Om att bortse från arbetets frukter

Liksom alla klassiska livsåskådningar understryker hinduismen vikten av mindfulness och uttrycker tanken om närvaro i nuet på ett mer pregnant sätt än någon annan. I det berömda, ganska omfattande, verket Bhagavad-Gita påminns vi åtskilliga gånger om att vi ska bortse från arbetets frukter, dvs. inte tänka på att "bli klara" utan rikta uppmärksamheten enbart på det som uträttas i det absoluta nuet. Och den som tänker efter inser snabbt att det är just viljan att nå målet ("njuta av frukten") som skapar otillfredsställelse och stress när vi hänger tvätt, klipper gräs, bär hem matkassarna och utför alla andra vardagliga sysslor.

Jag rekommenderar er varmt att läsa Bhagavad-Gita (som för övrigt är en del av det stora eposet Mahabharata). Verket är skrivet i form av en dialog mellan guden Krishna och prins Arjuna och rymmer - inte oväntat - stor visdom, den som alldeles för många av dagens människor aldrig får stifta bekantskap med.

Allt gott!

/Thorwald

Sätt på prov och se upp!

Det blir allt viktigare att den som vill praktisera någon spirituell gren väljer en lärare som har kommit tillräckligt långt i sin egen utveckling. I och med att intresset för andlighet nu formligen exploderar blir de som vill lära ut många fler. Det gäller då att vara på sin vakt, för urvattningen av de gamla kunskaperna är tyvärr omfattande. Nedan har du några saker att tänka på, allmängiltiga, alltså oberoende av om läraren i fråga är verksam inom meditation, mindfulness, qigong, tai chi, yoga eller något annat. Alla dessa grenar är spirituella till sin natur och därmed ska den som lär ut ha kommit mycket långt i sin egen inre utveckling och inom sitt specifika kunskapsområde.  

• Lita på din intuition! Känns läraren rätt? Då är det sannolikt också så, även om en första känsla kan visa sig vara felaktig.
• Vid vilken tidpunkt kommer vederbörande in i ditt liv? Känner du stor tacksamhet över att han/hon har dykt upp just nu? Det är i så fall ett positivt tecken - läraren har ställts till ditt förfogande när du som bäst behöver vägledning.
• Uppträder läraren på ett sätt som ligger i linje med den fundamentala innebörden i det/de system som han eller hon lär ut? Många "instruktörer" inom mindfulness är precis lika stressade som de flesta andra människor och har därför inte det ringaste att lära dig. Mot närvarons alla principer gör de två saker på en gång, springer runt som yra hönor och har ingen vetskap om vad varken kropp, känslor eller tankar spelar dem för spratt. En meditations- och/eller mindfulnesslärare ska röra sig lugnt och eftertänksamt och inte tala eller andas stressat. Vederbörande ska också ha upplysta och genomskådande ögon, eftersom han/hon måste kunna se just dig och dina behov. Han/hon ska inte själv söka utan vara färdig - det är du som ska få vägledning. Var uppmärksam - kalla ögon är en varningstriangel! En spirituellt högstående person är alltid medkännande, något som syns i ögonen. Den själsligt/känslomässigt cementerade människan utmärker sig direkt genom sin blick.
• Verkar läraren lättsam och nöjd? Det är självklart att du ska kunna kräva det eftersom en person som är långt kommen spirituellt alltid har en inre frid att luta sig på.
• Kan han/hon förklara saker inom sitt område och besvara även komplexa frågor?
• Har han/hon gjort sitt område till sin livsuppgift? Om du frågar hur mycket personen i fråga praktiserar och får svaret "MIndre än jag borde, för jag hinner inte" så är det ett starkt skäl att avsluta kontakten. Du har all rätt att kräva att personen prioriterar sitt område - för det är prioritering det handlar om, inte om att hinna eller inte hinna.
• Sätt gärna läraren på prov på olika sätt! Du kan exempelvis be honom/henne att placera sina kunskaper i ett större sammanhang. Då avslöjar du alla dem som tror att qigong eller yoga är detsamma som gympa på Friskis & Svettis fast i lägre tempo, att meditation är detsamma som att ligga i soffan och lyssna på musik eller att mindfulness innebär att andas en halvtimme i en träningslokal för att sedan stressa iväg och fortsätta att leva ett vanligt liv i glömska och känslomässiga berg- och dalbanor. Ja, sådana här prov kan du tillämpa i många sammanhang: hos feng shui-konsulten som hävdar att feng shui är att placera om ett par inredningsdetaljer och på vårdcentralen där du får snabbakupunktur innan sköterskan ska springa på lunch. Kunskaperna har urvattnats i snabb takt och har i många fall aldrig funnits överhuvudtaget, ta det som utgångspunkt. Alla dessa "lärare" har inte, och har aldrig haft, någon helhetssyn.
• Ett mycket viktigt spirituellt steg - som har behandlats tidigare i bloggen - är acceptansen av obekväma situationer. Besvärligheter leder vid utvecklad acceptans inte till känslomässiga skutt, istället är nämnda frid hela tiden närvarande. Prova din potentiella lärares nivå även här! Verkar vederbörande störd över att någon har glömt att stänga av mobiltelefonen? Verkar han/hon tycka att det ena och det andra är besvärligt och beklagansvärt, såsom när något måste förklaras om igen för gruppen? Fäst fokus på hans/hennes känslomässiga reaktioner i olika situationer, så ser du snart den uppnådda graden av acceptans.
• Verkar läraren väldigt intresserad av västerländska "forskningsresultat" om sitt aktuella kunskapsområde? Var på din vakt, för risken är att han/hon saknar djup i sin undervisning och har svårt att placera in saker och ting i ett ursprungligt spirituellt sammahang. Tekniskt sett kan du få god undervisning, men spirituellt kan alltså bristerna vara stora.

