Förändringar i just DITT inre!

Bloggens 16 (hittills) inlägg har vitt skilda infallsvinklar, men de flesta berör på ett eller annat sätt de förändringar som sker i ditt inre under andlig praktik. Här tänkte jag ta ett samlat grepp och berätta lite mer om vad du kan vänta dig!

Det sägs ibland att spirituell utveckling ser olika ut för olika människor, och viss sanning ryms i det påståendet. Men i det vidare perspektivet utvecklas alla utövare för att nå ett och samma mål, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Detta mål är upplysning (det som många västerlänningar har hört kallas Nirvana). Vissa stora och krävande förändringar måste ske i ditt inre för att du ska nå dit, och för att du överhuvudtaget ska komma vidare i din utveckling, oberoende av var du befinner dig för tillfället. Dessa är då givetvis samma för alla och yttrar sig på likartat sätt. Detta ser jag tydligt om jag jämför min egen bana med den som beskrivs av både forntida och nutida andliga mästare.

Den första inre förändringen sker redan när du får intresse för andlig utveckling. Hos många människor - kanske de allra flesta - startar sökandet under en kris som kan vara antingen akut eller ha bearbetats i det undervetna under lång tid, och var så säker: det som händer dig är inte en slump utan kosmos sätt att väcka dig och få in dig på rätt levnadsbana. Ibland kan de tvingande medlen vara mycket brutala och komma i form av starka kriser eller rentav personliga tragedier. Väl inne på den andliga banan ser du snart hur genomgripande denna första förändring är - du ändrar ju inriktning på hela ditt kommande liv!

När du har praktiserat en tid kommer stillhet och tystnad att bli viktigt. Skälet är enkelt: du har funnit ett relativt lugn under meditationen och insett vad du tidigare har saknat. Du kommer med tiden att prata mindre och reflektera mer, vilket dock inte är detsamma som att du blir osocial. Du uppskattar alltmer tysta och naturliga miljöer. Och vad är naturligare än naturen själv? Den kommer att bli en katalysator i din utveckling, för där kan du få svar och visa känslor ifred. Omvänt kommer du inte längre att finna dig tillrätta i stora köpcenter och på andra stressande och negativa platser som stjäl din energi. Du kanske inte har gillat sådana platser tidigare heller, men förstår numera varför du inte tycker om dem!

Du kommer att kunna koncentrera dig allt bättre på det du gör för tillfället (början till mindfulness!). Ja, du kommer dessutom att vilja koncentrera dig, vilket ju är en helt annan sak. Kör du bil och lyssnar på radio samtidigt? Du kommer med stor sannolikhet att stänga av radion för gott eftersom du finner tillfredsställelse i att bara köra bil när du gör det. Att lyssna på musik under skogspromenaden kommer inte längre att kännas lockande, tvärtom. Allmänt vill du nu utföra en, och endast en, syssla åt gången.

Du kommer att drabbas av plötsliga, våldsamma gråtattacker. Kämpa inte emot dem oavsett vad omgivningen tycker! Välkomna dem istället, de gör under för din utveckling och är ett högst naturligt inslag. Gråten frigör blockerad energi, så mycket är säkert. Däremot kommer du att ha svårt att säga varför du gråter. Du vet innerst inne, men kan ha svårt att sätta ord på det. Personligen har jag ofta upplevt en mycket stark längtan tillbaka till tidigare inkarnationer i samband med kraftig gråt (vilket inte är detsamma som att jag längtar från mitt nuvarande liv). Om du är intuitiv nog att ana tidigare liv kan det mycket väl vara så även för dig.

Du blir jämnare i humöret och får ett större tålamod både med människor och när du tappar ett halvt kilo ris över köksgolvet. Meditationen, och den övriga spirituella träningen, förser dig sakta men säkert med ett perspektiv som är långt vidare än vad det otränade sinnet kan greppa. Saker och ting är. De är inte längre så jobbiga/tråkiga/stressande osv., utan de bara är. Din acceptans ökar stort.

Materiella saker förlorar sin betydelse. Det finns ett absolut motsatsförhållande mellan materialism och andlighet. En materialistisk person kan med nödvändighet inte vara andligt utvecklad, även om personen i fråga tror det själv. Orsaken till att du tappar intresset för den artificiella världen är att du inser hur förgänglig den är, precis som buddhismen och andra vishetsläror så ofta påminner oss om. Det som består år ut och år in, alltmer förfinat, är ditt inre och endast det. Ur det tränade sinnets synvinkel är därmed en sådan sak som skönhetsoperationer tecken på djup okunskap.

