Svenska präster ... igen ...

I stora delar av världen erbjuder prästerna sina medmänniskor sådant som det övriga samhället inte kan stå till tjänst med. Men inte hos oss! Nu är det EM i fotboll och Sveriges präster passar på att göra ett nytt drag i kampen för att verksamheten inte ska gå fullständigt omkull. I Romelanda blir det fotboll på storbilds-TV, minsann! Den ansvarige prästen påpekar att kristendom inte bara handlar om att möta Gud, utan också om att möta människor. Ett trivialt uttalande, lindrigt sagt. I ord och handling gör prästerskapet diverse trixiga manövrer för att till varje pris dölja sanningen. När ska någon präst säga följande? 

"Vi präster förstår inte hur vi ska förankra andligheten hos människor. Eller ... vi vet faktiskt inte vad andlighet är överhuvudtaget. Skälet till det är att vi själva är andligt outvecklade. Det vi har lärt oss under utbildningen är bokstavsläsning av Bibeln, administration och att vi ska finnas i samhället på samhällets villkor - vi ska alltså inte sticka ut från mängden och tala om underligheter som andlig utveckling. Då kan människor tro att vi är konstiga, och det klarar vi inte eftersom vi själva är så bedrövligt dåligt andligt förankrade. Vad ska vi svara om någon frågar vad vi kan erbjuda? Meditation? Äsch. Kontemplation? Äsch. Det är bäst att öppna disco, hålla pubkvällar och montera upp storbilds-TV:n så att ingen börjar ställa svåra frågor. Och då förstår vi också själva vad vi gör eftersom vi är mer sekulariserade än någon annan."

Jag har uppmanat Sveriges präster förut och jag gör det igen: sluta att göra er till åtlöje.

Allt gott!

/Thorwald

Svenska präster, ni lyckas tydligen inte vakna?

Technofest i kyrkan, pubkväll i kyrkans regi ... Stolta präster berättar för journalisterna att de minsann lockar folk till kyrkan! Det är naturligtvis inget fel i sig på varken technofester eller pubkvällar, men är det svenska kyrkans uppgift att anordna dem? Givetvis inte, särskilt inte när behovet av andlig vägledning är skriande stort i både Sverige och i de flesta delar av övriga världen. Fester och pubar finns det gott om - prästerna behöver inte, i sin stora yrkesmässiga och andliga vilsenhet, agera inkastare. Vi har sett i åratal att de famlar efter alla halmstrån som finns i närheten för att inte kyrkorna ska ramla ihop fullständigt, och nu har de funnit ett: de ska göra det som alla andra krögare gör, nämligen att låta människor dansa och dricka i lokalerna. Men är det verkligen med stolthet som de presenterar sina "landvinningar"? Nej, knappast. Det finns ingen rörmokare som åker hem till en kund och säger att han inte kan ordna rören men att han minsann kan fläta pil, och är uppriktigt stolt över det.

Svenska präster: gör er inte till åtlöje mer. Erkänn utan omsvep att ni inte har fått någon andlig kunskap under utbildningen och att ni således inte är kompetenta att leda människor på den andliga vägen, så kommer ni att mötas av både respekt och förståelse. Nu möts ni inte av varken det ena eller det andra.

Allt gott!

/Thorwald

Ett ovärderligt resultat av mindfulness IV: Vad kul det blev!

Tänk dig en sedvanlig "tråkig" uppgift, som att skruva i en skruv eller hänga upp tvätt. Eller skala morötter. Vanligtvis vill du bli färdig så snabbt som möjligt så att du kan göra nästa sak, och nästa och nästa ... Men när du har tränat sinnet en längre tid genom meditation, och på så vis börjat aktivera dels känslan för vad mindfulness är för något, dels viljan att vara närvarande i nuet, kommer du att upptäcka att alla "tråkiga" saker faktiskt inte är så tråkiga - de har ett egenvärde! De blir mål i sig, inte (bara) medel för att komma vidare! Det blir då intressant för dig hur du rör kroppen, hur du aktiverar sinnena när du utför uppgiften och hur du koncentrerar dig. Du gläds åt situationen. I praktiken är det både svårt och tidskrävande att nå detta stadium, men när du väl är där blir många moment i det dagliga livet så mycket lättare att handskas med. Och är det inte just det som vi behöver, redskap för att förenkla och harmonisera vardagen? Det må kallas kensho eller ej, men nyttan med dem behöver man knappast tvista om!

Allt gott!

/Thorwald

Ett ovärderligt resultat av mindfulness III: Du är oskadd!

Människan är ett djur bland alla andra djur. Vi är det intelligentaste djuret på vissa sätt, men samtidigt den enda av jordens alla arter som inte lever i nuet utan mycket oftare i det förflutna och i framtiden, i ett hav av känslor, viljor och begär. Tänk emellertid om ursprungsmänniskan hade fungerat på samma sätt! Hon hade blivit skadad eller dödad av rovdjur eller av andra människor; hon hade skadat sig på sina vapen och fått en livshotande blodförgiftning; hon hade ramlat ner från trädet och brutit benet - och så vidare. Detta kan vara värt att tänka på även i vår tid med tillgång till kompetent akutsjukvård, vårdcentraler och tusentals mediciner. Den som skottar snö och samtidigt lyssnar på radio och pratar med grannen har fel uppmärksamhet. All koncentration ska fästas på två saker: dels på snöskottningen, dels på ryggen. Då undviker vi 9 av 10 ryggskott och mycket lidande - för ett ryggskott är lidande även på 2000-talet! Tänk på alla gånger du har skurit dig, stuckit dig, bränt dig, stukat foten: knappast någon av dessa gånger har du varit verkligt närvarande i nuet. Men med mindfulness kan du vara näst intill säker på att förbli oskadd!

Allt gott!

/Thorwald

2011 är snart till ända och ...

... jag vill tacka alla er som har tränat för mig under året! Och jag vill lyckönska alla er som detta år har insett att det finns andra värden än dem som lejonparten av vårt samhälle står för - konsumtion, egoism och habegär. Ni är fler än någonsin! Över hela världen har det uppstått rörelser som vänder sig mot diktatorer, mot politikernas alla lögner och storföretagens utnyttjande av människor. Ur spirituell synvinkel har 2011 därmed varit ett mycket bra år och min tro är att 2012 i än högre grad kommer att få de onda värdegrundernas beskyddare att darra! Gott nytt år, Wall Street!

Och gott nytt år till alla mina andliga vänner!

