Mer om kensho

Andlig praktik omvandlar dunkel till skinande ljus, vilket jag hoppas att den här bloggen förmedlar, och jag har tidigare skrivit om kensho, som de mindre upplysningserfarenheterna kallas inom zenbuddhismen. En sådan har du fått när du börjar leva ditt liv utifrån insikten att varje sekund av ditt liv skapas av dig själv och att du därmed varje sekund har chansen att låta nästa sekund leda mot något bättre. Nu är inte detta någon nyhet, men att läsa eller höra om tankeenergiernas kraft att bygga upp eller förstöra är långt ifrån detsamma som att ha insett deras kraft och dessutom tränat upp förmågan att styra dem. För den som inte tidigare har mediterat befinner sig detta stadium år in i framtiden, men var och en kan givetvis nå dit! Inifrån djupet av dig själv kommer då förståelsen av hur lätt det faktiskt är att frambringa en bra dag (och därmed en bra vecka, månad ...) ur olika perspektiv. Huruvida den aktuella dagen är särskilt "rolig" i sig eller inte är ovidkommande. Den kan vara hur "tråkig" och innehållslös som helst, med regn, blåst och vardagsbekymmer, men den kommer ändå att bli ett exakt resultat av dina tankar. Den insikten är ensam mödan värd!

Allt gott!

/Thorwald

Att tänka är inte guld

I förra inlägget nämnde jag begreppet upplysning vid ett par tillfällen, bland annat i detta sammanhang:

Men alla inser nog skillnaden mellan att fundera på något och sakta men säkert förstå det genom tankarna, och att slås av en plötslig insikt som sätter spår för all framtid. När sådana insikter sätter djupa spår kan det vara motiverat att tala om en viss grad av upplysning.

Jag lovade att berätta mer om detta och nu är det dags. Dags att ge sig på det omöjliga, alltså. För till ett hundra procent är upplysning något självupplevt, något som sker i ditt inre som inte har med tankar och intellekt att göra, och som stämmer överens med vad andliga män och kvinnor i alla tider har beskrivit. I västvärlden, där tonvikten ligger på tänkande och vetenskap, betraktas upplysning inte sällan som ett fantasifoster. "Vad finns väl", säger man, "att upptäcka som inte hjärnan kan tänka ut?" Den västerländska filosofin har behandlat samma problem och ställt samma frågor i två tusen år och är inte en millimeter närmare svaret på en enda, så kanske hade lite ödmjukhet gentemot det stilla sinnets enorma resurser varit på sin plats. Den berömda statyn Tänkaren på bilden ovan kan ses som en symbol för omöjligheten att lösa de största frågorna med tanken. Tänk om mannen hade rätat på ryggen och istället tystat sin hjärna, då ...

När vi nu börjar nysta i vad upplysning faktiskt är för något måste vi först konstatera att vi är fångar i våra egna hjärnor. Låter det märkligt? Kanske, men tänk efter hur du styrs av förväntningar kring det ena och det andra, hur du styrs av glädje, lustar, besvikelse, oro, habegär, ilska, bitterhet, avundsjuka - alltså av både till synes "positiva" och uppenbart negativa egenskaper. På grund av dem lever vi i en känslornas och tankarnas illusion. Världen visar sig inte för oss så som den verkligen är utan filtreras genom våra sinnen och tankar. När filtren försvinner ser du det genuina och har fått en erfarenhet av vad upplysning är.

Upplysning kan komma både plötsligt, alltså genom en intuitiv förståelse från "ingenstans", eller gradvis tack vare successiv inre utveckling. Man kan då invända att även den plötsliga insikten är ett resultat av ett successivt skeende, vilket givetvis är helt riktigt. Hur det ligger till med den saken spelar egentligen ingen större roll. Då är det viktigare att påpeka att det inte är fråga om någon fullständig upplysning - även den plötsliga insikten rör bara en del av verkligheten och lämnar andra delar orörda till framtiden. Du får endast det som du kan hantera för tillfället!

