Bortom Bibelns bokstäver

Vi har tidigare konstaterat att buddhismen och kristendomen (och alla andra stora livsåskådningar också för den delen) säger samma sak: träna ditt inre, utveckla din moral, gör dig av med ditt ego, visa kärlek och hänsyn och skaffa förståelse för att du är en del av det kosmiska alltet. Men en avgörande skillnad mellan de båda är att buddhismen lutar sig på det faktum att vi reinkarneras, dvs. återföds, gång på gång tills vi har nått full upplysning och därmed befriat oss från det karma som binder oss vid jordeliven. Jesus och de andra profeterna i Gamla och Nya Testamentet talar inte om återfödelse, åtminstone inte uttryckligen. Därmed skulle kristendomen vara - mig veterligen - en av mycket få livsåskådningar i världshistorien som inte anser att vi föds om och om igen i nya kroppar för att förfina våra själar. Men så lär det inte vara.

Det som presenteras "utåt" i en religion eller livsåskådning kallas den exoteriska läran. Bibeln är givetvis fullt exoterisk, annars skulle den inte ha använts för att få "massorna" i alla länder och alla tider att förstå det bibliska budskapet. Typiskt exoteriskt är t.ex. de många liknelser som Jesus använde när han undervisade de enkla människorna ute i Mellanösterns byar. Kärnbudskapet kan sägas vara: "Följ dessa regler i ert dagliga liv så går det er väl."

Men det har i alla tider funnits människor som har velat tränga djupt in i de spirituella lärorna. För dem finns esoteriska läror - vi skulle gott och väl kunna kalla dem för "hemligheter". Den som enbart följer vissa grundläggande råd blir inte som Jesus eller Buddha eller någon annan mästare - så hur kommer man en bit på vägen mot att bli som dem? Esoterism handlar om just det, och de inre lärorna ser då alltså olika ut beroende på vilken livsåskådning man talar om.

Det är näst intill orimligt att Jesu esoteriska lära inte inkluderade reinkarnationstanken. Ett kraftfullt argument för detta är att han utbildades inom traditioner där denna är naturlig, och inte bara naturlig utan bärande för hela det filosofiska systemet. Vi får inte glömma att Nya Testamentet inte säger något alls om var Jesus befann sig mellan 13 och 30 års ålder, en mycket lång tid med tanke på hans korta levnad. Allmänt antas det att han utbildades av bl.a. buddhister under många och långa resor. Samtidigt - och detta är inte minst viktigt - aviseras det i förbifarten på många ställen i Nya Testamentet att Jesus undervisade, men vad han undervisade nämns inte. Att han undervisade folket är inte så intressant i detta sammanhang, men när han undervisade lärjungarna, vad sa han då? Under den tid de följde Jesus måste de ha fått oerhört mycket egen undervisning, sådan som inte delgavs några andra. Och då presenterades den esoteriska delen, sannolikt lika välutvecklad som inom t.ex. buddhismen eller hinduismen, om än kanske annorlunda på ett eller annat sätt. Det vet vi inte. Men de bärande delarna lär ha funnits där, i första hand reinkarnationstanken.

Tänk vad annorlunda kristendomen hade varit idag om dess esoteriska del hade varit lika tydligt uttryckt som den exoteriska. Tänk vad annorlunda vårt samhälle hade sett ut! Då hade kristendomens budskap talat till oss, människan hade kunnat finna motivation bara i det faktum att livet fortsätter med fler liv och fler igen. Då spelar det ju roll vad man gör i det här livet enligt den karmiska lagen som styr allt, alltid, överallt, i evigheter. Men nu är alltihop slut när livet är slut, tror alltför många, så varför ska man då göra annat än att titta på TV ...?

