Var går gränsen mot materialism?

Flera personer har skrivit, apropå bl.a. inlägget "Blu-ray ...", och bett mig att ta upp detta med materialism, var "gränsen" går. Ja, alla måste skapa sin egen gräns att agera utifrån, men man kan väl anse att den som har mer än vederbörande behöver ha är materialistisk, i högre eller lägre grad. Det låter ju ganska självklart, men något mer allmängiltigt svar finns knappast eftersom behoven, och därmed gränserna, är flytande. Behöver vi tre vinterjackor? Det kan kanske vara motiverat i vissa fall. De allra flesta människor skulle svara att vi i alla fall behöver två. Behöver vi sju eller åtta? Nej, det kan nog aldrig finnas skäl. Då samlar vi på jackorna för deras egen skull, inte för att det är kallt. Och vad behöver vi ha ut av vår bil? Ytterst få privatpersoner behöver en bil med 200 hk. Om man bortser från ägarna av jeepliknande modeller som används i arbete behöver ingen en sådan bil. De allra flesta ägare till bilar av märken som gör en poäng av motorstyrka osv. är per definition materialister, och min känsla är att de är rätt utpräglade sådana.

På det här sättet kan vi se på område efter område och fundera på vad som är logiskt/överdrivet. Då brukar svaren ändå bli ganska självklara och man ser snabbt att vi skulle kunna plocka bort en oändlig mängd prylar. 7 av 10? Säkert - inte skulle vi lida någon nöd av det. Det kan vara bra att fråga sig själv: "Vad behöver jag för att mina grundläggande behov i Sverige år 2010 ska vara tillfredsställda?" Det finns en förfärande överkonsumtion i vår del av världen och jag skulle själv inte ha samvete att leva på det sättet. Ett problem är att massmedia lyfter fram alldeles för många överkonsumenter som hjältar - det är "häftigt" att ha 25 par skor i garderoben, inte tanklöst och egoistiskt och ett tecken på största inre tomhet. Men i den andliga vänkretsen ser vi det bisarra i den typen av beteende, och vi ser också att materialismen som sådan är ett bevis på icke-andlighet eftersom dessa båda aspekter är varandras ofrånkomliga motsatser.

Allt gott till er!

/Thorwald

Vi ska vara som barnen!

I Bibeln sägs det, inom buddhismen sägs det också: vi ska vara som barnen. Det låter kanske inte särskilt utmanande eller spännande för människor i allmänhet, så här i karriärernas tidevarv, och många skulle nog fråga sig varför! Ja, ett skäl är att barnen oftast befinner sig i nuet, inte i ett virrvarr av tankar om dåtid och framtid. Att bygga upp och vårda den förmågan är grunden för mindfulness. Tack vare förankringen i ögonblicket har barnen också en välutvecklad koncentrationsförmåga. De är dessutom i stort nöjda med "det lilla" och har inte ständigt siktet inställt på mer och mer (även om samhället alltför snabbt lyckas förändra dem ...). De tycks vara lyckliga över själva livet, inte bara tillfälligt glada över den och den och den saken. Och, kanske viktigast av allt: barnen är relativt egolösa. Visserligen måste de bit för bit bygga upp ett ego för att kunna bli individer - ett ego som de så småningom måste bryta ner igen för att kunna utvecklas spirituellt. Men de saknar stora delar av vuxenvärldens negativa egobyggnation, full av oärlighet, hårdhet, villkorad glädje och kärlek, överdrivet habegär, bitterhet, lättja osv. De lite större barnen blir sedan som samhället är i stort. Tyvärr, då vi skulle kunna hjälpa dem att skapa helt andra egon än vad som är fallet. Hur som helst: åtminstone de mindre barnen kan hjälpa oss i vår spirituella utveckling. Vi får se och lära, t.ex. av min yngsta dotter Klara, 4 år, på bilden!

Allt gott!

/Thorwald

Blu-ray, HD-teve, LCD-teve, LED-teve, 3D-teve, iPod, iPad, Smartphone ...

I nr 10/2010 av Vi i villa får vi rådet: "Välj rätt pryl!" Jag skulle då vilja ställa en fråga: "Har vi inte nog med prylar?" Ett av vår tids stora problem är att prylarna och jakten på dem dominerar så många människors liv. Alltför många måste ha det senaste vare sig det gäller elektronik, en inredningsdetalj, ett klädesplagg eller något helt annat. De mår dåligt över att inte ha ett golv i det senaste materialet, en fjärrkontroll till garageporten eller lättmetallfälgar av ett visst märke. Och så vidare, i oändlighet.

Denna fixering visar på en stor inre tomhet. Tänk efter: tomheten är så stor att den faktiskt dominerar människors (läs: konsumenters) liv. De söker fyllnadsmaterial - som dock har den negativa och märkliga egenskapen att det bara rinner rätt igenom utan att aldrig fylla så mycket som en millimeter. Årtusendens samlade visdom från kulturer över hela världen säger samma sak: vi kan inte fylla vårt inre med någonting som kommer utifrån. Den som inte förstår detta kommer att dö lika frågande som vederbörande en gång startade: "Varför blir jag aldrig lycklig av alla dessa saker?" Men den som förstår och släpper greppet har tagit ett första och nödvändigt steg på den klassiska och väl beprövade vägen mot inre frid. Det är inte omöjligt för människan att bli fri som fågeln!

Allt gott till er!

/Thorwald

Allt det där låter ju bra, men ...

... blir man inte betraktad som en kuf när man förändras med tiden?

Jovisst! Men det kommer du inte att bry dig om alls eftersom spirituell träning samtidigt bygger en stor inre styrka (som "syns" även utanpå dig). De "märkliga" förändringarna i ditt sätt att tycka, tänka och handla passar inte in i vårt samhälle - det ska man inte hymla med - men du är fullt tillfreds med att vara en knepig pusselbit. Att du går ut i naturen i det väder som får de flesta andra att stanna inne och oja sig, och därför ses som lite underlig, berör dig inte. Det kosmiska stöd du har därute överskuggar allt annat.

Och så vidare, i andra situationer. Visst är andlig utveckling en ensam syssla, men vi är samtidigt många som finner stöd hos varandra, antingen vi har påbörjat vandringen nyss eller redan har vandrat länge. Och fler blir vi för varje dag! Jag möter många människor på kurser och föreläsningar och vid privat mottagning som är otroligt trötta på vårt sätt att leva, på prestationsfixeringen, informationshetsen, stressen, all negativ energi och mycket annat. De är på rätt väg - du är på rätt väg. Du har hittat rätt väg ut ur labyrinten, mot sann och varaktig lycka, vilket inte gäller de eventuella människor som ler åt dina nya påhitt. Även de är andligt utsvultna och lider av sitt avskurna band till vår planet, men är yngre själar som ännu inte kan/vill erkänna det och därför inte är beredda.

Till sist, det finaste av allt: Tänk vilket ansvar just du har att sprida energin från ditt nya jag till omgivningen! Lycka till och ställ gärna frågor!

Allt gott!

/Thorwald

Yin runtomkring dig

Alla gamla, visa livsåskådningar betonar vikten av att människan lever i harmoni med naturen och kosmos. Vår tid och vår del av världen är unik i sitt slag, så tillvida att de flesta lever sina liv helt avskurna från vår planets själ. Den som har börjat utveckla sig till en mer fullständig människa ser vad som saknas i ett sådant liv - det är därför som den andliga vägen inte har någon återvändo. Ingen som går där vill någonsin tillbaka.