/Thorwald

De första flammorna börjar ta sig

I mitt arbete möter jag många människor som förstår hur fruktansvärt fel ute mänskligheten är. Det karma som mänskligheten har byggt upp - till 99 % under 1900-talet och 2000-talets första år - är ohyggligt negativt och kommer att få konsekvenser som når motsvarande grad. Att karma måste justera obalanserna är inget som förundrar dem som använder det sunda förnuftet för att navigera genom livet och har en viss spirituell insikt. Men en stor majoritet av mänskligheten tror att vårt sätt att leva och behandla varandra och vår planet är hållbart i längden. Så är inte fallet.

Romarna trodde att deras rike skulle vara för evigt. Det trodde också Alexander den store, Kublai Khan, Saddam Hussein och många, många fler. Det tror även USA - eller ska vi kanske säga har trott fram till nu. Men USA kommer aldrig mer att bli ledande, utan falla samman, vilket kommer att leda till oöverskådliga konsekvenser för hela världen. Europa och eurozonen kommer att uppleva kriser och svårigheter som vi tidigare inte kunde ana ens i fantasin. Världen - så som vi känner den - kommer att ändra karaktär. Och allt detta ligger endast månader eller ett par år bort. Och allt har förutsagts, tolkats och förståtts av dem som inte har velat leva på det sätt som de flesta gör. I vår tid, slutet av 1900-talet och början av 2000-talet, slutar flera av forntidens profetior. Det handlar alltså inte bara om den vitt omtalade Mayakalendern som anger tidens slut till 2011, alternativt 2012 i andra tolkningar. Indianstammar i Nordamerika räknar tiden mellan 1990-talets början och 2014 som de stora omdaningarnas tid, men även som tiden för nyskapande. Vår planet och våra egna själar kommer under den här tiden att kräva sin tribut för all egoism och girighet som vi har levt ut. Efteråt kommer något nytt att växa fram, och i detta nya kommer vi att betrakta tillvaron på ett helt nytt sätt. Vi kommer att tvingas vara glada för det lilla, lilla medan det gamla nöjeslystna och kräsna sättet att leva livet då finns bakom oss och inte kommer tillbaka. Det vi kan göra just nu är att fundera på vilka förberedelser som kan vara lämpliga.

Jag gläder mig över den förändring som nu har inletts och som inte kan stoppas. Ty stoppas kan den inte med några mänskliga instrument. Den är förutspådd, oundviklig och naturlig. Mänskligheten måste ändra kurs, annars kommer något nytt aldrig att kunna ta sin början. Och något nytt måste ta sin början eftersom vår nuvarande värld är ohållbar. Innerst inne vill vi alla ha detta nya som kommer, men endast få känner sitt andliga jag tillräckligt bra för att förstå det. Vad vi däremot inte vill ha är den tid som kommer före - och som motsvarar The hanged man i tarotleken för dig som känner till den - men den perioden är alldeles nödvändig.

Allt gott!

/Thorwald

Mer om kensho

Andlig praktik omvandlar dunkel till skinande ljus, vilket jag hoppas att den här bloggen förmedlar, och jag har tidigare skrivit om kensho, som de mindre upplysningserfarenheterna kallas inom zenbuddhismen. En sådan har du fått när du börjar leva ditt liv utifrån insikten att varje sekund av ditt liv skapas av dig själv och att du därmed varje sekund har chansen att låta nästa sekund leda mot något bättre. Nu är inte detta någon nyhet, men att läsa eller höra om tankeenergiernas kraft att bygga upp eller förstöra är långt ifrån detsamma som att ha insett deras kraft och dessutom tränat upp förmågan att styra dem. För den som inte tidigare har mediterat befinner sig detta stadium år in i framtiden, men var och en kan givetvis nå dit! Inifrån djupet av dig själv kommer då förståelsen av hur lätt det faktiskt är att frambringa en bra dag (och därmed en bra vecka, månad ...) ur olika perspektiv. Huruvida den aktuella dagen är särskilt "rolig" i sig eller inte är ovidkommande. Den kan vara hur "tråkig" och innehållslös som helst, med regn, blåst och vardagsbekymmer, men den kommer ändå att bli ett exakt resultat av dina tankar. Den insikten är ensam mödan värd!

Allt gott!

/Thorwald

Svenska präster, vakna!

Kristendomen hör till de livsåskådningar som har vantolkats till nästintill oigenkännlighet. Något gick fel för länge sedan, obegripligt fel kan man anse idag. Hela läran svävade efter hand iväg från sin kärna, och blev ett redskap för krigsherrar, präster i politikens tjänst och andra maktmän som var allt annat än andligt intresserade. Bibelns vackra påbud förvandlades till en guide till tvång, våld och dårskap, och ur någon synvinkel kan man kanske säga att detta kulminerade under häxprocesserna då förvridna tolkningar av Bibelns budskap om Gud och djävulen användes i syfte att förtrycka, tortera och avrätta kvinnor. Med tanke på historien är det märkligt att ingen - mig veterligen - officiell representant för kristendomen har försökt att gå tillbaka i tiden och dra fram lärans grunder i ljuset. En sådan utredning måste göras. Den bör betona likheterna mellan kristendomen och exempelvis buddhismen, som är så livskraftig och har en likartad betoning på praktik och individens eget andliga arbete. Utredningen måste visa vad Bibeln egentligen vill säga oss och hur vi ska leva dess budskap! Om prästerna kunde visa att de är kompetenta att räta ut frågetecknen och dessutom visa att Bibelns ord är högrelevanta för vår nuvarande disharmoniska tillvaro skulle det gynna en kristendom som i dagsläget för en vacklande tillvaro i kyrkor som ekar tomma. "Kristendomen, vad är det för något? Vad ska jag med den till?" frågar väldigt många människor idag. Och inte blir saken bättre av att kyrkans representanter i slutet av maj 2011 återigen figurerar i massmedia med sina sexuella förbrytelser. Det är inte märkligt att vi är ett så starkt sekulariserat land - vi kan inte ty oss till något som vi inte finner meningsfullt eller ens begriper och som företräds av människor som alldeles för ofta själva är andligt tomma, okunniga och i några fall rent kriminella. Så: Vem inom kyrkan antar utmaningen att visa vad kristendomen är för något? Vem vill berätta för allmänheten om andlig utveckling, kontemplation, energi, bönens kraft, karma och de bibliska påbuden på ett sätt som visar på stor insikt och som får människor intresserade därför att dessa saker har med deras vardag att göra? Vem vill betona vikten av att inte rabbla tomma ord varje söndag klockan 11 "därför att det ska vara så" utan istället handla i det dagliga livet? Vem har kunskap - OM NÅGON? Vakna, präster, och finn er roll i samhället - och klarar ni inte det bör ni ha ett annat yrke.