Möjligen skrevs Jesu esoteriska undervisning ner. Åtminstone fördes den vidare muntligt. Den fanns i alla fall, bevisligen. Men någonstans på vägen förlorades alltihop, och hur vet vi inte. Brand? Förföljelse och förstöring? Eller har den strukits under senare århundraden av någon mäktig kyrkans man som ansåg djupet i undervisningen vara opassande? I vilket fall förlorade kristendomen då sin bärande pelare, den som skulle gett läran hög relevans i det dagliga livet, inte minst i vår tid. Min förhoppning är att den reinkarnationsmedvetenhet som nu når allt fler av oss via buddhismen så småningom kan införlivas i kristendomen. Då kan vi åter vända oss till Gamla och Nya Testamentet för riktlinjer, och vi kan verkligen förstå budskapet på djupet.

-----

På bilden ser du Livsbrunnens nya symbol, bestående av Enso, zenbuddhismens cirkel, korset samt tai chi med universums båda grundkrafter yin och yang. Symbolen täcker mycket av det som jag utgår ifrån i mitt spirituella arbete.

-----

Allt gott!

/Thorwald

Svårsmälta sanningar del 3

När vi har gjort en viss sak under en längre tid får vi erfarenhet. Alltså har vi erfarenhet av livet när vi har levt länge, åtminstone av vissa segment. Men det är direkt felaktigt att sätta likhetstecken mellan denna begränsade erfarenhet och det som inom andliga traditioner är känt som visdom.

Vi har tidigare konstaterat att det liv som vi föds till på jorden är betingat av olika karmiska band, av livsuppgifter/livsmål och av läxor vi har att lära. Vi har levt förut, många, många liv - vilket i sig kan vara en svårsmält sanning för många! De som har inkarnerat många gånger är gamla själar, de som är nyare på jorden är just nya själar. Därför kommer också vissa människor till jorden med en kärna av visdom som de har byggt upp under sina många liv. Visst, de är inledningsvis barn som andra barn är mest, men de har också något annat som kommer att blomma ut när tiden är mogen. De har alltså ett enormt försprång när det gäller helhetssyn och visdom gentemot de unga själarna - ett försprång som naturligtvis är helt ointagligt under ett enda liv. Parentetiskt kan sägas att dessa unga själar dock inte tänker i termer av att de "ligger efter" eller något liknande, eftersom de ännu inte har någon aning om att det finns något annat, något stort och djupt. De måste först upptäcka livets ytliga ämnen. De kan inte starta någon annanstans än i det yttre för att flera eller många liv senare söka sig inåt. Och tänk efter: Hur många människor känner du inte själv som har ägnat ett helt liv åt i princip samma yttre ting? Någon är intresserad av exklusiva bilar, någon annan fikar och kallpratar sig igenom livet och en tredje är fixerad vid det motsatta könet livet ut. Och dessa människor har väldigt lätt att hitta stimulans i vårt samhälle! Skälet till det är uppenbart: de allra flesta människor är mer eller mindre nytillkomna och formar vår värld i kraft av just sitt stora antal. Shopping, ytliga TV-program, "rumpchocker", designkök och en aldrig sinande ström av artiklar för yttre "skönhet" är bara ett litet urval av allt de erbjuds av den "snälla" marknaden.

Dessa människor får alltså inte ett spår av visdom i livet. De kan inte få, helt enkelt därför att det skulle gå emot rådande lagar. Det synsätt som vi har matats med sedan barnsben, att äldre ska respekteras av det skäl att de besitter så mycket livskunskap, är således helt taget ur luften. Det är påhittat av unga själar som ju inte vet att det finns en annan kategori människor som har varit här många fler gånger!

Det är alltid vanskligt att generalisera, men min erfarenhet säger att många äldre är allt annat än andligt utvecklade och därför torde vara unga själar. De tror sig ibland vara respektabla i sin roll som "livslärare", men är inte sällan fast i en grav materialism, som ibland gränsar till fixering, hjärtat är cementerat efter decennier av känsloförtryck och jag-centreringen - egot - är anmärkningsvärt stor. En sådan människa har naturligtvis inte något att lära en många år yngre person som samtidigt är en äldre själ. Denne har redan sett igenom allt, eller kommer snart att göra det, vare sig det handlar om meningslösheten i att samla materiella ting, vikten av att erkänna känslor eller att dödandet av egot är grunden till inre frid.

