Sätt på prov och se upp!

Det blir allt viktigare att den som vill praktisera någon spirituell gren väljer en lärare som har kommit tillräckligt långt i sin egen utveckling. I och med att intresset för andlighet nu formligen exploderar blir de som vill lära ut många fler. Det gäller då att vara på sin vakt, för urvattningen av de gamla kunskaperna är tyvärr omfattande. Nedan har du några saker att tänka på, allmängiltiga, alltså oberoende av om läraren i fråga är verksam inom meditation, mindfulness, qigong, tai chi, yoga eller något annat. Alla dessa grenar är spirituella till sin natur och därmed ska den som lär ut ha kommit mycket långt i sin egen inre utveckling och inom sitt specifika kunskapsområde.  

• Lita på din intuition! Känns läraren rätt? Då är det sannolikt också så, även om en första känsla kan visa sig vara felaktig.
• Vid vilken tidpunkt kommer vederbörande in i ditt liv? Känner du stor tacksamhet över att han/hon har dykt upp just nu? Det är i så fall ett positivt tecken - läraren har ställts till ditt förfogande när du som bäst behöver vägledning.
• Uppträder läraren på ett sätt som ligger i linje med den fundamentala innebörden i det/de system som han eller hon lär ut? Många "instruktörer" inom mindfulness är precis lika stressade som de flesta andra människor och har därför inte det ringaste att lära dig. Mot närvarons alla principer gör de två saker på en gång, springer runt som yra hönor och har ingen vetskap om vad varken kropp, känslor eller tankar spelar dem för spratt. En meditations- och/eller mindfulnesslärare ska röra sig lugnt och eftertänksamt och inte tala eller andas stressat. Vederbörande ska också ha upplysta och genomskådande ögon, eftersom han/hon måste kunna se just dig och dina behov. Han/hon ska inte själv söka utan vara färdig - det är du som ska få vägledning. Var uppmärksam - kalla ögon är en varningstriangel! En spirituellt högstående person är alltid medkännande, något som syns i ögonen. Den själsligt/känslomässigt cementerade människan utmärker sig direkt genom sin blick.
• Verkar läraren lättsam och nöjd? Det är självklart att du ska kunna kräva det eftersom en person som är långt kommen spirituellt alltid har en inre frid att luta sig på.
• Kan han/hon förklara saker inom sitt område och besvara även komplexa frågor?
• Har han/hon gjort sitt område till sin livsuppgift? Om du frågar hur mycket personen i fråga praktiserar och får svaret "MIndre än jag borde, för jag hinner inte" så är det ett starkt skäl att avsluta kontakten. Du har all rätt att kräva att personen prioriterar sitt område - för det är prioritering det handlar om, inte om att hinna eller inte hinna.
• Sätt gärna läraren på prov på olika sätt! Du kan exempelvis be honom/henne att placera sina kunskaper i ett större sammanhang. Då avslöjar du alla dem som tror att qigong eller yoga är detsamma som gympa på Friskis & Svettis fast i lägre tempo, att meditation är detsamma som att ligga i soffan och lyssna på musik eller att mindfulness innebär att andas en halvtimme i en träningslokal för att sedan stressa iväg och fortsätta att leva ett vanligt liv i glömska och känslomässiga berg- och dalbanor. Ja, sådana här prov kan du tillämpa i många sammanhang: hos feng shui-konsulten som hävdar att feng shui är att placera om ett par inredningsdetaljer och på vårdcentralen där du får snabbakupunktur innan sköterskan ska springa på lunch. Kunskaperna har urvattnats i snabb takt och har i många fall aldrig funnits överhuvudtaget, ta det som utgångspunkt. Alla dessa "lärare" har inte, och har aldrig haft, någon helhetssyn.
• Ett mycket viktigt spirituellt steg - som har behandlats tidigare i bloggen - är acceptansen av obekväma situationer. Besvärligheter leder vid utvecklad acceptans inte till känslomässiga skutt, istället är nämnda frid hela tiden närvarande. Prova din potentiella lärares nivå även här! Verkar vederbörande störd över att någon har glömt att stänga av mobiltelefonen? Verkar han/hon tycka att det ena och det andra är besvärligt och beklagansvärt, såsom när något måste förklaras om igen för gruppen? Fäst fokus på hans/hennes känslomässiga reaktioner i olika situationer, så ser du snart den uppnådda graden av acceptans.
• Verkar läraren väldigt intresserad av västerländska "forskningsresultat" om sitt aktuella kunskapsområde? Var på din vakt, för risken är att han/hon saknar djup i sin undervisning och har svårt att placera in saker och ting i ett ursprungligt spirituellt sammahang. Tekniskt sett kan du få god undervisning, men spirituellt kan alltså bristerna vara stora.

