Glöm gröna ängar och rykande kittlar

Vi frågade oss tidigare i bloggen om det egentligen spelar någon roll för vår Bibelläsning huruvida Jesus har funnits eller inte. Svaret är i princip nej. Den visa kärnan i Bibeln finns där oavsett. Vi kan nu följa upp med att fråga: Spelar det någon roll om det finns ett paradis och ett helvete efter döden? Nej, inte alls. Visst finns det en tillvaro efter döden, men allt tyder på att det inte handlar om några regelrätta paradis och helvete (även om kyrkan historiskt haft som huvuduppgift att genom helvetespropaganda hålla folk i schack). I vilket fall är det spörsmålet oväsentligt, för det viktiga är hur vi skapar vårt paradis respektive helvete här och nu, under vår stund på jorden innan nästa inkarnation tar vid. Kyrkans män, som mer än några andra har suktat efter världslig makt genom alla sekler, har inte haft vare sig lust eller insikt nog att berätta att Bibelns - och alla andra heliga skrifters - påbud och rekommendationer rätt och slätt handlar om personlighetsutveckling och andlig utveckling medan vi är här på jorden. Låt oss därför tänka mindre på gröna ängar där lejon och får leker sida vid sida, och likaså mindre på kittlar med rykande svavel där djävulen stoppar dem som någon gång råkar göra något fel i dogmatismens ögon.

De sju kardinalsynderna, som exempel, leder eller leder inte till helvetet på andra sidan detta livet. Det vet vi inte - och det spelar ingen roll. Vad vi vet är att de leder till jordisk oro och olycka och till andlig och därmed allt genomsyrande misär. Högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och lättja är inget som som hör till ett utvecklat inre, utan är kopplade till egot, detta ego som på sätt och vis är en röd tråd genom hela bloggen, om man så talar om kristendomen, zen eller någon annan åskådning. Kardinalsynderna är alla kopplade till begär på olika vis. Begär kan man - på buddhistiskt vis - se som ett allt innefattande problem; begär av olika slag rymmer allt som skadar den fysiska och andliga människan och som hämmar hennes andliga utveckling. Avundsjuka är således ett begär efter något, likaså högmod, vrede och så vidare.

Precis som vi tidigare har konstaterat att Jesu öde har mycket att lära oss om vår egen väg i detta liv, ska kardinalsynderna fungera som rättesnören i detta liv. Den som kastar av sig egot och inte behärskas av begär har nått dithän som Bibeln, och alla andra heliga texter, pekar: till det inre paradis som finns tillgängligt för var och en av oss. Låt oss inte fastna i bokstavsläsning av alla värdefulla skrifter - det har vi fått mer än nog av i både medeltidens kloster och i 1900-talets kyrkbänkar. Bibeln är till väsentliga delar bildspråk, symbolik - vi kan kalla det vad vi vill. Djävulen straffar oss inte för att vi begår kardinalsynderna, det är kardinalsynderna i sig som är djävulen, därför att de ger oss svårigheter, förleder oss att slösa bort vår oerhört värdefulla tid på jorden, skadar oss och dödar oss. Om vi förstår detta blir Bibeln med ens mindre "konstig" och abstrakt, den blir tvärtom väldigt jordnära och lätt att förstå. Den blir en guide i livskunskap! Den person, däremot, som väljer att läsa och tolka Bibeln bokstavligt, och tro och leva därefter, kommer för alltid att vara rädd för kitteln vid minsta begånget fel, och hade därmed fått ett gladare och trevligare liv om vederbörande aldrig hade öppnat boken.

Allt gott!

/Thorwald

Bibelns visdom är till för att appliceras

Att Jesus faktiskt fanns är de flesta sakkunniga överens om. Men om han så inte hade funnits, spelar det då någon roll när vi studerar Bibeln? Egentligen inte, för visdomen finns i boken oberoende av om han var en historisk person eller ej. Visdomen finns oberoende av släktträd, oberoende av antal profeter och oberoende av huruvida Paulus befann sig i Rom eller inte när han skrev ett visst brev. Alldeles för mycket kraft har lagts genom seklerna på att försöka utröna det ena och det andra; ja, olika åsikter i sakfrågor har som bekant till och med lett till konflikter och krig, vilket tyvärr visar hur infantila många "religiösa" är. 