De lärare som passerar samtliga punkter ovan är få. Men det är dem du ska försöka hitta. Hittar du inte någon nu - vänta tills du gör det. Att få möta någon är värt väntan. De andra "lärarna" har inget att ge dig eftersom de inte kan något själva - du får större utbyte av att köpa några bra böcker, tänka till och sedan börja på egen hand.

Allt gott!

/Thorwald

Justeringar vs. genomgående förändringar

Många i vår del av världen har fått ett andligt intresse de senaste åren. Kurser i meditation, mindfulness och många andra träningsformer är frekventa och välbesökta. Jag vill utifrån detta ta upp ett problem - en fälla för utövaren om jag uttrycker mig så - som är mycket viktigt och som handlar om huruvida vederbörande ska gå framåt eller stanna upp och sedan falla tillbaka till ruta ett. 

Om du har insett vilka enorma förtjänster den andliga utvecklingen ger, så vill du ha ett inre lugn. Du vill meditera framgångsrikt. Du vill utöva mindfulness och alltså vara närvarande i nuet. Du vill ha ordning på, och stärka, energierna i kroppen, kanske genom qigong. Du vill öppna upp dina chakror. Kort sagt: du vill lyfta såväl själ som kropp till ett plan långt ovanför det där gemene man befinner sig. 

När du nu vill det måste du också acceptera alla nödvändiga förändringar i din värld. Detta är oerhört viktigt att komma ihåg; det är där som 95 av 100 utövare faller igenom. Allt du vill lyckas med inom den andliga praktiken och utvecklingen är kopplat till sådant som du måste göra i det världsliga. Det är sanningen, och för den som verkligen vill och med hela sin existens dessutom förstår vad som måste till kan insikten om förhållandet vill-måste bli mycket smärtsam eftersom den penetrerar livet djupt.

Du måste reducera dina problem - inte minst de materiella och relationsmässiga - till ett minimum om du ska bli framgångsrik. I längden fungerar det helt enkelt inte att oroa sig för börskurserna och samtidigt träna sinnet till något utöver det vanliga. Släpp också tanken på den där personen som förödmjukar dig då och då - när du tränar sinnet ska du stå utanför detsamma, inte vara fast i dess turbulens. Materiella ting kan du alltid avstå ifrån om du verkligen menar allvar med din praktik (varenda liten sak du äger belastar ditt sinne), men värre kan det vara med relationer. Men naturligtvis bör du om möjligt avskaffa allt umgänge som är dränerande eller bara meningslöst. Och har du ett arbete som av någon anledning inte går att kombinera med andlig praktik, så använd all din fantasi för att fundera ut hur du kan stöpa om ditt liv i det avseendet. Du kommer att vara på arbetet en tredjedel av din tid i kanske 20 år till, så spåren blir alldeles för djupa för att du ska kunna sopa igen dem varje eftermiddag.