Du som praktiserar blir känslig för de kosmiska energierna, och nu är tid att låta naturens yinenergi (den tillbakadragna, slumrande, samlande kraften) dominera! Allt är i relativ vila och det är även du, i jämförelse med hur du var i våras och somras, full av utåtriktad yangenergi. Utnyttja detta för fridfulla meditationspass; chansen är stor att du under november-februari får årets mest givande meditationsträning. Och ... låt inte mörkret, kylan och TV-utbudet lura dig att hoppa över alltför många tillfällen. Bland annat taoismen påpekar att vi måste vara beslutsamma i vår strävan:

Iron will is demanded by the student of the Way.

Tänk på att det är en stor, stor gåva att du har fått möjlighet att utvecklas andligt. Det gäller bara att komma över trösklarna, att ta de första större utvecklingsstegen. Sedan blir du mer och mer självgående.

Lycka till och allt gott!

/Thorwald

Verkligheten är ditt sinne!

Du som befinner dig på den andliga vägen, och har börjat känna hur ditt ego släpper greppet, kan begrunda en intressant sak när tillfälle ges: bli medveten om att det är du som skapar verkligheten - någon annan verklighet än den som dina sinnen skapar finns inte.

Jag brukar rekommendera "garderobsövningen" på mina kurser, halft om halft på skämt, men i grunden på allvar. Jag säger åt kursdeltagarna att de ska gå hem och sätta sig i en trång och mörk garderob i tre timmar och sedan gå ut och begrunda varför det var så olidligt tråkigt att sitta där. Finns det tråkiga "inbyggt" i garderoben på något vis? Är det inte så att det finns i sinnet? Mig veterligen har ingen ännu suttit i garderoben, men jag tror att själva tankeexperimentet räcker långt!

Den som inte kan släppa exempelvis gamla oförrätter ältar inte någon verklighet, utan bara tankespår. Bara tankespår. Minnen. Bilder i en film utan någon relevans, och utan någon möjlighet att komma till ett avslut. Själva oförrätten (eller vad man nu talar om) skapades i ditt sinne - precis som tristessen i garderoben - och är därför enbart en illusion. Och varför lägga möda på en sådan? Givetvis kan oförrätten ha påverkat dig, psykiskt och fysiskt, men det är i så fall en helt annan sak. Då ska du lägga kraft på att neutralisera dessa efterverkningar, men lägg inte kraft på själva händelsen.

Den här insikten kommer förr eller senare till den som mediterar regelbundet och är ett av de mest kända andliga stegen. Den kommer till stor del automatiskt, spontant. Likväl kan det vara intressant att begrunda saken lite extra. Se tillbaka i ditt liv - vad är alla minnen om inte tankespår? Det du gör just nu är enbart tankespår om en minut. Den där stora händelsen för tio år sedan har gått samma öde till mötes - att den hade ett långt större inflytande på ditt liv än det som du gör just nu förändrar inte saken.

Allt gott!

/Thorwald

Att tänka är inte guld

I förra inlägget nämnde jag begreppet upplysning vid ett par tillfällen, bland annat i detta sammanhang:

Men alla inser nog skillnaden mellan att fundera på något och sakta men säkert förstå det genom tankarna, och att slås av en plötslig insikt som sätter spår för all framtid. När sådana insikter sätter djupa spår kan det vara motiverat att tala om en viss grad av upplysning.

Jag lovade att berätta mer om detta och nu är det dags. Dags att ge sig på det omöjliga, alltså. För till ett hundra procent är upplysning något självupplevt, något som sker i ditt inre som inte har med tankar och intellekt att göra, och som stämmer överens med vad andliga män och kvinnor i alla tider har beskrivit. I västvärlden, där tonvikten ligger på tänkande och vetenskap, betraktas upplysning inte sällan som ett fantasifoster. "Vad finns väl", säger man, "att upptäcka som inte hjärnan kan tänka ut?" Den västerländska filosofin har behandlat samma problem och ställt samma frågor i två tusen år och är inte en millimeter närmare svaret på en enda, så kanske hade lite ödmjukhet gentemot det stilla sinnets enorma resurser varit på sin plats. Den berömda statyn Tänkaren på bilden ovan kan ses som en symbol för omöjligheten att lösa de största frågorna med tanken. Tänk om mannen hade rätat på ryggen och istället tystat sin hjärna, då ...

När vi nu börjar nysta i vad upplysning faktiskt är för något måste vi först konstatera att vi är fångar i våra egna hjärnor. Låter det märkligt? Kanske, men tänk efter hur du styrs av förväntningar kring det ena och det andra, hur du styrs av glädje, lustar, besvikelse, oro, habegär, ilska, bitterhet, avundsjuka - alltså av både till synes "positiva" och uppenbart negativa egenskaper. På grund av dem lever vi i en känslornas och tankarnas illusion. Världen visar sig inte för oss så som den verkligen är utan filtreras genom våra sinnen och tankar. När filtren försvinner ser du det genuina och har fått en erfarenhet av vad upplysning är.

Upplysning kan komma både plötsligt, alltså genom en intuitiv förståelse från "ingenstans", eller gradvis tack vare successiv inre utveckling. Man kan då invända att även den plötsliga insikten är ett resultat av ett successivt skeende, vilket givetvis är helt riktigt. Hur det ligger till med den saken spelar egentligen ingen större roll. Då är det viktigare att påpeka att det inte är fråga om någon fullständig upplysning - även den plötsliga insikten rör bara en del av verkligheten och lämnar andra delar orörda till framtiden. Du får endast det som du kan hantera för tillfället!

I ett tidigare inlägg har jag beskrivit min plötsliga förståelse av den kosmiska maktens oändliga kraft och räckvidd, och en sådan upplevelse skulle inom zenbuddhismen kallas för kensho, en mindre upplysningserfarenhet, till skillnad från satori som är större och mer genombrytande. Man kan då säga att satori är summan av många kensho - satori kan aldrig komma utan förberedande mindre delar. Men att kensho är "mindre" innebär inte att upplevelserna skulle vara små för individen, tvärtom ändrar de din syn på något visst för all framtid.

Upplevelserna är fantastiska men märkliga, rentav mycket märkliga, och att försöka förklara deras storhet för icke-spirituella människor är vanvett ... Jag minns när jag studerade en tomat i min hand. Den glittrade i solen och med ens kände jag mig så trygg, så trygg. Jag visste omedelbart att både den och jag hade existerat i oändliga tider, om än i andra former. Universums trygghet omslöt mig och det fanns inte någon död, bara evigt liv.

Än svårare är det att förklara hur det är att se jordens och universums skönhet på ett nytt sätt. Visst är naturen vacker en solig morgon i maj, men en så intensiv kärlek och samhörighet som kan upplevas spirituellt går helt enkelt inte att beskriva i ord. Vid ett sådant tillfälle insåg jag min faktiska status: en ytterst liten kugge i det kosmiska evolutionära hjulet. I världsliga sammanhang är det inte sällan något negativt att vara en "liten kugge", men här har det inte alls med obetydlighet att göra. Eftersom kosmos har givit mig tillåtelse att fungera som andlig vägledare har jag tvärtom en roll att spela. Men mycket alldeles för tungt ansvar och självkritik släppte vid insikten att min roll på jorden är förutbestämd; att allt som har skett i mitt liv nödvändigtvis har behövt ske. Den som ältar gamla misstag och felaktiga vägval, och inte förstår varför vissa saker i livet har inträffat, får en ny syn som lättar bördan avsevärt.

Efter dessa exempel på hastigt uppdykande, intensiv förståelse kan vi vända uppmärksamheten mot de successivt uppkomna erfarenheterna. Dessa fastnar kanske inte minnet på samma sätt, vilket inte är så märkligt. Strängt taget vet man ju inte när de sker eftersom de utvecklas hela tiden! Men de är lika mycket upplysning och blir med tiden lika intensiva och omformande i ditt liv.