Om vi istället ser till det väsentliga, alltså Bibelns budskap, kan Jesu liv (fiktivt eller ej!) ge oss ledtrådar när vi vill lära känna och förändra oss själva. Jesus dog och återuppstod. Säkert var det så att han förråddes av Judas, ställdes framför Pontius Pilatus och sedan blev korsfäst, men oavsett kan vi applicera hans öde på våra egna liv. För vi ska också dö och återuppstå. Det är målet för varje spirituell adept. Den gamla människan med de negativa sidorna ska bit för bit försvagas tills döden inträder och en ny människa föds, en människa med ett inre av hög kvalitet. Denna människa har besegrat avundsjuka, begär och andra egenskaper som vållar olycka i förlängningen. Dessa kan inte hålla den nyfödda människan i sitt grepp eftersom hon har sett igenom dem. Hon ser deras sanna natur - de är illusioner. Och något som inte finns kan inte hålla fast någon.

"Du kommer att dö på meditationskudden" säger man inom zenbuddhismen. Och tarotkortet Döden (bilden ovan) visar samma sak. Den inre döden följs av något nytt, något vackrare. Se alltså hur så vitt skilda traditioner strålar samman i sin visdom om den andligt inspirerade människans utveckling! Kristendomen från främre Asien, zen som utvecklades i Kina och tarotleken av dunkelt - men möjligen av medeltida italienskt - ursprung - alla säger de samma sak. Och vi kan gå till vilken tradition som helst: hinduismen, taoismen, shamanska riktningar, de pekar åt ett och samma håll. Lägg det på minnet, de pekar åt ett och samma håll och deras budskap finns där för att användas av oss i vardagen. Detta ska vi veta när vi reflekterar över Bibeln och dess plats i vår sekulariserade värld. Jesu liv, gärningar och död och vad vi kan lära oss av dem är av större vikt idag än någonsin förr.

Allt gott!

/Thorwald

Vår bortglömda heliga skrift: Bibeln

"Att gå över ån efter vatten" är ett gammalt ordspråk. I spirituella sammanhang är detta just vad vi ofta gör! Vi läser och lyssnar till buddhismens visdom, vi smyckar oss och våra väggar med tai chi, den världskända symbolen som av många kallas "yin/yang-tecknet", vi lyssnar till yogis och zenmästare - och samtidigt glömmer vi bort att det muntliga och skriftliga budskapet i dessa läror, såväl som den visdom som ryms i symboliken, finns i Bibeln, vår "alldeles egen" skrift.

Det är givetvis bara av godo att vi tar del av så många spirituella traditioner som möjligt, inte tu tal om annat. Men vi behöver omvärdera vår syn på Bibeln. Den är inte mer sagobok än någon annan helig skrift. Den ger oss inte några "hemskare" levnadsregler än vilken annan klassisk text som helst. Den är inte heller något att göra sig lustig över och vifta bort som nonsens. Men tänk efter: Är det inte på dessa sätt som vi ofta reflekterar över Bibeln? När jag berättar om heliga skrifter som är av betydelse för mig, personligen, möts jag ofta av förvåning när jag nämner Bibeln. Det är märkligt - eller också är det kanske inte det. Bibeln, har vi i vårt sekulariserade samhälle fått lära oss, är något för gamla damer och farbröder som inte har tagit till sig av våra nya (läs: tekniska) kunskaper. Jaja, låt dem fortsätta att tro på att Noa byggde en ark som han fyllde med djur och att Mose delade havet med sin stav.

Det är sant att äldre generationer inte tilläts att reflektera över Bibelns djupare budskap, utan lärde sig att rabbla och betrakta varje bokstav som bokstavlig. Men vi bör veta bättre. Ser vi Bibeln i klart ljus blir vi snart varse att den rymmer samma livsvisdom som vi möter världen över, nu och i alla tider. Det handlar om kärlek, måttfullhet, balans, segern över egoismen och så vidare. Mitt råd är att du läser denna ytterst värdefulla bok utan de eventuella förutfattade meningar som du har, så kommer du att hitta en skatt.

Allt gott!

/Thorwald

Svenska präster, vakna!

