Justeringar vs. genomgående förändringar

Många i vår del av världen har fått ett andligt intresse de senaste åren. Kurser i meditation, mindfulness och många andra träningsformer är frekventa och välbesökta. Jag vill utifrån detta ta upp ett problem - en fälla för utövaren om jag uttrycker mig så - som är mycket viktigt och som handlar om huruvida vederbörande ska gå framåt eller stanna upp och sedan falla tillbaka till ruta ett. 

Om du har insett vilka enorma förtjänster den andliga utvecklingen ger, så vill du ha ett inre lugn. Du vill meditera framgångsrikt. Du vill utöva mindfulness och alltså vara närvarande i nuet. Du vill ha ordning på, och stärka, energierna i kroppen, kanske genom qigong. Du vill öppna upp dina chakror. Kort sagt: du vill lyfta såväl själ som kropp till ett plan långt ovanför det där gemene man befinner sig. 

När du nu vill det måste du också acceptera alla nödvändiga förändringar i din värld. Detta är oerhört viktigt att komma ihåg; det är där som 95 av 100 utövare faller igenom. Allt du vill lyckas med inom den andliga praktiken och utvecklingen är kopplat till sådant som du måste göra i det världsliga. Det är sanningen, och för den som verkligen vill och med hela sin existens dessutom förstår vad som måste till kan insikten om förhållandet vill-måste bli mycket smärtsam eftersom den penetrerar livet djupt.

Du måste reducera dina problem - inte minst de materiella och relationsmässiga - till ett minimum om du ska bli framgångsrik. I längden fungerar det helt enkelt inte att oroa sig för börskurserna och samtidigt träna sinnet till något utöver det vanliga. Släpp också tanken på den där personen som förödmjukar dig då och då - när du tränar sinnet ska du stå utanför detsamma, inte vara fast i dess turbulens. Materiella ting kan du alltid avstå ifrån om du verkligen menar allvar med din praktik (varenda liten sak du äger belastar ditt sinne), men värre kan det vara med relationer. Men naturligtvis bör du om möjligt avskaffa allt umgänge som är dränerande eller bara meningslöst. Och har du ett arbete som av någon anledning inte går att kombinera med andlig praktik, så använd all din fantasi för att fundera ut hur du kan stöpa om ditt liv i det avseendet. Du kommer att vara på arbetet en tredjedel av din tid i kanske 20 år till, så spåren blir alldeles för djupa för att du ska kunna sopa igen dem varje eftermiddag.

Det är alltså inga små förändringar som krävs av den seriösa utövaren. De är n-ö-d-v-ä-n-d-i-g-a. Och du måste erkänna dem! Begå inte det västerländska misstaget att försöka leva i andlighet samtidigt som du behåller din "gamla" värld. Det är dömt att misslyckas. Och det är där människor faller igenom: de klarar helt enkelt inte att lämna sin värld av prylar. Att utvecklas andligt kräver järnvilja och självdisciplin, men som jag tidigare nämnt blir man mer och mer självgående med tiden. Man förstår så småningom varifrån den verkliga tillfredsställelsen kommer, och man ser hur människorna runt om lider när de försöker lösa den omöjliga ekvationen att kombinera en yttre värld med en inre frid. Enkelhet i allt är en av nycklarna till ditt innersta, glöm aldrig det.

Allt gott!

/Thorwald

En myrstack av meditationstekniker III: energiballongen

Jag har tidigare skrivit om dels zenmeditation, dels chakrameditationer. Den senare gruppen rymmer många, sinsemellan ganska olika, meditationstekniker. Det finns alltså mycket att botanisera bland och det är inte slut där!

I detta tredje inlägg - det sista om just meditationstekniker - vill jag berätta om en stående qigongmeditation som kallas energiballongen. Den har ett djupt syfte, nämligen att utövaren ska lära sig att hålla sinnet fokuserat trots att musklerna i lår och axlar säger nej. Energiballongen är krävande eftersom man står med benen lätt böjda under större delen av tiden. Under de tredje och fjärde momenten (av totalt åtta) håller man dessutom armarna rakt ut från kroppen, riktade framåt och nästan helt rätade. Hela meditationen tar nästan 40 minuter (vilket givetvis kan minskas i början). Drygt 30 av dem är benen böjda medan de båda moment som frestar på axlarna tar fem + fem minuter.

"Styrketräning" ingår alltså i denna meditation! Men syftet är absolut inte att bli stark, utan som nämnts att hålla sinnet helt fokuserat på känslan i respektive moment. Det är i princip omöjligt att lyckas med det utan att redan ha suttit många timmar på meditationskudden, där man har lärt sig att stilla sinnet utan ett fysiskt obehag som gränsar till smärta! Lyckas man inte där, så kommer man inte att lyckas med den stående meditationen.

