Bortom Bibelns bokstäver

Vi har tidigare konstaterat att buddhismen och kristendomen (och alla andra stora livsåskådningar också för den delen) säger samma sak: träna ditt inre, utveckla din moral, gör dig av med ditt ego, visa kärlek och hänsyn och skaffa förståelse för att du är en del av det kosmiska alltet. Men en avgörande skillnad mellan de båda är att buddhismen lutar sig på det faktum att vi reinkarneras, dvs. återföds, gång på gång tills vi har nått full upplysning och därmed befriat oss från det karma som binder oss vid jordeliven. Jesus och de andra profeterna i Gamla och Nya Testamentet talar inte om återfödelse, åtminstone inte uttryckligen. Därmed skulle kristendomen vara - mig veterligen - en av mycket få livsåskådningar i världshistorien som inte anser att vi föds om och om igen i nya kroppar för att förfina våra själar. Men så lär det inte vara.

Det som presenteras "utåt" i en religion eller livsåskådning kallas den exoteriska läran. Bibeln är givetvis fullt exoterisk, annars skulle den inte ha använts för att få "massorna" i alla länder och alla tider att förstå det bibliska budskapet. Typiskt exoteriskt är t.ex. de många liknelser som Jesus använde när han undervisade de enkla människorna ute i Mellanösterns byar. Kärnbudskapet kan sägas vara: "Följ dessa regler i ert dagliga liv så går det er väl."

Men det har i alla tider funnits människor som har velat tränga djupt in i de spirituella lärorna. För dem finns esoteriska läror - vi skulle gott och väl kunna kalla dem för "hemligheter". Den som enbart följer vissa grundläggande råd blir inte som Jesus eller Buddha eller någon annan mästare - så hur kommer man en bit på vägen mot att bli som dem? Esoterism handlar om just det, och de inre lärorna ser då alltså olika ut beroende på vilken livsåskådning man talar om.

Det är näst intill orimligt att Jesu esoteriska lära inte inkluderade reinkarnationstanken. Ett kraftfullt argument för detta är att han utbildades inom traditioner där denna är naturlig, och inte bara naturlig utan bärande för hela det filosofiska systemet. Vi får inte glömma att Nya Testamentet inte säger något alls om var Jesus befann sig mellan 13 och 30 års ålder, en mycket lång tid med tanke på hans korta levnad. Allmänt antas det att han utbildades av bl.a. buddhister under många och långa resor. Samtidigt - och detta är inte minst viktigt - aviseras det i förbifarten på många ställen i Nya Testamentet att Jesus undervisade, men vad han undervisade nämns inte. Att han undervisade folket är inte så intressant i detta sammanhang, men när han undervisade lärjungarna, vad sa han då? Under den tid de följde Jesus måste de ha fått oerhört mycket egen undervisning, sådan som inte delgavs några andra. Och då presenterades den esoteriska delen, sannolikt lika välutvecklad som inom t.ex. buddhismen eller hinduismen, om än kanske annorlunda på ett eller annat sätt. Det vet vi inte. Men de bärande delarna lär ha funnits där, i första hand reinkarnationstanken.

Tänk vad annorlunda kristendomen hade varit idag om dess esoteriska del hade varit lika tydligt uttryckt som den exoteriska. Tänk vad annorlunda vårt samhälle hade sett ut! Då hade kristendomens budskap talat till oss, människan hade kunnat finna motivation bara i det faktum att livet fortsätter med fler liv och fler igen. Då spelar det ju roll vad man gör i det här livet enligt den karmiska lagen som styr allt, alltid, överallt, i evigheter. Men nu är alltihop slut när livet är slut, tror alltför många, så varför ska man då göra annat än att titta på TV ...?

Möjligen skrevs Jesu esoteriska undervisning ner. Åtminstone fördes den vidare muntligt. Den fanns i alla fall, bevisligen. Men någonstans på vägen förlorades alltihop, och hur vet vi inte. Brand? Förföljelse och förstöring? Eller har den strukits under senare århundraden av någon mäktig kyrkans man som ansåg djupet i undervisningen vara opassande? I vilket fall förlorade kristendomen då sin bärande pelare, den som skulle gett läran hög relevans i det dagliga livet, inte minst i vår tid. Min förhoppning är att den reinkarnationsmedvetenhet som nu når allt fler av oss via buddhismen så småningom kan införlivas i kristendomen. Då kan vi åter vända oss till Gamla och Nya Testamentet för riktlinjer, och vi kan verkligen förstå budskapet på djupet.