Kristendomen hör till de livsåskådningar som har vantolkats till nästintill oigenkännlighet. Något gick fel för länge sedan, obegripligt fel kan man anse idag. Hela läran svävade efter hand iväg från sin kärna, och blev ett redskap för krigsherrar, präster i politikens tjänst och andra maktmän som var allt annat än andligt intresserade. Bibelns vackra påbud förvandlades till en guide till tvång, våld och dårskap, och ur någon synvinkel kan man kanske säga att detta kulminerade under häxprocesserna då förvridna tolkningar av Bibelns budskap om Gud och djävulen användes i syfte att förtrycka, tortera och avrätta kvinnor. Med tanke på historien är det märkligt att ingen - mig veterligen - officiell representant för kristendomen har försökt att gå tillbaka i tiden och dra fram lärans grunder i ljuset. En sådan utredning måste göras. Den bör betona likheterna mellan kristendomen och exempelvis buddhismen, som är så livskraftig och har en likartad betoning på praktik och individens eget andliga arbete. Utredningen måste visa vad Bibeln egentligen vill säga oss och hur vi ska leva dess budskap! Om prästerna kunde visa att de är kompetenta att räta ut frågetecknen och dessutom visa att Bibelns ord är högrelevanta för vår nuvarande disharmoniska tillvaro skulle det gynna en kristendom som i dagsläget för en vacklande tillvaro i kyrkor som ekar tomma. "Kristendomen, vad är det för något? Vad ska jag med den till?" frågar väldigt många människor idag. Och inte blir saken bättre av att kyrkans representanter i slutet av maj 2011 återigen figurerar i massmedia med sina sexuella förbrytelser. Det är inte märkligt att vi är ett så starkt sekulariserat land - vi kan inte ty oss till något som vi inte finner meningsfullt eller ens begriper och som företräds av människor som alldeles för ofta själva är andligt tomma, okunniga och i några fall rent kriminella. Så: Vem inom kyrkan antar utmaningen att visa vad kristendomen är för något? Vem vill berätta för allmänheten om andlig utveckling, kontemplation, energi, bönens kraft, karma och de bibliska påbuden på ett sätt som visar på stor insikt och som får människor intresserade därför att dessa saker har med deras vardag att göra? Vem vill betona vikten av att inte rabbla tomma ord varje söndag klockan 11 "därför att det ska vara så" utan istället handla i det dagliga livet? Vem har kunskap - OM NÅGON? Vakna, präster, och finn er roll i samhället - och klarar ni inte det bör ni ha ett annat yrke.

Allt gott!

/Thorwald

Karma: Livets underbara bumerang!

Karma är ett av buddhismens stora begrepp och ordet brukar ges innebörden "lagen om orsak och verkan". Själva tänkandet bakom finns inte bara inom buddhismen utan torde vara en av de stora sanningarna i alla insiktsfulla kulturer, men det är buddhismen som har introducerat det här i väst, för oss. I alla fall "på riktigt". För visserligen stöter man på karmiska ordstäv även inom kristen tradition, som det välkända "som man sår får man skörda", men såvitt jag vet har inte kyrkan betonat vikten av att verkligen leva och handla utifrån karmiska principer. Bibelns visa ord har vattnats ur och blivit till något vackert men innehållslöst.

Vad är då karma för något? Ja, karmalagens grund är just att vi får tillbaka det som vi sänder ut, positivt såväl som negativt. Karma är världens och mänsklighetens justeringsinstrument som alltid strävar efter att det som är i obalans skall återföras i balans. En gärning av något slag kan aldrig försvinna i tomma intet, utan återförs av karma till den som handlade. Karma är för de flesta något negativt, och förekommer oftast i resonemang om bestraffning, troligen därför att dess negativa konsekvenser är både vanligare och tydligare än de positiva och har varit så i eviga tider. Men karma i sig är inte något varken negativt eller positivt. Karma bara är och finns, och vilken skepnad den visar sig i beror på oss. Positiv karma som kommer av goda gärningar är givetvis värd att kämpa för - det är alltså inte så att något är "farligt" bara för att det skapar karmiska konsekvenser!