"Complaining about the weather is a sign of great spiritual immaturity" sägs det inom zen. Din ökade kärlek till det naturliga, till naturen, leder dels till att du helst vill träna i naturen på någon vacker plats (vilket du kanske ville även tidigare), dels till att du börjar bortse från att vädret är si eller så. Om det regnar, snöar, är iskallt eller stekhett spelar inte längre någon särskild roll. Stickande insekter? De är inte längre dina fiender som får dig att börja fäkta och förstör träningspasset, utan dina vänner som ger dig en skjuts i praktiken. Att bemästra dem och den irritation de skapar hos dig hör till din praktik! Det är sak samma med exempelvis en ruskig nordanvind. Den må gå genom kläder, märg och ben men är din träningskamrat under en halvtimme eller en timme. (Dock undviker jag kraftigare blåst om det går eftersom qigong och tai chi då ofta är svårt eller omöjligt att utföra, rent tekniskt. Det handlar ju ibland om att arbeta med energier utanför kroppen och de får inte blåsa bort ...)

Ökad förmåga att ge kärlek, en fullständig brytning med materialismen, ökad känslighet för vad andra människor sänder ut för signaler, full insikt om att all tävlan är meningslös, ökad distans till det egna känslolivet, främlingskap gentemot mycket artificiellt som du förr höll kärt, vetskapen om karmiska konsekvenser och därmed om hur du skapar din egen lycka - ja, allt som visar att du har vandrat vidare i din inre utveckling och nu tittar på världens trivialiteter istället för att delta är också kensho. Det är inte bara meditationsmästare och andra andliga män och kvinnor som är upplysta; envar som klättrar högre än de flesta andra i sin samtid är på samma väg! Det är lätt att tro något annat eftersom "upplysning" tenderar att vara ett mytomspunnet, "hemligstämplat", fenomen som inte "vanliga" människor skulle få ta del av eller ens förstå. Så är det i-n-t-e.

Du behöver inte vandra särskilt långt på den andliga vägen innan du blir självgående. Disciplin behövs alltid, och i stor mängd, men de nya bilder du får av dig själv och din omvärld blir i sig en drivande kraft, och du kommer att ägna resten av ditt liv åt att söka efter Den Yttersta Sanningen. Och du kommer att uppskatta varje del av resan trots att den ofta nog är besvärlig!

Allt gott!

/Thorwald

Förändringar i just DITT inre!

Bloggens 16 (hittills) inlägg har vitt skilda infallsvinklar, men de flesta berör på ett eller annat sätt de förändringar som sker i ditt inre under andlig praktik. Här tänkte jag ta ett samlat grepp och berätta lite mer om vad du kan vänta dig!

Det sägs ibland att spirituell utveckling ser olika ut för olika människor, och viss sanning ryms i det påståendet. Men i det vidare perspektivet utvecklas alla utövare för att nå ett och samma mål, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Detta mål är upplysning (det som många västerlänningar har hört kallas Nirvana). Vissa stora och krävande förändringar måste ske i ditt inre för att du ska nå dit, och för att du överhuvudtaget ska komma vidare i din utveckling, oberoende av var du befinner dig för tillfället. Dessa är då givetvis samma för alla och yttrar sig på likartat sätt. Detta ser jag tydligt om jag jämför min egen bana med den som beskrivs av både forntida och nutida andliga mästare.

Den första inre förändringen sker redan när du får intresse för andlig utveckling. Hos många människor - kanske de allra flesta - startar sökandet under en kris som kan vara antingen akut eller ha bearbetats i det undervetna under lång tid, och var så säker: det som händer dig är inte en slump utan kosmos sätt att väcka dig och få in dig på rätt levnadsbana. Ibland kan de tvingande medlen vara mycket brutala och komma i form av starka kriser eller rentav personliga tragedier. Väl inne på den andliga banan ser du snart hur genomgripande denna första förändring är - du ändrar ju inriktning på hela ditt kommande liv!

När du har praktiserat en tid kommer stillhet och tystnad att bli viktigt. Skälet är enkelt: du har funnit ett relativt lugn under meditationen och insett vad du tidigare har saknat. Du kommer med tiden att prata mindre och reflektera mer, vilket dock inte är detsamma som att du blir osocial. Du uppskattar alltmer tysta och naturliga miljöer. Och vad är naturligare än naturen själv? Den kommer att bli en katalysator i din utveckling, för där kan du få svar och visa känslor ifred. Omvänt kommer du inte längre att finna dig tillrätta i stora köpcenter och på andra stressande och negativa platser som stjäl din energi. Du kanske inte har gillat sådana platser tidigare heller, men förstår numera varför du inte tycker om dem!

Du kommer att kunna koncentrera dig allt bättre på det du gör för tillfället (början till mindfulness!). Ja, du kommer dessutom att vilja koncentrera dig, vilket ju är en helt annan sak. Kör du bil och lyssnar på radio samtidigt? Du kommer med stor sannolikhet att stänga av radion för gott eftersom du finner tillfredsställelse i att bara köra bil när du gör det. Att lyssna på musik under skogspromenaden kommer inte längre att kännas lockande, tvärtom. Allmänt vill du nu utföra en, och endast en, syssla åt gången.

Du kommer att drabbas av plötsliga, våldsamma gråtattacker. Kämpa inte emot dem oavsett vad omgivningen tycker! Välkomna dem istället, de gör under för din utveckling och är ett högst naturligt inslag. Gråten frigör blockerad energi, så mycket är säkert. Däremot kommer du att ha svårt att säga varför du gråter. Du vet innerst inne, men kan ha svårt att sätta ord på det. Personligen har jag ofta upplevt en mycket stark längtan tillbaka till tidigare inkarnationer i samband med kraftig gråt (vilket inte är detsamma som att jag längtar från mitt nuvarande liv). Om du är intuitiv nog att ana tidigare liv kan det mycket väl vara så även för dig.

Du blir jämnare i humöret och får ett större tålamod både med människor och när du tappar ett halvt kilo ris över köksgolvet. Meditationen, och den övriga spirituella träningen, förser dig sakta men säkert med ett perspektiv som är långt vidare än vad det otränade sinnet kan greppa. Saker och ting är. De är inte längre så jobbiga/tråkiga/stressande osv., utan de bara är. Din acceptans ökar stort.

Materiella saker förlorar sin betydelse. Det finns ett absolut motsatsförhållande mellan materialism och andlighet. En materialistisk person kan med nödvändighet inte vara andligt utvecklad, även om personen i fråga tror det själv. Orsaken till att du tappar intresset för den artificiella världen är att du inser hur förgänglig den är, precis som buddhismen och andra vishetsläror så ofta påminner oss om. Det som består år ut och år in, alltmer förfinat, är ditt inre och endast det. Ur det tränade sinnets synvinkel är därmed en sådan sak som skönhetsoperationer tecken på djup okunskap.

Du kommer att få en ny typ av förståelse, som inte sker med intellektet utan med hela din varelse. Detta är svårt att beskriva, snarare måste det upplevas precis som så mycket annat inom sfären av andlig utveckling. Men alla inser nog skillnaden mellan att fundera på något och sakta men säkert förstå det genom tankarna, och att slås av en plötslig insikt som sätter spår för all framtid. När sådana insikter sätter djupa spår kan det vara motiverat att tala om en viss grad av upplysning. Vad "upplysning" egentligen är för något ska jag ta upp i nästa inlägg.

Du blir mer och mer kärleksfull och får en ökad lyhördhet för andra varelsers känslor. Även en mygga eller en spindel aktiverar din godhet. Din andliga kraft är nu större och kan med fördel användas till bön för dem som har det svårt. Då stärks ditt inre samtidigt som du gör en insats. Och du kommer att belönas för den, tro mig.