Du är ensam när du gör energiballongen. Jag minns mina tankar (ja, jag tänkte, vilket är precis vad man inte ska göra ...):

- Tiden går fruktansvärt långsamt ... 28 minuter ... 27,5 ... 27 ... Vad ska jag luta mig på för att avlasta sinnet/psyket? Nej, det finns visst bara jag och mina värkande axlar och darrande ben ... Det går inte att "försvinna" på något sätt som man kan göra i de flesta andra fall, genom att byta ställning eller lyssna på musik. Jag får inte ens rikta uppmärksamheten på något annat ...

När jag tänkte så här blev det dubbelt så illa, för då satte jag mig själv under psykisk press. Och naturligtvis blev meditationspasset mer eller mindre misslyckat. Så måste det få bli den första tiden, för hur mycket du än har praktiserat sittande meditation är den här fysiska påfrestningen i meditationssammanhang en nyhet för de flesta. Men med träning kommer man så småningom bort från tankarna på allt och ingenting. Sinnet blir alltmer disciplinerat och tyst även när det som här blir utmanat på allvar. Det tränade sinnet tänker inte på klockan eller på att det gör ont. Det tränade sinnet behöver inte försvinna. Det är. Det bara är, sekund för sekund, och 40 minuter känns som 20. Du har inte ens "utfört" något, du har bara "varit".

Energiballongen är en mycket givande bekantskap som sätter hård press på ditt psyke och visar vilken utvecklingsnivå du faktiskt ligger på. Nu kanske någon tycker att detta låter som en helt onödig övning - varför plåga sig när man kan sitta i lugn och ro på kudden? Svaret är, att den som inte behärskar energiballongen - eller motsvarande övningar inom andra discipliner - inte heller kommer att kunna praktisera mindfulness, alltså vara i nuet. Vår vardag är full med psykiska och fysiska extraordinära situationer - dagliga "energiballonger" - och endast den som även då kan behålla lugnet och leendet har kommit till meditationens andra stadium, mindfulness, och därmed nått ett av meditationsträningens stora mål. Se därför energiballongen som både ett redskap för mindfulnessträning och som ett prov på vilken nivå du befinner dig.

Allt gott, vi hörs snart igen!

/Thorwald

En myrstack av meditationstekniker II: chakrameditationer

Eftersom vår kropp är en energikonstruktion måste det också finnas ett distributionssystem för all energi. De stora energifördelarna - energicentren - i kroppen kallas chakror. Chakra är ett sanskritord som betyder 'hjul', vilket syftar på de roterande energiströmmarna som får chakrorna att likna just hjul i rörelse. Nu är det ju inte så att vi direkt kan se chakrorna, men känna av dem kan vi, inte minst då de är i obalans.

Chakrorna är, som du ser på bilden, sju till antalet med början längst ner i underkroppen: rotchakrat, sakralchakrat, solar plexuschakrat, hjärtchakrat, halschakrat, pannchakrat (tredje ögat) samt kronchakrat. De lägre chakrornas energier har snarast att göra med den fysiska kroppen och dess välbefinnande i det dagliga livet. Om du genom meditation, qigong och/eller tai chi utvecklar de högre chakrorna gör istället andligheten intåg i ditt liv. Tyvärr domineras världen av idag av de lägre chakrorna. De egenskaper som är knutna till dem är i grund och botten naturligtvis inte negativa (då hade naturen inte givit oss dem), men i ett samhälle som är genomsyrat av konsumtionshets, girighet, sex osv. överbetonas de kraftigt med påföljande obalanser i energisystemet. Inte många människor lyckas flytta energierna uppåt och därmed på allvar utveckla djupare egenskaper. Det är stopp i systemet! Men vi kan få igång flödet igen, vilket jag tidigare skrivit om. När sinnet stillas får kroppen möjlighet att rensa upp blockeringar och ordna till obalanser. Den personlighetsförändring som du upplever efter flera års praktik är resultatet just av att energin i de lägre chakrorna har minskat medan de högre har fyllts på. Se hur kroppen och själen samverkar!