Allt gott!

/Thorwald

Ett ovärderligt resultat av mindfulness II: Vad lätt det gick!

En vardaglig men mycket praktisk, fascinerande och rolig vinst med mindfulness är att du kommer att få mycket lättare att utföra det som du vill ha utfört, på ett sätt som ibland nästan liknar magi. Har du svårt att få upp locket till syltburken? Ligger den där stenen i gräsmattan orubbligt fast trots att du bänder och bryter, svettas och tar i? Har du bränt vid kastrullen och misslyckas med att rengöra den? Letar du efter något utan att hitta det och blir allt mer irriterad? Låt då din tankeenergi gå till det som du vill få gjort, och till endast det. Försök att vara lugn och samlad, inte irriterad och stressad i tanke och handling. Tänk absolut inte på vad du ska göra härnäst utan endast, moment för moment, på vad du gör just nu. Du kommer att få se att situationen löser sig automatiskt. Garanterat. Kanske löser den sig inte alltid på det sätt som du väntade dig, men den löser sig.

Allt gott!

/Thorwald

Ett ovärderligt resultat av mindfulness I: minimalt energiläckage

På diverse apparater som datorer och kopiatorer finns som bekant något som heter "energisparläge". Ett sådant har vi människor också, men för oss är det inte bara att trycka på en knapp ... Istället måste långvarig träning till. När du har kommit dithän att du till största del kan vara i nuet under vardagens (och arbetets) alla sysslor kommer du att spara stora mängder energi. Hur? Enkelt! Varje tanke är energi - och egentligen är det synd att vi inte kan mäta denna energi i kalorier eller någon annan enhet, eftersom alltihop då hade blivit mycket mer konkret och lättförståeligt! Hur som helst: om du inte praktiskt har upplevt att tankar är detsamma som energi, så kommer du förr eller senare att få den insikten. Till mig kom den under energiballongen, den stående qigongmeditation som beskrivs nedan i bloggen. Jag var ganska nära slutet av meditationen när jag plötsligt blev kraftigt irriterad över en sak. Kroppen reagerade direkt på känslan och benen dränerades på energi. Att det märktes så tydligt hade säkert att göra med att jag var ganska trött i benen efter cirka 30 minuter, men tröttheten förändrar inte principen: med tankar och tillhörande känslor försvinner energi ur kroppen, som om den vore en perforerad ballong.

Den här upplevelsen var viktig eftersom den väckte min uppmärksamhet kring energiläckage och dess orsaker. Nog hade jag läst om saken tidigare, men som sagt: intellektuell förståelse och insikt är två helt olika saker. Idag - med upptränad känslighet - kan jag säga att skillnaden mellan dagar i koncentration och forna splittrade dagar är mycket stor, vad gäller hur stora energireserver som finns kvar framåt kvällen. Trött av fysiskt arbete kan man givetvis vara, trött på ett "skönt" sätt. Det är en helt annan sak än att vara energidränerad efter en dag med tusentals ovidkommande tankar och svallande känslor.

Innan det är möjligt att tillbringa större delen av en dag i nuet måste du bygga upp din koncentrationskraft. På japanska heter den joriki och tillmäts största vikt, som en form av milstolpe i den spirituella utvecklingen. När du har den öppnas dörrar till fortsatt utveckling. Svag koncentrationskraft är däremot ett hinder för det allra mesta. Du bygger den genom sittande meditation, vars stillhet du sedan successivt för in i vardagen.

Allt gott!

/Thorwald

Googlingar ...

Det är ganska intressant att googla även om det sker lite slumpartat och högst ovetenskapligt! En sökning på "botox" ger 10,2 miljoner träffar. "Computer games" är flera snäpp vassare med 288 miljoner träffar. "Sports car" tycks vara ett ännu viktigare begrepp för mänskligheten att döma av de över 1,2 miljarder förekomsterna, och nästan lika viktigt är "fashion" med 938 miljoner. Inte heller "make up" är oviktigt (588 miljoner). Till allt detta behövs dock "money" (nära 1,8 miljarder).

Bland de mest använda av de ord som jag spontant kan komma på finns - inte helt oväntat - ordet "business" med drygt 3 miljarder träffar. Och vilket är i topp? Jo, "TV"! Ordet används nära 3,5 miljarder gånger och man kan faktiskt undra hur vi en gång kunde klara oss utan vår kära vän!

Givetvis används dessa ord i alla möjliga sammanhang och på olika sätt, men visst får vi en fingervisning om mänsklighetens intressesfärer. Det är också lätt - tack vare Google - att se hur vi egentligen mår; vår självkänsla speglas väl av att en fras som "makeover yourself" ger över 6 miljoner träffar. Och hur är det ställt med vårt samhälle när en sökning på ordet "shopaholic" ger nära 7 miljoner träffar och "näthat" genererar 61 tusen, det senare alltså bara på svenska sidor?

Vi har lång väg kvar och bör börja gå så snart som möjligt.

Allt gott, vänner!

/Thorwald

Koncentration - meditation - kontemplation

Det har gått troll i ordet "meditation". Inte sällan används det för att beskriva ett tillstånd som alls inte är meditation utan istället koncentration (och ibland inte ens det utan bara "avslappning från jobbet"). Man hör exempelvis någon säga att vederbörande "mediterar genom att rikta fokus på en ljuslåga" eller att "ridning är min meditation, då mediterar jag", vilket en kvinna sa till mig för ett tag sedan. Det kan vara värt att bringa lite ordning i detta så att du lättare kan följa din egen utveckling och sätta ord på de olika delarna.

Mediterar gör du när ditt sinne är tomt, fritt från tankar, och endast då. Du känner omedelbart igen ett meditativt tillstånd när du glider in i det. Du vilar i intet. Du och din omvärld både finns och inte finns. När ditt medvetande inte vet om varken dig själv eller något annat är du där. Och allt som förbereder dig för detta tillstånd är koncentration! Genom koncentrationen kan du glida vidare, oavsett om du väljer att se in i en ljuslåga, fokusera din andning eller lyssna på vågbrus.

Kontemplation då? Ja, det kan också kallas "tankeövning" och kan vara ett sätt att fördjupa de insikter som kommer till dig under din andliga utveckling. Att studera en blomma ur ett spirituellt perspektiv - till exempel att begrunda dess färg och form och det faktum att den lever - är ett exempel på en kontemplation. Ett annat är om du ställer frågan "Vem är jag?" och ser vilket svar som kommer, omgående eller med tiden. Kontemplationen kan alltså beskrivas som ett specialstudium som är kopplat till meditationspraktiken.