Du blir medveten om karmiska samband och konsekvenser. Karma - ett av buddhismens nyckelbegrepp - definieras ofta som "lagen om orsak och verkan", men är större än så. Jag kommer snart att skriva ett inlägg om detta.

Så till ett fysiskt resultat: du kommer att känna energin i din kropp. Tack vare ditt lugnare sinne skapar du inte energiblockeringar i samma utsträckning som tidigare; istället kan energin flöda genom organismen precis som den gjorde när du var barn. På det här stadiet kan du börja känna en tidigare oupplevd värme i händerna, och då är du kanske lämplig som healer.

Andlig träning kan dessutom utveckla psykiska förmågor av de slag som inte alla tror existerar. Visst existerar de, och har gjort det sedan mänsklighetens gryning, men är egentligen inte av andlig natur. Att sätta likhetstecken mellan medialitet och en hög spirituell nivå är felaktigt, eftersom du inte behöver ha tagit de avgörande andliga stegen för att vara ett duktigt medium. Tvärtom kan en medialt utvecklad människa vara både materialistisk, "elak" och oförmögen att ge kärlek.

Nu vet du en del om de större utvecklingssteg som väntar efter lång och tålmodig träning! Men såsom jag har beskrivit dem här blir bilden ganska statisk. I själva verket samverkar de olika utvecklingsgrenarna med varandra och är i realiteten närmast omöjliga att skilja åt. Tänk dig istället att de sammantaget har formen av en solfjäder, utgående från ett centrum: ditt inre.

Allt gott!

/Thorwald

Att värna om öron och ögon

Homo Sapiens är 200 000 år gammal. 99,999 procent av den tiden har människan kunnat njuta av en absolut tystnad. Inte för att naturen alltid är tyst, men det har varit möjligt att dra sig undan vid behov. Man har också kunnat njuta av ett absolut mörker och en stjärnhimmel som vi numera inte ens kan föreställa oss. Idag tränger den konstlade miljön sig på oss nästan var vi än är.

Först på senare tid har vi börjat uppmärksamma det som kallas ljud- och ljusföroreningar. Bullermattor. Gatulyktor och allt annat elektriskt ljus. TV-apparater, datorer ... Källorna till artificiellt ljud och ljus är oändligt många - våra förfäder såg sol, måne och stjärnor, eld och blixtar och de hörde havet, vinden, åskan, regnet, djuren och fåglarna.

Jag kom att tänka på detta första gången när jag läste en mening i en bok om taoismen: " ... in the undisturbed environment of ancient China". Meningen är oansenlig, men träffade mitt i prick. Detta är längesedan och numera kan jag bara konstatera att spirituell utveckling leder till ett sökande efter det naturliga i alla aspekter av livet, i det här fallet naturens lågmälda ljud och vackra ljussättningar. Där får ditt ursprungliga jag komma till sin rätt. Stöd utvecklingen eftersom den är en del av ditt nya jag. Din andlighet kommer då att accelerera. Det är ingen vågad gissning att våra förfäders höga känslighet för energier, och - allmänt - den högre nivån av andlighet som människor förr hade, har sitt ursprung i just tystnaden och mörkret.

Jag läste någonstans att det är synd om många kineser därför att stora delar av Kina fortfarande inte har elektriskt ljus. Jag tycker inte synd om dem. Jag tror inte heller att de tycker synd om sig själva. De har det nog bättre än den nya tidens robotkineser i Shanghai, som har gått i samma fälla som västvärlden. De ska prestera, leverera och maximera dygnet runt ... Och med den livsfilosofin, ja, då är det nödvändigt med mängder av lampor så man inte somnar ...

Allt gott så länge!

/Thorwald

En myrstack av meditationstekniker III: energiballongen

Jag har tidigare skrivit om dels zenmeditation, dels chakrameditationer. Den senare gruppen rymmer många, sinsemellan ganska olika, meditationstekniker. Det finns alltså mycket att botanisera bland och det är inte slut där!

I detta tredje inlägg - det sista om just meditationstekniker - vill jag berätta om en stående qigongmeditation som kallas energiballongen. Den har ett djupt syfte, nämligen att utövaren ska lära sig att hålla sinnet fokuserat trots att musklerna i lår och axlar säger nej. Energiballongen är krävande eftersom man står med benen lätt böjda under större delen av tiden. Under de tredje och fjärde momenten (av totalt åtta) håller man dessutom armarna rakt ut från kroppen, riktade framåt och nästan helt rätade. Hela meditationen tar nästan 40 minuter (vilket givetvis kan minskas i början). Drygt 30 av dem är benen böjda medan de båda moment som frestar på axlarna tar fem + fem minuter.

"Styrketräning" ingår alltså i denna meditation! Men syftet är absolut inte att bli stark, utan som nämnts att hålla sinnet helt fokuserat på känslan i respektive moment. Det är i princip omöjligt att lyckas med det utan att redan ha suttit många timmar på meditationskudden, där man har lärt sig att stilla sinnet utan ett fysiskt obehag som gränsar till smärta! Lyckas man inte där, så kommer man inte att lyckas med den stående meditationen.

Du är ensam när du gör energiballongen. Jag minns mina tankar (ja, jag tänkte, vilket är precis vad man inte ska göra ...):

- Tiden går fruktansvärt långsamt ... 28 minuter ... 27,5 ... 27 ... Vad ska jag luta mig på för att avlasta sinnet/psyket? Nej, det finns visst bara jag och mina värkande axlar och darrande ben ... Det går inte att "försvinna" på något sätt som man kan göra i de flesta andra fall, genom att byta ställning eller lyssna på musik. Jag får inte ens rikta uppmärksamheten på något annat ...

När jag tänkte så här blev det dubbelt så illa, för då satte jag mig själv under psykisk press. Och naturligtvis blev meditationspasset mer eller mindre misslyckat. Så måste det få bli den första tiden, för hur mycket du än har praktiserat sittande meditation är den här fysiska påfrestningen i meditationssammanhang en nyhet för de flesta. Men med träning kommer man så småningom bort från tankarna på allt och ingenting. Sinnet blir alltmer disciplinerat och tyst även när det som här blir utmanat på allvar. Det tränade sinnet tänker inte på klockan eller på att det gör ont. Det tränade sinnet behöver inte försvinna. Det är. Det bara är, sekund för sekund, och 40 minuter känns som 20. Du har inte ens "utfört" något, du har bara "varit".

Energiballongen är en mycket givande bekantskap som sätter hård press på ditt psyke och visar vilken utvecklingsnivå du faktiskt ligger på. Nu kanske någon tycker att detta låter som en helt onödig övning - varför plåga sig när man kan sitta i lugn och ro på kudden? Svaret är, att den som inte behärskar energiballongen - eller motsvarande övningar inom andra discipliner - inte heller kommer att kunna praktisera mindfulness, alltså vara i nuet. Vår vardag är full med psykiska och fysiska extraordinära situationer - dagliga "energiballonger" - och endast den som även då kan behålla lugnet och leendet har kommit till meditationens andra stadium, mindfulness, och därmed nått ett av meditationsträningens stora mål. Se därför energiballongen som både ett redskap för mindfulnessträning och som ett prov på vilken nivå du befinner dig.

Allt gott, vi hörs snart igen!

/Thorwald

Kurs i mindfulness - stanna upp och fundera

Mindfulness är ett ord som vi stöter på allt oftare. Mindfulnessinstruktörer utbildas och de ska lära oss att vara där vi är i tiden, alltså i nuet, inte i det förflutna eller i framtiden. Naturligtvis kan det komma ut mycket gott av detta! Men man får samtidigt inte glömma att ett hus måste börja byggas från grunden, inte från en våning högre upp.