Det är alltså inga små förändringar som krävs av den seriösa utövaren. De är n-ö-d-v-ä-n-d-i-g-a. Och du måste erkänna dem! Begå inte det västerländska misstaget att försöka leva i andlighet samtidigt som du behåller din "gamla" värld. Det är dömt att misslyckas. Och det är där människor faller igenom: de klarar helt enkelt inte att lämna sin värld av prylar. Att utvecklas andligt kräver järnvilja och självdisciplin, men som jag tidigare nämnt blir man mer och mer självgående med tiden. Man förstår så småningom varifrån den verkliga tillfredsställelsen kommer, och man ser hur människorna runt om lider när de försöker lösa den omöjliga ekvationen att kombinera en yttre värld med en inre frid. Enkelhet i allt är en av nycklarna till ditt innersta, glöm aldrig det.

Allt gott!

/Thorwald

Ett ovärderligt resultat av mindfulness IV: Vad kul det blev!

Tänk dig en sedvanlig "tråkig" uppgift, som att skruva i en skruv eller hänga upp tvätt. Eller skala morötter. Vanligtvis vill du bli färdig så snabbt som möjligt så att du kan göra nästa sak, och nästa och nästa ... Men när du har tränat sinnet en längre tid genom meditation, och på så vis börjat aktivera dels känslan för vad mindfulness är för något, dels viljan att vara närvarande i nuet, kommer du att upptäcka att alla "tråkiga" saker faktiskt inte är så tråkiga - de har ett egenvärde! De blir mål i sig, inte (bara) medel för att komma vidare! Det blir då intressant för dig hur du rör kroppen, hur du aktiverar sinnena när du utför uppgiften och hur du koncentrerar dig. Du gläds åt situationen. I praktiken är det både svårt och tidskrävande att nå detta stadium, men när du väl är där blir många moment i det dagliga livet så mycket lättare att handskas med. Och är det inte just det som vi behöver, redskap för att förenkla och harmonisera vardagen? Det må kallas kensho eller ej, men nyttan med dem behöver man knappast tvista om!

Allt gott!

/Thorwald

Ett ovärderligt resultat av mindfulness III: Du är oskadd!

Människan är ett djur bland alla andra djur. Vi är det intelligentaste djuret på vissa sätt, men samtidigt den enda av jordens alla arter som inte lever i nuet utan mycket oftare i det förflutna och i framtiden, i ett hav av känslor, viljor och begär. Tänk emellertid om ursprungsmänniskan hade fungerat på samma sätt! Hon hade blivit skadad eller dödad av rovdjur eller av andra människor; hon hade skadat sig på sina vapen och fått en livshotande blodförgiftning; hon hade ramlat ner från trädet och brutit benet - och så vidare. Detta kan vara värt att tänka på även i vår tid med tillgång till kompetent akutsjukvård, vårdcentraler och tusentals mediciner. Den som skottar snö och samtidigt lyssnar på radio och pratar med grannen har fel uppmärksamhet. All koncentration ska fästas på två saker: dels på snöskottningen, dels på ryggen. Då undviker vi 9 av 10 ryggskott och mycket lidande - för ett ryggskott är lidande även på 2000-talet! Tänk på alla gånger du har skurit dig, stuckit dig, bränt dig, stukat foten: knappast någon av dessa gånger har du varit verkligt närvarande i nuet. Men med mindfulness kan du vara näst intill säker på att förbli oskadd!

Allt gott!