Så blir den yngre den äldres lärare i livet!

Allt gott!

/Thorwald

Svårsmälta sanningar del 2

Hur många gånger har vi inte hört människor säga:

- Jag förstår inte varför detta händer mig hela tiden.

Eller:

- Det var ett underligt sammanträffande.

Eller:

- Så här har det varit alldeles för länge nu, varför ändras ingenting?

En svårsmält sanning för oss jordbor är att vi inte finns här bara för att finnas, så att säga. Det betyder att vi inte är födda till jorden för att ägna oss åt tidsfördriv - vilket vi i vårt moderna samhälle är så bra på. Möjligheterna att stoppa huvudet i den västerländska sanden är oändliga: det finns hundratals TV-kanaler, tusentals datorspel, tiotusentals caféer, ändlösa möjligheter till shopping och så vidare. Vi kan sannerligen ha att göra tills vid dör, men problemet då är att vi inte har gjort någonting av det vi skulle göra ...

Vår existens här har sitt ursprung i ett för oss oöverskådligt nät av karma, livsuppgifter/livsmål och läxor vi har att lära. Det är dömt att misslyckas att försöka se hela mönstret, men vi måste försöka förstå så mycket vi kan av de mindre delarna. Emellertid måste vi starta med själva insikten att det faktiskt förhåller sig så att vi inte är här av en slump, utan att vi är precisionsstyrda till just en viss region, just nu i just den miljö där vi befinner oss. Den person som går igenom ett andligt uppvaknande kommer snart att bli varse dessa saker, och samtidigt kommer vederbörande att förstå hur mycket tid som redan har gått förlorad. Och den vetskapen är inte bara svårsmält utan direkt smärtsam.

Det andliga uppvaknandet kommer ofta som en tjuv om natten. Men den som sedan använder meditation som en motor för att driva utvecklingen vidare och samtidigt förkovrar sig i texter från olika traditioner kommer att bli allt skickligare på att tolka situationer och skeenden i enlighet med det egna karmat och med livsmålen och läxorna. Den personen driver inte längre planlöst runt i nyckfulla vindar utan ser sin omgivning och allt som sker där i ett helt annat ljus.

Studera ditt eget liv! Problemet med din vän/släkting är inte nytt för detta liv, utan existerar endast därför att ni fortfarande har karmiska knutar kvar att lösa, dvs. knutar av orsak och verkan (den enas oriktiga beteende mot den andra). Och vad har du för livsuppgift? Det behöver inte vara något "stort", utan något så enkelt som att lära dig att tala om känslor och bearbeta dem istället för att låta dem blockera ditt hjärta. Men det kan också vara att du ska lära andra någonting, t.ex. i skolan, eller att du ska gå med i Greenpeace och hjälpa mänskligheten att rädda miljön. Bara du själv eller en andlig lärare kan veta eller ana! Och din läxa? Ja, var du en brukspatron av den mindre medkännande sorten i en annan inkarnation, så kan du utgå från att det tunga fysiska arbetet och/eller smärtan i vänsterarmen i ditt nuvarande liv är ett resultat av det.

Det blir oerhört mycket lättare att acceptera status quo för den som har nått dessa insikter. Den personen behöver inte älta utan kan se saker för vad de är. Naturligtvis blir det inte så att vederbörande alltid tycker att allt är bra och/eller underbart, men acceptansen finns där, tack vare vetskapen om att vi har rest från någon annanstans med vårt bagage och stannar på jorden och packar om inför nästa resmål.

Smält nu att din tid på jorden innebär arbete, arbete och åter arbete med dig själv - det är bara därför du är här!

Allt gott!