Allt gott, vänner!

/Thorwald

Det kommer inte att fungera. Förrän ...

Vi har många önskemål om hur samhället ska se ut. Vissa av dem är unika för den enskilda individen, men nog finns det en del visioner som är gemensamma för nästan alla: vi vill inte att människor i allmänhet och barn i synnerhet ska fara illa, vi vill värna om naturen och vi vill känna mindre stress, för att nämna några. Och inte minst vill vi ha fred i världen.

Det tragiska är att allt sådant förblir fullkomligt utopiskt så länge vi inte hittar problemens kärna. Och den - den finns inte i sammanträdesrummen, i en utökad lagbok eller i fler poliskontroller. Inte heller i jämställdhetsplaner och andra papperstigrar, i omorganisationer eller i fler chefer på mellannivå. Och inte ens i några utbildningar eftersom utgångspunkten där alltid är att mänsklighetens dilemman ska rättas till utifrån, med hjälp av intellektet. Lösningar ska tänkas fram, säger man där, och sedan med tvång appliceras på problemen, de ska inte stiga upp ur djupet på ett lugnt och naturligt sätt genom vår utveckling som människor. Givetvis har vi vårt intellekt att tacka för mycket, men man kan inte tänka och tvinga bort girighet, egoism och fattigdom. Sådant försvinner istället naturligt när vi växer inombords.

Ja, lösningen på världens ökande problem finns inom oss, och bara där. När de mjuka värdena tar överhanden börjar förändringen till något bättre. Då kommer vi snart nära nollvisionen i trafiken - utan fartkameror och räckor av nya lagar. Då kör vi ju bil med hänsyn och omdöme, på ett så självklart sätt att vi inte ens tänker på det! Men så länge egots hårda värden styr kommer vi att må dåligt under vårt eget karmiska tryck och fortsätta att undra varför ingenting hjälper, mer än kortsiktigt och ytligt.

Allt gott, vänner!

/Thorwald

Solnedgång vid Hammars backar, Ystad, slutet av januari 2011

Du är evig och kommer att uppgå i det stora eviga när tiden är inne. Fortsätt, fortsätt! Det finns inget slut, bara en bortre gräns att passera. Den insikten skapar en stabil trygghet.

/Thorwald

Praktik i vardagen, ända från början

Redan i början av din praktik finns det saker som du kan tänka på i vardagen, när rutiner och bestyr tränger sig på som mest! Självklart är du bäst på att hitta just dina vägar till tillämpningar, men här kommer fem förslag:

Sänk det fysiska tempot så ofta du kan. Då följer sinnet med och går automatiskt ner i varv. Meningen är dock inte att du ska utföra allt i slow motion - om du låter en syssla ta 12-13 minuter istället för 10 och observerar vad du faktiskt gör är det guld värt!

Reflektera över dina positiva och negativa känslor. Varför kommer de just nu? Varför försvinner de igen? Se om du hittar röda trådar till förståelse som du sedan inte släpper.

Räkna till 10. Det har vi hört sedan barnsben, men det är ett jättebra sätt att inte låta sig dras med av uppflammande känslor och därmed förstöra sin egen dag.

Reflektera över saker och tillstånd: Om det till exempel är kallt ute, så analysera det faktum att du fryser. Hur tar sig kylan in i ditt sinne? Kan du frysa mindre - åtminstone tillfälligt - om du fokuserar på fenomenet kyla som sådant?

Värdesätt besvärliga situationer eftersom de har mycket att lära ut. Som den här: i morse gick min sambo ner i källaren och satte foten i en vattenpöl. Vatten, vatten överallt. Det hade strömmat upp ur en brunn utanför, i källartrappan, efter att systemet inte hade kunnat handskas med allt smältvatten. Vatten är som bekant ett smidigt element som lätt hittar under tröskeln till en källardörr ...

Feber har jag också haft hela dagen ... Så vad bör man känna? Ja, inte är situationen r-o-l-i-g! Men målet med sinnesträning är inte att man ska tycka att sådant här är roligt, bara att man ska möta det med stilla acceptans. Det är varken roligt eller tråkigt, det är. Det bara är. Dagen blev sådan och hade avloppssystemet fungerat hade dagen blivit annorlunda. Kort och gott. Om man når insikten att saker och ting bara är kan inte känslor haka sig fast - de har inga negativa tankar att haka sig fast vid.

Nu, 12 timmar och många hundra östa liter senare, har vi fått tag på en pump som går i natt.

Godnatt!

/Thorwald

Jag fick frågan ...

... hur mycket jag själv tränar. Ja, 10-12 timmar per vecka, ibland kanske 14 timmar. Men så statiskt och avgränsat är det egentligen inte; mindfulness ska alltid finnas där, alla vakna timmar, som meditationens förlängda arm. Därtill ska man alltid ha "hjärtats frågor" i åtanke.

Min grundträning är den zenbuddhistiska meditationen och en qigong vid namn Sex hemliga ord. Andra viktiga delar är qigongen De åtta silkesbrokaderna och småövningar som fingerandning (qigong), meditation på sjätte chakrat ("tredje ögat") och Energy body exercise, en energimeditation/kroppsscanning hämtad från druidismen, den fantastiska keltiska spirituella traditionen. Ibland lockar också Energiballongen, som du kan läsa om längre ner i bloggen, och åtminstone en gång i veckan gör jag en av mina favoriter, Det lilla himmelska kretsloppet, som är en cirkulerande energimeditation på två av våra energimeridianer. Och så kompletterar jag med tai chi i form av den s.k. 24-formen.

Man får hitta sina egna favoriter och kombinationer bland alla övningar. Andra varianter av både meditation och qigong lär jag ut utan att utöva dem själva. Det är en stor fördel om du lär dig många olika och således får mycket att välja mellan. Du har alltid lust med någon!

(Bilden ovan föreställer två druider. Druiderna - främst kända från de brittiska öarna - hade stora kunskaper om energihantering och om naturens resurser för helande. De var spirituellt mycket högtstående.)

Allt gott!