-----

På bilden ser du Livsbrunnens nya symbol, bestående av Enso, zenbuddhismens cirkel, korset samt tai chi med universums båda grundkrafter yin och yang. Symbolen täcker mycket av det som jag utgår ifrån i mitt spirituella arbete.

-----

Allt gott!

/Thorwald

Glöm gröna ängar och rykande kittlar

Vi frågade oss tidigare i bloggen om det egentligen spelar någon roll för vår Bibelläsning huruvida Jesus har funnits eller inte. Svaret är i princip nej. Den visa kärnan i Bibeln finns där oavsett. Vi kan nu följa upp med att fråga: Spelar det någon roll om det finns ett paradis och ett helvete efter döden? Nej, inte alls. Visst finns det en tillvaro efter döden, men allt tyder på att det inte handlar om några regelrätta paradis och helvete (även om kyrkan historiskt haft som huvuduppgift att genom helvetespropaganda hålla folk i schack). I vilket fall är det spörsmålet oväsentligt, för det viktiga är hur vi skapar vårt paradis respektive helvete här och nu, under vår stund på jorden innan nästa inkarnation tar vid. Kyrkans män, som mer än några andra har suktat efter världslig makt genom alla sekler, har inte haft vare sig lust eller insikt nog att berätta att Bibelns - och alla andra heliga skrifters - påbud och rekommendationer rätt och slätt handlar om personlighetsutveckling och andlig utveckling medan vi är här på jorden. Låt oss därför tänka mindre på gröna ängar där lejon och får leker sida vid sida, och likaså mindre på kittlar med rykande svavel där djävulen stoppar dem som någon gång råkar göra något fel i dogmatismens ögon.

De sju kardinalsynderna, som exempel, leder eller leder inte till helvetet på andra sidan detta livet. Det vet vi inte - och det spelar ingen roll. Vad vi vet är att de leder till jordisk oro och olycka och till andlig och därmed allt genomsyrande misär. Högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och lättja är inget som som hör till ett utvecklat inre, utan är kopplade till egot, detta ego som på sätt och vis är en röd tråd genom hela bloggen, om man så talar om kristendomen, zen eller någon annan åskådning. Kardinalsynderna är alla kopplade till begär på olika vis. Begär kan man - på buddhistiskt vis - se som ett allt innefattande problem; begär av olika slag rymmer allt som skadar den fysiska och andliga människan och som hämmar hennes andliga utveckling. Avundsjuka är således ett begär efter något, likaså högmod, vrede och så vidare.

Precis som vi tidigare har konstaterat att Jesu öde har mycket att lära oss om vår egen väg i detta liv, ska kardinalsynderna fungera som rättesnören i detta liv. Den som kastar av sig egot och inte behärskas av begär har nått dithän som Bibeln, och alla andra heliga texter, pekar: till det inre paradis som finns tillgängligt för var och en av oss. Låt oss inte fastna i bokstavsläsning av alla värdefulla skrifter - det har vi fått mer än nog av i både medeltidens kloster och i 1900-talets kyrkbänkar. Bibeln är till väsentliga delar bildspråk, symbolik - vi kan kalla det vad vi vill. Djävulen straffar oss inte för att vi begår kardinalsynderna, det är kardinalsynderna i sig som är djävulen, därför att de ger oss svårigheter, förleder oss att slösa bort vår oerhört värdefulla tid på jorden, skadar oss och dödar oss. Om vi förstår detta blir Bibeln med ens mindre "konstig" och abstrakt, den blir tvärtom väldigt jordnära och lätt att förstå. Den blir en guide i livskunskap! Den person, däremot, som väljer att läsa och tolka Bibeln bokstavligt, och tro och leva därefter, kommer för alltid att vara rädd för kitteln vid minsta begånget fel, och hade därmed fått ett gladare och trevligare liv om vederbörande aldrig hade öppnat boken.

Allt gott!