/Thorwald

De första flammorna börjar ta sig

I mitt arbete möter jag många människor som förstår hur fruktansvärt fel ute mänskligheten är. Det karma som mänskligheten har byggt upp - till 99 % under 1900-talet och 2000-talets första år - är ohyggligt negativt och kommer att få konsekvenser som når motsvarande grad. Att karma måste justera obalanserna är inget som förundrar dem som använder det sunda förnuftet för att navigera genom livet och har en viss spirituell insikt. Men en stor majoritet av mänskligheten tror att vårt sätt att leva och behandla varandra och vår planet är hållbart i längden. Så är inte fallet.

Romarna trodde att deras rike skulle vara för evigt. Det trodde också Alexander den store, Kublai Khan, Saddam Hussein och många, många fler. Det tror även USA - eller ska vi kanske säga har trott fram till nu. Men USA kommer aldrig mer att bli ledande, utan falla samman, vilket kommer att leda till oöverskådliga konsekvenser för hela världen. Europa och eurozonen kommer att uppleva kriser och svårigheter som vi tidigare inte kunde ana ens i fantasin. Världen - så som vi känner den - kommer att ändra karaktär. Och allt detta ligger endast månader eller ett par år bort. Och allt har förutsagts, tolkats och förståtts av dem som inte har velat leva på det sätt som de flesta gör. I vår tid, slutet av 1900-talet och början av 2000-talet, slutar flera av forntidens profetior. Det handlar alltså inte bara om den vitt omtalade Mayakalendern som anger tidens slut till 2011, alternativt 2012 i andra tolkningar. Indianstammar i Nordamerika räknar tiden mellan 1990-talets början och 2014 som de stora omdaningarnas tid, men även som tiden för nyskapande. Vår planet och våra egna själar kommer under den här tiden att kräva sin tribut för all egoism och girighet som vi har levt ut. Efteråt kommer något nytt att växa fram, och i detta nya kommer vi att betrakta tillvaron på ett helt nytt sätt. Vi kommer att tvingas vara glada för det lilla, lilla medan det gamla nöjeslystna och kräsna sättet att leva livet då finns bakom oss och inte kommer tillbaka. Det vi kan göra just nu är att fundera på vilka förberedelser som kan vara lämpliga.

Jag gläder mig över den förändring som nu har inletts och som inte kan stoppas. Ty stoppas kan den inte med några mänskliga instrument. Den är förutspådd, oundviklig och naturlig. Mänskligheten måste ändra kurs, annars kommer något nytt aldrig att kunna ta sin början. Och något nytt måste ta sin början eftersom vår nuvarande värld är ohållbar. Innerst inne vill vi alla ha detta nya som kommer, men endast få känner sitt andliga jag tillräckligt bra för att förstå det. Vad vi däremot inte vill ha är den tid som kommer före - och som motsvarar The hanged man i tarotleken för dig som känner till den - men den perioden är alldeles nödvändig.

Allt gott!

/Thorwald

Svenska präster, vakna!

Kristendomen hör till de livsåskådningar som har vantolkats till nästintill oigenkännlighet. Något gick fel för länge sedan, obegripligt fel kan man anse idag. Hela läran svävade efter hand iväg från sin kärna, och blev ett redskap för krigsherrar, präster i politikens tjänst och andra maktmän som var allt annat än andligt intresserade. Bibelns vackra påbud förvandlades till en guide till tvång, våld och dårskap, och ur någon synvinkel kan man kanske säga att detta kulminerade under häxprocesserna då förvridna tolkningar av Bibelns budskap om Gud och djävulen användes i syfte att förtrycka, tortera och avrätta kvinnor. Med tanke på historien är det märkligt att ingen - mig veterligen - officiell representant för kristendomen har försökt att gå tillbaka i tiden och dra fram lärans grunder i ljuset. En sådan utredning måste göras. Den bör betona likheterna mellan kristendomen och exempelvis buddhismen, som är så livskraftig och har en likartad betoning på praktik och individens eget andliga arbete. Utredningen måste visa vad Bibeln egentligen vill säga oss och hur vi ska leva dess budskap! Om prästerna kunde visa att de är kompetenta att räta ut frågetecknen och dessutom visa att Bibelns ord är högrelevanta för vår nuvarande disharmoniska tillvaro skulle det gynna en kristendom som i dagsläget för en vacklande tillvaro i kyrkor som ekar tomma. "Kristendomen, vad är det för något? Vad ska jag med den till?" frågar väldigt många människor idag. Och inte blir saken bättre av att kyrkans representanter i slutet av maj 2011 återigen figurerar i massmedia med sina sexuella förbrytelser. Det är inte märkligt att vi är ett så starkt sekulariserat land - vi kan inte ty oss till något som vi inte finner meningsfullt eller ens begriper och som företräds av människor som alldeles för ofta själva är andligt tomma, okunniga och i några fall rent kriminella. Så: Vem inom kyrkan antar utmaningen att visa vad kristendomen är för något? Vem vill berätta för allmänheten om andlig utveckling, kontemplation, energi, bönens kraft, karma och de bibliska påbuden på ett sätt som visar på stor insikt och som får människor intresserade därför att dessa saker har med deras vardag att göra? Vem vill betona vikten av att inte rabbla tomma ord varje söndag klockan 11 "därför att det ska vara så" utan istället handla i det dagliga livet? Vem har kunskap - OM NÅGON? Vakna, präster, och finn er roll i samhället - och klarar ni inte det bör ni ha ett annat yrke.