/Thorwald

Praktiken: disciplin, inte tvång

Vid ett otal tillfällen har jag fått frågan: "Hur mycket ska jag träna?" Ja, egentligen är det en fråga som man skulle kunna dyka ganska djupt i! Men att överdriven praktik enligt någon form av tvångsprincip inte leder längre, den saken är ganska klar. Vad du än praktiserar för något vid ett specifikt tillfälle är koncentrationen inblandad, och den djupa fokusering som krävs för att övningen ska bli meningsfull kan du bara hålla under en begränsad tid. Sinnet sparkar bakut om du försöker tvinga det alltför långt; rätt metod är istället att vänligt men bestämt sätta måttlig press på det och lyssna när det tackar för den här gången. Därefter kan du väva in insikter och erfarenheter från praktiken i vardagslivets sysslor och utmaningar (vilket också har varit målet för all spirituell träning sedan urminnes tider).

Vi kan ta meditation som exempel: om du sitter 30-45 minuter varje dag och verkligen ger dig hän den tiden, så är det fullt tillräckligt för att meditationen ska sätta igång de förändringsprocesser som jag har skrivit om tidigare. Det är föga bättre att sitta två timmar eftersom tankarna kommer att vandra mer och mer. Kanske kan du hitta viss stillhet under kortare stunder även då, men resultatet står inte i proportion till den tid du lägger ner. Dessutom är risken mycket större att du tröttnar på alltihop och slutar för gott. Däremot kan din fokusering vidmakthållas om du efter ditt 30-minuters meditationspass helt byter övning, till t.ex. någon form av qigong. Då skiftar du helt föremål för din koncentration och den kan då hålla en stund till och kanske även öka.

Symbolen vid namn tai chi på bilden ovan visar ett idealtillstånd, en fullständig harmoni mellan de båda grundenergierna yin och yang. Denna harmoni kan gälla universum, naturen, människans värld eller vad som helst, även ditt eget sinne. Sträva efter att ha den balansen. För mycket yang (i det här fallet = tvång) bränner ut och frustrerar, för mycket yin (= otillräcklig självdisciplin) leder ingenstans, och det frustrerar också. Lär dig att säga till dig själv: "Nej, nu får jag ta mig samman!" Lär dig också att säga: "Det funkar inte alls, äsch, jag försöker imorgon igen!"

Försök att inte hoppa för mycket mellan olika spirituella inriktningar. Många andliga sökare gör det, i ett försök att hitta en väg som är "lätt" och ligger utplanad framför dem. Givetvis måste man hitta något man trivs med, men någon lätt väg finns inte. Det finns människor som låter lura sig i många år av tron att det finns någon utstakad bana som inte kräver arbete och uppoffringar. Men så är det inte. Alla riktningar inom den spirituella träningen leder mot samma mål: en komplett personlig utveckling. Och grunden är densamma: arbete och åter arbete.

Jag har nämnt det tidigare men vill säga det igen: läs och praktisera, men läs inte istället för att praktisera. Även detta är vanligt, tyvärr. Tusen böcker om meditation eller qigong eller något annat kan inte ersätta erfarenheten. Detta är ju egentligen självklart inom livets alla områden, men många går i fällan och läser på tok för mycket på bekostnad av träningen.

En tredje sak har med självdisciplinen att göra (alltså med egot!): du måste kunna offra - offra ett tv-program en kväll, ett glas vin en annan kväll och en fika ute en tredje kväll. Enligt den gyllene medelvägen ska du självklart inte alltid offra, men du måste vara beredd att göra det när det krävs. Spirituell träning måste bli en av de allra största prioriteringarna i ditt liv, annars kommer inget att hända. När du har nått över de första trösklarna och börjat se konkreta resultat blir det enklare att skära bort sådant som tidigare hamnade högt på listan, men jag vet att många faller innan dess. Väldigt många, tråkigt nog. När "träningsvardagen" sätter in - perioderna utan andlig kontakt och utan synbara framsteg - kan det vara nog så svårt att ta sig samman.

När det är besvärligt: tänk på att du alltid går framåt även om det inte känns så. Rätt vad det är kommer resultatet av en längre tids praktik i dödläge, och då får du en ny injektion. Ge inte upp. Ge framför allt inte upp i början!

Allt gott till er!

/Thorwald

Karma: Livets underbara bumerang!

Karma är ett av buddhismens stora begrepp och ordet brukar ges innebörden "lagen om orsak och verkan". Själva tänkandet bakom finns inte bara inom buddhismen utan torde vara en av de stora sanningarna i alla insiktsfulla kulturer, men det är buddhismen som har introducerat det här i väst, för oss. I alla fall "på riktigt". För visserligen stöter man på karmiska ordstäv även inom kristen tradition, som det välkända "som man sår får man skörda", men såvitt jag vet har inte kyrkan betonat vikten av att verkligen leva och handla utifrån karmiska principer. Bibelns visa ord har vattnats ur och blivit till något vackert men innehållslöst.

Vad är då karma för något? Ja, karmalagens grund är just att vi får tillbaka det som vi sänder ut, positivt såväl som negativt. Karma är världens och mänsklighetens justeringsinstrument som alltid strävar efter att det som är i obalans skall återföras i balans. En gärning av något slag kan aldrig försvinna i tomma intet, utan återförs av karma till den som handlade. Karma är för de flesta något negativt, och förekommer oftast i resonemang om bestraffning, troligen därför att dess negativa konsekvenser är både vanligare och tydligare än de positiva och har varit så i eviga tider. Men karma i sig är inte något varken negativt eller positivt. Karma bara är och finns, och vilken skepnad den visar sig i beror på oss. Positiv karma som kommer av goda gärningar är givetvis värd att kämpa för - det är alltså inte så att något är "farligt" bara för att det skapar karmiska konsekvenser!

Karma är alltså inte alls någon komplicerad lag. Om du har utfört goda ting men ännu inte fått någon belöning, så kommer den, förr eller senare (om än kanske inte i den form du väntade dig eller önskade just då). Om du inte skulle få tillbaka de goda gärningarna skulle obalans råda, och det kan i längden alltså inte tolereras av den universella rättvisan. Så, karma är enkel att förstå! Det svåra är att leva efter budskapet i praktiken i så hög grad som möjligt, helst alltid. Aposteln Paulus yttrade några berömda ord:

Jag förstår inte mitt sätt att handla. [...] Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag vill, det gör jag.

