Ett ovärderligt resultat av mindfulness I: minimalt energiläckage

På diverse apparater som datorer och kopiatorer finns som bekant något som heter "energisparläge". Ett sådant har vi människor också, men för oss är det inte bara att trycka på en knapp ... Istället måste långvarig träning till. När du har kommit dithän att du till största del kan vara i nuet under vardagens (och arbetets) alla sysslor kommer du att spara stora mängder energi. Hur? Enkelt! Varje tanke är energi - och egentligen är det synd att vi inte kan mäta denna energi i kalorier eller någon annan enhet, eftersom alltihop då hade blivit mycket mer konkret och lättförståeligt! Hur som helst: om du inte praktiskt har upplevt att tankar är detsamma som energi, så kommer du förr eller senare att få den insikten. Till mig kom den under energiballongen, den stående qigongmeditation som beskrivs nedan i bloggen. Jag var ganska nära slutet av meditationen när jag plötsligt blev kraftigt irriterad över en sak. Kroppen reagerade direkt på känslan och benen dränerades på energi. Att det märktes så tydligt hade säkert att göra med att jag var ganska trött i benen efter cirka 30 minuter, men tröttheten förändrar inte principen: med tankar och tillhörande känslor försvinner energi ur kroppen, som om den vore en perforerad ballong.

Den här upplevelsen var viktig eftersom den väckte min uppmärksamhet kring energiläckage och dess orsaker. Nog hade jag läst om saken tidigare, men som sagt: intellektuell förståelse och insikt är två helt olika saker. Idag - med upptränad känslighet - kan jag säga att skillnaden mellan dagar i koncentration och forna splittrade dagar är mycket stor, vad gäller hur stora energireserver som finns kvar framåt kvällen. Trött av fysiskt arbete kan man givetvis vara, trött på ett "skönt" sätt. Det är en helt annan sak än att vara energidränerad efter en dag med tusentals ovidkommande tankar och svallande känslor.

Innan det är möjligt att tillbringa större delen av en dag i nuet måste du bygga upp din koncentrationskraft. På japanska heter den joriki och tillmäts största vikt, som en form av milstolpe i den spirituella utvecklingen. När du har den öppnas dörrar till fortsatt utveckling. Svag koncentrationskraft är däremot ett hinder för det allra mesta. Du bygger den genom sittande meditation, vars stillhet du sedan successivt för in i vardagen.

Allt gott!

/Thorwald

Koncentration - meditation - kontemplation

Det har gått troll i ordet "meditation". Inte sällan används det för att beskriva ett tillstånd som alls inte är meditation utan istället koncentration (och ibland inte ens det utan bara "avslappning från jobbet"). Man hör exempelvis någon säga att vederbörande "mediterar genom att rikta fokus på en ljuslåga" eller att "ridning är min meditation, då mediterar jag", vilket en kvinna sa till mig för ett tag sedan. Det kan vara värt att bringa lite ordning i detta så att du lättare kan följa din egen utveckling och sätta ord på de olika delarna.

Mediterar gör du när ditt sinne är tomt, fritt från tankar, och endast då. Du känner omedelbart igen ett meditativt tillstånd när du glider in i det. Du vilar i intet. Du och din omvärld både finns och inte finns. När ditt medvetande inte vet om varken dig själv eller något annat är du där. Och allt som förbereder dig för detta tillstånd är koncentration! Genom koncentrationen kan du glida vidare, oavsett om du väljer att se in i en ljuslåga, fokusera din andning eller lyssna på vågbrus.

Kontemplation då? Ja, det kan också kallas "tankeövning" och kan vara ett sätt att fördjupa de insikter som kommer till dig under din andliga utveckling. Att studera en blomma ur ett spirituellt perspektiv - till exempel att begrunda dess färg och form och det faktum att den lever - är ett exempel på en kontemplation. Ett annat är om du ställer frågan "Vem är jag?" och ser vilket svar som kommer, omgående eller med tiden. Kontemplationen kan alltså beskrivas som ett specialstudium som är kopplat till meditationspraktiken.

Allt gott, vänner!

