Ett ovärderligt resultat av mindfulness I: minimalt energiläckage

På diverse apparater som datorer och kopiatorer finns som bekant något som heter "energisparläge". Ett sådant har vi människor också, men för oss är det inte bara att trycka på en knapp ... Istället måste långvarig träning till. När du har kommit dithän att du till största del kan vara i nuet under vardagens (och arbetets) alla sysslor kommer du att spara stora mängder energi. Hur? Enkelt! Varje tanke är energi - och egentligen är det synd att vi inte kan mäta denna energi i kalorier eller någon annan enhet, eftersom alltihop då hade blivit mycket mer konkret och lättförståeligt! Hur som helst: om du inte praktiskt har upplevt att tankar är detsamma som energi, så kommer du förr eller senare att få den insikten. Till mig kom den under energiballongen, den stående qigongmeditation som beskrivs nedan i bloggen. Jag var ganska nära slutet av meditationen när jag plötsligt blev kraftigt irriterad över en sak. Kroppen reagerade direkt på känslan och benen dränerades på energi. Att det märktes så tydligt hade säkert att göra med att jag var ganska trött i benen efter cirka 30 minuter, men tröttheten förändrar inte principen: med tankar och tillhörande känslor försvinner energi ur kroppen, som om den vore en perforerad ballong.

Den här upplevelsen var viktig eftersom den väckte min uppmärksamhet kring energiläckage och dess orsaker. Nog hade jag läst om saken tidigare, men som sagt: intellektuell förståelse och insikt är två helt olika saker. Idag - med upptränad känslighet - kan jag säga att skillnaden mellan dagar i koncentration och forna splittrade dagar är mycket stor, vad gäller hur stora energireserver som finns kvar framåt kvällen. Trött av fysiskt arbete kan man givetvis vara, trött på ett "skönt" sätt. Det är en helt annan sak än att vara energidränerad efter en dag med tusentals ovidkommande tankar och svallande känslor.

Innan det är möjligt att tillbringa större delen av en dag i nuet måste du bygga upp din koncentrationskraft. På japanska heter den joriki och tillmäts största vikt, som en form av milstolpe i den spirituella utvecklingen. När du har den öppnas dörrar till fortsatt utveckling. Svag koncentrationskraft är däremot ett hinder för det allra mesta. Du bygger den genom sittande meditation, vars stillhet du sedan successivt för in i vardagen.

Allt gott!

/Thorwald

En myrstack av meditationstekniker III: energiballongen

Jag har tidigare skrivit om dels zenmeditation, dels chakrameditationer. Den senare gruppen rymmer många, sinsemellan ganska olika, meditationstekniker. Det finns alltså mycket att botanisera bland och det är inte slut där!

I detta tredje inlägg - det sista om just meditationstekniker - vill jag berätta om en stående qigongmeditation som kallas energiballongen. Den har ett djupt syfte, nämligen att utövaren ska lära sig att hålla sinnet fokuserat trots att musklerna i lår och axlar säger nej. Energiballongen är krävande eftersom man står med benen lätt böjda under större delen av tiden. Under de tredje och fjärde momenten (av totalt åtta) håller man dessutom armarna rakt ut från kroppen, riktade framåt och nästan helt rätade. Hela meditationen tar nästan 40 minuter (vilket givetvis kan minskas i början). Drygt 30 av dem är benen böjda medan de båda moment som frestar på axlarna tar fem + fem minuter.

"Styrketräning" ingår alltså i denna meditation! Men syftet är absolut inte att bli stark, utan som nämnts att hålla sinnet helt fokuserat på känslan i respektive moment. Det är i princip omöjligt att lyckas med det utan att redan ha suttit många timmar på meditationskudden, där man har lärt sig att stilla sinnet utan ett fysiskt obehag som gränsar till smärta! Lyckas man inte där, så kommer man inte att lyckas med den stående meditationen.

Du är ensam när du gör energiballongen. Jag minns mina tankar (ja, jag tänkte, vilket är precis vad man inte ska göra ...):

- Tiden går fruktansvärt långsamt ... 28 minuter ... 27,5 ... 27 ... Vad ska jag luta mig på för att avlasta sinnet/psyket? Nej, det finns visst bara jag och mina värkande axlar och darrande ben ... Det går inte att "försvinna" på något sätt som man kan göra i de flesta andra fall, genom att byta ställning eller lyssna på musik. Jag får inte ens rikta uppmärksamheten på något annat ...

När jag tänkte så här blev det dubbelt så illa, för då satte jag mig själv under psykisk press. Och naturligtvis blev meditationspasset mer eller mindre misslyckat. Så måste det få bli den första tiden, för hur mycket du än har praktiserat sittande meditation är den här fysiska påfrestningen i meditationssammanhang en nyhet för de flesta. Men med träning kommer man så småningom bort från tankarna på allt och ingenting. Sinnet blir alltmer disciplinerat och tyst även när det som här blir utmanat på allvar. Det tränade sinnet tänker inte på klockan eller på att det gör ont. Det tränade sinnet behöver inte försvinna. Det är. Det bara är, sekund för sekund, och 40 minuter känns som 20. Du har inte ens "utfört" något, du har bara "varit".

Energiballongen är en mycket givande bekantskap som sätter hård press på ditt psyke och visar vilken utvecklingsnivå du faktiskt ligger på. Nu kanske någon tycker att detta låter som en helt onödig övning - varför plåga sig när man kan sitta i lugn och ro på kudden? Svaret är, att den som inte behärskar energiballongen - eller motsvarande övningar inom andra discipliner - inte heller kommer att kunna praktisera mindfulness, alltså vara i nuet. Vår vardag är full med psykiska och fysiska extraordinära situationer - dagliga "energiballonger" - och endast den som även då kan behålla lugnet och leendet har kommit till meditationens andra stadium, mindfulness, och därmed nått ett av meditationsträningens stora mål. Se därför energiballongen som både ett redskap för mindfulnessträning och som ett prov på vilken nivå du befinner dig.

Allt gott, vi hörs snart igen!

/Thorwald