Du kommer att få en ny typ av förståelse, som inte sker med intellektet utan med hela din varelse. Detta är svårt att beskriva, snarare måste det upplevas precis som så mycket annat inom sfären av andlig utveckling. Men alla inser nog skillnaden mellan att fundera på något och sakta men säkert förstå det genom tankarna, och att slås av en plötslig insikt som sätter spår för all framtid. När sådana insikter sätter djupa spår kan det vara motiverat att tala om en viss grad av upplysning. Vad "upplysning" egentligen är för något ska jag ta upp i nästa inlägg.

Du blir mer och mer kärleksfull och får en ökad lyhördhet för andra varelsers känslor. Även en mygga eller en spindel aktiverar din godhet. Din andliga kraft är nu större och kan med fördel användas till bön för dem som har det svårt. Då stärks ditt inre samtidigt som du gör en insats. Och du kommer att belönas för den, tro mig.

Du blir medveten om karmiska samband och konsekvenser. Karma - ett av buddhismens nyckelbegrepp - definieras ofta som "lagen om orsak och verkan", men är större än så. Jag kommer snart att skriva ett inlägg om detta.

Så till ett fysiskt resultat: du kommer att känna energin i din kropp. Tack vare ditt lugnare sinne skapar du inte energiblockeringar i samma utsträckning som tidigare; istället kan energin flöda genom organismen precis som den gjorde när du var barn. På det här stadiet kan du börja känna en tidigare oupplevd värme i händerna, och då är du kanske lämplig som healer.

Andlig träning kan dessutom utveckla psykiska förmågor av de slag som inte alla tror existerar. Visst existerar de, och har gjort det sedan mänsklighetens gryning, men är egentligen inte av andlig natur. Att sätta likhetstecken mellan medialitet och en hög spirituell nivå är felaktigt, eftersom du inte behöver ha tagit de avgörande andliga stegen för att vara ett duktigt medium. Tvärtom kan en medialt utvecklad människa vara både materialistisk, "elak" och oförmögen att ge kärlek.

Nu vet du en del om de större utvecklingssteg som väntar efter lång och tålmodig träning! Men såsom jag har beskrivit dem här blir bilden ganska statisk. I själva verket samverkar de olika utvecklingsgrenarna med varandra och är i realiteten närmast omöjliga att skilja åt. Tänk dig istället att de sammantaget har formen av en solfjäder, utgående från ett centrum: ditt inre.

Allt gott!

/Thorwald

Att värna om öron och ögon

Homo Sapiens är 200 000 år gammal. 99,999 procent av den tiden har människan kunnat njuta av en absolut tystnad. Inte för att naturen alltid är tyst, men det har varit möjligt att dra sig undan vid behov. Man har också kunnat njuta av ett absolut mörker och en stjärnhimmel som vi numera inte ens kan föreställa oss. Idag tränger den konstlade miljön sig på oss nästan var vi än är.

Först på senare tid har vi börjat uppmärksamma det som kallas ljud- och ljusföroreningar. Bullermattor. Gatulyktor och allt annat elektriskt ljus. TV-apparater, datorer ... Källorna till artificiellt ljud och ljus är oändligt många - våra förfäder såg sol, måne och stjärnor, eld och blixtar och de hörde havet, vinden, åskan, regnet, djuren och fåglarna.

Jag kom att tänka på detta första gången när jag läste en mening i en bok om taoismen: " ... in the undisturbed environment of ancient China". Meningen är oansenlig, men träffade mitt i prick. Detta är längesedan och numera kan jag bara konstatera att spirituell utveckling leder till ett sökande efter det naturliga i alla aspekter av livet, i det här fallet naturens lågmälda ljud och vackra ljussättningar. Där får ditt ursprungliga jag komma till sin rätt. Stöd utvecklingen eftersom den är en del av ditt nya jag. Din andlighet kommer då att accelerera. Det är ingen vågad gissning att våra förfäders höga känslighet för energier, och - allmänt - den högre nivån av andlighet som människor förr hade, har sitt ursprung i just tystnaden och mörkret.