/Thorwald

Ett ovärderligt resultat av mindfulness I: minimalt energiläckage

På diverse apparater som datorer och kopiatorer finns som bekant något som heter "energisparläge". Ett sådant har vi människor också, men för oss är det inte bara att trycka på en knapp ... Istället måste långvarig träning till. När du har kommit dithän att du till största del kan vara i nuet under vardagens (och arbetets) alla sysslor kommer du att spara stora mängder energi. Hur? Enkelt! Varje tanke är energi - och egentligen är det synd att vi inte kan mäta denna energi i kalorier eller någon annan enhet, eftersom alltihop då hade blivit mycket mer konkret och lättförståeligt! Hur som helst: om du inte praktiskt har upplevt att tankar är detsamma som energi, så kommer du förr eller senare att få den insikten. Till mig kom den under energiballongen, den stående qigongmeditation som beskrivs nedan i bloggen. Jag var ganska nära slutet av meditationen när jag plötsligt blev kraftigt irriterad över en sak. Kroppen reagerade direkt på känslan och benen dränerades på energi. Att det märktes så tydligt hade säkert att göra med att jag var ganska trött i benen efter cirka 30 minuter, men tröttheten förändrar inte principen: med tankar och tillhörande känslor försvinner energi ur kroppen, som om den vore en perforerad ballong.

Den här upplevelsen var viktig eftersom den väckte min uppmärksamhet kring energiläckage och dess orsaker. Nog hade jag läst om saken tidigare, men som sagt: intellektuell förståelse och insikt är två helt olika saker. Idag - med upptränad känslighet - kan jag säga att skillnaden mellan dagar i koncentration och forna splittrade dagar är mycket stor, vad gäller hur stora energireserver som finns kvar framåt kvällen. Trött av fysiskt arbete kan man givetvis vara, trött på ett "skönt" sätt. Det är en helt annan sak än att vara energidränerad efter en dag med tusentals ovidkommande tankar och svallande känslor.

Innan det är möjligt att tillbringa större delen av en dag i nuet måste du bygga upp din koncentrationskraft. På japanska heter den joriki och tillmäts största vikt, som en form av milstolpe i den spirituella utvecklingen. När du har den öppnas dörrar till fortsatt utveckling. Svag koncentrationskraft är däremot ett hinder för det allra mesta. Du bygger den genom sittande meditation, vars stillhet du sedan successivt för in i vardagen.

Allt gott!

/Thorwald

Jag fick frågan ...

... hur mycket jag själv tränar. Ja, 10-12 timmar per vecka, ibland kanske 14 timmar. Men så statiskt och avgränsat är det egentligen inte; mindfulness ska alltid finnas där, alla vakna timmar, som meditationens förlängda arm. Därtill ska man alltid ha "hjärtats frågor" i åtanke.

Min grundträning är den zenbuddhistiska meditationen och en qigong vid namn Sex hemliga ord. Andra viktiga delar är qigongen De åtta silkesbrokaderna och småövningar som fingerandning (qigong), meditation på sjätte chakrat ("tredje ögat") och Energy body exercise, en energimeditation/kroppsscanning hämtad från druidismen, den fantastiska keltiska spirituella traditionen. Ibland lockar också Energiballongen, som du kan läsa om längre ner i bloggen, och åtminstone en gång i veckan gör jag en av mina favoriter, Det lilla himmelska kretsloppet, som är en cirkulerande energimeditation på två av våra energimeridianer. Och så kompletterar jag med tai chi i form av den s.k. 24-formen.

Man får hitta sina egna favoriter och kombinationer bland alla övningar. Andra varianter av både meditation och qigong lär jag ut utan att utöva dem själva. Det är en stor fördel om du lär dig många olika och således får mycket att välja mellan. Du har alltid lust med någon!

(Bilden ovan föreställer två druider. Druiderna - främst kända från de brittiska öarna - hade stora kunskaper om energihantering och om naturens resurser för helande. De var spirituellt mycket högtstående.)

Allt gott!

/Thorwald

Vi ska vara som barnen!