I ett tidigare inlägg har jag beskrivit min plötsliga förståelse av den kosmiska maktens oändliga kraft och räckvidd, och en sådan upplevelse skulle inom zenbuddhismen kallas för kensho, en mindre upplysningserfarenhet, till skillnad från satori som är större och mer genombrytande. Man kan då säga att satori är summan av många kensho - satori kan aldrig komma utan förberedande mindre delar. Men att kensho är "mindre" innebär inte att upplevelserna skulle vara små för individen, tvärtom ändrar de din syn på något visst för all framtid.

Upplevelserna är fantastiska men märkliga, rentav mycket märkliga, och att försöka förklara deras storhet för icke-spirituella människor är vanvett ... Jag minns när jag studerade en tomat i min hand. Den glittrade i solen och med ens kände jag mig så trygg, så trygg. Jag visste omedelbart att både den och jag hade existerat i oändliga tider, om än i andra former. Universums trygghet omslöt mig och det fanns inte någon död, bara evigt liv.

Än svårare är det att förklara hur det är att se jordens och universums skönhet på ett nytt sätt. Visst är naturen vacker en solig morgon i maj, men en så intensiv kärlek och samhörighet som kan upplevas spirituellt går helt enkelt inte att beskriva i ord. Vid ett sådant tillfälle insåg jag min faktiska status: en ytterst liten kugge i det kosmiska evolutionära hjulet. I världsliga sammanhang är det inte sällan något negativt att vara en "liten kugge", men här har det inte alls med obetydlighet att göra. Eftersom kosmos har givit mig tillåtelse att fungera som andlig vägledare har jag tvärtom en roll att spela. Men mycket alldeles för tungt ansvar och självkritik släppte vid insikten att min roll på jorden är förutbestämd; att allt som har skett i mitt liv nödvändigtvis har behövt ske. Den som ältar gamla misstag och felaktiga vägval, och inte förstår varför vissa saker i livet har inträffat, får en ny syn som lättar bördan avsevärt.

Efter dessa exempel på hastigt uppdykande, intensiv förståelse kan vi vända uppmärksamheten mot de successivt uppkomna erfarenheterna. Dessa fastnar kanske inte minnet på samma sätt, vilket inte är så märkligt. Strängt taget vet man ju inte när de sker eftersom de utvecklas hela tiden! Men de är lika mycket upplysning och blir med tiden lika intensiva och omformande i ditt liv.

"Complaining about the weather is a sign of great spiritual immaturity" sägs det inom zen. Din ökade kärlek till det naturliga, till naturen, leder dels till att du helst vill träna i naturen på någon vacker plats (vilket du kanske ville även tidigare), dels till att du börjar bortse från att vädret är si eller så. Om det regnar, snöar, är iskallt eller stekhett spelar inte längre någon särskild roll. Stickande insekter? De är inte längre dina fiender som får dig att börja fäkta och förstör träningspasset, utan dina vänner som ger dig en skjuts i praktiken. Att bemästra dem och den irritation de skapar hos dig hör till din praktik! Det är sak samma med exempelvis en ruskig nordanvind. Den må gå genom kläder, märg och ben men är din träningskamrat under en halvtimme eller en timme. (Dock undviker jag kraftigare blåst om det går eftersom qigong och tai chi då ofta är svårt eller omöjligt att utföra, rent tekniskt. Det handlar ju ibland om att arbeta med energier utanför kroppen och de får inte blåsa bort ...)

Ökad förmåga att ge kärlek, en fullständig brytning med materialismen, ökad känslighet för vad andra människor sänder ut för signaler, full insikt om att all tävlan är meningslös, ökad distans till det egna känslolivet, främlingskap gentemot mycket artificiellt som du förr höll kärt, vetskapen om karmiska konsekvenser och därmed om hur du skapar din egen lycka - ja, allt som visar att du har vandrat vidare i din inre utveckling och nu tittar på världens trivialiteter istället för att delta är också kensho. Det är inte bara meditationsmästare och andra andliga män och kvinnor som är upplysta; envar som klättrar högre än de flesta andra i sin samtid är på samma väg! Det är lätt att tro något annat eftersom "upplysning" tenderar att vara ett mytomspunnet, "hemligstämplat", fenomen som inte "vanliga" människor skulle få ta del av eller ens förstå. Så är det i-n-t-e.