/Thorwald

Praktiken: disciplin, inte tvång

Vid ett otal tillfällen har jag fått frågan: "Hur mycket ska jag träna?" Ja, egentligen är det en fråga som man skulle kunna dyka ganska djupt i! Men att överdriven praktik enligt någon form av tvångsprincip inte leder längre, den saken är ganska klar. Vad du än praktiserar för något vid ett specifikt tillfälle är koncentrationen inblandad, och den djupa fokusering som krävs för att övningen ska bli meningsfull kan du bara hålla under en begränsad tid. Sinnet sparkar bakut om du försöker tvinga det alltför långt; rätt metod är istället att vänligt men bestämt sätta måttlig press på det och lyssna när det tackar för den här gången. Därefter kan du väva in insikter och erfarenheter från praktiken i vardagslivets sysslor och utmaningar (vilket också har varit målet för all spirituell träning sedan urminnes tider).

Vi kan ta meditation som exempel: om du sitter 30-45 minuter varje dag och verkligen ger dig hän den tiden, så är det fullt tillräckligt för att meditationen ska sätta igång de förändringsprocesser som jag har skrivit om tidigare. Det är föga bättre att sitta två timmar eftersom tankarna kommer att vandra mer och mer. Kanske kan du hitta viss stillhet under kortare stunder även då, men resultatet står inte i proportion till den tid du lägger ner. Dessutom är risken mycket större att du tröttnar på alltihop och slutar för gott. Däremot kan din fokusering vidmakthållas om du efter ditt 30-minuters meditationspass helt byter övning, till t.ex. någon form av qigong. Då skiftar du helt föremål för din koncentration och den kan då hålla en stund till och kanske även öka.

Symbolen vid namn tai chi på bilden ovan visar ett idealtillstånd, en fullständig harmoni mellan de båda grundenergierna yin och yang. Denna harmoni kan gälla universum, naturen, människans värld eller vad som helst, även ditt eget sinne. Sträva efter att ha den balansen. För mycket yang (i det här fallet = tvång) bränner ut och frustrerar, för mycket yin (= otillräcklig självdisciplin) leder ingenstans, och det frustrerar också. Lär dig att säga till dig själv: "Nej, nu får jag ta mig samman!" Lär dig också att säga: "Det funkar inte alls, äsch, jag försöker imorgon igen!"

Försök att inte hoppa för mycket mellan olika spirituella inriktningar. Många andliga sökare gör det, i ett försök att hitta en väg som är "lätt" och ligger utplanad framför dem. Givetvis måste man hitta något man trivs med, men någon lätt väg finns inte. Det finns människor som låter lura sig i många år av tron att det finns någon utstakad bana som inte kräver arbete och uppoffringar. Men så är det inte. Alla riktningar inom den spirituella träningen leder mot samma mål: en komplett personlig utveckling. Och grunden är densamma: arbete och åter arbete.

Jag har nämnt det tidigare men vill säga det igen: läs och praktisera, men läs inte istället för att praktisera. Även detta är vanligt, tyvärr. Tusen böcker om meditation eller qigong eller något annat kan inte ersätta erfarenheten. Detta är ju egentligen självklart inom livets alla områden, men många går i fällan och läser på tok för mycket på bekostnad av träningen.

En tredje sak har med självdisciplinen att göra (alltså med egot!): du måste kunna offra - offra ett tv-program en kväll, ett glas vin en annan kväll och en fika ute en tredje kväll. Enligt den gyllene medelvägen ska du självklart inte alltid offra, men du måste vara beredd att göra det när det krävs. Spirituell träning måste bli en av de allra största prioriteringarna i ditt liv, annars kommer inget att hända. När du har nått över de första trösklarna och börjat se konkreta resultat blir det enklare att skära bort sådant som tidigare hamnade högt på listan, men jag vet att många faller innan dess. Väldigt många, tråkigt nog. När "träningsvardagen" sätter in - perioderna utan andlig kontakt och utan synbara framsteg - kan det vara nog så svårt att ta sig samman.

När det är besvärligt: tänk på att du alltid går framåt även om det inte känns så. Rätt vad det är kommer resultatet av en längre tids praktik i dödläge, och då får du en ny injektion. Ge inte upp. Ge framför allt inte upp i början!