De lärare som passerar samtliga punkter ovan är få. Men det är dem du ska försöka hitta. Hittar du inte någon nu - vänta tills du gör det. Att få möta någon är värt väntan. De andra "lärarna" har inget att ge dig eftersom de inte kan något själva - du får större utbyte av att köpa några bra böcker, tänka till och sedan börja på egen hand.

Allt gott!

/Thorwald

Justeringar vs. genomgående förändringar

Många i vår del av världen har fått ett andligt intresse de senaste åren. Kurser i meditation, mindfulness och många andra träningsformer är frekventa och välbesökta. Jag vill utifrån detta ta upp ett problem - en fälla för utövaren om jag uttrycker mig så - som är mycket viktigt och som handlar om huruvida vederbörande ska gå framåt eller stanna upp och sedan falla tillbaka till ruta ett. 

Om du har insett vilka enorma förtjänster den andliga utvecklingen ger, så vill du ha ett inre lugn. Du vill meditera framgångsrikt. Du vill utöva mindfulness och alltså vara närvarande i nuet. Du vill ha ordning på, och stärka, energierna i kroppen, kanske genom qigong. Du vill öppna upp dina chakror. Kort sagt: du vill lyfta såväl själ som kropp till ett plan långt ovanför det där gemene man befinner sig. 

När du nu vill det måste du också acceptera alla nödvändiga förändringar i din värld. Detta är oerhört viktigt att komma ihåg; det är där som 95 av 100 utövare faller igenom. Allt du vill lyckas med inom den andliga praktiken och utvecklingen är kopplat till sådant som du måste göra i det världsliga. Det är sanningen, och för den som verkligen vill och med hela sin existens dessutom förstår vad som måste till kan insikten om förhållandet vill-måste bli mycket smärtsam eftersom den penetrerar livet djupt.

Du måste reducera dina problem - inte minst de materiella och relationsmässiga - till ett minimum om du ska bli framgångsrik. I längden fungerar det helt enkelt inte att oroa sig för börskurserna och samtidigt träna sinnet till något utöver det vanliga. Släpp också tanken på den där personen som förödmjukar dig då och då - när du tränar sinnet ska du stå utanför detsamma, inte vara fast i dess turbulens. Materiella ting kan du alltid avstå ifrån om du verkligen menar allvar med din praktik (varenda liten sak du äger belastar ditt sinne), men värre kan det vara med relationer. Men naturligtvis bör du om möjligt avskaffa allt umgänge som är dränerande eller bara meningslöst. Och har du ett arbete som av någon anledning inte går att kombinera med andlig praktik, så använd all din fantasi för att fundera ut hur du kan stöpa om ditt liv i det avseendet. Du kommer att vara på arbetet en tredjedel av din tid i kanske 20 år till, så spåren blir alldeles för djupa för att du ska kunna sopa igen dem varje eftermiddag.

Det är alltså inga små förändringar som krävs av den seriösa utövaren. De är n-ö-d-v-ä-n-d-i-g-a. Och du måste erkänna dem! Begå inte det västerländska misstaget att försöka leva i andlighet samtidigt som du behåller din "gamla" värld. Det är dömt att misslyckas. Och det är där människor faller igenom: de klarar helt enkelt inte att lämna sin värld av prylar. Att utvecklas andligt kräver järnvilja och självdisciplin, men som jag tidigare nämnt blir man mer och mer självgående med tiden. Man förstår så småningom varifrån den verkliga tillfredsställelsen kommer, och man ser hur människorna runt om lider när de försöker lösa den omöjliga ekvationen att kombinera en yttre värld med en inre frid. Enkelhet i allt är en av nycklarna till ditt innersta, glöm aldrig det.

Allt gott!

/Thorwald

Svårsmälta sanningar del 4

Det är ingen uppoffring för den vuxna människan att avstå från barnets leksaker. Det är heller inte någon uppoffring för den andligt utvecklade människan att avstå från den vuxna människans leksaker.

Skalan har alltså fler steg än bara barn och vuxna. Att design-kaffebryggaren och de dyra skorna hela tiden har varit precis lika mycket leksaker som hinken och byggklossarna är en mycket svårsmält sanning för den människa som förvisso är vuxen till åldern men likväl lika fast förankrad på leknivå som vilket barn som helst.

När den människan nu inser sanningen, vill säga.

Allt gott!