Den tendensen måste vi förstås motarbeta och istället försöka odla en karaktär som ger så god karma som möjligt! Det är inte lätt, men blir med tiden alltmer naturligt. Som så ofta annars är meditationen till stor hjälp, eftersom den så småningom skapar medvetenhet om karmiska samband. Följande är ett citat ur inlägget "Fienden inom dig":

I takt med att du finner alltmer stillhet under meditationen blir du så småningom varse vad det är som bryter denna stillhet så snart du lämnar kudden, och redan då har du tagit ditt första steg mot att förändra din egoformade karaktär. Exempel: du har haft ett lyckat meditationspass och funnit relativ stillhet. När du lämnar kudden kommer du med ens att tänka på den nya mobiltelefonen som vore trevlig att ha. Habegäret bryter stillheten för den här gången - men det stör dig, du tycker inte om att stillheten försvinner.

Här beskrivs en typisk karmisk konsekvens. Du tyckte om stillheten och vill behålla den. Ditt begär blir orsak medan den brutna stillheten blir verkan - ett karmiskt samband. Dagen efter har du kanske funnit samma stillhet och då är det något annat som stör så snart du reser dig. På det viset kommer du att se allt fler karmiska samband:

- Om jag gör si, eller tänker så, så händer det som jag inte gillar ...

- Om jag istället gör si, eller tänker så, så händer det något annat som är betydligt bättre ...

Du går från att förstå karmalagen till att verkligen inse den. Du kartlägger ditt handlande och ditt liv och får ett allt större perspektiv, och börjar skala bort sådant som är skadligt, dvs. sådant som får negativa konsekvenser för ditt sinne och din utveckling. Ju striktare du följer karmalagen, desto tydligare blir den, och du ser med förfäran på människors karmiska brott och förundras över deras okunskap.

Vi får inte glömma att vi är små, små kuggar i universums maskineri, utan möjlighet att åsidosätta karmalagen. Den är evig och vi kan inte göra annat än att rätta in oss i ledet för att få ett så harmoniskt liv som möjligt. Visst är det väl skönt att det finns en så mäktig, opartisk bedömare till vår hjälp?!

Allt gott, mina vänner!

/Thorwald

Var går gränsen mot materialism?

Flera personer har skrivit, apropå bl.a. inlägget "Blu-ray ...", och bett mig att ta upp detta med materialism, var "gränsen" går. Ja, alla måste skapa sin egen gräns att agera utifrån, men man kan väl anse att den som har mer än vederbörande behöver ha är materialistisk, i högre eller lägre grad. Det låter ju ganska självklart, men något mer allmängiltigt svar finns knappast eftersom behoven, och därmed gränserna, är flytande. Behöver vi tre vinterjackor? Det kan kanske vara motiverat i vissa fall. De allra flesta människor skulle svara att vi i alla fall behöver två. Behöver vi sju eller åtta? Nej, det kan nog aldrig finnas skäl. Då samlar vi på jackorna för deras egen skull, inte för att det är kallt. Och vad behöver vi ha ut av vår bil? Ytterst få privatpersoner behöver en bil med 200 hk. Om man bortser från ägarna av jeepliknande modeller som används i arbete behöver ingen en sådan bil. De allra flesta ägare till bilar av märken som gör en poäng av motorstyrka osv. är per definition materialister, och min känsla är att de är rätt utpräglade sådana.

På det här sättet kan vi se på område efter område och fundera på vad som är logiskt/överdrivet. Då brukar svaren ändå bli ganska självklara och man ser snabbt att vi skulle kunna plocka bort en oändlig mängd prylar. 7 av 10? Säkert - inte skulle vi lida någon nöd av det. Det kan vara bra att fråga sig själv: "Vad behöver jag för att mina grundläggande behov i Sverige år 2010 ska vara tillfredsställda?" Det finns en förfärande överkonsumtion i vår del av världen och jag skulle själv inte ha samvete att leva på det sättet. Ett problem är att massmedia lyfter fram alldeles för många överkonsumenter som hjältar - det är "häftigt" att ha 25 par skor i garderoben, inte tanklöst och egoistiskt och ett tecken på största inre tomhet. Men i den andliga vänkretsen ser vi det bisarra i den typen av beteende, och vi ser också att materialismen som sådan är ett bevis på icke-andlighet eftersom dessa båda aspekter är varandras ofrånkomliga motsatser.

Allt gott till er!

/Thorwald

Vi ska vara som barnen!

I Bibeln sägs det, inom buddhismen sägs det också: vi ska vara som barnen. Det låter kanske inte särskilt utmanande eller spännande för människor i allmänhet, så här i karriärernas tidevarv, och många skulle nog fråga sig varför! Ja, ett skäl är att barnen oftast befinner sig i nuet, inte i ett virrvarr av tankar om dåtid och framtid. Att bygga upp och vårda den förmågan är grunden för mindfulness. Tack vare förankringen i ögonblicket har barnen också en välutvecklad koncentrationsförmåga. De är dessutom i stort nöjda med "det lilla" och har inte ständigt siktet inställt på mer och mer (även om samhället alltför snabbt lyckas förändra dem ...). De tycks vara lyckliga över själva livet, inte bara tillfälligt glada över den och den och den saken. Och, kanske viktigast av allt: barnen är relativt egolösa. Visserligen måste de bit för bit bygga upp ett ego för att kunna bli individer - ett ego som de så småningom måste bryta ner igen för att kunna utvecklas spirituellt. Men de saknar stora delar av vuxenvärldens negativa egobyggnation, full av oärlighet, hårdhet, villkorad glädje och kärlek, överdrivet habegär, bitterhet, lättja osv. De lite större barnen blir sedan som samhället är i stort. Tyvärr, då vi skulle kunna hjälpa dem att skapa helt andra egon än vad som är fallet. Hur som helst: åtminstone de mindre barnen kan hjälpa oss i vår spirituella utveckling. Vi får se och lära, t.ex. av min yngsta dotter Klara, 4 år, på bilden!

Allt gott!

/Thorwald

Blu-ray, HD-teve, LCD-teve, LED-teve, 3D-teve, iPod, iPad, Smartphone ...

I nr 10/2010 av Vi i villa får vi rådet: "Välj rätt pryl!" Jag skulle då vilja ställa en fråga: "Har vi inte nog med prylar?" Ett av vår tids stora problem är att prylarna och jakten på dem dominerar så många människors liv. Alltför många måste ha det senaste vare sig det gäller elektronik, en inredningsdetalj, ett klädesplagg eller något helt annat. De mår dåligt över att inte ha ett golv i det senaste materialet, en fjärrkontroll till garageporten eller lättmetallfälgar av ett visst märke. Och så vidare, i oändlighet.