Jag har tränat den kinesiska kampkonsten Wing Chun sedan 1993. Wing Chun är en kung fu-stil, en av ca 400 i Kina. Den har blivit populär i västvärlden tack vare (på grund av) att den anses lätt att bli bra på. Man kan bli en duglig utövare med ganska rimlig arbetsinsats, har det sagts. Emellertid skiljer sig inte Wing Chun från andra kung fu-stilar, eller från qigong eller tai chi eller meditation eller vilken annan gren som helst, vilket jag fick erfara efter åratal av västerländsk träning. En instruktör från Hong Kong, med 30 års erfarenhet av Wing Chun, undrade vad i hela världen vi sysslade med under träningen. Vi stod fel. Vi utförde teknikerna fel. Vi gjorde allt fel. Skälet var att vi tänkte fel. Vi hade fel utgångspunkter - sådana utgångspunkter som vi hade lärt oss som små och som samhället sedan ivrigt hade försett oss med. Vi litade inte på själens utveckling. Vi ville så mycket. Vi ville ha resultat, vi tävlade, vi ville prestera. Och vi var bekväma och ville träna så lite som möjligt men ändå bli duktiga. Fel. "Ställ er i grundställning" sa herr Chung. "Stå sedan där i tre år." Gör si och gör så - vi fick ändra alltihop. Först undrade vi vad i hela fridens namn det var fråga om. Men så småningom ... Mina knutar löstes upp. Min undran varför jag inte blev bättre eller varför instruktören på Asiatiska Motionsakademien i Göteborg stod så bekvämt på träningen besvarades. Vi såg inte vikten av grundträning. Vi såg det som var snabbt och hårt. Men eftersom grunden saknades var det inte snabbt och inte hårt, men det förstod vi inte då. När vi inte tänkte längre, och när själen hade fått vara delaktig i den fysiska utvecklingen - då blev det snabbt och hårt.

Tyvärr är meditationsträning inne på samma felaktiga spår. Beviset? Ja, tydligast böcker som "Zen på fem minuter" och andra befängda publikationer. Men i vissa fall också mindfulnesskurser. Mindfulness är sedan tusentals år ett väl preciserat begrepp: det är den sittande meditationens förlängda arm, dvs. meditationen såsom den ser ut i vardagen för utövaren efter en lång period av träning. Mindfulness riskerar att bli substanslöst för den som inte har mediterat åtskilliga timmar och det kan därför vara svårt att hålla meningsfulla mindfulnesskurser för människor som saknar den erfarenheten. Mindfulness är fullt greppbart först när du har lyckats uppnå ett relativt lugn under meditationspasset och känner att du behöver bevara detta lugn även efter meditationen för att utvecklas vidare. (Det tar ett tag att förstå detta, även om det låter underligt.)

Som jag tidigare har skrivit om är den andliga vägen glädjefylld men samtidigt lång, besvärlig och fylld av tårar och själslig och ibland fysisk smärta. Men du kan inte hoppa över något steg hur gärna du än vill, framför allt inte det första och största steget. Allt måste få ta sin tid. En rak rygg under meditationen måste komma efter en krokig. Friheten måste komma efter fångenskapen. Kärleken till alltet måste komma efter kärleken till delarna. Och mindfulness måste komma efter att du behärskar sinnet under meditationsträningen. Tänk dig själv att du inte lyckas nå lugn på kudden i det tysta, varma och andliga meditationsrummet. Hur ska du då lyckas i trafiken den där kalla februarimorgonen när inte någon människa omkring har ett leende på läpparna? Det är mycket svårt, så låt utvecklingen komma av sig själv.

Jag har blivit tillfrågad om att ha kurser i mindfulness i höst och har tackat ja, men de läggs upp på ett sätt så att inte grunden glöms bort. Nog kommer vi att träna mindfulnesstekniker, men jag kommer att betona just vikten av att inte gå genvägar.

Allt gott, mina vänner!

/Thorwald

Fienden inom dig

Ett centralt begrepp inom andlig utveckling är jaget, eller egot som det ofta kallas. Vad är då detta? Egot är den del av ditt sinne som vill vinna, äga, såra, ha övertaget, känna skadeglädje, hämnas, vara störst, bäst, vackrast och mest statustyngt. Om detta inte lyckas blir egot aggressivt, surt, förbittrat ... Egot är också det som jublar över personliga vinster, blir förälskat, fixerar sig vid sex och tilltalas av förströelse. Man skulle alltså kunna säga att det finns dels en "negativ" sida av egot, dels en mer "positiv". Men vi får inte glömma att den "positiva" sidan snart förändras till sin negativa motsats; de allomfattande energicyklernas förändringar (som beskrivs t.ex. genom yin och yang) gäller alltid för egenskaperna som är kopplade till egot. Den som jublar över en lottvinst på 50 000 kronor kommer snart att känna ett habegär och sörja att vinsten inte var på 500 000 kronor istället. Och ju mer pengar/kärlek du vinner, desto mer rädd kommer du att vara att pengarna/kärleken försvinner. Det positiva med översvallande kärlek, glädje osv. är bara skenbart.

Egot är något som sakta men säkert måste slipas bort för att du ska kunna utvecklas andligt, ja, egots försvinnande är själva utvecklingen. Så länge det finns kvar i någon nämnvärd omfattning befinner du dig i en cirkel där du hela tiden skapar nya negativa tendenser i livet. Riktigt stora spirituella framsteg är då inte möjliga.

Inom buddhismen talar man om "original mind" som kontrast till egot. "Original mind" är det som är kvar i en människas sinne sedan egot har bekämpats. Varje människa har ett sådant rent sinne där inga begär finns, men hos de allra flesta är egot långt starkare. Du kan se på förhållandet mellan det rena sinnet och egot på samma sätt som du betraktar vårt solsystem. Låt det rena sinnet vara solen och egots olika delar representeras av planeterna. Runt det stilla, rena sinnet snurrar girighet, hat, aggression, bitterhet och de andra tillstånden som måste bort för att du ska få ett liv i harmoni utan känslomässiga berg och dal-banor. De kommer aldrig - aldrig - att lämna dig om du inte ser uppgiften att slipa bort dem som en av de viktigaste uppgifterna i ditt liv.

Egot styr oss alltså helt; vi utvecklar det tidigt i livet och dör med stenhårt mejslade karaktärer utan att ha tagit tillvara på möjligheterna till utveckling. Den som börjar meditera finner däremot vägen till flexibilitet, mjukhet och eftertanke och därmed till egots försvinnande. Du behöver inte göra något särskilt, bara praktisera tålmodigt. I takt med att du finner alltmer stillhet under meditationen blir du så småningom varse vad det är som bryter denna stillhet så snart du lämnar kudden, och redan då har du tagit ditt första steg mot att förändra din egoformade karaktär. Exempel: du har haft ett lyckat meditationspass och funnit relativ stillhet. När du lämnar kudden kommer du med ens att tänka på den nya mobiltelefonen som vore trevlig att ha. Habegäret bryter stillheten för den här gången - men det stör dig, du tycker inte om att stillheten försvinner. Med tiden blir stillheten och de nya insikterna allt viktigare, betydligt viktigare än det som alltid var så viktigt förut. Det är inte längre väsentligt att bilen är nytvättad, att män/kvinnor lägger märke till ditt yttre, att du har ett visst märke på kläderna, att du är den som vinner diskussionen och så vidare i alla aspekter som överhuvudtaget kan knytas till egots natur. Och så långt kommen i din utveckling kommer du också att vilja dra dig undan det vi kallar "samhället", inklusive många bekantskaper. Detta är ett naturligt steg för varje andlig adept. Varför? Samhället är uteslutande en produkt av egot, i alla delar, medan du har kommit längre. Du kan inte ha lämnat (åtminstone delar av) egot bakom dig och samtidigt tilltalas av andra människors egorelaterade byggnation. Detta är skälet till att andliga män och kvinnor genom historien till sist har tröttnat på sin samtid och sökt antingen ensamheten eller gemenskapen bland andra adepter. Det du har funnit i ditt inre måste ha en motsvarighet även i det yttre.

