Bibelns visdom är till för att appliceras

Att Jesus faktiskt fanns är de flesta sakkunniga överens om. Men om han så inte hade funnits, spelar det då någon roll när vi studerar Bibeln? Egentligen inte, för visdomen finns i boken oberoende av om han var en historisk person eller ej. Visdomen finns oberoende av släktträd, oberoende av antal profeter och oberoende av huruvida Paulus befann sig i Rom eller inte när han skrev ett visst brev. Alldeles för mycket kraft har lagts genom seklerna på att försöka utröna det ena och det andra; ja, olika åsikter i sakfrågor har som bekant till och med lett till konflikter och krig, vilket tyvärr visar hur infantila många "religiösa" är. 

Om vi istället ser till det väsentliga, alltså Bibelns budskap, kan Jesu liv (fiktivt eller ej!) ge oss ledtrådar när vi vill lära känna och förändra oss själva. Jesus dog och återuppstod. Säkert var det så att han förråddes av Judas, ställdes framför Pontius Pilatus och sedan blev korsfäst, men oavsett kan vi applicera hans öde på våra egna liv. För vi ska också dö och återuppstå. Det är målet för varje spirituell adept. Den gamla människan med de negativa sidorna ska bit för bit försvagas tills döden inträder och en ny människa föds, en människa med ett inre av hög kvalitet. Denna människa har besegrat avundsjuka, begär och andra egenskaper som vållar olycka i förlängningen. Dessa kan inte hålla den nyfödda människan i sitt grepp eftersom hon har sett igenom dem. Hon ser deras sanna natur - de är illusioner. Och något som inte finns kan inte hålla fast någon.

"Du kommer att dö på meditationskudden" säger man inom zenbuddhismen. Och tarotkortet Döden (bilden ovan) visar samma sak. Den inre döden följs av något nytt, något vackrare. Se alltså hur så vitt skilda traditioner strålar samman i sin visdom om den andligt inspirerade människans utveckling! Kristendomen från främre Asien, zen som utvecklades i Kina och tarotleken av dunkelt - men möjligen av medeltida italienskt - ursprung - alla säger de samma sak. Och vi kan gå till vilken tradition som helst: hinduismen, taoismen, shamanska riktningar, de pekar åt ett och samma håll. Lägg det på minnet, de pekar åt ett och samma håll och deras budskap finns där för att användas av oss i vardagen. Detta ska vi veta när vi reflekterar över Bibeln och dess plats i vår sekulariserade värld. Jesu liv, gärningar och död och vad vi kan lära oss av dem är av större vikt idag än någonsin förr.

Allt gott!

/Thorwald

Vår bortglömda heliga skrift: Bibeln

"Att gå över ån efter vatten" är ett gammalt ordspråk. I spirituella sammanhang är detta just vad vi ofta gör! Vi läser och lyssnar till buddhismens visdom, vi smyckar oss och våra väggar med tai chi, den världskända symbolen som av många kallas "yin/yang-tecknet", vi lyssnar till yogis och zenmästare - och samtidigt glömmer vi bort att det muntliga och skriftliga budskapet i dessa läror, såväl som den visdom som ryms i symboliken, finns i Bibeln, vår "alldeles egen" skrift.

Det är givetvis bara av godo att vi tar del av så många spirituella traditioner som möjligt, inte tu tal om annat. Men vi behöver omvärdera vår syn på Bibeln. Den är inte mer sagobok än någon annan helig skrift. Den ger oss inte några "hemskare" levnadsregler än vilken annan klassisk text som helst. Den är inte heller något att göra sig lustig över och vifta bort som nonsens. Men tänk efter: Är det inte på dessa sätt som vi ofta reflekterar över Bibeln? När jag berättar om heliga skrifter som är av betydelse för mig, personligen, möts jag ofta av förvåning när jag nämner Bibeln. Det är märkligt - eller också är det kanske inte det. Bibeln, har vi i vårt sekulariserade samhälle fått lära oss, är något för gamla damer och farbröder som inte har tagit till sig av våra nya (läs: tekniska) kunskaper. Jaja, låt dem fortsätta att tro på att Noa byggde en ark som han fyllde med djur och att Mose delade havet med sin stav.

Det är sant att äldre generationer inte tilläts att reflektera över Bibelns djupare budskap, utan lärde sig att rabbla och betrakta varje bokstav som bokstavlig. Men vi bör veta bättre. Ser vi Bibeln i klart ljus blir vi snart varse att den rymmer samma livsvisdom som vi möter världen över, nu och i alla tider. Det handlar om kärlek, måttfullhet, balans, segern över egoismen och så vidare. Mitt råd är att du läser denna ytterst värdefulla bok utan de eventuella förutfattade meningar som du har, så kommer du att hitta en skatt.

Allt gott!

/Thorwald

Vi ska vara som barnen!