Karma är alltså inte alls någon komplicerad lag. Om du har utfört goda ting men ännu inte fått någon belöning, så kommer den, förr eller senare (om än kanske inte i den form du väntade dig eller önskade just då). Om du inte skulle få tillbaka de goda gärningarna skulle obalans råda, och det kan i längden alltså inte tolereras av den universella rättvisan. Så, karma är enkel att förstå! Det svåra är att leva efter budskapet i praktiken i så hög grad som möjligt, helst alltid. Aposteln Paulus yttrade några berömda ord:

Jag förstår inte mitt sätt att handla. [...] Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag vill, det gör jag.

Den tendensen måste vi förstås motarbeta och istället försöka odla en karaktär som ger så god karma som möjligt! Det är inte lätt, men blir med tiden alltmer naturligt. Som så ofta annars är meditationen till stor hjälp, eftersom den så småningom skapar medvetenhet om karmiska samband. Följande är ett citat ur inlägget "Fienden inom dig":

I takt med att du finner alltmer stillhet under meditationen blir du så småningom varse vad det är som bryter denna stillhet så snart du lämnar kudden, och redan då har du tagit ditt första steg mot att förändra din egoformade karaktär. Exempel: du har haft ett lyckat meditationspass och funnit relativ stillhet. När du lämnar kudden kommer du med ens att tänka på den nya mobiltelefonen som vore trevlig att ha. Habegäret bryter stillheten för den här gången - men det stör dig, du tycker inte om att stillheten försvinner.

Här beskrivs en typisk karmisk konsekvens. Du tyckte om stillheten och vill behålla den. Ditt begär blir orsak medan den brutna stillheten blir verkan - ett karmiskt samband. Dagen efter har du kanske funnit samma stillhet och då är det något annat som stör så snart du reser dig. På det viset kommer du att se allt fler karmiska samband:

- Om jag gör si, eller tänker så, så händer det som jag inte gillar ...

- Om jag istället gör si, eller tänker så, så händer det något annat som är betydligt bättre ...

Du går från att förstå karmalagen till att verkligen inse den. Du kartlägger ditt handlande och ditt liv och får ett allt större perspektiv, och börjar skala bort sådant som är skadligt, dvs. sådant som får negativa konsekvenser för ditt sinne och din utveckling. Ju striktare du följer karmalagen, desto tydligare blir den, och du ser med förfäran på människors karmiska brott och förundras över deras okunskap.

Vi får inte glömma att vi är små, små kuggar i universums maskineri, utan möjlighet att åsidosätta karmalagen. Den är evig och vi kan inte göra annat än att rätta in oss i ledet för att få ett så harmoniskt liv som möjligt. Visst är det väl skönt att det finns en så mäktig, opartisk bedömare till vår hjälp?!

Allt gott, mina vänner!

/Thorwald

Vi ska vara som barnen!

I Bibeln sägs det, inom buddhismen sägs det också: vi ska vara som barnen. Det låter kanske inte särskilt utmanande eller spännande för människor i allmänhet, så här i karriärernas tidevarv, och många skulle nog fråga sig varför! Ja, ett skäl är att barnen oftast befinner sig i nuet, inte i ett virrvarr av tankar om dåtid och framtid. Att bygga upp och vårda den förmågan är grunden för mindfulness. Tack vare förankringen i ögonblicket har barnen också en välutvecklad koncentrationsförmåga. De är dessutom i stort nöjda med "det lilla" och har inte ständigt siktet inställt på mer och mer (även om samhället alltför snabbt lyckas förändra dem ...). De tycks vara lyckliga över själva livet, inte bara tillfälligt glada över den och den och den saken. Och, kanske viktigast av allt: barnen är relativt egolösa. Visserligen måste de bit för bit bygga upp ett ego för att kunna bli individer - ett ego som de så småningom måste bryta ner igen för att kunna utvecklas spirituellt. Men de saknar stora delar av vuxenvärldens negativa egobyggnation, full av oärlighet, hårdhet, villkorad glädje och kärlek, överdrivet habegär, bitterhet, lättja osv. De lite större barnen blir sedan som samhället är i stort. Tyvärr, då vi skulle kunna hjälpa dem att skapa helt andra egon än vad som är fallet. Hur som helst: åtminstone de mindre barnen kan hjälpa oss i vår spirituella utveckling. Vi får se och lära, t.ex. av min yngsta dotter Klara, 4 år, på bilden!

Allt gott!

/Thorwald