är själva utvecklingen. Så länge det finns kvar i någon nämnvärd omfattning befinner du dig i en cirkel där du hela tiden skapar nya negativa tendenser i livet. Riktigt stora spirituella framsteg är då inte möjliga.

Inom buddhismen talar man om "original mind" som kontrast till egot. "Original mind" är det som är kvar i en människas sinne sedan egot har bekämpats. Varje människa har ett sådant rent sinne där inga begär finns, men hos de allra flesta är egot långt starkare. Du kan se på förhållandet mellan det rena sinnet och egot på samma sätt som du betraktar vårt solsystem. Låt det rena sinnet vara solen och egots olika delar representeras av planeterna. Runt det stilla, rena sinnet snurrar girighet, hat, aggression, bitterhet och de andra tillstånden som måste bort för att du ska få ett liv i harmoni utan känslomässiga berg och dal-banor. De kommer aldrig - aldrig - att lämna dig om du inte ser uppgiften att slipa bort dem som en av de viktigaste uppgifterna i ditt liv.

Egot styr oss alltså helt; vi utvecklar det tidigt i livet och dör med stenhårt mejslade karaktärer utan att ha tagit tillvara på möjligheterna till utveckling. Den som börjar meditera finner däremot vägen till flexibilitet, mjukhet och eftertanke och därmed till egots försvinnande. Du behöver inte göra något särskilt, bara praktisera tålmodigt. I takt med att du finner alltmer stillhet under meditationen blir du så småningom varse vad det är som bryter denna stillhet så snart du lämnar kudden, och redan då har du tagit ditt första steg mot att förändra din egoformade karaktär. Exempel: du har haft ett lyckat meditationspass och funnit relativ stillhet. När du lämnar kudden kommer du med ens att tänka på den nya mobiltelefonen som vore trevlig att ha. Habegäret bryter stillheten för den här gången - men det stör dig, du tycker inte om att stillheten försvinner. Med tiden blir stillheten och de nya insikterna allt viktigare, betydligt viktigare än det som alltid var så viktigt förut. Det är inte längre väsentligt att bilen är nytvättad, att män/kvinnor lägger märke till ditt yttre, att du har ett visst märke på kläderna, att du är den som vinner diskussionen och så vidare i alla aspekter som överhuvudtaget kan knytas till egots natur. Och så långt kommen i din utveckling kommer du också att vilja dra dig undan det vi kallar "samhället", inklusive många bekantskaper. Detta är ett naturligt steg för varje andlig adept. Varför? Samhället är uteslutande en produkt av egot, i alla delar, medan du har kommit längre. Du kan inte ha lämnat (åtminstone delar av) egot bakom dig och samtidigt tilltalas av andra människors egorelaterade byggnation. Detta är skälet till att andliga män och kvinnor genom historien till sist har tröttnat på sin samtid och sökt antingen ensamheten eller gemenskapen bland andra adepter. Det du har funnit i ditt inre måste ha en motsvarighet även i det yttre.

Att vinna över egot är en mycket krävande process som kan ta många år. Men du kommer att vinna till sist. Meditera, tillämpa meditationens insikter i vardagen och läs böcker för att kunna knyta an din egen utveckling till andra utövares. Trots att mycket arbete väntar är vägen ändå ganska rak!

Allt gott tills vi hörs igen!

/Thorwald