Du behöver inte vandra särskilt långt på den andliga vägen innan du blir självgående. Disciplin behövs alltid, och i stor mängd, men de nya bilder du får av dig själv och din omvärld blir i sig en drivande kraft, och du kommer att ägna resten av ditt liv åt att söka efter Den Yttersta Sanningen. Och du kommer att uppskatta varje del av resan trots att den ofta nog är besvärlig!

Allt gott!

/Thorwald

Förändringar i just DITT inre!

Bloggens 16 (hittills) inlägg har vitt skilda infallsvinklar, men de flesta berör på ett eller annat sätt de förändringar som sker i ditt inre under andlig praktik. Här tänkte jag ta ett samlat grepp och berätta lite mer om vad du kan vänta dig!

Det sägs ibland att spirituell utveckling ser olika ut för olika människor, och viss sanning ryms i det påståendet. Men i det vidare perspektivet utvecklas alla utövare för att nå ett och samma mål, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Detta mål är upplysning (det som många västerlänningar har hört kallas Nirvana). Vissa stora och krävande förändringar måste ske i ditt inre för att du ska nå dit, och för att du överhuvudtaget ska komma vidare i din utveckling, oberoende av var du befinner dig för tillfället. Dessa är då givetvis samma för alla och yttrar sig på likartat sätt. Detta ser jag tydligt om jag jämför min egen bana med den som beskrivs av både forntida och nutida andliga mästare.

Den första inre förändringen sker redan när du får intresse för andlig utveckling. Hos många människor - kanske de allra flesta - startar sökandet under en kris som kan vara antingen akut eller ha bearbetats i det undervetna under lång tid, och var så säker: det som händer dig är inte en slump utan kosmos sätt att väcka dig och få in dig på rätt levnadsbana. Ibland kan de tvingande medlen vara mycket brutala och komma i form av starka kriser eller rentav personliga tragedier. Väl inne på den andliga banan ser du snart hur genomgripande denna första förändring är - du ändrar ju inriktning på hela ditt kommande liv!

När du har praktiserat en tid kommer stillhet och tystnad att bli viktigt. Skälet är enkelt: du har funnit ett relativt lugn under meditationen och insett vad du tidigare har saknat. Du kommer med tiden att prata mindre och reflektera mer, vilket dock inte är detsamma som att du blir osocial. Du uppskattar alltmer tysta och naturliga miljöer. Och vad är naturligare än naturen själv? Den kommer att bli en katalysator i din utveckling, för där kan du få svar och visa känslor ifred. Omvänt kommer du inte längre att finna dig tillrätta i stora köpcenter och på andra stressande och negativa platser som stjäl din energi. Du kanske inte har gillat sådana platser tidigare heller, men förstår numera varför du inte tycker om dem!

Du kommer att kunna koncentrera dig allt bättre på det du gör för tillfället (början till mindfulness!). Ja, du kommer dessutom att vilja koncentrera dig, vilket ju är en helt annan sak. Kör du bil och lyssnar på radio samtidigt? Du kommer med stor sannolikhet att stänga av radion för gott eftersom du finner tillfredsställelse i att bara köra bil när du gör det. Att lyssna på musik under skogspromenaden kommer inte längre att kännas lockande, tvärtom. Allmänt vill du nu utföra en, och endast en, syssla åt gången.