Jag läste någonstans att det är synd om många kineser därför att stora delar av Kina fortfarande inte har elektriskt ljus. Jag tycker inte synd om dem. Jag tror inte heller att de tycker synd om sig själva. De har det nog bättre än den nya tidens robotkineser i Shanghai, som har gått i samma fälla som västvärlden. De ska prestera, leverera och maximera dygnet runt ... Och med den livsfilosofin, ja, då är det nödvändigt med mängder av lampor så man inte somnar ...

Allt gott så länge!

/Thorwald

En myrstack av meditationstekniker III: energiballongen

Jag har tidigare skrivit om dels zenmeditation, dels chakrameditationer. Den senare gruppen rymmer många, sinsemellan ganska olika, meditationstekniker. Det finns alltså mycket att botanisera bland och det är inte slut där!

I detta tredje inlägg - det sista om just meditationstekniker - vill jag berätta om en stående qigongmeditation som kallas energiballongen. Den har ett djupt syfte, nämligen att utövaren ska lära sig att hålla sinnet fokuserat trots att musklerna i lår och axlar säger nej. Energiballongen är krävande eftersom man står med benen lätt böjda under större delen av tiden. Under de tredje och fjärde momenten (av totalt åtta) håller man dessutom armarna rakt ut från kroppen, riktade framåt och nästan helt rätade. Hela meditationen tar nästan 40 minuter (vilket givetvis kan minskas i början). Drygt 30 av dem är benen böjda medan de båda moment som frestar på axlarna tar fem + fem minuter.

"Styrketräning" ingår alltså i denna meditation! Men syftet är absolut inte att bli stark, utan som nämnts att hålla sinnet helt fokuserat på känslan i respektive moment. Det är i princip omöjligt att lyckas med det utan att redan ha suttit många timmar på meditationskudden, där man har lärt sig att stilla sinnet utan ett fysiskt obehag som gränsar till smärta! Lyckas man inte där, så kommer man inte att lyckas med den stående meditationen.

Du är ensam när du gör energiballongen. Jag minns mina tankar (ja, jag tänkte, vilket är precis vad man inte ska göra ...):

- Tiden går fruktansvärt långsamt ... 28 minuter ... 27,5 ... 27 ... Vad ska jag luta mig på för att avlasta sinnet/psyket? Nej, det finns visst bara jag och mina värkande axlar och darrande ben ... Det går inte att "försvinna" på något sätt som man kan göra i de flesta andra fall, genom att byta ställning eller lyssna på musik. Jag får inte ens rikta uppmärksamheten på något annat ...

När jag tänkte så här blev det dubbelt så illa, för då satte jag mig själv under psykisk press. Och naturligtvis blev meditationspasset mer eller mindre misslyckat. Så måste det få bli den första tiden, för hur mycket du än har praktiserat sittande meditation är den här fysiska påfrestningen i meditationssammanhang en nyhet för de flesta. Men med träning kommer man så småningom bort från tankarna på allt och ingenting. Sinnet blir alltmer disciplinerat och tyst även när det som här blir utmanat på allvar. Det tränade sinnet tänker inte på klockan eller på att det gör ont. Det tränade sinnet behöver inte försvinna. Det är. Det bara är, sekund för sekund, och 40 minuter känns som 20. Du har inte ens "utfört" något, du har bara "varit".

Energiballongen är en mycket givande bekantskap som sätter hård press på ditt psyke och visar vilken utvecklingsnivå du faktiskt ligger på. Nu kanske någon tycker att detta låter som en helt onödig övning - varför plåga sig när man kan sitta i lugn och ro på kudden? Svaret är, att den som inte behärskar energiballongen - eller motsvarande övningar inom andra discipliner - inte heller kommer att kunna praktisera mindfulness, alltså vara i nuet. Vår vardag är full med psykiska och fysiska extraordinära situationer - dagliga "energiballonger" - och endast den som även då kan behålla lugnet och leendet har kommit till meditationens andra stadium, mindfulness, och därmed nått ett av meditationsträningens stora mål. Se därför energiballongen som både ett redskap för mindfulnessträning och som ett prov på vilken nivå du befinner dig.

Allt gott, vi hörs snart igen!