Allt gott!

/Thorwald

Det kommer inte att fungera. Förrän ...

Vi har många önskemål om hur samhället ska se ut. Vissa av dem är unika för den enskilda individen, men nog finns det en del visioner som är gemensamma för nästan alla: vi vill inte att människor i allmänhet och barn i synnerhet ska fara illa, vi vill värna om naturen och vi vill känna mindre stress, för att nämna några. Och inte minst vill vi ha fred i världen.

Det tragiska är att allt sådant förblir fullkomligt utopiskt så länge vi inte hittar problemens kärna. Och den - den finns inte i sammanträdesrummen, i en utökad lagbok eller i fler poliskontroller. Inte heller i jämställdhetsplaner och andra papperstigrar, i omorganisationer eller i fler chefer på mellannivå. Och inte ens i några utbildningar eftersom utgångspunkten där alltid är att mänsklighetens dilemman ska rättas till utifrån, med hjälp av intellektet. Lösningar ska tänkas fram, säger man där, och sedan med tvång appliceras på problemen, de ska inte stiga upp ur djupet på ett lugnt och naturligt sätt genom vår utveckling som människor. Givetvis har vi vårt intellekt att tacka för mycket, men man kan inte tänka och tvinga bort girighet, egoism och fattigdom. Sådant försvinner istället naturligt när vi växer inombords.

Ja, lösningen på världens ökande problem finns inom oss, och bara där. När de mjuka värdena tar överhanden börjar förändringen till något bättre. Då kommer vi snart nära nollvisionen i trafiken - utan fartkameror och räckor av nya lagar. Då kör vi ju bil med hänsyn och omdöme, på ett så självklart sätt att vi inte ens tänker på det! Men så länge egots hårda värden styr kommer vi att må dåligt under vårt eget karmiska tryck och fortsätta att undra varför ingenting hjälper, mer än kortsiktigt och ytligt.

Allt gott, vänner!

/Thorwald

Karma: Livets underbara bumerang!

Karma är ett av buddhismens stora begrepp och ordet brukar ges innebörden "lagen om orsak och verkan". Själva tänkandet bakom finns inte bara inom buddhismen utan torde vara en av de stora sanningarna i alla insiktsfulla kulturer, men det är buddhismen som har introducerat det här i väst, för oss. I alla fall "på riktigt". För visserligen stöter man på karmiska ordstäv även inom kristen tradition, som det välkända "som man sår får man skörda", men såvitt jag vet har inte kyrkan betonat vikten av att verkligen leva och handla utifrån karmiska principer. Bibelns visa ord har vattnats ur och blivit till något vackert men innehållslöst.