Du kommer att drabbas av plötsliga, våldsamma gråtattacker. Kämpa inte emot dem oavsett vad omgivningen tycker! Välkomna dem istället, de gör under för din utveckling och är ett högst naturligt inslag. Gråten frigör blockerad energi, så mycket är säkert. Däremot kommer du att ha svårt att säga varför du gråter. Du vet innerst inne, men kan ha svårt att sätta ord på det. Personligen har jag ofta upplevt en mycket stark längtan tillbaka till tidigare inkarnationer i samband med kraftig gråt (vilket inte är detsamma som att jag längtar från mitt nuvarande liv). Om du är intuitiv nog att ana tidigare liv kan det mycket väl vara så även för dig.

Du blir jämnare i humöret och får ett större tålamod både med människor och när du tappar ett halvt kilo ris över köksgolvet. Meditationen, och den övriga spirituella träningen, förser dig sakta men säkert med ett perspektiv som är långt vidare än vad det otränade sinnet kan greppa. Saker och ting är. De är inte längre så jobbiga/tråkiga/stressande osv., utan de bara är. Din acceptans ökar stort.

Materiella saker förlorar sin betydelse. Det finns ett absolut motsatsförhållande mellan materialism och andlighet. En materialistisk person kan med nödvändighet inte vara andligt utvecklad, även om personen i fråga tror det själv. Orsaken till att du tappar intresset för den artificiella världen är att du inser hur förgänglig den är, precis som buddhismen och andra vishetsläror så ofta påminner oss om. Det som består år ut och år in, alltmer förfinat, är ditt inre och endast det. Ur det tränade sinnets synvinkel är därmed en sådan sak som skönhetsoperationer tecken på djup okunskap.

Du kommer att få en ny typ av förståelse, som inte sker med intellektet utan med hela din varelse. Detta är svårt att beskriva, snarare måste det upplevas precis som så mycket annat inom sfären av andlig utveckling. Men alla inser nog skillnaden mellan att fundera på något och sakta men säkert förstå det genom tankarna, och att slås av en plötslig insikt som sätter spår för all framtid. När sådana insikter sätter djupa spår kan det vara motiverat att tala om en viss grad av upplysning. Vad "upplysning" egentligen är för något ska jag ta upp i nästa inlägg.

Du blir mer och mer kärleksfull och får en ökad lyhördhet för andra varelsers känslor. Även en mygga eller en spindel aktiverar din godhet. Din andliga kraft är nu större och kan med fördel användas till bön för dem som har det svårt. Då stärks ditt inre samtidigt som du gör en insats. Och du kommer att belönas för den, tro mig.

Du blir medveten om karmiska samband och konsekvenser. Karma - ett av buddhismens nyckelbegrepp - definieras ofta som "lagen om orsak och verkan", men är större än så. Jag kommer snart att skriva ett inlägg om detta.

Så till ett fysiskt resultat: du kommer att känna energin i din kropp. Tack vare ditt lugnare sinne skapar du inte energiblockeringar i samma utsträckning som tidigare; istället kan energin flöda genom organismen precis som den gjorde när du var barn. På det här stadiet kan du börja känna en tidigare oupplevd värme i händerna, och då är du kanske lämplig som healer.

Andlig träning kan dessutom utveckla psykiska förmågor av de slag som inte alla tror existerar. Visst existerar de, och har gjort det sedan mänsklighetens gryning, men är egentligen inte av andlig natur. Att sätta likhetstecken mellan medialitet och en hög spirituell nivå är felaktigt, eftersom du inte behöver ha tagit de avgörande andliga stegen för att vara ett duktigt medium. Tvärtom kan en medialt utvecklad människa vara både materialistisk, "elak" och oförmögen att ge kärlek.

Nu vet du en del om de större utvecklingssteg som väntar efter lång och tålmodig träning! Men såsom jag har beskrivit dem här blir bilden ganska statisk. I själva verket samverkar de olika utvecklingsgrenarna med varandra och är i realiteten närmast omöjliga att skilja åt. Tänk dig istället att de sammantaget har formen av en solfjäder, utgående från ett centrum: ditt inre.

Allt gott!

/Thorwald