Svårsmälta sanningar del 2

Hur många gånger har vi inte hört människor säga:

- Jag förstår inte varför detta händer mig hela tiden.

Eller:

- Det var ett underligt sammanträffande.

Eller:

- Så här har det varit alldeles för länge nu, varför ändras ingenting?

En svårsmält sanning för oss jordbor är att vi inte finns här bara för att finnas, så att säga. Det betyder att vi inte är födda till jorden för att ägna oss åt tidsfördriv - vilket vi i vårt moderna samhälle är så bra på. Möjligheterna att stoppa huvudet i den västerländska sanden är oändliga: det finns hundratals TV-kanaler, tusentals datorspel, tiotusentals caféer, ändlösa möjligheter till shopping och så vidare. Vi kan sannerligen ha att göra tills vid dör, men problemet då är att vi inte har gjort någonting av det vi skulle göra ...

Vår existens här har sitt ursprung i ett för oss oöverskådligt nät av karma, livsuppgifter/livsmål och läxor vi har att lära. Det är dömt att misslyckas att försöka se hela mönstret, men vi måste försöka förstå så mycket vi kan av de mindre delarna. Emellertid måste vi starta med själva insikten att det faktiskt förhåller sig så att vi inte är här av en slump, utan att vi är precisionsstyrda till just en viss region, just nu i just den miljö där vi befinner oss. Den person som går igenom ett andligt uppvaknande kommer snart att bli varse dessa saker, och samtidigt kommer vederbörande att förstå hur mycket tid som redan har gått förlorad. Och den vetskapen är inte bara svårsmält utan direkt smärtsam.

Det andliga uppvaknandet kommer ofta som en tjuv om natten. Men den som sedan använder meditation som en motor för att driva utvecklingen vidare och samtidigt förkovrar sig i texter från olika traditioner kommer att bli allt skickligare på att tolka situationer och skeenden i enlighet med det egna karmat och med livsmålen och läxorna. Den personen driver inte längre planlöst runt i nyckfulla vindar utan ser sin omgivning och allt som sker där i ett helt annat ljus.

Studera ditt eget liv! Problemet med din vän/släkting är inte nytt för detta liv, utan existerar endast därför att ni fortfarande har karmiska knutar kvar att lösa, dvs. knutar av orsak och verkan (den enas oriktiga beteende mot den andra). Och vad har du för livsuppgift? Det behöver inte vara något "stort", utan något så enkelt som att lära dig att tala om känslor och bearbeta dem istället för att låta dem blockera ditt hjärta. Men det kan också vara att du ska lära andra någonting, t.ex. i skolan, eller att du ska gå med i Greenpeace och hjälpa mänskligheten att rädda miljön. Bara du själv eller en andlig lärare kan veta eller ana! Och din läxa? Ja, var du en brukspatron av den mindre medkännande sorten i en annan inkarnation, så kan du utgå från att det tunga fysiska arbetet och/eller smärtan i vänsterarmen i ditt nuvarande liv är ett resultat av det.

Det blir oerhört mycket lättare att acceptera status quo för den som har nått dessa insikter. Den personen behöver inte älta utan kan se saker för vad de är. Naturligtvis blir det inte så att vederbörande alltid tycker att allt är bra och/eller underbart, men acceptansen finns där, tack vare vetskapen om att vi har rest från någon annanstans med vårt bagage och stannar på jorden och packar om inför nästa resmål.

Smält nu att din tid på jorden innebär arbete, arbete och åter arbete med dig själv - det är bara därför du är här!

Allt gott!

/Thorwald