/Thorwald

Kurs i mindfulness - stanna upp och fundera

Mindfulness är ett ord som vi stöter på allt oftare. Mindfulnessinstruktörer utbildas och de ska lära oss att vara där vi är i tiden, alltså i nuet, inte i det förflutna eller i framtiden. Naturligtvis kan det komma ut mycket gott av detta! Men man får samtidigt inte glömma att ett hus måste börja byggas från grunden, inte från en våning högre upp.

Jag har tränat den kinesiska kampkonsten Wing Chun sedan 1993. Wing Chun är en kung fu-stil, en av ca 400 i Kina. Den har blivit populär i västvärlden tack vare (på grund av) att den anses lätt att bli bra på. Man kan bli en duglig utövare med ganska rimlig arbetsinsats, har det sagts. Emellertid skiljer sig inte Wing Chun från andra kung fu-stilar, eller från qigong eller tai chi eller meditation eller vilken annan gren som helst, vilket jag fick erfara efter åratal av västerländsk träning. En instruktör från Hong Kong, med 30 års erfarenhet av Wing Chun, undrade vad i hela världen vi sysslade med under träningen. Vi stod fel. Vi utförde teknikerna fel. Vi gjorde allt fel. Skälet var att vi tänkte fel. Vi hade fel utgångspunkter - sådana utgångspunkter som vi hade lärt oss som små och som samhället sedan ivrigt hade försett oss med. Vi litade inte på själens utveckling. Vi ville så mycket. Vi ville ha resultat, vi tävlade, vi ville prestera. Och vi var bekväma och ville träna så lite som möjligt men ändå bli duktiga. Fel. "Ställ er i grundställning" sa herr Chung. "Stå sedan där i tre år." Gör si och gör så - vi fick ändra alltihop. Först undrade vi vad i hela fridens namn det var fråga om. Men så småningom ... Mina knutar löstes upp. Min undran varför jag inte blev bättre eller varför instruktören på Asiatiska Motionsakademien i Göteborg stod så bekvämt på träningen besvarades. Vi såg inte vikten av grundträning. Vi såg det som var snabbt och hårt. Men eftersom grunden saknades var det inte snabbt och inte hårt, men det förstod vi inte då. När vi inte tänkte längre, och när själen hade fått vara delaktig i den fysiska utvecklingen - då blev det snabbt och hårt.

Tyvärr är meditationsträning inne på samma felaktiga spår. Beviset? Ja, tydligast böcker som "Zen på fem minuter" och andra befängda publikationer. Men i vissa fall också mindfulnesskurser. Mindfulness är sedan tusentals år ett väl preciserat begrepp: det är den sittande meditationens förlängda arm, dvs. meditationen såsom den ser ut i vardagen för utövaren efter en lång period av träning. Mindfulness riskerar att bli substanslöst för den som inte har mediterat åtskilliga timmar och det kan därför vara svårt att hålla meningsfulla mindfulnesskurser för människor som saknar den erfarenheten. Mindfulness är fullt greppbart först när du har lyckats uppnå ett relativt lugn under meditationspasset och känner att du behöver bevara detta lugn även efter meditationen för att utvecklas vidare. (Det tar ett tag att förstå detta, även om det låter underligt.)

Som jag tidigare har skrivit om är den andliga vägen glädjefylld men samtidigt lång, besvärlig och fylld av tårar och själslig och ibland fysisk smärta. Men du kan inte hoppa över något steg hur gärna du än vill, framför allt inte det första och största steget. Allt måste få ta sin tid. En rak rygg under meditationen måste komma efter en krokig. Friheten måste komma efter fångenskapen. Kärleken till alltet måste komma efter kärleken till delarna. Och mindfulness måste komma efter att du behärskar sinnet under meditationsträningen. Tänk dig själv att du inte lyckas nå lugn på kudden i det tysta, varma och andliga meditationsrummet. Hur ska du då lyckas i trafiken den där kalla februarimorgonen när inte någon människa omkring har ett leende på läpparna? Det är mycket svårt, så låt utvecklingen komma av sig själv.

Jag har blivit tillfrågad om att ha kurser i mindfulness i höst och har tackat ja, men de läggs upp på ett sätt så att inte grunden glöms bort. Nog kommer vi att träna mindfulnesstekniker, men jag kommer att betona just vikten av att inte gå genvägar.

Allt gott, mina vänner!

/Thorwald