Denna fixering visar på en stor inre tomhet. Tänk efter: tomheten är så stor att den faktiskt dominerar människors (läs: konsumenters) liv. De söker fyllnadsmaterial - som dock har den negativa och märkliga egenskapen att det bara rinner rätt igenom utan att aldrig fylla så mycket som en millimeter. Årtusendens samlade visdom från kulturer över hela världen säger samma sak: vi kan inte fylla vårt inre med någonting som kommer utifrån. Den som inte förstår detta kommer att dö lika frågande som vederbörande en gång startade: "Varför blir jag aldrig lycklig av alla dessa saker?" Men den som förstår och släpper greppet har tagit ett första och nödvändigt steg på den klassiska och väl beprövade vägen mot inre frid. Det är inte omöjligt för människan att bli fri som fågeln!

Allt gott till er!

/Thorwald

Allt det där låter ju bra, men ...

... blir man inte betraktad som en kuf när man förändras med tiden?

Jovisst! Men det kommer du inte att bry dig om alls eftersom spirituell träning samtidigt bygger en stor inre styrka (som "syns" även utanpå dig). De "märkliga" förändringarna i ditt sätt att tycka, tänka och handla passar inte in i vårt samhälle - det ska man inte hymla med - men du är fullt tillfreds med att vara en knepig pusselbit. Att du går ut i naturen i det väder som får de flesta andra att stanna inne och oja sig, och därför ses som lite underlig, berör dig inte. Det kosmiska stöd du har därute överskuggar allt annat.

Och så vidare, i andra situationer. Visst är andlig utveckling en ensam syssla, men vi är samtidigt många som finner stöd hos varandra, antingen vi har påbörjat vandringen nyss eller redan har vandrat länge. Och fler blir vi för varje dag! Jag möter många människor på kurser och föreläsningar och vid privat mottagning som är otroligt trötta på vårt sätt att leva, på prestationsfixeringen, informationshetsen, stressen, all negativ energi och mycket annat. De är på rätt väg - du är på rätt väg. Du har hittat rätt väg ut ur labyrinten, mot sann och varaktig lycka, vilket inte gäller de eventuella människor som ler åt dina nya påhitt. Även de är andligt utsvultna och lider av sitt avskurna band till vår planet, men är yngre själar som ännu inte kan/vill erkänna det och därför inte är beredda.

Till sist, det finaste av allt: Tänk vilket ansvar just du har att sprida energin från ditt nya jag till omgivningen! Lycka till och ställ gärna frågor!

Allt gott!

/Thorwald

Yin runtomkring dig

Alla gamla, visa livsåskådningar betonar vikten av att människan lever i harmoni med naturen och kosmos. Vår tid och vår del av världen är unik i sitt slag, så tillvida att de flesta lever sina liv helt avskurna från vår planets själ. Den som har börjat utveckla sig till en mer fullständig människa ser vad som saknas i ett sådant liv - det är därför som den andliga vägen inte har någon återvändo. Ingen som går där vill någonsin tillbaka.

Du som praktiserar blir känslig för de kosmiska energierna, och nu är tid att låta naturens yinenergi (den tillbakadragna, slumrande, samlande kraften) dominera! Allt är i relativ vila och det är även du, i jämförelse med hur du var i våras och somras, full av utåtriktad yangenergi. Utnyttja detta för fridfulla meditationspass; chansen är stor att du under november-februari får årets mest givande meditationsträning. Och ... låt inte mörkret, kylan och TV-utbudet lura dig att hoppa över alltför många tillfällen. Bland annat taoismen påpekar att vi måste vara beslutsamma i vår strävan:

Iron will is demanded by the student of the Way.

Tänk på att det är en stor, stor gåva att du har fått möjlighet att utvecklas andligt. Det gäller bara att komma över trösklarna, att ta de första större utvecklingsstegen. Sedan blir du mer och mer självgående.

Lycka till och allt gott!

/Thorwald

Verkligheten är ditt sinne!

Du som befinner dig på den andliga vägen, och har börjat känna hur ditt ego släpper greppet, kan begrunda en intressant sak när tillfälle ges: bli medveten om att det är du som skapar verkligheten - någon annan verklighet än den som dina sinnen skapar finns inte.

Jag brukar rekommendera "garderobsövningen" på mina kurser, halft om halft på skämt, men i grunden på allvar. Jag säger åt kursdeltagarna att de ska gå hem och sätta sig i en trång och mörk garderob i tre timmar och sedan gå ut och begrunda varför det var så olidligt tråkigt att sitta där. Finns det tråkiga "inbyggt" i garderoben på något vis? Är det inte så att det finns i sinnet? Mig veterligen har ingen ännu suttit i garderoben, men jag tror att själva tankeexperimentet räcker långt!

Den som inte kan släppa exempelvis gamla oförrätter ältar inte någon verklighet, utan bara tankespår. Bara tankespår. Minnen. Bilder i en film utan någon relevans, och utan någon möjlighet att komma till ett avslut. Själva oförrätten (eller vad man nu talar om) skapades i ditt sinne - precis som tristessen i garderoben - och är därför enbart en illusion. Och varför lägga möda på en sådan? Givetvis kan oförrätten ha påverkat dig, psykiskt och fysiskt, men det är i så fall en helt annan sak. Då ska du lägga kraft på att neutralisera dessa efterverkningar, men lägg inte kraft på själva händelsen.

Den här insikten kommer förr eller senare till den som mediterar regelbundet och är ett av de mest kända andliga stegen. Den kommer till stor del automatiskt, spontant. Likväl kan det vara intressant att begrunda saken lite extra. Se tillbaka i ditt liv - vad är alla minnen om inte tankespår? Det du gör just nu är enbart tankespår om en minut. Den där stora händelsen för tio år sedan har gått samma öde till mötes - att den hade ett långt större inflytande på ditt liv än det som du gör just nu förändrar inte saken.

Allt gott!

/Thorwald

Att tänka är inte guld

I förra inlägget nämnde jag begreppet upplysning vid ett par tillfällen, bland annat i detta sammanhang:

Men alla inser nog skillnaden mellan att fundera på något och sakta men säkert förstå det genom tankarna, och att slås av en plötslig insikt som sätter spår för all framtid. När sådana insikter sätter djupa spår kan det vara motiverat att tala om en viss grad av upplysning.