I Bibeln sägs det, inom buddhismen sägs det också: vi ska vara som barnen. Det låter kanske inte särskilt utmanande eller spännande för människor i allmänhet, så här i karriärernas tidevarv, och många skulle nog fråga sig varför! Ja, ett skäl är att barnen oftast befinner sig i nuet, inte i ett virrvarr av tankar om dåtid och framtid. Att bygga upp och vårda den förmågan är grunden för mindfulness. Tack vare förankringen i ögonblicket har barnen också en välutvecklad koncentrationsförmåga. De är dessutom i stort nöjda med "det lilla" och har inte ständigt siktet inställt på mer och mer (även om samhället alltför snabbt lyckas förändra dem ...). De tycks vara lyckliga över själva livet, inte bara tillfälligt glada över den och den och den saken. Och, kanske viktigast av allt: barnen är relativt egolösa. Visserligen måste de bit för bit bygga upp ett ego för att kunna bli individer - ett ego som de så småningom måste bryta ner igen för att kunna utvecklas spirituellt. Men de saknar stora delar av vuxenvärldens negativa egobyggnation, full av oärlighet, hårdhet, villkorad glädje och kärlek, överdrivet habegär, bitterhet, lättja osv. De lite större barnen blir sedan som samhället är i stort. Tyvärr, då vi skulle kunna hjälpa dem att skapa helt andra egon än vad som är fallet. Hur som helst: åtminstone de mindre barnen kan hjälpa oss i vår spirituella utveckling. Vi får se och lära, t.ex. av min yngsta dotter Klara, 4 år, på bilden!

Allt gott!

/Thorwald

Andlig utveckling: himmel och helvete

Spirituell träning i form av meditation och till exempel qigong eller tai chi är nyckeln till lycka i det långa loppet, men knappast alltid i det korta. Man ska inte sticka under stol med att det krävs en hård och långvarig arbetsinsats för att förflytta sig till högre andliga nivåer - tur då att själva resan inte bara är tuff utan också rolig!

Du som läser den här bloggen tillhör troligen den skara människor som är utvald att nå en hög andlig nivå. Så hur kom just ditt uppvaknande? Genom en omvälvande livshändelse eller rentav en personlig tragedi? Många - om än inte alla - påbörjar sin resa genom erfarenhet av lidande. Kosmos har då under en längre tid försökt rikta deras uppmärksamhet på att de lever på kollisionkurs med högre utveckling, kanske genom materialism, kanske genom ett liv med negativa karmiska fotspår eller andra osunda vanor. Den som är utvald att leva på en högre nivå kommer att utsättas för lidande för att lyssna. Det ska vi vara tacksamma för! Lidandet är inget straff utan en erfarenhet som får oss in på rätt banor, och ju mer vi lyssnar fortsättningsvis desto mildare blir lidandet, för att till slut upphöra. Men dit är vägen lång.

Det största problemet på din andliga väg är tyngden du har att bära. Den är svår att beskriva men kan sammanfattas som att du "vet vad du vill, måste och ska men inte riktigt hur". Du börjar se världen ur ett annat perspektiv men förstår bara delvis eller inte alls. Du vill fjärma dig från de ytliga delarna av samhället och från din gamla bekantskapskrets, men kan/vågar inte riktigt. Du har förstått hur illa det är för den andliga utvecklingen att hysa negativa känslor, men kan ännu inte lägga band på ditt inre. Och så vidare. Du vet/vill/måste, men kan/vågar/orkar inte!

Därtill är du ganska ensam. De andligt utvalda är ännu så länge i absolut minoritet. Hur många människor tycker att det är viktigare att meditera än att shoppa och se på TV? Hur många har förstått vilken ofantlig gåva vår tid på jorden är? Du kommer sällan att bli förstådd, men bry dig inte om det! En av mina största insikter kom vid havet en vinterkväll då jag insåg - verkligen insåg och förstod till fullo - den kosmiska maktens förkrossande kraft. Samhällets institutioner, myndigheter, handlingar och tankar bleknade bort med ens och jag blev varse att jag inte står till svars inför dem utan inför något oändligt mycket större. Det som vi till vardags kallar makt är inte ens skuggor av den verkliga makten. Följ den! Trots en ofattbar styrka och räckvidd är den din vän och vägledare, och att lära känna den är lycka.

Med ökad utveckling tonar svårigheterna bort. Kvar är glädjen av allt du har uppnått. Du blir sällan arg eller stressad. Du har förstått att den problematik som sysselsätter dina medmänniskor inte är värd ett uns uppmärksamhet - vad gör det väl att din dator är ett år äldre än grannens när du istället kan gå ut i naturen med hela din själ? Du behöver inte vara bäst, kunna mest, känna att det är jobbigt att jaga än det ena, än det andra. Du är f-r-i, "you can walk freely between heaven and earth", som en zenmästare har uttryckt det. Och frihet är det bästa ting, eller hur?

Allt gott!

/Thorwald