Justeringar vs. genomgående förändringar

Många i vår del av världen har fått ett andligt intresse de senaste åren. Kurser i meditation, mindfulness och många andra träningsformer är frekventa och välbesökta. Jag vill utifrån detta ta upp ett problem - en fälla för utövaren om jag uttrycker mig så - som är mycket viktigt och som handlar om huruvida vederbörande ska gå framåt eller stanna upp och sedan falla tillbaka till ruta ett. 

Om du har insett vilka enorma förtjänster den andliga utvecklingen ger, så vill du ha ett inre lugn. Du vill meditera framgångsrikt. Du vill utöva mindfulness och alltså vara närvarande i nuet. Du vill ha ordning på, och stärka, energierna i kroppen, kanske genom qigong. Du vill öppna upp dina chakror. Kort sagt: du vill lyfta såväl själ som kropp till ett plan långt ovanför det där gemene man befinner sig. 

När du nu vill det måste du också acceptera alla nödvändiga förändringar i din värld. Detta är oerhört viktigt att komma ihåg; det är där som 95 av 100 utövare faller igenom. Allt du vill lyckas med inom den andliga praktiken och utvecklingen är kopplat till sådant som du måste göra i det världsliga. Det är sanningen, och för den som verkligen vill och med hela sin existens dessutom förstår vad som måste till kan insikten om förhållandet vill-måste bli mycket smärtsam eftersom den penetrerar livet djupt.

Du måste reducera dina problem - inte minst de materiella och relationsmässiga - till ett minimum om du ska bli framgångsrik. I längden fungerar det helt enkelt inte att oroa sig för börskurserna och samtidigt träna sinnet till något utöver det vanliga. Släpp också tanken på den där personen som förödmjukar dig då och då - när du tränar sinnet ska du stå utanför detsamma, inte vara fast i dess turbulens. Materiella ting kan du alltid avstå ifrån om du verkligen menar allvar med din praktik (varenda liten sak du äger belastar ditt sinne), men värre kan det vara med relationer. Men naturligtvis bör du om möjligt avskaffa allt umgänge som är dränerande eller bara meningslöst. Och har du ett arbete som av någon anledning inte går att kombinera med andlig praktik, så använd all din fantasi för att fundera ut hur du kan stöpa om ditt liv i det avseendet. Du kommer att vara på arbetet en tredjedel av din tid i kanske 20 år till, så spåren blir alldeles för djupa för att du ska kunna sopa igen dem varje eftermiddag.

Det är alltså inga små förändringar som krävs av den seriösa utövaren. De är n-ö-d-v-ä-n-d-i-g-a. Och du måste erkänna dem! Begå inte det västerländska misstaget att försöka leva i andlighet samtidigt som du behåller din "gamla" värld. Det är dömt att misslyckas. Och det är där människor faller igenom: de klarar helt enkelt inte att lämna sin värld av prylar. Att utvecklas andligt kräver järnvilja och självdisciplin, men som jag tidigare nämnt blir man mer och mer självgående med tiden. Man förstår så småningom varifrån den verkliga tillfredsställelsen kommer, och man ser hur människorna runt om lider när de försöker lösa den omöjliga ekvationen att kombinera en yttre värld med en inre frid. Enkelhet i allt är en av nycklarna till ditt innersta, glöm aldrig det.

Allt gott!

/Thorwald

Svårsmälta sanningar del 3

När vi har gjort en viss sak under en längre tid får vi erfarenhet. Alltså har vi erfarenhet av livet när vi har levt länge, åtminstone av vissa segment. Men det är direkt felaktigt att sätta likhetstecken mellan denna begränsade erfarenhet och det som inom andliga traditioner är känt som visdom.