Jag lovade att berätta mer om detta och nu är det dags. Dags att ge sig på det omöjliga, alltså. För till ett hundra procent är upplysning något självupplevt, något som sker i ditt inre som inte har med tankar och intellekt att göra, och som stämmer överens med vad andliga män och kvinnor i alla tider har beskrivit. I västvärlden, där tonvikten ligger på tänkande och vetenskap, betraktas upplysning inte sällan som ett fantasifoster. "Vad finns väl", säger man, "att upptäcka som inte hjärnan kan tänka ut?" Den västerländska filosofin har behandlat samma problem och ställt samma frågor i två tusen år och är inte en millimeter närmare svaret på en enda, så kanske hade lite ödmjukhet gentemot det stilla sinnets enorma resurser varit på sin plats. Den berömda statyn Tänkaren på bilden ovan kan ses som en symbol för omöjligheten att lösa de största frågorna med tanken. Tänk om mannen hade rätat på ryggen och istället tystat sin hjärna, då ...

När vi nu börjar nysta i vad upplysning faktiskt är för något måste vi först konstatera att vi är fångar i våra egna hjärnor. Låter det märkligt? Kanske, men tänk efter hur du styrs av förväntningar kring det ena och det andra, hur du styrs av glädje, lustar, besvikelse, oro, habegär, ilska, bitterhet, avundsjuka - alltså av både till synes "positiva" och uppenbart negativa egenskaper. På grund av dem lever vi i en känslornas och tankarnas illusion. Världen visar sig inte för oss så som den verkligen är utan filtreras genom våra sinnen och tankar. När filtren försvinner ser du det genuina och har fått en erfarenhet av vad upplysning är.

Upplysning kan komma både plötsligt, alltså genom en intuitiv förståelse från "ingenstans", eller gradvis tack vare successiv inre utveckling. Man kan då invända att även den plötsliga insikten är ett resultat av ett successivt skeende, vilket givetvis är helt riktigt. Hur det ligger till med den saken spelar egentligen ingen större roll. Då är det viktigare att påpeka att det inte är fråga om någon fullständig upplysning - även den plötsliga insikten rör bara en del av verkligheten och lämnar andra delar orörda till framtiden. Du får endast det som du kan hantera för tillfället!

I ett tidigare inlägg har jag beskrivit min plötsliga förståelse av den kosmiska maktens oändliga kraft och räckvidd, och en sådan upplevelse skulle inom zenbuddhismen kallas för kensho, en mindre upplysningserfarenhet, till skillnad från satori som är större och mer genombrytande. Man kan då säga att satori är summan av många kensho - satori kan aldrig komma utan förberedande mindre delar. Men att kensho är "mindre" innebär inte att upplevelserna skulle vara små för individen, tvärtom ändrar de din syn på något visst för all framtid.

Upplevelserna är fantastiska men märkliga, rentav mycket märkliga, och att försöka förklara deras storhet för icke-spirituella människor är vanvett ... Jag minns när jag studerade en tomat i min hand. Den glittrade i solen och med ens kände jag mig så trygg, så trygg. Jag visste omedelbart att både den och jag hade existerat i oändliga tider, om än i andra former. Universums trygghet omslöt mig och det fanns inte någon död, bara evigt liv.

Än svårare är det att förklara hur det är att se jordens och universums skönhet på ett nytt sätt. Visst är naturen vacker en solig morgon i maj, men en så intensiv kärlek och samhörighet som kan upplevas spirituellt går helt enkelt inte att beskriva i ord. Vid ett sådant tillfälle insåg jag min faktiska status: en ytterst liten kugge i det kosmiska evolutionära hjulet. I världsliga sammanhang är det inte sällan något negativt att vara en "liten kugge", men här har det inte alls med obetydlighet att göra. Eftersom kosmos har givit mig tillåtelse att fungera som andlig vägledare har jag tvärtom en roll att spela. Men mycket alldeles för tungt ansvar och självkritik släppte vid insikten att min roll på jorden är förutbestämd; att allt som har skett i mitt liv nödvändigtvis har behövt ske. Den som ältar gamla misstag och felaktiga vägval, och inte förstår varför vissa saker i livet har inträffat, får en ny syn som lättar bördan avsevärt.

Efter dessa exempel på hastigt uppdykande, intensiv förståelse kan vi vända uppmärksamheten mot de successivt uppkomna erfarenheterna. Dessa fastnar kanske inte minnet på samma sätt, vilket inte är så märkligt. Strängt taget vet man ju inte när de sker eftersom de utvecklas hela tiden! Men de är lika mycket upplysning och blir med tiden lika intensiva och omformande i ditt liv.

"Complaining about the weather is a sign of great spiritual immaturity" sägs det inom zen. Din ökade kärlek till det naturliga, till naturen, leder dels till att du helst vill träna i naturen på någon vacker plats (vilket du kanske ville även tidigare), dels till att du börjar bortse från att vädret är si eller så. Om det regnar, snöar, är iskallt eller stekhett spelar inte längre någon särskild roll. Stickande insekter? De är inte längre dina fiender som får dig att börja fäkta och förstör träningspasset, utan dina vänner som ger dig en skjuts i praktiken. Att bemästra dem och den irritation de skapar hos dig hör till din praktik! Det är sak samma med exempelvis en ruskig nordanvind. Den må gå genom kläder, märg och ben men är din träningskamrat under en halvtimme eller en timme. (Dock undviker jag kraftigare blåst om det går eftersom qigong och tai chi då ofta är svårt eller omöjligt att utföra, rent tekniskt. Det handlar ju ibland om att arbeta med energier utanför kroppen och de får inte blåsa bort ...)

Ökad förmåga att ge kärlek, en fullständig brytning med materialismen, ökad känslighet för vad andra människor sänder ut för signaler, full insikt om att all tävlan är meningslös, ökad distans till det egna känslolivet, främlingskap gentemot mycket artificiellt som du förr höll kärt, vetskapen om karmiska konsekvenser och därmed om hur du skapar din egen lycka - ja, allt som visar att du har vandrat vidare i din inre utveckling och nu tittar på världens trivialiteter istället för att delta är också kensho. Det är inte bara meditationsmästare och andra andliga män och kvinnor som är upplysta; envar som klättrar högre än de flesta andra i sin samtid är på samma väg! Det är lätt att tro något annat eftersom "upplysning" tenderar att vara ett mytomspunnet, "hemligstämplat", fenomen som inte "vanliga" människor skulle få ta del av eller ens förstå. Så är det i-n-t-e.

Du behöver inte vandra särskilt långt på den andliga vägen innan du blir självgående. Disciplin behövs alltid, och i stor mängd, men de nya bilder du får av dig själv och din omvärld blir i sig en drivande kraft, och du kommer att ägna resten av ditt liv åt att söka efter Den Yttersta Sanningen. Och du kommer att uppskatta varje del av resan trots att den ofta nog är besvärlig!

Allt gott!

/Thorwald