/Thorwald

Bibelns visdom är till för att appliceras

Att Jesus faktiskt fanns är de flesta sakkunniga överens om. Men om han så inte hade funnits, spelar det då någon roll när vi studerar Bibeln? Egentligen inte, för visdomen finns i boken oberoende av om han var en historisk person eller ej. Visdomen finns oberoende av släktträd, oberoende av antal profeter och oberoende av huruvida Paulus befann sig i Rom eller inte när han skrev ett visst brev. Alldeles för mycket kraft har lagts genom seklerna på att försöka utröna det ena och det andra; ja, olika åsikter i sakfrågor har som bekant till och med lett till konflikter och krig, vilket tyvärr visar hur infantila många "religiösa" är. 

Om vi istället ser till det väsentliga, alltså Bibelns budskap, kan Jesu liv (fiktivt eller ej!) ge oss ledtrådar när vi vill lära känna och förändra oss själva. Jesus dog och återuppstod. Säkert var det så att han förråddes av Judas, ställdes framför Pontius Pilatus och sedan blev korsfäst, men oavsett kan vi applicera hans öde på våra egna liv. För vi ska också dö och återuppstå. Det är målet för varje spirituell adept. Den gamla människan med de negativa sidorna ska bit för bit försvagas tills döden inträder och en ny människa föds, en människa med ett inre av hög kvalitet. Denna människa har besegrat avundsjuka, begär och andra egenskaper som vållar olycka i förlängningen. Dessa kan inte hålla den nyfödda människan i sitt grepp eftersom hon har sett igenom dem. Hon ser deras sanna natur - de är illusioner. Och något som inte finns kan inte hålla fast någon.

"Du kommer att dö på meditationskudden" säger man inom zenbuddhismen. Och tarotkortet Döden (bilden ovan) visar samma sak. Den inre döden följs av något nytt, något vackrare. Se alltså hur så vitt skilda traditioner strålar samman i sin visdom om den andligt inspirerade människans utveckling! Kristendomen från främre Asien, zen som utvecklades i Kina och tarotleken av dunkelt - men möjligen av medeltida italienskt - ursprung - alla säger de samma sak. Och vi kan gå till vilken tradition som helst: hinduismen, taoismen, shamanska riktningar, de pekar åt ett och samma håll. Lägg det på minnet, de pekar åt ett och samma håll och deras budskap finns där för att användas av oss i vardagen. Detta ska vi veta när vi reflekterar över Bibeln och dess plats i vår sekulariserade värld. Jesu liv, gärningar och död och vad vi kan lära oss av dem är av större vikt idag än någonsin förr.

Allt gott!

/Thorwald

Mer om kensho

Andlig praktik omvandlar dunkel till skinande ljus, vilket jag hoppas att den här bloggen förmedlar, och jag har tidigare skrivit om kensho, som de mindre upplysningserfarenheterna kallas inom zenbuddhismen. En sådan har du fått när du börjar leva ditt liv utifrån insikten att varje sekund av ditt liv skapas av dig själv och att du därmed varje sekund har chansen att låta nästa sekund leda mot något bättre. Nu är inte detta någon nyhet, men att läsa eller höra om tankeenergiernas kraft att bygga upp eller förstöra är långt ifrån detsamma som att ha insett deras kraft och dessutom tränat upp förmågan att styra dem. För den som inte tidigare har mediterat befinner sig detta stadium år in i framtiden, men var och en kan givetvis nå dit! Inifrån djupet av dig själv kommer då förståelsen av hur lätt det faktiskt är att frambringa en bra dag (och därmed en bra vecka, månad ...) ur olika perspektiv. Huruvida den aktuella dagen är särskilt "rolig" i sig eller inte är ovidkommande. Den kan vara hur "tråkig" och innehållslös som helst, med regn, blåst och vardagsbekymmer, men den kommer ändå att bli ett exakt resultat av dina tankar. Den insikten är ensam mödan värd!

Allt gott!

/Thorwald

Andlig utveckling: himmel och helvete

Spirituell träning i form av meditation och till exempel qigong eller tai chi är nyckeln till lycka i det långa loppet, men knappast alltid i det korta. Man ska inte sticka under stol med att det krävs en hård och långvarig arbetsinsats för att förflytta sig till högre andliga nivåer - tur då att själva resan inte bara är tuff utan också rolig!

