skip to main |
skip to sidebar
Oavsett om vi bekänner oss till taoismen, buddhismen, kristendomen eller någon annan åskådning har vi en väg att vandra. Detta är kanske inte så självklart som det låter. I den traditionellt utmejslade kristendomen, som tyvärr än idag är rättesnöret bland många s k troende, räcker det med att åkalla Gud och/eller Jesus. Därefter kan man agera hur som helst, anser man, och behöver inte tänka så mycket på hur man ska utveckla sin person i rätt riktning och hur man beter sig mot andra människor. Lika lätt är det för anhängarna av den buddhistiska grenen Rena landet som är utbredd i både Kina och Japan. Genom (muntlig) hängivenhet till Amitabha, det oändliga ljusets buddha som styr över det västra paradiset, får de troende plats i hans rike efter döden. Där försvinner all karma och således löses eventuella felaktigheter automatiskt.
Men ... Så fungerar det inte och sådant är inte ursprunget. "Tao" betyder 'väg' och på samma sätt omtalas "vägen" i Bibeln. Och ordet "yana" som vi hittar i buddhismens huvudströmmar hinayana, mahayana och vajrayana betyder 'farkost' eller 'vagn'. Helt tydligt beskrivs något som för den enskilda individen har både startpunkt och mål - vi har en farkost och färdas på en väg, vi har en sträcka att tillryggalägga genom egna ansträngningar.
Resan går genom vårt inre. Farkosten tar oss vidare till djupare nivåer och mot förädling. Den egna insatsen är krävande och kommer alltid att vara det. Detta inser vi numera i högre grad än förr, men nog finns det många som behöver upplysas om Farkosten på Vägen - det gemensamma ursprunget hos världens stora livsåskådningar.
Allt gott!
/Thorwald
"Att gå över ån efter vatten" är ett gammalt ordspråk. I spirituella sammanhang är detta just vad vi ofta gör! Vi läser och lyssnar till buddhismens visdom, vi smyckar oss och våra väggar med tai chi, den världskända symbolen som av många kallas "yin/yang-tecknet", vi lyssnar till yogis och zenmästare - och samtidigt glömmer vi bort att det muntliga och skriftliga budskapet i dessa läror, såväl som den visdom som ryms i symboliken, finns i Bibeln, vår "alldeles egen" skrift.
Det är givetvis bara av godo att vi tar del av så många spirituella traditioner som möjligt, inte tu tal om annat. Men vi behöver omvärdera vår syn på Bibeln. Den är inte mer sagobok än någon annan helig skrift. Den ger oss inte några "hemskare" levnadsregler än vilken annan klassisk text som helst. Den är inte heller något att göra sig lustig över och vifta bort som nonsens. Men tänk efter: Är det inte på dessa sätt som vi ofta reflekterar över Bibeln? När jag berättar om heliga skrifter som är av betydelse för mig, personligen, möts jag ofta av förvåning när jag nämner Bibeln. Det är märkligt - eller också är det kanske inte det. Bibeln, har vi i vårt sekulariserade samhälle fått lära oss, är något för gamla damer och farbröder som inte har tagit till sig av våra nya (läs: tekniska) kunskaper. Jaja, låt dem fortsätta att tro på att Noa byggde en ark som han fyllde med djur och att Mose delade havet med sin stav.
Det är sant att äldre generationer inte tilläts att reflektera över Bibelns djupare budskap, utan lärde sig att rabbla och betrakta varje bokstav som bokstavlig. Men vi bör veta bättre. Ser vi Bibeln i klart ljus blir vi snart varse att den rymmer samma livsvisdom som vi möter världen över, nu och i alla tider. Det handlar om kärlek, måttfullhet, balans, segern över egoismen och så vidare. Mitt råd är att du läser denna ytterst värdefulla bok utan de eventuella förutfattade meningar som du har, så kommer du att hitta en skatt.
Allt gott!