Att vinna över egot är en mycket krävande process som kan ta många år. Men du kommer att vinna till sist. Meditera, tillämpa meditationens insikter i vardagen och läs böcker för att kunna knyta an din egen utveckling till andra utövares. Trots att mycket arbete väntar är vägen ändå ganska rak!

Allt gott tills vi hörs igen!

/Thorwald

En myrstack av meditationstekniker II: chakrameditationer

Eftersom vår kropp är en energikonstruktion måste det också finnas ett distributionssystem för all energi. De stora energifördelarna - energicentren - i kroppen kallas chakror. Chakra är ett sanskritord som betyder 'hjul', vilket syftar på de roterande energiströmmarna som får chakrorna att likna just hjul i rörelse. Nu är det ju inte så att vi direkt kan se chakrorna, men känna av dem kan vi, inte minst då de är i obalans.

Chakrorna är, som du ser på bilden, sju till antalet med början längst ner i underkroppen: rotchakrat, sakralchakrat, solar plexuschakrat, hjärtchakrat, halschakrat, pannchakrat (tredje ögat) samt kronchakrat. De lägre chakrornas energier har snarast att göra med den fysiska kroppen och dess välbefinnande i det dagliga livet. Om du genom meditation, qigong och/eller tai chi utvecklar de högre chakrorna gör istället andligheten intåg i ditt liv. Tyvärr domineras världen av idag av de lägre chakrorna. De egenskaper som är knutna till dem är i grund och botten naturligtvis inte negativa (då hade naturen inte givit oss dem), men i ett samhälle som är genomsyrat av konsumtionshets, girighet, sex osv. överbetonas de kraftigt med påföljande obalanser i energisystemet. Inte många människor lyckas flytta energierna uppåt och därmed på allvar utveckla djupare egenskaper. Det är stopp i systemet! Men vi kan få igång flödet igen, vilket jag tidigare skrivit om. När sinnet stillas får kroppen möjlighet att rensa upp blockeringar och ordna till obalanser. Den personlighetsförändring som du upplever efter flera års praktik är resultatet just av att energin i de lägre chakrorna har minskat medan de högre har fyllts på. Se hur kroppen och själen samverkar!

Chakrorna är ett populärt objekt för olika meditationer och det handlar då inte alls om att sitta i tomhet, som inom zen. Inte heller är det så att bara de högre centren fokuseras, vilket man skulle kunna tro. Exempelvis kan en rotchakrameditation nyttjas av den som har dåligt självförtroende. Men visst är hjärt-, hals-, pann- och kronchakrorna vanligare i sammanhanget. Målet för dessa meditationer är att utveckla ett särskilt chakra och därmed de egenskaper som hör till. Det kan vara ett intressant komplement som kan ge snabba resultat, men du riskerar samtidigt att skapa andra obalanser än dem som fanns tidigare. Jag skulle säga att det är mycket säkrare och i längden kraftfullare att låta den personliga utvecklingen fortskrida i den takt som bestäms av sinnet självt och inte försöka forcera utvecklingen. Resultaten kommer om du söker tomhet - och de kommer i den för dig allra mest passande takten. Du kan vara säker på att allt kommer i rätt ordning och att din kropp och själ går sida vid sida mot andligheten. Exempel: du kan möjligen tvinga fram ökad intuition genom att under en tid fokusera tredje ögat under meditation - men intuitionen kommer ändå, och då kraftigare, när du har lärt dig att lyssna till tomheten. Då blir intuitionen spontanutvecklad och som sådan en naturligare del av din totala utveckling. Grunden till all högre utveckling läggs trots allt inte förrän du lyckas stilla sinnet. Så: chakrameditationer som komplement: Ja! Som grundmeditation: Nej!

Allt gott så länge!

/Thorwald

Andlig utveckling: himmel och helvete

Spirituell träning i form av meditation och till exempel qigong eller tai chi är nyckeln till lycka i det långa loppet, men knappast alltid i det korta. Man ska inte sticka under stol med att det krävs en hård och långvarig arbetsinsats för att förflytta sig till högre andliga nivåer - tur då att själva resan inte bara är tuff utan också rolig!

Du som läser den här bloggen tillhör troligen den skara människor som är utvald att nå en hög andlig nivå. Så hur kom just ditt uppvaknande? Genom en omvälvande livshändelse eller rentav en personlig tragedi? Många - om än inte alla - påbörjar sin resa genom erfarenhet av lidande. Kosmos har då under en längre tid försökt rikta deras uppmärksamhet på att de lever på kollisionkurs med högre utveckling, kanske genom materialism, kanske genom ett liv med negativa karmiska fotspår eller andra osunda vanor. Den som är utvald att leva på en högre nivå kommer att utsättas för lidande för att lyssna. Det ska vi vara tacksamma för! Lidandet är inget straff utan en erfarenhet som får oss in på rätt banor, och ju mer vi lyssnar fortsättningsvis desto mildare blir lidandet, för att till slut upphöra. Men dit är vägen lång.

Det största problemet på din andliga väg är tyngden du har att bära. Den är svår att beskriva men kan sammanfattas som att du "vet vad du vill, måste och ska men inte riktigt hur". Du börjar se världen ur ett annat perspektiv men förstår bara delvis eller inte alls. Du vill fjärma dig från de ytliga delarna av samhället och från din gamla bekantskapskrets, men kan/vågar inte riktigt. Du har förstått hur illa det är för den andliga utvecklingen att hysa negativa känslor, men kan ännu inte lägga band på ditt inre. Och så vidare. Du vet/vill/måste, men kan/vågar/orkar inte!

Därtill är du ganska ensam. De andligt utvalda är ännu så länge i absolut minoritet. Hur många människor tycker att det är viktigare att meditera än att shoppa och se på TV? Hur många har förstått vilken ofantlig gåva vår tid på jorden är? Du kommer sällan att bli förstådd, men bry dig inte om det! En av mina största insikter kom vid havet en vinterkväll då jag insåg - verkligen insåg och förstod till fullo - den kosmiska maktens förkrossande kraft. Samhällets institutioner, myndigheter, handlingar och tankar bleknade bort med ens och jag blev varse att jag inte står till svars inför dem utan inför något oändligt mycket större. Det som vi till vardags kallar makt är inte ens skuggor av den verkliga makten. Följ den! Trots en ofattbar styrka och räckvidd är den din vän och vägledare, och att lära känna den är lycka.

Med ökad utveckling tonar svårigheterna bort. Kvar är glädjen av allt du har uppnått. Du blir sällan arg eller stressad. Du har förstått att den problematik som sysselsätter dina medmänniskor inte är värd ett uns uppmärksamhet - vad gör det väl att din dator är ett år äldre än grannens när du istället kan gå ut i naturen med hela din själ? Du behöver inte vara bäst, kunna mest, känna att det är jobbigt att jaga än det ena, än det andra. Du är f-r-i, "you can walk freely between heaven and earth", som en zenmästare har uttryckt det. Och frihet är det bästa ting, eller hur?

Allt gott!

/Thorwald

Är livet lidande?

Buddhismen hävdar att livet till sin natur är lidande (och i mer förtäckta ordalag säger alla stora livsåskådningar samma sak). Ordet "lidande" är - tror jag - inte någon bra översättning till svenska eftersom de flesta nog förknippar det med starka plågor, inte minst fysiska. Vad buddhismen menar är snarast att livet är påfrestande, mödosamt och smärtsamt. Men som traditionen bjuder använder jag ändå ordet "lidande".

