onsdag 17 november 2010

Blu-ray, HD-teve, LCD-teve, LED-teve, 3D-teve, iPod, iPad, Smartphone ...


I nr 10/2010 av Vi i villa får vi rådet: "Välj rätt pryl!" Jag skulle då vilja ställa en fråga: "Har vi inte nog med prylar?" Ett av vår tids stora problem är att prylarna och jakten på dem dominerar så många människors liv. Alltför många måste ha det senaste vare sig det gäller elektronik, en inredningsdetalj, ett klädesplagg eller något helt annat. De mår dåligt över att inte ha ett golv i det senaste materialet, en fjärrkontroll till garageporten eller lättmetallfälgar av ett visst märke. Och så vidare, i oändlighet.

Denna fixering visar på en stor inre tomhet. Tänk efter: tomheten är så stor att den faktiskt dominerar människors (läs: konsumenters) liv. De söker fyllnadsmaterial - som dock har den negativa och märkliga egenskapen att det bara rinner rätt igenom utan att aldrig fylla så mycket som en millimeter. Årtusendens samlade visdom från kulturer över hela världen säger samma sak: vi kan inte fylla vårt inre med någonting som kommer utifrån. Den som inte förstår detta kommer att dö lika frågande som vederbörande en gång startade: "Varför blir jag aldrig lycklig av alla dessa saker?" Men den som förstår och släpper greppet har tagit ett första och nödvändigt steg på den klassiska och väl beprövade vägen mot inre frid. Det är inte omöjligt för människan att bli fri som fågeln!

Allt gott till er!

/Thorwald

3 kommentarer:

  1. Jo, vi har verkligen nog med prylar, men när tv:n går sönder då? Ska vi passa på och låta bli att köpa en ny och leva utan tv? Ja kanske det. Då måste jag övertyga min femåring om det och min man och mig själv. Men vi behöver ju inte köpa en ny. Det finns fina på Blocket och då återanvänder man ju. Jag önskar att jag kommit längre, men jag är på väg tror jag.

    SvaraRadera
  2. Hej! Nej, inte behöver vi leva utan! Problemet är när livet domineras av materiellt tänkande, eller någon annan form av "störande" tänkande. Redan den tidiga buddhismen slog fast att överdrifter inte leder någonstans, förutom till ännu mer saknad och bitterhet. Den gyllene medelvägen alltså! Men den stora grupp människor som jag skriver om här har tappat bort den.

    SvaraRadera
  3. Jo, men då är jag med.

    SvaraRadera