/Thorwald

Svårsmälta sanningar del 3

När vi har gjort en viss sak under en längre tid får vi erfarenhet. Alltså har vi erfarenhet av livet när vi har levt länge, åtminstone av vissa segment. Men det är direkt felaktigt att sätta likhetstecken mellan denna begränsade erfarenhet och det som inom andliga traditioner är känt som visdom.

Vi har tidigare konstaterat att det liv som vi föds till på jorden är betingat av olika karmiska band, av livsuppgifter/livsmål och av läxor vi har att lära. Vi har levt förut, många, många liv - vilket i sig kan vara en svårsmält sanning för många! De som har inkarnerat många gånger är gamla själar, de som är nyare på jorden är just nya själar. Därför kommer också vissa människor till jorden med en kärna av visdom som de har byggt upp under sina många liv. Visst, de är inledningsvis barn som andra barn är mest, men de har också något annat som kommer att blomma ut när tiden är mogen. De har alltså ett enormt försprång när det gäller helhetssyn och visdom gentemot de unga själarna - ett försprång som naturligtvis är helt ointagligt under ett enda liv. Parentetiskt kan sägas att dessa unga själar dock inte tänker i termer av att de "ligger efter" eller något liknande, eftersom de ännu inte har någon aning om att det finns något annat, något stort och djupt. De måste först upptäcka livets ytliga ämnen. De kan inte starta någon annanstans än i det yttre för att flera eller många liv senare söka sig inåt. Och tänk efter: Hur många människor känner du inte själv som har ägnat ett helt liv åt i princip samma yttre ting? Någon är intresserad av exklusiva bilar, någon annan fikar och kallpratar sig igenom livet och en tredje är fixerad vid det motsatta könet livet ut. Och dessa människor har väldigt lätt att hitta stimulans i vårt samhälle! Skälet till det är uppenbart: de allra flesta människor är mer eller mindre nytillkomna och formar vår värld i kraft av just sitt stora antal. Shopping, ytliga TV-program, "rumpchocker", designkök och en aldrig sinande ström av artiklar för yttre "skönhet" är bara ett litet urval av allt de erbjuds av den "snälla" marknaden.

Dessa människor får alltså inte ett spår av visdom i livet. De kan inte få, helt enkelt därför att det skulle gå emot rådande lagar. Det synsätt som vi har matats med sedan barnsben, att äldre ska respekteras av det skäl att de besitter så mycket livskunskap, är således helt taget ur luften. Det är påhittat av unga själar som ju inte vet att det finns en annan kategori människor som har varit här många fler gånger!

Det är alltid vanskligt att generalisera, men min erfarenhet säger att många äldre är allt annat än andligt utvecklade och därför torde vara unga själar. De tror sig ibland vara respektabla i sin roll som "livslärare", men är inte sällan fast i en grav materialism, som ibland gränsar till fixering, hjärtat är cementerat efter decennier av känsloförtryck och jag-centreringen - egot - är anmärkningsvärt stor. En sådan människa har naturligtvis inte något att lära en många år yngre person som samtidigt är en äldre själ. Denne har redan sett igenom allt, eller kommer snart att göra det, vare sig det handlar om meningslösheten i att samla materiella ting, vikten av att erkänna känslor eller att dödandet av egot är grunden till inre frid.

Så blir den yngre den äldres lärare i livet!

Allt gott!

/Thorwald

Långt kvar. Mycket långt kvar.

Den norska kronprinsessan Mette-Marit är i Kashmir i två veckor bland annat för att besöka kloster. Med sig har hon en buddhistisk vägledare. Norska så kallade kristna personer är mycket upprörda över tilltaget. "Det rimmar inte att använda en buddhistisk mentor" menar man, "eftersom kronprinsessan har profilerat en stark kristen tro". Man anser att det handlar om "religionsblandning"; "att kombinera den kristna tron med den buddhistiska världsbilden" anses omöjligt. Vidare uppmanas Mette-Marit att gå till den kristna tron om hon vill få vägledning i livet.

Det kan inte nämnas nog många gånger: om Jesus och Buddha träffades - vilket de för övrigt har gjort och gör - skulle de båda le i samförstånd över att de respektive åskådningarna säger exakt - exakt - samma sak. Såväl kristendomen som buddhismen handlar om personlighetsutveckling med betoning på andlig utveckling, men i den ena åskådningen har man koncentrerad bön som grund, i den andra meditation. Så länge världen inte förstår att varenda traditionell livsåskådning har samma mål för sina utövare kommer konflikter med religiöst ursprung att florera världen över. Därför ler inte Jesus och Buddha, inte enbart. De tar sig också för pannan när de bevittnar dårskapen och den okunnighet och insiktsbrist som måste betraktas som rent otrolig med tanke på att vi skriver 2012.