Vad är då karma för något? Ja, karmalagens grund är just att vi får tillbaka det som vi sänder ut, positivt såväl som negativt. Karma är världens och mänsklighetens justeringsinstrument som alltid strävar efter att det som är i obalans skall återföras i balans. En gärning av något slag kan aldrig försvinna i tomma intet, utan återförs av karma till den som handlade. Karma är för de flesta något negativt, och förekommer oftast i resonemang om bestraffning, troligen därför att dess negativa konsekvenser är både vanligare och tydligare än de positiva och har varit så i eviga tider. Men karma i sig är inte något varken negativt eller positivt. Karma bara är och finns, och vilken skepnad den visar sig i beror på oss. Positiv karma som kommer av goda gärningar är givetvis värd att kämpa för - det är alltså inte så att något är "farligt" bara för att det skapar karmiska konsekvenser!

Karma är alltså inte alls någon komplicerad lag. Om du har utfört goda ting men ännu inte fått någon belöning, så kommer den, förr eller senare (om än kanske inte i den form du väntade dig eller önskade just då). Om du inte skulle få tillbaka de goda gärningarna skulle obalans råda, och det kan i längden alltså inte tolereras av den universella rättvisan. Så, karma är enkel att förstå! Det svåra är att leva efter budskapet i praktiken i så hög grad som möjligt, helst alltid. Aposteln Paulus yttrade några berömda ord:

Jag förstår inte mitt sätt att handla. [...] Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag vill, det gör jag.

Den tendensen måste vi förstås motarbeta och istället försöka odla en karaktär som ger så god karma som möjligt! Det är inte lätt, men blir med tiden alltmer naturligt. Som så ofta annars är meditationen till stor hjälp, eftersom den så småningom skapar medvetenhet om karmiska samband. Följande är ett citat ur inlägget "Fienden inom dig":

I takt med att du finner alltmer stillhet under meditationen blir du så småningom varse vad det är som bryter denna stillhet så snart du lämnar kudden, och redan då har du tagit ditt första steg mot att förändra din egoformade karaktär. Exempel: du har haft ett lyckat meditationspass och funnit relativ stillhet. När du lämnar kudden kommer du med ens att tänka på den nya mobiltelefonen som vore trevlig att ha. Habegäret bryter stillheten för den här gången - men det stör dig, du tycker inte om att stillheten försvinner.

Här beskrivs en typisk karmisk konsekvens. Du tyckte om stillheten och vill behålla den. Ditt begär blir orsak medan den brutna stillheten blir verkan - ett karmiskt samband. Dagen efter har du kanske funnit samma stillhet och då är det något annat som stör så snart du reser dig. På det viset kommer du att se allt fler karmiska samband:

- Om jag gör si, eller tänker så, så händer det som jag inte gillar ...

- Om jag istället gör si, eller tänker så, så händer det något annat som är betydligt bättre ...

Du går från att förstå karmalagen till att verkligen inse den. Du kartlägger ditt handlande och ditt liv och får ett allt större perspektiv, och börjar skala bort sådant som är skadligt, dvs. sådant som får negativa konsekvenser för ditt sinne och din utveckling. Ju striktare du följer karmalagen, desto tydligare blir den, och du ser med förfäran på människors karmiska brott och förundras över deras okunskap.

Vi får inte glömma att vi är små, små kuggar i universums maskineri, utan möjlighet att åsidosätta karmalagen. Den är evig och vi kan inte göra annat än att rätta in oss i ledet för att få ett så harmoniskt liv som möjligt. Visst är det väl skönt att det finns en så mäktig, opartisk bedömare till vår hjälp?!

Allt gott, mina vänner!

/Thorwald

Förändringar i just DITT inre!

Bloggens 16 (hittills) inlägg har vitt skilda infallsvinklar, men de flesta berör på ett eller annat sätt de förändringar som sker i ditt inre under andlig praktik. Här tänkte jag ta ett samlat grepp och berätta lite mer om vad du kan vänta dig!