Du som läser den här bloggen tillhör troligen den skara människor som är utvald att nå en hög andlig nivå. Så hur kom just ditt uppvaknande? Genom en omvälvande livshändelse eller rentav en personlig tragedi? Många - om än inte alla - påbörjar sin resa genom erfarenhet av lidande. Kosmos har då under en längre tid försökt rikta deras uppmärksamhet på att de lever på kollisionkurs med högre utveckling, kanske genom materialism, kanske genom ett liv med negativa karmiska fotspår eller andra osunda vanor. Den som är utvald att leva på en högre nivå kommer att utsättas för lidande för att lyssna. Det ska vi vara tacksamma för! Lidandet är inget straff utan en erfarenhet som får oss in på rätt banor, och ju mer vi lyssnar fortsättningsvis desto mildare blir lidandet, för att till slut upphöra. Men dit är vägen lång.

Det största problemet på din andliga väg är tyngden du har att bära. Den är svår att beskriva men kan sammanfattas som att du "vet vad du vill, måste och ska men inte riktigt hur". Du börjar se världen ur ett annat perspektiv men förstår bara delvis eller inte alls. Du vill fjärma dig från de ytliga delarna av samhället och från din gamla bekantskapskrets, men kan/vågar inte riktigt. Du har förstått hur illa det är för den andliga utvecklingen att hysa negativa känslor, men kan ännu inte lägga band på ditt inre. Och så vidare. Du vet/vill/måste, men kan/vågar/orkar inte!

Därtill är du ganska ensam. De andligt utvalda är ännu så länge i absolut minoritet. Hur många människor tycker att det är viktigare att meditera än att shoppa och se på TV? Hur många har förstått vilken ofantlig gåva vår tid på jorden är? Du kommer sällan att bli förstådd, men bry dig inte om det! En av mina största insikter kom vid havet en vinterkväll då jag insåg - verkligen insåg och förstod till fullo - den kosmiska maktens förkrossande kraft. Samhällets institutioner, myndigheter, handlingar och tankar bleknade bort med ens och jag blev varse att jag inte står till svars inför dem utan inför något oändligt mycket större. Det som vi till vardags kallar makt är inte ens skuggor av den verkliga makten. Följ den! Trots en ofattbar styrka och räckvidd är den din vän och vägledare, och att lära känna den är lycka.

Med ökad utveckling tonar svårigheterna bort. Kvar är glädjen av allt du har uppnått. Du blir sällan arg eller stressad. Du har förstått att den problematik som sysselsätter dina medmänniskor inte är värd ett uns uppmärksamhet - vad gör det väl att din dator är ett år äldre än grannens när du istället kan gå ut i naturen med hela din själ? Du behöver inte vara bäst, kunna mest, känna att det är jobbigt att jaga än det ena, än det andra. Du är f-r-i, "you can walk freely between heaven and earth", som en zenmästare har uttryckt det. Och frihet är det bästa ting, eller hur?

Allt gott!

/Thorwald

En myrstack av meditationstekniker I: om zen

Människor i alla världsdelar har utövat meditation i tusentals år. Skillnaderna mellan olika typer är mycket stora; den enda gemensamma nämnaren är koncentrationen som teoretiskt kan riktas mot vad som helst. Inom zenbuddhismen är emellertid målet att vila i tomhet, alltså att inte koncentrera sig på någonting. Men en utövare måste ändå börja med att träna upp koncentrationen (exempelvis med hjälp av den visualiseringsövning som beskrivs under rubriken "Kom igång!" nedan). Det är en paradox att man måste kunna koncentrera sig på något för att sedan lyckas med att inte koncentrera sig på någonting!

Att vila i tomhet är en upplevelse som alla borde få ta del av. Vårt jordiska perspektiv bleknar bort och en obeskrivbar frid infinner sig. Det kan ta år innan du når ett sådant tillstånd, men ihärdig träning ger resultat.