Är då livet lidande? Den ena personen skulle svara ja och den andra nej. Men svaret skulle alltid bli ja om människor befann sig på samma stadium i den själsliga utvecklingen. Vilsenhet i tillvaron, själslig smärta, stark längtan till ditt själsliga hem och saknad efter det du vet finns men inte kan finna föregår alltid högre andliga stadier. De människor som flyter ovanpå det verkliga livet och ägnar uppmärksamhet åt saker som nöjesindustrin och storföretagen skapar åt oss skulle kanske inte svara att livet är lidande. Men förr eller senare kommer alla själar på jorden att känna samma smärtor. Det kosmiska syftet är att vi alla ska fulländas som andliga varelser, i denna inkarnation eller i någon framtida. Starta därför om du känner att tiden är inne! Startar du inte nu kommer du ändå att tvingas till det förr eller senare.

Det är en svår balansgång att tala om skillnader mellan människor. Men skillnader i andlig utveckling har inget med människovärde att göra. Vi kan bara konstatera att vissa själar är äldre än andra och redan har passerat stadier som ter sig intressanta för de yngre. Tänk om vi kunde förstå och acceptera att det är så, utan att för den skull fördöma! Vår värld hade blivit så mycket mer förstående och harmonisk om personligheter och handlingar kunde tolkas ur ett vidare perspektiv istället för att "vara något som bara är"!

Allt gott så länge!

/Thorwald

En myrstack av meditationstekniker I: om zen

Människor i alla världsdelar har utövat meditation i tusentals år. Skillnaderna mellan olika typer är mycket stora; den enda gemensamma nämnaren är koncentrationen som teoretiskt kan riktas mot vad som helst. Inom zenbuddhismen är emellertid målet att vila i tomhet, alltså att inte koncentrera sig på någonting. Men en utövare måste ändå börja med att träna upp koncentrationen (exempelvis med hjälp av den visualiseringsövning som beskrivs under rubriken "Kom igång!" nedan). Det är en paradox att man måste kunna koncentrera sig på något för att sedan lyckas med att inte koncentrera sig på någonting!

Att vila i tomhet är en upplevelse som alla borde få ta del av. Vårt jordiska perspektiv bleknar bort och en obeskrivbar frid infinner sig. Det kan ta år innan du når ett sådant tillstånd, men ihärdig träning ger resultat.

En zenbuddhistisk meditationspraktik kan - i ett längre perspektiv - se ut på följande sätt:

• Koncentrationen tränas upp med hjälp av visualiseringen av siffror. När du behärskar detta kan du börja fokusera på in- och utandning: känn kylan i näsan när du andas in, känn värmen när du andas ut. Släpp andra tankar. När de ändå kommer, så låt dem gå och återvänd till känslan vid in- och utandning. Bli inte irriterad på dig själv för att du inte kan stå emot tankarna - det skapar bara mer känslosvall.


• Så småningom kommer du att kunna glida allt djupare in i meditationen. Ditt sinne blir allt lugnare för att en vacker dag bli helt tomt. Ett sådant stadium av djup meditation varar kanske bara en minut eller två, men ger frid och kraft som verkar länge efteråt. Och du får ny inspiration!


• Av din koncentrations- och meditationspraktik följer, som jag tidigare har beskrivit (och kommer att skriva mer om), fysiska och mentala förändringar. Dessa är beständiga, till skillnad från samadhi, tillståndet av tomhet.

Det är mycket viktigt att du sitter med rak rygg utan stöd (och med huvudet rakt och inte framskjutet) oavsett om du sitter på golvet i hel- eller halvlotusställning eller med korslagda ben, eller på en stol. Detta för att maximera möjligheten till energiflöde i kroppen, och jag tänker då på bland annat kundalinienergin som finns i kroppens nedersta chakra, rotchakrat. Frigörandet av min kundalinikraft kom då jag hade suttit ett längre meditationspass och ryggen hade kroknat något. Jag rätade på den och kunde från den stunden och fyra dagar framåt konstatera att jag hade frigjort den sägenomspunna kraften.

Din utveckling vad gäller koncentrationsförmåga, personlighet och andlighet kan komma att se ut som en stadigt stigande aktiekurva. Du går hela tiden framåt, men svackorna/nedåtgångarna kan vara både långa och påfrestande. Vi är alla underkastade cykliska energier av allehanda slag (inte minst från månen och solen), och meditationen påverkas lätt negativt eftersom det är lika svårt att behålla samadhi som att balansera på en lina. Och även när förutsättningarna är de bästa är det svårt att meditera. Du måste nästan alltid kämpa mot roterande tankar, uppdykande känslor och ibland sömn. Men du går hela tiden framåt. Efter tre månaders misslyckade försök att meditera kan du kanske tro motsatsen, men håll ut - det blir bättre!

Jag kommer snart att skriva även om andra meditationstekniker. Till dess: Allt gott!

/Thorwald

Du kan ALDRIG vinna ...

På motorvägen tävlar bilarna mot varandra. Alla ska köra fortast och ha den bästa bilen. På arbetet och festen tävlar människorna mot varandra. Alla ska vara vackrast, tjäna mest pengar och ha flest kontakter. På gymmet ska kvinnorna vara smalast och ha trendigast kläder och männen ska ha störst muskler. I TV-reklamen hör vi: "Boost your ego." Vår samhälle är ett samhälle av tävlan. Varför, när all tävlan är till sin natur meningslös?

En av taoismens enklaste men samtidigt djupaste lärosatser lyder: "Tävla inte med någon, för då kan ingen tävla med dig." Men varför ska du då inte tävla? Jo, du kommer ändå att förlora i förlängningen. Det du vinner kommer att gå dig ur händerna och dessutom orsaka nya problem. Oavsett vad du tävlar om, så kämpar och försakar du, kanske i åratal, i en tävlan som bara kan sluta på något av två sätt: antingen förlorar du, du når aldrig dina mål och är olycklig för det, eller också når du tillfälligt ditt mål, att vara högst upp, bäst eller vackrast - och blir olycklig därför att den positionen ständigt utmanas av andra. Med tävlan följer ett oroligt sinne, om du så ligger etta i evighet. Vi vet alla hur de egentligen mår, mannekängerna, skådespelarna, lyxfruarna, proffstyckarna i TV, männen med Porsche ... Deras liv är olycklig tävlan, och utseende, status, rikedom och rampljus kommer att gå dem ur händerna. De vet, givetvis. Men de blir inte olyckliga bara den dag det sker - blott vetskapen om att allt kommer att försvinna, och att de kan petas ner till andra plats redan nästa dag, gör dem olyckliga redan nu.

Inre tomhet leder till ett fattigt liv, självutveckling skapar rikedom i detta liv och nästa. Det tränade och utvecklade sinnet ser den jordiska tävlingsarenan i klart ljus, som ett ställe där vuxna människor går bakåt istället för framåt, odlar egenskaper som de borde bekämpa och vinner - ingenting.

Allt gott!

/Thorwald

Från delar till helhet

I väst har vi länge befunnit oss på stickspåret att skilja kropp och psyke åt. Först på senare tid har vi insett att några vattentäta skott inte existerar, och då närmar vi oss det holistiska tänkandet som så länge varit grundläggande i många andra delar av världen. Detta säger att allt samverkar, inget existerar oberoende som någon enskild ö.