Det sägs ibland att spirituell utveckling ser olika ut för olika människor, och viss sanning ryms i det påståendet. Men i det vidare perspektivet utvecklas alla utövare för att nå ett och samma mål, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Detta mål är upplysning (det som många västerlänningar har hört kallas Nirvana). Vissa stora och krävande förändringar måste ske i ditt inre för att du ska nå dit, och för att du överhuvudtaget ska komma vidare i din utveckling, oberoende av var du befinner dig för tillfället. Dessa är då givetvis samma för alla och yttrar sig på likartat sätt. Detta ser jag tydligt om jag jämför min egen bana med den som beskrivs av både forntida och nutida andliga mästare.

Den första inre förändringen sker redan när du får intresse för andlig utveckling. Hos många människor - kanske de allra flesta - startar sökandet under en kris som kan vara antingen akut eller ha bearbetats i det undervetna under lång tid, och var så säker: det som händer dig är inte en slump utan kosmos sätt att väcka dig och få in dig på rätt levnadsbana. Ibland kan de tvingande medlen vara mycket brutala och komma i form av starka kriser eller rentav personliga tragedier. Väl inne på den andliga banan ser du snart hur genomgripande denna första förändring är - du ändrar ju inriktning på hela ditt kommande liv!

När du har praktiserat en tid kommer stillhet och tystnad att bli viktigt. Skälet är enkelt: du har funnit ett relativt lugn under meditationen och insett vad du tidigare har saknat. Du kommer med tiden att prata mindre och reflektera mer, vilket dock inte är detsamma som att du blir osocial. Du uppskattar alltmer tysta och naturliga miljöer. Och vad är naturligare än naturen själv? Den kommer att bli en katalysator i din utveckling, för där kan du få svar och visa känslor ifred. Omvänt kommer du inte längre att finna dig tillrätta i stora köpcenter och på andra stressande och negativa platser som stjäl din energi. Du kanske inte har gillat sådana platser tidigare heller, men förstår numera varför du inte tycker om dem!

Du kommer att kunna koncentrera dig allt bättre på det du gör för tillfället (början till mindfulness!). Ja, du kommer dessutom att vilja koncentrera dig, vilket ju är en helt annan sak. Kör du bil och lyssnar på radio samtidigt? Du kommer med stor sannolikhet att stänga av radion för gott eftersom du finner tillfredsställelse i att bara köra bil när du gör det. Att lyssna på musik under skogspromenaden kommer inte längre att kännas lockande, tvärtom. Allmänt vill du nu utföra en, och endast en, syssla åt gången.

Du kommer att drabbas av plötsliga, våldsamma gråtattacker. Kämpa inte emot dem oavsett vad omgivningen tycker! Välkomna dem istället, de gör under för din utveckling och är ett högst naturligt inslag. Gråten frigör blockerad energi, så mycket är säkert. Däremot kommer du att ha svårt att säga varför du gråter. Du vet innerst inne, men kan ha svårt att sätta ord på det. Personligen har jag ofta upplevt en mycket stark längtan tillbaka till tidigare inkarnationer i samband med kraftig gråt (vilket inte är detsamma som att jag längtar från mitt nuvarande liv). Om du är intuitiv nog att ana tidigare liv kan det mycket väl vara så även för dig.

Du blir jämnare i humöret och får ett större tålamod både med människor och när du tappar ett halvt kilo ris över köksgolvet. Meditationen, och den övriga spirituella träningen, förser dig sakta men säkert med ett perspektiv som är långt vidare än vad det otränade sinnet kan greppa. Saker och ting är. De är inte längre så jobbiga/tråkiga/stressande osv., utan de bara är. Din acceptans ökar stort.

Materiella saker förlorar sin betydelse. Det finns ett absolut motsatsförhållande mellan materialism och andlighet. En materialistisk person kan med nödvändighet inte vara andligt utvecklad, även om personen i fråga tror det själv. Orsaken till att du tappar intresset för den artificiella världen är att du inser hur förgänglig den är, precis som buddhismen och andra vishetsläror så ofta påminner oss om. Det som består år ut och år in, alltmer förfinat, är ditt inre och endast det. Ur det tränade sinnets synvinkel är därmed en sådan sak som skönhetsoperationer tecken på djup okunskap.