Allt gott till er!

/Thorwald

Förändringar i just DITT inre!

Bloggens 16 (hittills) inlägg har vitt skilda infallsvinklar, men de flesta berör på ett eller annat sätt de förändringar som sker i ditt inre under andlig praktik. Här tänkte jag ta ett samlat grepp och berätta lite mer om vad du kan vänta dig!

Det sägs ibland att spirituell utveckling ser olika ut för olika människor, och viss sanning ryms i det påståendet. Men i det vidare perspektivet utvecklas alla utövare för att nå ett och samma mål, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Detta mål är upplysning (det som många västerlänningar har hört kallas Nirvana). Vissa stora och krävande förändringar måste ske i ditt inre för att du ska nå dit, och för att du överhuvudtaget ska komma vidare i din utveckling, oberoende av var du befinner dig för tillfället. Dessa är då givetvis samma för alla och yttrar sig på likartat sätt. Detta ser jag tydligt om jag jämför min egen bana med den som beskrivs av både forntida och nutida andliga mästare.

Den första inre förändringen sker redan när du får intresse för andlig utveckling. Hos många människor - kanske de allra flesta - startar sökandet under en kris som kan vara antingen akut eller ha bearbetats i det undervetna under lång tid, och var så säker: det som händer dig är inte en slump utan kosmos sätt att väcka dig och få in dig på rätt levnadsbana. Ibland kan de tvingande medlen vara mycket brutala och komma i form av starka kriser eller rentav personliga tragedier. Väl inne på den andliga banan ser du snart hur genomgripande denna första förändring är - du ändrar ju inriktning på hela ditt kommande liv!

När du har praktiserat en tid kommer stillhet och tystnad att bli viktigt. Skälet är enkelt: du har funnit ett relativt lugn under meditationen och insett vad du tidigare har saknat. Du kommer med tiden att prata mindre och reflektera mer, vilket dock inte är detsamma som att du blir osocial. Du uppskattar alltmer tysta och naturliga miljöer. Och vad är naturligare än naturen själv? Den kommer att bli en katalysator i din utveckling, för där kan du få svar och visa känslor ifred. Omvänt kommer du inte längre att finna dig tillrätta i stora köpcenter och på andra stressande och negativa platser som stjäl din energi. Du kanske inte har gillat sådana platser tidigare heller, men förstår numera varför du inte tycker om dem!

Du kommer att kunna koncentrera dig allt bättre på det du gör för tillfället (början till mindfulness!). Ja, du kommer dessutom att vilja koncentrera dig, vilket ju är en helt annan sak. Kör du bil och lyssnar på radio samtidigt? Du kommer med stor sannolikhet att stänga av radion för gott eftersom du finner tillfredsställelse i att bara köra bil när du gör det. Att lyssna på musik under skogspromenaden kommer inte längre att kännas lockande, tvärtom. Allmänt vill du nu utföra en, och endast en, syssla åt gången.

Du kommer att drabbas av plötsliga, våldsamma gråtattacker. Kämpa inte emot dem oavsett vad omgivningen tycker! Välkomna dem istället, de gör under för din utveckling och är ett högst naturligt inslag. Gråten frigör blockerad energi, så mycket är säkert. Däremot kommer du att ha svårt att säga varför du gråter. Du vet innerst inne, men kan ha svårt att sätta ord på det. Personligen har jag ofta upplevt en mycket stark längtan tillbaka till tidigare inkarnationer i samband med kraftig gråt (vilket inte är detsamma som att jag längtar från mitt nuvarande liv). Om du är intuitiv nog att ana tidigare liv kan det mycket väl vara så även för dig.

Du blir jämnare i humöret och får ett större tålamod både med människor och när du tappar ett halvt kilo ris över köksgolvet. Meditationen, och den övriga spirituella träningen, förser dig sakta men säkert med ett perspektiv som är långt vidare än vad det otränade sinnet kan greppa. Saker och ting är. De är inte längre så jobbiga/tråkiga/stressande osv., utan de bara är. Din acceptans ökar stort.