I Bibeln sägs det, inom buddhismen sägs det också: vi ska vara som barnen. Det låter kanske inte särskilt utmanande eller spännande för människor i allmänhet, så här i karriärernas tidevarv, och många skulle nog fråga sig varför! Ja, ett skäl är att barnen oftast befinner sig i nuet, inte i ett virrvarr av tankar om dåtid och framtid. Att bygga upp och vårda den förmågan är grunden för mindfulness. Tack vare förankringen i ögonblicket har barnen också en välutvecklad koncentrationsförmåga. De är dessutom i stort nöjda med "det lilla" och har inte ständigt siktet inställt på mer och mer (även om samhället alltför snabbt lyckas förändra dem ...). De tycks vara lyckliga över själva livet, inte bara tillfälligt glada över den och den och den saken. Och, kanske viktigast av allt: barnen är relativt egolösa. Visserligen måste de bit för bit bygga upp ett ego för att kunna bli individer - ett ego som de så småningom måste bryta ner igen för att kunna utvecklas spirituellt. Men de saknar stora delar av vuxenvärldens negativa egobyggnation, full av oärlighet, hårdhet, villkorad glädje och kärlek, överdrivet habegär, bitterhet, lättja osv. De lite större barnen blir sedan som samhället är i stort. Tyvärr, då vi skulle kunna hjälpa dem att skapa helt andra egon än vad som är fallet. Hur som helst: åtminstone de mindre barnen kan hjälpa oss i vår spirituella utveckling. Vi får se och lära, t.ex. av min yngsta dotter Klara, 4 år, på bilden!

Allt gott!

/Thorwald

Förändringar i just DITT inre!

Bloggens 16 (hittills) inlägg har vitt skilda infallsvinklar, men de flesta berör på ett eller annat sätt de förändringar som sker i ditt inre under andlig praktik. Här tänkte jag ta ett samlat grepp och berätta lite mer om vad du kan vänta dig!

Det sägs ibland att spirituell utveckling ser olika ut för olika människor, och viss sanning ryms i det påståendet. Men i det vidare perspektivet utvecklas alla utövare för att nå ett och samma mål, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Detta mål är upplysning (det som många västerlänningar har hört kallas Nirvana). Vissa stora och krävande förändringar måste ske i ditt inre för att du ska nå dit, och för att du överhuvudtaget ska komma vidare i din utveckling, oberoende av var du befinner dig för tillfället. Dessa är då givetvis samma för alla och yttrar sig på likartat sätt. Detta ser jag tydligt om jag jämför min egen bana med den som beskrivs av både forntida och nutida andliga mästare.

Den första inre förändringen sker redan när du får intresse för andlig utveckling. Hos många människor - kanske de allra flesta - startar sökandet under en kris som kan vara antingen akut eller ha bearbetats i det undervetna under lång tid, och var så säker: det som händer dig är inte en slump utan kosmos sätt att väcka dig och få in dig på rätt levnadsbana. Ibland kan de tvingande medlen vara mycket brutala och komma i form av starka kriser eller rentav personliga tragedier. Väl inne på den andliga banan ser du snart hur genomgripande denna första förändring är - du ändrar ju inriktning på hela ditt kommande liv!

När du har praktiserat en tid kommer stillhet och tystnad att bli viktigt. Skälet är enkelt: du har funnit ett relativt lugn under meditationen och insett vad du tidigare har saknat. Du kommer med tiden att prata mindre och reflektera mer, vilket dock inte är detsamma som att du blir osocial. Du uppskattar alltmer tysta och naturliga miljöer. Och vad är naturligare än naturen själv? Den kommer att bli en katalysator i din utveckling, för där kan du få svar och visa känslor ifred. Omvänt kommer du inte längre att finna dig tillrätta i stora köpcenter och på andra stressande och negativa platser som stjäl din energi. Du kanske inte har gillat sådana platser tidigare heller, men förstår numera varför du inte tycker om dem!

Du kommer att kunna koncentrera dig allt bättre på det du gör för tillfället (början till mindfulness!). Ja, du kommer dessutom att vilja koncentrera dig, vilket ju är en helt annan sak. Kör du bil och lyssnar på radio samtidigt? Du kommer med stor sannolikhet att stänga av radion för gott eftersom du finner tillfredsställelse i att bara köra bil när du gör det. Att lyssna på musik under skogspromenaden kommer inte längre att kännas lockande, tvärtom. Allmänt vill du nu utföra en, och endast en, syssla åt gången.

