Vid ett otal tillfällen har jag fått frågan: "Hur mycket ska jag träna?" Ja, egentligen är det en fråga som man skulle kunna dyka ganska djupt i! Men att överdriven praktik enligt någon form av tvångsprincip inte leder längre, den saken är ganska klar. Vad du än praktiserar för något vid ett specifikt tillfälle är koncentrationen inblandad, och den djupa fokusering som krävs för att övningen ska bli meningsfull kan du bara hålla under en begränsad tid. Sinnet sparkar bakut om du försöker tvinga det alltför långt; rätt metod är istället att vänligt men bestämt sätta måttlig press på det och lyssna när det tackar för den här gången. Därefter kan du väva in insikter och erfarenheter från praktiken i vardagslivets sysslor och utmaningar (vilket också har varit målet för all spirituell träning sedan urminnes tider).
Vi kan ta meditation som exempel: om du sitter 30-45 minuter varje dag och verkligen ger dig hän den tiden, så är det fullt tillräckligt för att meditationen ska sätta igång de förändringsprocesser som jag har skrivit om tidigare. Det är föga bättre att sitta två timmar eftersom tankarna kommer att vandra mer och mer. Kanske kan du hitta viss stillhet under kortare stunder även då, men resultatet står inte i proportion till den tid du lägger ner. Dessutom är risken mycket större att du tröttnar på alltihop och slutar för gott. Däremot kan din fokusering vidmakthållas om du efter ditt 30-minuters meditationspass helt byter övning, till t.ex. någon form av qigong. Då skiftar du helt föremål för din koncentration och den kan då hålla en stund till och kanske även öka.
Symbolen vid namn tai chi på bilden ovan visar ett idealtillstånd, en fullständig harmoni mellan de båda grundenergierna yin och yang. Denna harmoni kan gälla universum, naturen, människans värld eller vad som helst, även ditt eget sinne. Sträva efter att ha den balansen. För mycket yang (i det här fallet = tvång) bränner ut och frustrerar, för mycket yin (= otillräcklig självdisciplin) leder ingenstans, och det frustrerar också. Lär dig att säga till dig själv: "Nej, nu får jag ta mig samman!" Lär dig också att säga: "Det funkar inte alls, äsch, jag försöker imorgon igen!"
Försök att inte hoppa för mycket mellan olika spirituella inriktningar. Många andliga sökare gör det, i ett försök att hitta en väg som är "lätt" och ligger utplanad framför dem. Givetvis måste man hitta något man trivs med, men någon lätt väg finns inte. Det finns människor som låter lura sig i många år av tron att det finns någon utstakad bana som inte kräver arbete och uppoffringar. Men så är det inte. Alla riktningar inom den spirituella träningen leder mot samma mål: en komplett personlig utveckling. Och grunden är densamma: arbete och åter arbete.
Jag har nämnt det tidigare men vill säga det igen: läs och praktisera, men läs inte istället för att praktisera. Även detta är vanligt, tyvärr. Tusen böcker om meditation eller qigong eller något annat kan inte ersätta erfarenheten. Detta är ju egentligen självklart inom livets alla områden, men många går i fällan och läser på tok för mycket på bekostnad av träningen.
En tredje sak har med självdisciplinen att göra (alltså med egot!): du måste kunna offra - offra ett tv-program en kväll, ett glas vin en annan kväll och en fika ute en tredje kväll. Enligt den gyllene medelvägen ska du självklart inte alltid offra, men du måste vara beredd att göra det när det krävs. Spirituell träning måste bli en av de allra största prioriteringarna i ditt liv, annars kommer inget att hända. När du har nått över de första trösklarna och börjat se konkreta resultat blir det enklare att skära bort sådant som tidigare hamnade högt på listan, men jag vet att många faller innan dess. Väldigt många, tråkigt nog. När "träningsvardagen" sätter in - perioderna utan andlig kontakt och utan synbara framsteg - kan det vara nog så svårt att ta sig samman.
När det är besvärligt: tänk på att du alltid går framåt även om det inte känns så. Rätt vad det är kommer resultatet av en längre tids praktik i dödläge, och då får du en ny injektion. Ge inte upp. Ge framför allt inte upp i början!
Allt gott till er!
/Thorwald
Härligt med ett nytt inlägg. Jag har väntat! Finns det folk som sitter i två timmar???Jag kan inte fokusera i en minut och undrar var min självdisciplin är eller har jag någonsin haft någon? Men jag upptäcker små saker som underlättar. T.ex. så gör jag en stående avslappning innan Qi gongövningarna, vilket resulterar i att jag kan göra övningarna långsammare. Annars har jag en tendens till att inte vara här och nu i övningen utan redan i nästa rörelse. Gör jag Qi gong innan jag sätter mig för meditation är jag också lugnare i sinnet. Om jag bara sätter mig ner och försöker komma till ro gör jag så. Det är också en insikt.
SvaraRaderaGod fortsättning!/Cecilia
Hej Cecilia, tack! Roligt att du känner så! Jag skulle ha skrivit förra veckan, men min dator havererade.
SvaraRaderaJo, inte minst i klostren du vet, där sitter de kanske 4-5 timmar om dagen. "Hur kan ni?", frågar antropologen Sten Barnekow i den enorma boken "Erfarenheter av zen". "Vi sover" lyder svaret ... Alla är väl inte där av fri vilja, men även om de vore skulle så många pass per dag vara omöjligt att genomföra med något som liknar kvalitet.
("Erfarenheter av zen" är en fantastisk bok, ytterst läsvärd. En viktig reservation, dock: Sten Barnekow är alltigenom tvivlande till att meditationen kan ge alla dessa positiva resultat. Han har ingen sådan bakgrund. Tvivlet gör att meditationen hamnar i lite dålig dager i boken = orättmätigt, men det förstår han inte. Dock: han är en mycket bra skribent som har gjort ett nästan omänskligt arbete.)
Visst är det en insikt, att hitta sin väg till effektiv träning är kanske viktigare än något annat. Fint!
Hälsningar
Thorwald