Du kommer att få en ny typ av förståelse, som inte sker med intellektet utan med hela din varelse. Detta är svårt att beskriva, snarare måste det upplevas precis som så mycket annat inom sfären av andlig utveckling. Men alla inser nog skillnaden mellan att fundera på något och sakta men säkert förstå det genom tankarna, och att slås av en plötslig insikt som sätter spår för all framtid. När sådana insikter sätter djupa spår kan det vara motiverat att tala om en viss grad av upplysning. Vad "upplysning" egentligen är för något ska jag ta upp i nästa inlägg.

Du blir mer och mer kärleksfull och får en ökad lyhördhet för andra varelsers känslor. Även en mygga eller en spindel aktiverar din godhet. Din andliga kraft är nu större och kan med fördel användas till bön för dem som har det svårt. Då stärks ditt inre samtidigt som du gör en insats. Och du kommer att belönas för den, tro mig.

Du blir medveten om karmiska samband och konsekvenser. Karma - ett av buddhismens nyckelbegrepp - definieras ofta som "lagen om orsak och verkan", men är större än så. Jag kommer snart att skriva ett inlägg om detta.

Så till ett fysiskt resultat: du kommer att känna energin i din kropp. Tack vare ditt lugnare sinne skapar du inte energiblockeringar i samma utsträckning som tidigare; istället kan energin flöda genom organismen precis som den gjorde när du var barn. På det här stadiet kan du börja känna en tidigare oupplevd värme i händerna, och då är du kanske lämplig som healer.

Andlig träning kan dessutom utveckla psykiska förmågor av de slag som inte alla tror existerar. Visst existerar de, och har gjort det sedan mänsklighetens gryning, men är egentligen inte av andlig natur. Att sätta likhetstecken mellan medialitet och en hög spirituell nivå är felaktigt, eftersom du inte behöver ha tagit de avgörande andliga stegen för att vara ett duktigt medium. Tvärtom kan en medialt utvecklad människa vara både materialistisk, "elak" och oförmögen att ge kärlek.

Nu vet du en del om de större utvecklingssteg som väntar efter lång och tålmodig träning! Men såsom jag har beskrivit dem här blir bilden ganska statisk. I själva verket samverkar de olika utvecklingsgrenarna med varandra och är i realiteten närmast omöjliga att skilja åt. Tänk dig istället att de sammantaget har formen av en solfjäder, utgående från ett centrum: ditt inre.

Allt gott!

/Thorwald

Från delar till helhet

I väst har vi länge befunnit oss på stickspåret att skilja kropp och psyke åt. Först på senare tid har vi insett att några vattentäta skott inte existerar, och då närmar vi oss det holistiska tänkandet som så länge varit grundläggande i många andra delar av världen. Detta säger att allt samverkar, inget existerar oberoende som någon enskild ö.

För den som mediterar blir holismen snart en realitet. När kroppens energier får tillfälle att börja flöda och lösa upp blockeringar - och det känner du, det är ett som är säkert! - ställer du gärna dig själv frågan: Hur är det möjligt att starta upp en sådan helt ny verksamhet i en "gammal" kropp? Jag borde ha upplevt det någon gång tidigare under alla år!? Men nej, för hjärnan har aldrig tidigare varit tyst. Det är alltså inte i första hand kroppens stillhet som får dess energier att börja röra på sig, utan hjärnans stillhet och tystnad. (Att hjärnan sedan får lättare att tystna ju mindre du rör kroppen är en annan och mer given aspekt.) Förenklat kan man säga, att den här kopplingen öppnar dörren för dig så att du så småningom alltmer börjar betrakta även yttervärlden i termer av orsak och verkan mellan företeelser som tidigare inte verkade vara sammankopplade. "Detta händer därför att ..."; "Om x, så y ...".

Och det är ett svep av meditationens underbara trollspö!

Allt gott så länge!

/Thorwald