Vi har tidigare konstaterat att det liv som vi föds till på jorden är betingat av olika karmiska band, av livsuppgifter/livsmål och av läxor vi har att lära. Vi har levt förut, många, många liv - vilket i sig kan vara en svårsmält sanning för många! De som har inkarnerat många gånger är gamla själar, de som är nyare på jorden är just nya själar. Därför kommer också vissa människor till jorden med en kärna av visdom som de har byggt upp under sina många liv. Visst, de är inledningsvis barn som andra barn är mest, men de har också något annat som kommer att blomma ut när tiden är mogen. De har alltså ett enormt försprång när det gäller helhetssyn och visdom gentemot de unga själarna - ett försprång som naturligtvis är helt ointagligt under ett enda liv. Parentetiskt kan sägas att dessa unga själar dock inte tänker i termer av att de "ligger efter" eller något liknande, eftersom de ännu inte har någon aning om att det finns något annat, något stort och djupt. De måste först upptäcka livets ytliga ämnen. De kan inte starta någon annanstans än i det yttre för att flera eller många liv senare söka sig inåt. Och tänk efter: Hur många människor känner du inte själv som har ägnat ett helt liv åt i princip samma yttre ting? Någon är intresserad av exklusiva bilar, någon annan fikar och kallpratar sig igenom livet och en tredje är fixerad vid det motsatta könet livet ut. Och dessa människor har väldigt lätt att hitta stimulans i vårt samhälle! Skälet till det är uppenbart: de allra flesta människor är mer eller mindre nytillkomna och formar vår värld i kraft av just sitt stora antal. Shopping, ytliga TV-program, "rumpchocker", designkök och en aldrig sinande ström av artiklar för yttre "skönhet" är bara ett litet urval av allt de erbjuds av den "snälla" marknaden.

Dessa människor får alltså inte ett spår av visdom i livet. De kan inte få, helt enkelt därför att det skulle gå emot rådande lagar. Det synsätt som vi har matats med sedan barnsben, att äldre ska respekteras av det skäl att de besitter så mycket livskunskap, är således helt taget ur luften. Det är påhittat av unga själar som ju inte vet att det finns en annan kategori människor som har varit här många fler gånger!

Det är alltid vanskligt att generalisera, men min erfarenhet säger att många äldre är allt annat än andligt utvecklade och därför torde vara unga själar. De tror sig ibland vara respektabla i sin roll som "livslärare", men är inte sällan fast i en grav materialism, som ibland gränsar till fixering, hjärtat är cementerat efter decennier av känsloförtryck och jag-centreringen - egot - är anmärkningsvärt stor. En sådan människa har naturligtvis inte något att lära en många år yngre person som samtidigt är en äldre själ. Denne har redan sett igenom allt, eller kommer snart att göra det, vare sig det handlar om meningslösheten i att samla materiella ting, vikten av att erkänna känslor eller att dödandet av egot är grunden till inre frid.

Så blir den yngre den äldres lärare i livet!

Allt gott!

/Thorwald

Var går gränsen mot materialism?

Flera personer har skrivit, apropå bl.a. inlägget "Blu-ray ...", och bett mig att ta upp detta med materialism, var "gränsen" går. Ja, alla måste skapa sin egen gräns att agera utifrån, men man kan väl anse att den som har mer än vederbörande behöver ha är materialistisk, i högre eller lägre grad. Det låter ju ganska självklart, men något mer allmängiltigt svar finns knappast eftersom behoven, och därmed gränserna, är flytande. Behöver vi tre vinterjackor? Det kan kanske vara motiverat i vissa fall. De allra flesta människor skulle svara att vi i alla fall behöver två. Behöver vi sju eller åtta? Nej, det kan nog aldrig finnas skäl. Då samlar vi på jackorna för deras egen skull, inte för att det är kallt. Och vad behöver vi ha ut av vår bil? Ytterst få privatpersoner behöver en bil med 200 hk. Om man bortser från ägarna av jeepliknande modeller som används i arbete behöver ingen en sådan bil. De allra flesta ägare till bilar av märken som gör en poäng av motorstyrka osv. är per definition materialister, och min känsla är att de är rätt utpräglade sådana.