Du kommer att drabbas av plötsliga, våldsamma gråtattacker. Kämpa inte emot dem oavsett vad omgivningen tycker! Välkomna dem istället, de gör under för din utveckling och är ett högst naturligt inslag. Gråten frigör blockerad energi, så mycket är säkert. Däremot kommer du att ha svårt att säga varför du gråter. Du vet innerst inne, men kan ha svårt att sätta ord på det. Personligen har jag ofta upplevt en mycket stark längtan tillbaka till tidigare inkarnationer i samband med kraftig gråt (vilket inte är detsamma som att jag längtar från mitt nuvarande liv). Om du är intuitiv nog att ana tidigare liv kan det mycket väl vara så även för dig.

Du blir jämnare i humöret och får ett större tålamod både med människor och när du tappar ett halvt kilo ris över köksgolvet. Meditationen, och den övriga spirituella träningen, förser dig sakta men säkert med ett perspektiv som är långt vidare än vad det otränade sinnet kan greppa. Saker och ting är. De är inte längre så jobbiga/tråkiga/stressande osv., utan de bara är. Din acceptans ökar stort.

Materiella saker förlorar sin betydelse. Det finns ett absolut motsatsförhållande mellan materialism och andlighet. En materialistisk person kan med nödvändighet inte vara andligt utvecklad, även om personen i fråga tror det själv. Orsaken till att du tappar intresset för den artificiella världen är att du inser hur förgänglig den är, precis som buddhismen och andra vishetsläror så ofta påminner oss om. Det som består år ut och år in, alltmer förfinat, är ditt inre och endast det. Ur det tränade sinnets synvinkel är därmed en sådan sak som skönhetsoperationer tecken på djup okunskap.

Du kommer att få en ny typ av förståelse, som inte sker med intellektet utan med hela din varelse. Detta är svårt att beskriva, snarare måste det upplevas precis som så mycket annat inom sfären av andlig utveckling. Men alla inser nog skillnaden mellan att fundera på något och sakta men säkert förstå det genom tankarna, och att slås av en plötslig insikt som sätter spår för all framtid. När sådana insikter sätter djupa spår kan det vara motiverat att tala om en viss grad av upplysning. Vad "upplysning" egentligen är för något ska jag ta upp i nästa inlägg.

Du blir mer och mer kärleksfull och får en ökad lyhördhet för andra varelsers känslor. Även en mygga eller en spindel aktiverar din godhet. Din andliga kraft är nu större och kan med fördel användas till bön för dem som har det svårt. Då stärks ditt inre samtidigt som du gör en insats. Och du kommer att belönas för den, tro mig.

Du blir medveten om karmiska samband och konsekvenser. Karma - ett av buddhismens nyckelbegrepp - definieras ofta som "lagen om orsak och verkan", men är större än så. Jag kommer snart att skriva ett inlägg om detta.

Så till ett fysiskt resultat: du kommer att känna energin i din kropp. Tack vare ditt lugnare sinne skapar du inte energiblockeringar i samma utsträckning som tidigare; istället kan energin flöda genom organismen precis som den gjorde när du var barn. På det här stadiet kan du börja känna en tidigare oupplevd värme i händerna, och då är du kanske lämplig som healer.

Andlig träning kan dessutom utveckla psykiska förmågor av de slag som inte alla tror existerar. Visst existerar de, och har gjort det sedan mänsklighetens gryning, men är egentligen inte av andlig natur. Att sätta likhetstecken mellan medialitet och en hög spirituell nivå är felaktigt, eftersom du inte behöver ha tagit de avgörande andliga stegen för att vara ett duktigt medium. Tvärtom kan en medialt utvecklad människa vara både materialistisk, "elak" och oförmögen att ge kärlek.

Nu vet du en del om de större utvecklingssteg som väntar efter lång och tålmodig träning! Men såsom jag har beskrivit dem här blir bilden ganska statisk. I själva verket samverkar de olika utvecklingsgrenarna med varandra och är i realiteten närmast omöjliga att skilja åt. Tänk dig istället att de sammantaget har formen av en solfjäder, utgående från ett centrum: ditt inre.