/Thorwald
I stora delar av världen erbjuder prästerna sina medmänniskor sådant som det övriga samhället inte kan stå till tjänst med. Men inte hos oss! Nu är det EM i fotboll och Sveriges präster passar på att göra ett nytt drag i kampen för att verksamheten inte ska gå fullständigt omkull. I Romelanda blir det fotboll på storbilds-TV, minsann! Den ansvarige prästen påpekar att kristendom inte bara handlar om att möta Gud, utan också om att möta människor. Ett trivialt uttalande, lindrigt sagt. I ord och handling gör prästerskapet diverse trixiga manövrer för att till varje pris dölja sanningen. När ska någon präst säga följande?
"Vi präster förstår inte hur vi ska förankra andligheten hos människor. Eller ... vi vet faktiskt inte vad andlighet är överhuvudtaget. Skälet till det är att vi själva är andligt outvecklade. Det vi har lärt oss under utbildningen är bokstavsläsning av Bibeln, administration och att vi ska finnas i samhället på samhällets villkor - vi ska alltså inte sticka ut från mängden och tala om underligheter som andlig utveckling. Då kan människor tro att vi är konstiga, och det klarar vi inte eftersom vi själva är så bedrövligt dåligt andligt förankrade. Vad ska vi svara om någon frågar vad vi kan erbjuda? Meditation? Äsch. Kontemplation? Äsch. Det är bäst att öppna disco, hålla pubkvällar och montera upp storbilds-TV:n så att ingen börjar ställa svåra frågor. Och då förstår vi också själva vad vi gör eftersom vi är mer sekulariserade än någon annan."
Jag har uppmanat Sveriges präster förut och jag gör det igen: sluta att göra er till åtlöje.
Allt gott!
/Thorwald
Kristendomen hör till de livsåskådningar som har vantolkats till nästintill oigenkännlighet. Något gick fel för länge sedan, obegripligt fel kan man anse idag. Hela läran svävade efter hand iväg från sin kärna, och blev ett redskap för krigsherrar, präster i politikens tjänst och andra maktmän som var allt annat än andligt intresserade. Bibelns vackra påbud förvandlades till en guide till tvång, våld och dårskap, och ur någon synvinkel kan man kanske säga att detta kulminerade under häxprocesserna då förvridna tolkningar av Bibelns budskap om Gud och djävulen användes i syfte att förtrycka, tortera och avrätta kvinnor. Med tanke på historien är det märkligt att ingen - mig veterligen - officiell representant för kristendomen har försökt att gå tillbaka i tiden och dra fram lärans grunder i ljuset. En sådan utredning måste göras. Den bör betona likheterna mellan kristendomen och exempelvis buddhismen, som är så livskraftig och har en likartad betoning på praktik och individens eget andliga arbete. Utredningen måste visa vad Bibeln egentligen vill säga oss och hur vi ska leva dess budskap! Om prästerna kunde visa att de är kompetenta att räta ut frågetecknen och dessutom visa att Bibelns ord är högrelevanta för vår nuvarande disharmoniska tillvaro skulle det gynna en kristendom som i dagsläget för en vacklande tillvaro i kyrkor som ekar tomma. "Kristendomen, vad är det för något? Vad ska jag med den till?" frågar väldigt många människor idag. Och inte blir saken bättre av att kyrkans representanter i slutet av maj 2011 återigen figurerar i massmedia med sina sexuella förbrytelser. Det är inte märkligt att vi är ett så starkt sekulariserat land - vi kan inte ty oss till något som vi inte finner meningsfullt eller ens begriper och som företräds av människor som alldeles för ofta själva är andligt tomma, okunniga och i några fall rent kriminella. Så: Vem inom kyrkan antar utmaningen att visa vad kristendomen är för något? Vem vill berätta för allmänheten om andlig utveckling, kontemplation, energi, bönens kraft, karma och de bibliska påbuden på ett sätt som visar på stor insikt och som får människor intresserade därför att dessa saker har med deras vardag att göra? Vem vill betona vikten av att inte rabbla tomma ord varje söndag klockan 11 "därför att det ska vara så" utan istället handla i det dagliga livet? Vem har kunskap - OM NÅGON? Vakna, präster, och finn er roll i samhället - och klarar ni inte det bör ni ha ett annat yrke.
Allt gott!
/Thorwald