På det här sättet kan vi se på område efter område och fundera på vad som är logiskt/överdrivet. Då brukar svaren ändå bli ganska självklara och man ser snabbt att vi skulle kunna plocka bort en oändlig mängd prylar. 7 av 10? Säkert - inte skulle vi lida någon nöd av det. Det kan vara bra att fråga sig själv: "Vad behöver jag för att mina grundläggande behov i Sverige år 2010 ska vara tillfredsställda?" Det finns en förfärande överkonsumtion i vår del av världen och jag skulle själv inte ha samvete att leva på det sättet. Ett problem är att massmedia lyfter fram alldeles för många överkonsumenter som hjältar - det är "häftigt" att ha 25 par skor i garderoben, inte tanklöst och egoistiskt och ett tecken på största inre tomhet. Men i den andliga vänkretsen ser vi det bisarra i den typen av beteende, och vi ser också att materialismen som sådan är ett bevis på icke-andlighet eftersom dessa båda aspekter är varandras ofrånkomliga motsatser.

Allt gott till er!

/Thorwald

Förändringar i just DITT inre!

Bloggens 16 (hittills) inlägg har vitt skilda infallsvinklar, men de flesta berör på ett eller annat sätt de förändringar som sker i ditt inre under andlig praktik. Här tänkte jag ta ett samlat grepp och berätta lite mer om vad du kan vänta dig!

Det sägs ibland att spirituell utveckling ser olika ut för olika människor, och viss sanning ryms i det påståendet. Men i det vidare perspektivet utvecklas alla utövare för att nå ett och samma mål, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Detta mål är upplysning (det som många västerlänningar har hört kallas Nirvana). Vissa stora och krävande förändringar måste ske i ditt inre för att du ska nå dit, och för att du överhuvudtaget ska komma vidare i din utveckling, oberoende av var du befinner dig för tillfället. Dessa är då givetvis samma för alla och yttrar sig på likartat sätt. Detta ser jag tydligt om jag jämför min egen bana med den som beskrivs av både forntida och nutida andliga mästare.

Den första inre förändringen sker redan när du får intresse för andlig utveckling. Hos många människor - kanske de allra flesta - startar sökandet under en kris som kan vara antingen akut eller ha bearbetats i det undervetna under lång tid, och var så säker: det som händer dig är inte en slump utan kosmos sätt att väcka dig och få in dig på rätt levnadsbana. Ibland kan de tvingande medlen vara mycket brutala och komma i form av starka kriser eller rentav personliga tragedier. Väl inne på den andliga banan ser du snart hur genomgripande denna första förändring är - du ändrar ju inriktning på hela ditt kommande liv!

När du har praktiserat en tid kommer stillhet och tystnad att bli viktigt. Skälet är enkelt: du har funnit ett relativt lugn under meditationen och insett vad du tidigare har saknat. Du kommer med tiden att prata mindre och reflektera mer, vilket dock inte är detsamma som att du blir osocial. Du uppskattar alltmer tysta och naturliga miljöer. Och vad är naturligare än naturen själv? Den kommer att bli en katalysator i din utveckling, för där kan du få svar och visa känslor ifred. Omvänt kommer du inte längre att finna dig tillrätta i stora köpcenter och på andra stressande och negativa platser som stjäl din energi. Du kanske inte har gillat sådana platser tidigare heller, men förstår numera varför du inte tycker om dem!

Du kommer att kunna koncentrera dig allt bättre på det du gör för tillfället (början till mindfulness!). Ja, du kommer dessutom att vilja koncentrera dig, vilket ju är en helt annan sak. Kör du bil och lyssnar på radio samtidigt? Du kommer med stor sannolikhet att stänga av radion för gott eftersom du finner tillfredsställelse i att bara köra bil när du gör det. Att lyssna på musik under skogspromenaden kommer inte längre att kännas lockande, tvärtom. Allmänt vill du nu utföra en, och endast en, syssla åt gången.