För den som mediterar blir holismen snart en realitet. När kroppens energier får tillfälle att börja flöda och lösa upp blockeringar - och det känner du, det är ett som är säkert! - ställer du gärna dig själv frågan: Hur är det möjligt att starta upp en sådan helt ny verksamhet i en "gammal" kropp? Jag borde ha upplevt det någon gång tidigare under alla år!? Men nej, för hjärnan har aldrig tidigare varit tyst. Det är alltså inte i första hand kroppens stillhet som får dess energier att börja röra på sig, utan hjärnans stillhet och tystnad. (Att hjärnan sedan får lättare att tystna ju mindre du rör kroppen är en annan och mer given aspekt.) Förenklat kan man säga, att den här kopplingen öppnar dörren för dig så att du så småningom alltmer börjar betrakta även yttervärlden i termer av orsak och verkan mellan företeelser som tidigare inte verkade vara sammankopplade. "Detta händer därför att ..."; "Om x, så y ...".

Och det är ett svep av meditationens underbara trollspö!

Allt gott så länge!

/Thorwald

Att helas och att gå vidare

En av den moderna fysikens grundpelare är att allt är energi. Allt, måste understrykas - det som inte är energi kan per definition inte existera. Desto märkligare då att det som brukar kallas healing - alltså att ta in omgivningens energi och ge den vidare till den som helas - fortfarande betraktas som fantasier eller rentav bluff trots en mångtusenårig historia.

Med träning (rätt träning!) kan man på ett effektivt sätt påverka omgivningen genom att sända ut energi. Problem av olika slag, liksom sjukdomar och krävande människor, tar av vår energi eller rentav dränerar oss helt, och då kan healing underlätta betydligt. Däremot ska en människa inte behöva healing i det längre perspektivet! Den som dräneras på energi av någon anledning, eller skapar blockeringar som återkommande måste lösas upp, riskerar att bli beroende av healing och behöver både förändra sin livssituation och börja meditera. För under meditationen kommer man att stifta den första bekantskapen med energi. När tankarna och kroppen stillas (och tänk på att tanke och kropp inte kan särskiljas!) får kroppens egna energier möjlighet att börja arbeta för att lösa upp blockeringar och för att lyfta upp sig själva till den ursprungliga statusen. Energirörelserna kommer varje person som mediterar att känna av på olika sätt, men på det stadiet är de svåra att kontrollera och även att förstå. Aktiviteter som qigong, tai chi och yoga har som grundsyfte att öka energiströmmarna i kroppen och lära utövaren att styra och kontrollera dem. När man har kommit en bit på vägen - och samtidigt tagit bort destruktiva inslag i livet - kommer inte längre någon healing att behövas eftersom kroppen och psyket inte länge bryter ner sig själv, utan istället stöttar och förädlar.

Att hela och att helas är alltså inte så enkla processer som det ofta beskrivs här i väst. Mycket förberedande träning, mycket förståelse och mycket förändring krävs av båda parter, och detta är viktigt att lyfta fram. Om healing ska få ett bättre rykte är det viktigt att inte urvattna den, utan istället ta det nödvändiga helhetsgreppet.

Jag kommer snart att skriva mer om energin i kroppen och om andra saker som ansluter till healing. Tills dess: Allt gott!

/Thorwald

Kom igång!

Meditation har inget med begåvning att göra; precis som så ofta annars är det slit och släp som gäller för att nå långt! Nåväl, vissa har måhända lättare att stilla sina tankar än andra, men alla kan absolut lära sig. Det viktiga är att faktiskt praktisera och inte ägna allt för mycket tid åt att läsa om ämnet. Att förankra sina förvärvade kunskaper och förmågor i böcker är jättebra och kommer att accelerera utvecklingen, men läsning kan och får aldrig komma i första rummet. Detta är en av de viktigaste sakerna att komma ihåg. Tänk på vad en zenbuddhistisk mästare en gång sa: "Man blir inte mätt av att titta på bilder av mat!"

Du som vill börja meditera på allvar bör gå en kurs som portionerar ut både teori och praktik. Men prova en koncentrationsövning redan nu! Sätt dig ner, rak i ryggen, på en stol eller på golvet med benen i kors och blunda. Andas in och se framför dig siffran 1. Koncentrera dig på din tanke på, och din bild av, 1. Andas ut och se/tänk siffran 2 (eller ta siffran 1 även på utandningen om du vill). Fortsätt så här tills du kommer till 9. Börja sedan om och fortsätt tills koncentrationen strejkar. Bit för bit kommer du att kunna samla tankarna på siffrorna mer effektivt.

Den här övningen bygger alltså koncentration, inte meditation. Meditation är nästa steg, som inom zenbuddhismen syftar till att vila i tomhet (jag kommer att skriva om många olika meditationsmetoder från olika riktningar). Steget mellan vår "vardagshjärna" och meditation är så stort att koncentrationen först måste tränas upp. Hur lång tid som krävs är individuellt, men nu kan du börja! Lycka till!

Allt gott, vi hörs snart!

/Thorwald

Parkeringsmordet: en tsunami av energi

Allt vi gör och tänker påverkar människor runt omkring oss, och ytterst samhället. Handlingar och tankar är energi som skapar effekter, som skapar effekter, som ...

Taoismen hör till de livsåskdningar där energin - dess existens alltid och överallt och dess flöde, balans eller obalans - tillmäts störst vikt. Sett ur "energiperspektiv" är en händelse som parkeringsmordet i Landskrona ingen isolerad företeelse. Den är inget som dyker upp och sedan läggs till handlingarna utan någon påverkan på omgivningen - tvärtom. Gärningsmannen sätter sinnet i rörelse hos miljoner svenskar genom att väcka vrede, hat och hämndlystnad. Detta skapar negativ energi som tar sig allehanda uttryck och sprider sig till omgivningen, om det så är inom familjen, på arbetsplatsen eller på krogen. Energin fortplantar sig och hittar nya vägar och områden att verka inom - och hux flux är spridningen så stor att vi inte längre ser ursprungskällan, mordet.

Vi kan alla känna energins effekter varje dag. Ler och skämtar kassörskan i affären? Då mår du bra en lång stund och sprider det positiva till alla du möter. Läste du nyss i tidningen om nya rån, mord och gängkrig och undrar vart landet är på väg? Då mår du betydligt sämre, och varje människa du möter kommer att känna detta och ta åt sig den negativa energin. Det är inte lätt att upprätthålla balansen mellan yin och yang, men bara att man tänker på den är en bra början.

Allt gott!

/Thorwald

Vi står inför stora omvälvningar i vår värld - faktum är att vi befinner oss mitt i dem! Vår planet vantrivs och de ekonomiska systemen börjar ge vika. Våld och drogmissbruk eskalerar och över hela människans värld drar stressen åt sitt nät. Något måste hända - och något händer. Allt fler människor känner att samhället i sin nuvarande utformning inte har något att erbjuda den inre utvecklingspotentialen. När tillräckligt många känner så kommer samhället att förändras mot ökad harmoni och äkta, inte konstlat, välstånd. En sådan förändring sker med nödvändighet eftersom samhället är en produkt av oss, av vårt handlande och våra tankar. Vi kommer då inte längre att tala om BNP, utan om sinnesfrid, kreativitet och tid för våra barn. Yin och yang blir ett sätt att leva, inte som nu enbart en vacker symbol.

Andlig utveckling skapar en vilja och förmåga att leva enligt den kommande tidens principer och att lämna ett förlegat tänkande bakom sig. Sinnets tyngdpunkt förskjuts. Tankarna lämnar för alltid de senaste prylarna och materiell framgång. Viktigt blir istället stressfrihet, självkännedom, inre harmoni och vår planets välstånd. Både kärlek och tårar flödar.

Den här bloggen har skapats för att ge dig en skjuts framåt i självutvecklingsprocessen, antingen du har tränat länge eller är nybörjare. Du som står alldeles i början av ditt sökande kommer att kunna starta resan med hjälp av bloggen. Du som har kommit längre kan istället fördjupa insikterna. Jag kommer att skriva om både aktuella händelser och urgamla begrepp från de stora traditionerna, allt för att du ska få så mycket matnyttigt som möjligt!