Materiella saker förlorar sin betydelse. Det finns ett absolut motsatsförhållande mellan materialism och andlighet. En materialistisk person kan med nödvändighet inte vara andligt utvecklad, även om personen i fråga tror det själv. Orsaken till att du tappar intresset för den artificiella världen är att du inser hur förgänglig den är, precis som buddhismen och andra vishetsläror så ofta påminner oss om. Det som består år ut och år in, alltmer förfinat, är ditt inre och endast det. Ur det tränade sinnets synvinkel är därmed en sådan sak som skönhetsoperationer tecken på djup okunskap.

Du kommer att få en ny typ av förståelse, som inte sker med intellektet utan med hela din varelse. Detta är svårt att beskriva, snarare måste det upplevas precis som så mycket annat inom sfären av andlig utveckling. Men alla inser nog skillnaden mellan att fundera på något och sakta men säkert förstå det genom tankarna, och att slås av en plötslig insikt som sätter spår för all framtid. När sådana insikter sätter djupa spår kan det vara motiverat att tala om en viss grad av upplysning. Vad "upplysning" egentligen är för något ska jag ta upp i nästa inlägg.

Du blir mer och mer kärleksfull och får en ökad lyhördhet för andra varelsers känslor. Även en mygga eller en spindel aktiverar din godhet. Din andliga kraft är nu större och kan med fördel användas till bön för dem som har det svårt. Då stärks ditt inre samtidigt som du gör en insats. Och du kommer att belönas för den, tro mig.

Du blir medveten om karmiska samband och konsekvenser. Karma - ett av buddhismens nyckelbegrepp - definieras ofta som "lagen om orsak och verkan", men är större än så. Jag kommer snart att skriva ett inlägg om detta.

Så till ett fysiskt resultat: du kommer att känna energin i din kropp. Tack vare ditt lugnare sinne skapar du inte energiblockeringar i samma utsträckning som tidigare; istället kan energin flöda genom organismen precis som den gjorde när du var barn. På det här stadiet kan du börja känna en tidigare oupplevd värme i händerna, och då är du kanske lämplig som healer.

Andlig träning kan dessutom utveckla psykiska förmågor av de slag som inte alla tror existerar. Visst existerar de, och har gjort det sedan mänsklighetens gryning, men är egentligen inte av andlig natur. Att sätta likhetstecken mellan medialitet och en hög spirituell nivå är felaktigt, eftersom du inte behöver ha tagit de avgörande andliga stegen för att vara ett duktigt medium. Tvärtom kan en medialt utvecklad människa vara både materialistisk, "elak" och oförmögen att ge kärlek.

Nu vet du en del om de större utvecklingssteg som väntar efter lång och tålmodig träning! Men såsom jag har beskrivit dem här blir bilden ganska statisk. I själva verket samverkar de olika utvecklingsgrenarna med varandra och är i realiteten närmast omöjliga att skilja åt. Tänk dig istället att de sammantaget har formen av en solfjäder, utgående från ett centrum: ditt inre.

Allt gott!

/Thorwald

En myrstack av meditationstekniker I: om zen

Människor i alla världsdelar har utövat meditation i tusentals år. Skillnaderna mellan olika typer är mycket stora; den enda gemensamma nämnaren är koncentrationen som teoretiskt kan riktas mot vad som helst. Inom zenbuddhismen är emellertid målet att vila i tomhet, alltså att inte koncentrera sig på någonting. Men en utövare måste ändå börja med att träna upp koncentrationen (exempelvis med hjälp av den visualiseringsövning som beskrivs under rubriken "Kom igång!" nedan). Det är en paradox att man måste kunna koncentrera sig på något för att sedan lyckas med att inte koncentrera sig på någonting!

Att vila i tomhet är en upplevelse som alla borde få ta del av. Vårt jordiska perspektiv bleknar bort och en obeskrivbar frid infinner sig. Det kan ta år innan du når ett sådant tillstånd, men ihärdig träning ger resultat.