Du kommer att drabbas av plötsliga, våldsamma gråtattacker. Kämpa inte emot dem oavsett vad omgivningen tycker! Välkomna dem istället, de gör under för din utveckling och är ett högst naturligt inslag. Gråten frigör blockerad energi, så mycket är säkert. Däremot kommer du att ha svårt att säga varför du gråter. Du vet innerst inne, men kan ha svårt att sätta ord på det. Personligen har jag ofta upplevt en mycket stark längtan tillbaka till tidigare inkarnationer i samband med kraftig gråt (vilket inte är detsamma som att jag längtar från mitt nuvarande liv). Om du är intuitiv nog att ana tidigare liv kan det mycket väl vara så även för dig.

Du blir jämnare i humöret och får ett större tålamod både med människor och när du tappar ett halvt kilo ris över köksgolvet. Meditationen, och den övriga spirituella träningen, förser dig sakta men säkert med ett perspektiv som är långt vidare än vad det otränade sinnet kan greppa. Saker och ting är. De är inte längre så jobbiga/tråkiga/stressande osv., utan de bara är. Din acceptans ökar stort.

Materiella saker förlorar sin betydelse. Det finns ett absolut motsatsförhållande mellan materialism och andlighet. En materialistisk person kan med nödvändighet inte vara andligt utvecklad, även om personen i fråga tror det själv. Orsaken till att du tappar intresset för den artificiella världen är att du inser hur förgänglig den är, precis som buddhismen och andra vishetsläror så ofta påminner oss om. Det som består år ut och år in, alltmer förfinat, är ditt inre och endast det. Ur det tränade sinnets synvinkel är därmed en sådan sak som skönhetsoperationer tecken på djup okunskap.

Du kommer att få en ny typ av förståelse, som inte sker med intellektet utan med hela din varelse. Detta är svårt att beskriva, snarare måste det upplevas precis som så mycket annat inom sfären av andlig utveckling. Men alla inser nog skillnaden mellan att fundera på något och sakta men säkert förstå det genom tankarna, och att slås av en plötslig insikt som sätter spår för all framtid. När sådana insikter sätter djupa spår kan det vara motiverat att tala om en viss grad av upplysning. Vad "upplysning" egentligen är för något ska jag ta upp i nästa inlägg.

Du blir mer och mer kärleksfull och får en ökad lyhördhet för andra varelsers känslor. Även en mygga eller en spindel aktiverar din godhet. Din andliga kraft är nu större och kan med fördel användas till bön för dem som har det svårt. Då stärks ditt inre samtidigt som du gör en insats. Och du kommer att belönas för den, tro mig.

Du blir medveten om karmiska samband och konsekvenser. Karma - ett av buddhismens nyckelbegrepp - definieras ofta som "lagen om orsak och verkan", men är större än så. Jag kommer snart att skriva ett inlägg om detta.

Så till ett fysiskt resultat: du kommer att känna energin i din kropp. Tack vare ditt lugnare sinne skapar du inte energiblockeringar i samma utsträckning som tidigare; istället kan energin flöda genom organismen precis som den gjorde när du var barn. På det här stadiet kan du börja känna en tidigare oupplevd värme i händerna, och då är du kanske lämplig som healer.

Andlig träning kan dessutom utveckla psykiska förmågor av de slag som inte alla tror existerar. Visst existerar de, och har gjort det sedan mänsklighetens gryning, men är egentligen inte av andlig natur. Att sätta likhetstecken mellan medialitet och en hög spirituell nivå är felaktigt, eftersom du inte behöver ha tagit de avgörande andliga stegen för att vara ett duktigt medium. Tvärtom kan en medialt utvecklad människa vara både materialistisk, "elak" och oförmögen att ge kärlek.

Nu vet du en del om de större utvecklingssteg som väntar efter lång och tålmodig träning! Men såsom jag har beskrivit dem här blir bilden ganska statisk. I själva verket samverkar de olika utvecklingsgrenarna med varandra och är i realiteten närmast omöjliga att skilja åt. Tänk dig istället att de sammantaget har formen av en solfjäder, utgående från ett centrum: ditt inre.

Allt gott!

/Thorwald