Chakrorna är ett populärt objekt för olika meditationer och det handlar då inte alls om att sitta i tomhet, som inom zen. Inte heller är det så att bara de högre centren fokuseras, vilket man skulle kunna tro. Exempelvis kan en rotchakrameditation nyttjas av den som har dåligt självförtroende. Men visst är hjärt-, hals-, pann- och kronchakrorna vanligare i sammanhanget. Målet för dessa meditationer är att utveckla ett särskilt chakra och därmed de egenskaper som hör till. Det kan vara ett intressant komplement som kan ge snabba resultat, men du riskerar samtidigt att skapa andra obalanser än dem som fanns tidigare. Jag skulle säga att det är mycket säkrare och i längden kraftfullare att låta den personliga utvecklingen fortskrida i den takt som bestäms av sinnet självt och inte försöka forcera utvecklingen. Resultaten kommer om du söker tomhet - och de kommer i den för dig allra mest passande takten. Du kan vara säker på att allt kommer i rätt ordning och att din kropp och själ går sida vid sida mot andligheten. Exempel: du kan möjligen tvinga fram ökad intuition genom att under en tid fokusera tredje ögat under meditation - men intuitionen kommer ändå, och då kraftigare, när du har lärt dig att lyssna till tomheten. Då blir intuitionen spontanutvecklad och som sådan en naturligare del av din totala utveckling. Grunden till all högre utveckling läggs trots allt inte förrän du lyckas stilla sinnet. Så: chakrameditationer som komplement: Ja! Som grundmeditation: Nej!

Allt gott så länge!

/Thorwald

En myrstack av meditationstekniker I: om zen

Människor i alla världsdelar har utövat meditation i tusentals år. Skillnaderna mellan olika typer är mycket stora; den enda gemensamma nämnaren är koncentrationen som teoretiskt kan riktas mot vad som helst. Inom zenbuddhismen är emellertid målet att vila i tomhet, alltså att inte koncentrera sig på någonting. Men en utövare måste ändå börja med att träna upp koncentrationen (exempelvis med hjälp av den visualiseringsövning som beskrivs under rubriken "Kom igång!" nedan). Det är en paradox att man måste kunna koncentrera sig på något för att sedan lyckas med att inte koncentrera sig på någonting!

Att vila i tomhet är en upplevelse som alla borde få ta del av. Vårt jordiska perspektiv bleknar bort och en obeskrivbar frid infinner sig. Det kan ta år innan du når ett sådant tillstånd, men ihärdig träning ger resultat.

En zenbuddhistisk meditationspraktik kan - i ett längre perspektiv - se ut på följande sätt:

• Koncentrationen tränas upp med hjälp av visualiseringen av siffror. När du behärskar detta kan du börja fokusera på in- och utandning: känn kylan i näsan när du andas in, känn värmen när du andas ut. Släpp andra tankar. När de ändå kommer, så låt dem gå och återvänd till känslan vid in- och utandning. Bli inte irriterad på dig själv för att du inte kan stå emot tankarna - det skapar bara mer känslosvall.


• Så småningom kommer du att kunna glida allt djupare in i meditationen. Ditt sinne blir allt lugnare för att en vacker dag bli helt tomt. Ett sådant stadium av djup meditation varar kanske bara en minut eller två, men ger frid och kraft som verkar länge efteråt. Och du får ny inspiration!


• Av din koncentrations- och meditationspraktik följer, som jag tidigare har beskrivit (och kommer att skriva mer om), fysiska och mentala förändringar. Dessa är beständiga, till skillnad från samadhi, tillståndet av tomhet.

Det är mycket viktigt att du sitter med rak rygg utan stöd (och med huvudet rakt och inte framskjutet) oavsett om du sitter på golvet i hel- eller halvlotusställning eller med korslagda ben, eller på en stol. Detta för att maximera möjligheten till energiflöde i kroppen, och jag tänker då på bland annat kundalinienergin som finns i kroppens nedersta chakra, rotchakrat. Frigörandet av min kundalinikraft kom då jag hade suttit ett längre meditationspass och ryggen hade kroknat något. Jag rätade på den och kunde från den stunden och fyra dagar framåt konstatera att jag hade frigjort den sägenomspunna kraften.

Din utveckling vad gäller koncentrationsförmåga, personlighet och andlighet kan komma att se ut som en stadigt stigande aktiekurva. Du går hela tiden framåt, men svackorna/nedåtgångarna kan vara både långa och påfrestande. Vi är alla underkastade cykliska energier av allehanda slag (inte minst från månen och solen), och meditationen påverkas lätt negativt eftersom det är lika svårt att behålla samadhi som att balansera på en lina. Och även när förutsättningarna är de bästa är det svårt att meditera. Du måste nästan alltid kämpa mot roterande tankar, uppdykande känslor och ibland sömn. Men du går hela tiden framåt. Efter tre månaders misslyckade försök att meditera kan du kanske tro motsatsen, men håll ut - det blir bättre!

Jag kommer snart att skriva även om andra meditationstekniker. Till dess: Allt gott!

/Thorwald