... blir man inte betraktad som en kuf när man förändras med tiden?
Jovisst! Men det kommer du inte att bry dig om alls eftersom spirituell träning samtidigt bygger en stor inre styrka (som "syns" även utanpå dig). De "märkliga" förändringarna i ditt sätt att tycka, tänka och handla passar inte in i vårt samhälle - det ska man inte hymla med - men du är fullt tillfreds med att vara en knepig pusselbit. Att du går ut i naturen i det väder som får de flesta andra att stanna inne och oja sig, och därför ses som lite underlig, berör dig inte. Det kosmiska stöd du har därute överskuggar allt annat.
Och så vidare, i andra situationer. Visst är andlig utveckling en ensam syssla, men vi är samtidigt många som finner stöd hos varandra, antingen vi har påbörjat vandringen nyss eller redan har vandrat länge. Och fler blir vi för varje dag! Jag möter många människor på kurser och föreläsningar och vid privat mottagning som är otroligt trötta på vårt sätt att leva, på prestationsfixeringen, informationshetsen, stressen, all negativ energi och mycket annat. De är på rätt väg - du är på rätt väg. Du har hittat rätt väg ut ur labyrinten, mot sann och varaktig lycka, vilket inte gäller de eventuella människor som ler åt dina nya påhitt. Även de är andligt utsvultna och lider av sitt avskurna band till vår planet, men är yngre själar som ännu inte kan/vill erkänna det och därför inte är beredda.
Till sist, det finaste av allt: Tänk vilket ansvar just du har att sprida energin från ditt nya jag till omgivningen! Lycka till och ställ gärna frågor!
Allt gott!
/Thorwald
Jovisst! Men det kommer du inte att bry dig om alls eftersom spirituell träning samtidigt bygger en stor inre styrka (som "syns" även utanpå dig). De "märkliga" förändringarna i ditt sätt att tycka, tänka och handla passar inte in i vårt samhälle - det ska man inte hymla med - men du är fullt tillfreds med att vara en knepig pusselbit. Att du går ut i naturen i det väder som får de flesta andra att stanna inne och oja sig, och därför ses som lite underlig, berör dig inte. Det kosmiska stöd du har därute överskuggar allt annat.
Och så vidare, i andra situationer. Visst är andlig utveckling en ensam syssla, men vi är samtidigt många som finner stöd hos varandra, antingen vi har påbörjat vandringen nyss eller redan har vandrat länge. Och fler blir vi för varje dag! Jag möter många människor på kurser och föreläsningar och vid privat mottagning som är otroligt trötta på vårt sätt att leva, på prestationsfixeringen, informationshetsen, stressen, all negativ energi och mycket annat. De är på rätt väg - du är på rätt väg. Du har hittat rätt väg ut ur labyrinten, mot sann och varaktig lycka, vilket inte gäller de eventuella människor som ler åt dina nya påhitt. Även de är andligt utsvultna och lider av sitt avskurna band till vår planet, men är yngre själar som ännu inte kan/vill erkänna det och därför inte är beredda.
Till sist, det finaste av allt: Tänk vilket ansvar just du har att sprida energin från ditt nya jag till omgivningen! Lycka till och ställ gärna frågor!
Allt gott!
/Thorwald
Ja, det är denna ensamma syssla som kan skrämma mig. Det är nog mycket viktigt för mig att jag har stöd när jag söker den inre friden. Det är ju så mycket av det gamla som jag lämnar på något sätt, men jag gissar att detta sker successivt och att det är som du skriver ovan att det är saker jag inte kommer att ha behov av i mitt liv längre.
SvaraRaderaTankar från Cecilia
Hej igen! Ja, det är viktigt för de flesta med stöd. Det var också bl a med den tanken jag satte samman utbildningen (gjorde den så lång). Ni kommer att kunna utbyta mycket erfarenhet under tiden, i den här processen som successiv precis som du skriver.
SvaraRaderaHälsningar
Thorwald
Perfekt, känns tryggt!
SvaraRadera