En zenbuddhistisk meditationspraktik kan - i ett längre perspektiv - se ut på följande sätt:

• Koncentrationen tränas upp med hjälp av visualiseringen av siffror. När du behärskar detta kan du börja fokusera på in- och utandning: känn kylan i näsan när du andas in, känn värmen när du andas ut. Släpp andra tankar. När de ändå kommer, så låt dem gå och återvänd till känslan vid in- och utandning. Bli inte irriterad på dig själv för att du inte kan stå emot tankarna - det skapar bara mer känslosvall.


• Så småningom kommer du att kunna glida allt djupare in i meditationen. Ditt sinne blir allt lugnare för att en vacker dag bli helt tomt. Ett sådant stadium av djup meditation varar kanske bara en minut eller två, men ger frid och kraft som verkar länge efteråt. Och du får ny inspiration!


• Av din koncentrations- och meditationspraktik följer, som jag tidigare har beskrivit (och kommer att skriva mer om), fysiska och mentala förändringar. Dessa är beständiga, till skillnad från samadhi, tillståndet av tomhet.

Det är mycket viktigt att du sitter med rak rygg utan stöd (och med huvudet rakt och inte framskjutet) oavsett om du sitter på golvet i hel- eller halvlotusställning eller med korslagda ben, eller på en stol. Detta för att maximera möjligheten till energiflöde i kroppen, och jag tänker då på bland annat kundalinienergin som finns i kroppens nedersta chakra, rotchakrat. Frigörandet av min kundalinikraft kom då jag hade suttit ett längre meditationspass och ryggen hade kroknat något. Jag rätade på den och kunde från den stunden och fyra dagar framåt konstatera att jag hade frigjort den sägenomspunna kraften.

Din utveckling vad gäller koncentrationsförmåga, personlighet och andlighet kan komma att se ut som en stadigt stigande aktiekurva. Du går hela tiden framåt, men svackorna/nedåtgångarna kan vara både långa och påfrestande. Vi är alla underkastade cykliska energier av allehanda slag (inte minst från månen och solen), och meditationen påverkas lätt negativt eftersom det är lika svårt att behålla samadhi som att balansera på en lina. Och även när förutsättningarna är de bästa är det svårt att meditera. Du måste nästan alltid kämpa mot roterande tankar, uppdykande känslor och ibland sömn. Men du går hela tiden framåt. Efter tre månaders misslyckade försök att meditera kan du kanske tro motsatsen, men håll ut - det blir bättre!

Jag kommer snart att skriva även om andra meditationstekniker. Till dess: Allt gott!

/Thorwald

Kom igång!

Meditation har inget med begåvning att göra; precis som så ofta annars är det slit och släp som gäller för att nå långt! Nåväl, vissa har måhända lättare att stilla sina tankar än andra, men alla kan absolut lära sig. Det viktiga är att faktiskt praktisera och inte ägna allt för mycket tid åt att läsa om ämnet. Att förankra sina förvärvade kunskaper och förmågor i böcker är jättebra och kommer att accelerera utvecklingen, men läsning kan och får aldrig komma i första rummet. Detta är en av de viktigaste sakerna att komma ihåg. Tänk på vad en zenbuddhistisk mästare en gång sa: "Man blir inte mätt av att titta på bilder av mat!"

Du som vill börja meditera på allvar bör gå en kurs som portionerar ut både teori och praktik. Men prova en koncentrationsövning redan nu! Sätt dig ner, rak i ryggen, på en stol eller på golvet med benen i kors och blunda. Andas in och se framför dig siffran 1. Koncentrera dig på din tanke på, och din bild av, 1. Andas ut och se/tänk siffran 2 (eller ta siffran 1 även på utandningen om du vill). Fortsätt så här tills du kommer till 9. Börja sedan om och fortsätt tills koncentrationen strejkar. Bit för bit kommer du att kunna samla tankarna på siffrorna mer effektivt.

Den här övningen bygger alltså koncentration, inte meditation. Meditation är nästa steg, som inom zenbuddhismen syftar till att vila i tomhet (jag kommer att skriva om många olika meditationsmetoder från olika riktningar). Steget mellan vår "vardagshjärna" och meditation är så stort att koncentrationen först måste tränas upp. Hur lång tid som krävs är individuellt, men nu kan du börja! Lycka till!

Allt gott, vi hörs snart!

/Thorwald