Allt gott!

/Thorwald

En myrstack av meditationstekniker III: energiballongen

Jag har tidigare skrivit om dels zenmeditation, dels chakrameditationer. Den senare gruppen rymmer många, sinsemellan ganska olika, meditationstekniker. Det finns alltså mycket att botanisera bland och det är inte slut där!

I detta tredje inlägg - det sista om just meditationstekniker - vill jag berätta om en stående qigongmeditation som kallas energiballongen. Den har ett djupt syfte, nämligen att utövaren ska lära sig att hålla sinnet fokuserat trots att musklerna i lår och axlar säger nej. Energiballongen är krävande eftersom man står med benen lätt böjda under större delen av tiden. Under de tredje och fjärde momenten (av totalt åtta) håller man dessutom armarna rakt ut från kroppen, riktade framåt och nästan helt rätade. Hela meditationen tar nästan 40 minuter (vilket givetvis kan minskas i början). Drygt 30 av dem är benen böjda medan de båda moment som frestar på axlarna tar fem + fem minuter.

"Styrketräning" ingår alltså i denna meditation! Men syftet är absolut inte att bli stark, utan som nämnts att hålla sinnet helt fokuserat på känslan i respektive moment. Det är i princip omöjligt att lyckas med det utan att redan ha suttit många timmar på meditationskudden, där man har lärt sig att stilla sinnet utan ett fysiskt obehag som gränsar till smärta! Lyckas man inte där, så kommer man inte att lyckas med den stående meditationen.

Du är ensam när du gör energiballongen. Jag minns mina tankar (ja, jag tänkte, vilket är precis vad man inte ska göra ...):

- Tiden går fruktansvärt långsamt ... 28 minuter ... 27,5 ... 27 ... Vad ska jag luta mig på för att avlasta sinnet/psyket? Nej, det finns visst bara jag och mina värkande axlar och darrande ben ... Det går inte att "försvinna" på något sätt som man kan göra i de flesta andra fall, genom att byta ställning eller lyssna på musik. Jag får inte ens rikta uppmärksamheten på något annat ...

När jag tänkte så här blev det dubbelt så illa, för då satte jag mig själv under psykisk press. Och naturligtvis blev meditationspasset mer eller mindre misslyckat. Så måste det få bli den första tiden, för hur mycket du än har praktiserat sittande meditation är den här fysiska påfrestningen i meditationssammanhang en nyhet för de flesta. Men med träning kommer man så småningom bort från tankarna på allt och ingenting. Sinnet blir alltmer disciplinerat och tyst även när det som här blir utmanat på allvar. Det tränade sinnet tänker inte på klockan eller på att det gör ont. Det tränade sinnet behöver inte försvinna. Det är. Det bara är, sekund för sekund, och 40 minuter känns som 20. Du har inte ens "utfört" något, du har bara "varit".

Energiballongen är en mycket givande bekantskap som sätter hård press på ditt psyke och visar vilken utvecklingsnivå du faktiskt ligger på. Nu kanske någon tycker att detta låter som en helt onödig övning - varför plåga sig när man kan sitta i lugn och ro på kudden? Svaret är, att den som inte behärskar energiballongen - eller motsvarande övningar inom andra discipliner - inte heller kommer att kunna praktisera mindfulness, alltså vara i nuet. Vår vardag är full med psykiska och fysiska extraordinära situationer - dagliga "energiballonger" - och endast den som även då kan behålla lugnet och leendet har kommit till meditationens andra stadium, mindfulness, och därmed nått ett av meditationsträningens stora mål. Se därför energiballongen som både ett redskap för mindfulnessträning och som ett prov på vilken nivå du befinner dig.

Allt gott, vi hörs snart igen!

/Thorwald

Kurs i mindfulness - stanna upp och fundera

Mindfulness är ett ord som vi stöter på allt oftare. Mindfulnessinstruktörer utbildas och de ska lära oss att vara där vi är i tiden, alltså i nuet, inte i det förflutna eller i framtiden. Naturligtvis kan det komma ut mycket gott av detta! Men man får samtidigt inte glömma att ett hus måste börja byggas från grunden, inte från en våning högre upp.

