Svårsmälta sanningar del I

Den som utvecklas andligt kommer att se och inse saker som är fördolda för de allra flesta människor. Jag kommer att behandla sådana insikter i några inlägg framöver - och det jag kommer att skriva är inte särskilt lättsmält för alla. När sanningen visar sig vara en annan än den utgångspunkt som vi haft i åratal eller decennier krävs det mod för att ens vilja inse denna nya sanning.

Du lever i en illusion. "Hursa?", kanske du säger. "Illusion? Ånej, inte jag. Jag vet nog var jag har mig själv!" Svaret är: Det vet du säkert med jordiska mått mätt. Men du vet det inte om vi byter till en mycket, mycket större måttstock.

Den människa som nyss, eller inte alls, har påbörjat sin andliga utveckling är helt och fullt uppbyggd kring sitt ego (detta ego som jag tidigare har skrivit ganska mycket om). När du förlorar din plånbok med fem hundra kronor i, vad i dig är det som reagerar? När du blir trampad på av någon, vad i dig är det som reagerar? När någon tittar på dig och tycker att du är konstigt klädd eller uppför dig annorlunda eller har fel saker/gör fel på något annat sätt, vad i dig är det som reagerar? Svaret är egot, det ego som styr så gott som hela ditt liv. Men detta ego är ditt sinnes egen konstruktion. Det som du upplever i alla dessa situationer och tusen andra finns inte. Det finns hos dig, ja, men det betyder inte att det finns någon annanstans, på något annat sätt än i ditt huvud. Vi talar alltså om ett hundra procent subjektivitet och noll procent objektivitet. När du gör egot till sanningen är det alltså detsamma som att du gör illusionen till sanning - till din egen olycka. För till egot är kopplat alla de negativa egenskaper som du egentligen vill bli av med. Egot blir förorättat, du blir arg. Egot blir lystet, du blir avundsjuk. Egot ältar, du blir bitter. Sanningen är att livet för de flesta människor är detsamma som ett ändlöst vältrande i egot, och det avslutas inte förrän döden sätter stopp.

Lyhördheten, känsligheten, ifrågasättandet, medvetenheten om orsak och verkan och andra förmågor som du tränar upp med hjälp av främst meditation kommer att röja ditt ego. Du kommer att kunna ställa dig vid sidan om dig själv som åskådare och inte tumla runt som deltagare i egots nycker. Med ens ser du då också egots illusoriska natur. Det fanns aldrig där - det var du som konstruerade det varje sekund av ditt liv! Ditt nya jag är transparent och ger inte yttervärlden någon chans att kroka sig fast och skapa negativitet i någon form. 

Detta faktum är inte lättsmält, måhända. Men som jag säger på kurser och föreläsningar:

- Tro mig.

Och jag säger:

- Ni deltagare, kom till mig om fem år och säg att ni har praktiserat men att detta inte har hänt. Det kommer aldrig att inträffa.  

Allt gott!

/Thorwald

Praktik i vardagen, ända från början

Redan i början av din praktik finns det saker som du kan tänka på i vardagen, när rutiner och bestyr tränger sig på som mest! Självklart är du bäst på att hitta just dina vägar till tillämpningar, men här kommer fem förslag:

Sänk det fysiska tempot så ofta du kan. Då följer sinnet med och går automatiskt ner i varv. Meningen är dock inte att du ska utföra allt i slow motion - om du låter en syssla ta 12-13 minuter istället för 10 och observerar vad du faktiskt gör är det guld värt!

Reflektera över dina positiva och negativa känslor. Varför kommer de just nu? Varför försvinner de igen? Se om du hittar röda trådar till förståelse som du sedan inte släpper.

Räkna till 10. Det har vi hört sedan barnsben, men det är ett jättebra sätt att inte låta sig dras med av uppflammande känslor och därmed förstöra sin egen dag.

Reflektera över saker och tillstånd: Om det till exempel är kallt ute, så analysera det faktum att du fryser. Hur tar sig kylan in i ditt sinne? Kan du frysa mindre - åtminstone tillfälligt - om du fokuserar på fenomenet kyla som sådant?

Värdesätt besvärliga situationer eftersom de har mycket att lära ut. Som den här: i morse gick min sambo ner i källaren och satte foten i en vattenpöl. Vatten, vatten överallt. Det hade strömmat upp ur en brunn utanför, i källartrappan, efter att systemet inte hade kunnat handskas med allt smältvatten. Vatten är som bekant ett smidigt element som lätt hittar under tröskeln till en källardörr ...

Feber har jag också haft hela dagen ... Så vad bör man känna? Ja, inte är situationen r-o-l-i-g! Men målet med sinnesträning är inte att man ska tycka att sådant här är roligt, bara att man ska möta det med stilla acceptans. Det är varken roligt eller tråkigt, det är. Det bara är. Dagen blev sådan och hade avloppssystemet fungerat hade dagen blivit annorlunda. Kort och gott. Om man når insikten att saker och ting bara är kan inte känslor haka sig fast - de har inga negativa tankar att haka sig fast vid.

Nu, 12 timmar och många hundra östa liter senare, har vi fått tag på en pump som går i natt.

Godnatt!

/Thorwald