En zenbuddhistisk meditationspraktik kan - i ett längre perspektiv - se ut på följande sätt:

• Koncentrationen tränas upp med hjälp av visualiseringen av siffror. När du behärskar detta kan du börja fokusera på in- och utandning: känn kylan i näsan när du andas in, känn värmen när du andas ut. Släpp andra tankar. När de ändå kommer, så låt dem gå och återvänd till känslan vid in- och utandning. Bli inte irriterad på dig själv för att du inte kan stå emot tankarna - det skapar bara mer känslosvall.


• Så småningom kommer du att kunna glida allt djupare in i meditationen. Ditt sinne blir allt lugnare för att en vacker dag bli helt tomt. Ett sådant stadium av djup meditation varar kanske bara en minut eller två, men ger frid och kraft som verkar länge efteråt. Och du får ny inspiration!


• Av din koncentrations- och meditationspraktik följer, som jag tidigare har beskrivit (och kommer att skriva mer om), fysiska och mentala förändringar. Dessa är beständiga, till skillnad från samadhi, tillståndet av tomhet.

Det är mycket viktigt att du sitter med rak rygg utan stöd (och med huvudet rakt och inte framskjutet) oavsett om du sitter på golvet i hel- eller halvlotusställning eller med korslagda ben, eller på en stol. Detta för att maximera möjligheten till energiflöde i kroppen, och jag tänker då på bland annat kundalinienergin som finns i kroppens nedersta chakra, rotchakrat. Frigörandet av min kundalinikraft kom då jag hade suttit ett längre meditationspass och ryggen hade kroknat något. Jag rätade på den och kunde från den stunden och fyra dagar framåt konstatera att jag hade frigjort den sägenomspunna kraften.

Din utveckling vad gäller koncentrationsförmåga, personlighet och andlighet kan komma att se ut som en stadigt stigande aktiekurva. Du går hela tiden framåt, men svackorna/nedåtgångarna kan vara både långa och påfrestande. Vi är alla underkastade cykliska energier av allehanda slag (inte minst från månen och solen), och meditationen påverkas lätt negativt eftersom det är lika svårt att behålla samadhi som att balansera på en lina. Och även när förutsättningarna är de bästa är det svårt att meditera. Du måste nästan alltid kämpa mot roterande tankar, uppdykande känslor och ibland sömn. Men du går hela tiden framåt. Efter tre månaders misslyckade försök att meditera kan du kanske tro motsatsen, men håll ut - det blir bättre!

Jag kommer snart att skriva även om andra meditationstekniker. Till dess: Allt gott!

/Thorwald

Kom igång!

Meditation har inget med begåvning att göra; precis som så ofta annars är det slit och släp som gäller för att nå långt! Nåväl, vissa har måhända lättare att stilla sina tankar än andra, men alla kan absolut lära sig. Det viktiga är att faktiskt praktisera och inte ägna allt för mycket tid åt att läsa om ämnet. Att förankra sina förvärvade kunskaper och förmågor i böcker är jättebra och kommer att accelerera utvecklingen, men läsning kan och får aldrig komma i första rummet. Detta är en av de viktigaste sakerna att komma ihåg. Tänk på vad en zenbuddhistisk mästare en gång sa: "Man blir inte mätt av att titta på bilder av mat!"

Du som vill börja meditera på allvar bör gå en kurs som portionerar ut både teori och praktik. Men prova en koncentrationsövning redan nu! Sätt dig ner, rak i ryggen, på en stol eller på golvet med benen i kors och blunda. Andas in och se framför dig siffran 1. Koncentrera dig på din tanke på, och din bild av, 1. Andas ut och se/tänk siffran 2 (eller ta siffran 1 även på utandningen om du vill). Fortsätt så här tills du kommer till 9. Börja sedan om och fortsätt tills koncentrationen strejkar. Bit för bit kommer du att kunna samla tankarna på siffrorna mer effektivt.

Den här övningen bygger alltså koncentration, inte meditation. Meditation är nästa steg, som inom zenbuddhismen syftar till att vila i tomhet (jag kommer att skriva om många olika meditationsmetoder från olika riktningar). Steget mellan vår "vardagshjärna" och meditation är så stort att koncentrationen först måste tränas upp. Hur lång tid som krävs är individuellt, men nu kan du börja! Lycka till!

Allt gott, vi hörs snart!

/Thorwald