Jag har tränat den kinesiska kampkonsten Wing Chun sedan 1993. Wing Chun är en kung fu-stil, en av ca 400 i Kina. Den har blivit populär i västvärlden tack vare (på grund av) att den anses lätt att bli bra på. Man kan bli en duglig utövare med ganska rimlig arbetsinsats, har det sagts. Emellertid skiljer sig inte Wing Chun från andra kung fu-stilar, eller från qigong eller tai chi eller meditation eller vilken annan gren som helst, vilket jag fick erfara efter åratal av västerländsk träning. En instruktör från Hong Kong, med 30 års erfarenhet av Wing Chun, undrade vad i hela världen vi sysslade med under träningen. Vi stod fel. Vi utförde teknikerna fel. Vi gjorde allt fel. Skälet var att vi tänkte fel. Vi hade fel utgångspunkter - sådana utgångspunkter som vi hade lärt oss som små och som samhället sedan ivrigt hade försett oss med. Vi litade inte på själens utveckling. Vi ville så mycket. Vi ville ha resultat, vi tävlade, vi ville prestera. Och vi var bekväma och ville träna så lite som möjligt men ändå bli duktiga. Fel. "Ställ er i grundställning" sa herr Chung. "Stå sedan där i tre år." Gör si och gör så - vi fick ändra alltihop. Först undrade vi vad i hela fridens namn det var fråga om. Men så småningom ... Mina knutar löstes upp. Min undran varför jag inte blev bättre eller varför instruktören på Asiatiska Motionsakademien i Göteborg stod så bekvämt på träningen besvarades. Vi såg inte vikten av grundträning. Vi såg det som var snabbt och hårt. Men eftersom grunden saknades var det inte snabbt och inte hårt, men det förstod vi inte då. När vi inte tänkte längre, och när själen hade fått vara delaktig i den fysiska utvecklingen - då blev det snabbt och hårt.

Tyvärr är meditationsträning inne på samma felaktiga spår. Beviset? Ja, tydligast böcker som "Zen på fem minuter" och andra befängda publikationer. Men i vissa fall också mindfulnesskurser. Mindfulness är sedan tusentals år ett väl preciserat begrepp: det är den sittande meditationens förlängda arm, dvs. meditationen såsom den ser ut i vardagen för utövaren efter en lång period av träning. Mindfulness riskerar att bli substanslöst för den som inte har mediterat åtskilliga timmar och det kan därför vara svårt att hålla meningsfulla mindfulnesskurser för människor som saknar den erfarenheten. Mindfulness är fullt greppbart först när du har lyckats uppnå ett relativt lugn under meditationspasset och känner att du behöver bevara detta lugn även efter meditationen för att utvecklas vidare. (Det tar ett tag att förstå detta, även om det låter underligt.)

Som jag tidigare har skrivit om är den andliga vägen glädjefylld men samtidigt lång, besvärlig och fylld av tårar och själslig och ibland fysisk smärta. Men du kan inte hoppa över något steg hur gärna du än vill, framför allt inte det första och största steget. Allt måste få ta sin tid. En rak rygg under meditationen måste komma efter en krokig. Friheten måste komma efter fångenskapen. Kärleken till alltet måste komma efter kärleken till delarna. Och mindfulness måste komma efter att du behärskar sinnet under meditationsträningen. Tänk dig själv att du inte lyckas nå lugn på kudden i det tysta, varma och andliga meditationsrummet. Hur ska du då lyckas i trafiken den där kalla februarimorgonen när inte någon människa omkring har ett leende på läpparna? Det är mycket svårt, så låt utvecklingen komma av sig själv.

Jag har blivit tillfrågad om att ha kurser i mindfulness i höst och har tackat ja, men de läggs upp på ett sätt så att inte grunden glöms bort. Nog kommer vi att träna mindfulnesstekniker, men jag kommer att betona just vikten av att inte gå genvägar.

Allt gott, mina vänner!

/Thorwald