Det är tydligen inte bara i Sverige som präster och religiösa av vad slag de nu vara månde borde ägna sig åt något helt annat, helst något där de är så tysta som möjligt. De är oerhört långt från någon form av andlig kompetens.

Allt gott!

/Thorwald

Svårsmälta sanningar del 2

Hur många gånger har vi inte hört människor säga:

- Jag förstår inte varför detta händer mig hela tiden.

Eller:

- Det var ett underligt sammanträffande.

Eller:

- Så här har det varit alldeles för länge nu, varför ändras ingenting?

En svårsmält sanning för oss jordbor är att vi inte finns här bara för att finnas, så att säga. Det betyder att vi inte är födda till jorden för att ägna oss åt tidsfördriv - vilket vi i vårt moderna samhälle är så bra på. Möjligheterna att stoppa huvudet i den västerländska sanden är oändliga: det finns hundratals TV-kanaler, tusentals datorspel, tiotusentals caféer, ändlösa möjligheter till shopping och så vidare. Vi kan sannerligen ha att göra tills vid dör, men problemet då är att vi inte har gjort någonting av det vi skulle göra ...

Vår existens här har sitt ursprung i ett för oss oöverskådligt nät av karma, livsuppgifter/livsmål och läxor vi har att lära. Det är dömt att misslyckas att försöka se hela mönstret, men vi måste försöka förstå så mycket vi kan av de mindre delarna. Emellertid måste vi starta med själva insikten att det faktiskt förhåller sig så att vi inte är här av en slump, utan att vi är precisionsstyrda till just en viss region, just nu i just den miljö där vi befinner oss. Den person som går igenom ett andligt uppvaknande kommer snart att bli varse dessa saker, och samtidigt kommer vederbörande att förstå hur mycket tid som redan har gått förlorad. Och den vetskapen är inte bara svårsmält utan direkt smärtsam.

Det andliga uppvaknandet kommer ofta som en tjuv om natten. Men den som sedan använder meditation som en motor för att driva utvecklingen vidare och samtidigt förkovrar sig i texter från olika traditioner kommer att bli allt skickligare på att tolka situationer och skeenden i enlighet med det egna karmat och med livsmålen och läxorna. Den personen driver inte längre planlöst runt i nyckfulla vindar utan ser sin omgivning och allt som sker där i ett helt annat ljus.

Studera ditt eget liv! Problemet med din vän/släkting är inte nytt för detta liv, utan existerar endast därför att ni fortfarande har karmiska knutar kvar att lösa, dvs. knutar av orsak och verkan (den enas oriktiga beteende mot den andra). Och vad har du för livsuppgift? Det behöver inte vara något "stort", utan något så enkelt som att lära dig att tala om känslor och bearbeta dem istället för att låta dem blockera ditt hjärta. Men det kan också vara att du ska lära andra någonting, t.ex. i skolan, eller att du ska gå med i Greenpeace och hjälpa mänskligheten att rädda miljön. Bara du själv eller en andlig lärare kan veta eller ana! Och din läxa? Ja, var du en brukspatron av den mindre medkännande sorten i en annan inkarnation, så kan du utgå från att det tunga fysiska arbetet och/eller smärtan i vänsterarmen i ditt nuvarande liv är ett resultat av det.

Det blir oerhört mycket lättare att acceptera status quo för den som har nått dessa insikter. Den personen behöver inte älta utan kan se saker för vad de är. Naturligtvis blir det inte så att vederbörande alltid tycker att allt är bra och/eller underbart, men acceptansen finns där, tack vare vetskapen om att vi har rest från någon annanstans med vårt bagage och stannar på jorden och packar om inför nästa resmål.

Smält nu att din tid på jorden innebär arbete, arbete och åter arbete med dig själv - det är bara därför du är här!

Allt gott!

/Thorwald

Svårsmälta sanningar del I

Den som utvecklas andligt kommer att se och inse saker som är fördolda för de allra flesta människor. Jag kommer att behandla sådana insikter i några inlägg framöver - och det jag kommer att skriva är inte särskilt lättsmält för alla. När sanningen visar sig vara en annan än den utgångspunkt som vi haft i åratal eller decennier krävs det mod för att ens vilja inse denna nya sanning.

Du lever i en illusion. "Hursa?", kanske du säger. "Illusion? Ånej, inte jag. Jag vet nog var jag har mig själv!" Svaret är: Det vet du säkert med jordiska mått mätt. Men du vet det inte om vi byter till en mycket, mycket större måttstock.

Den människa som nyss, eller inte alls, har påbörjat sin andliga utveckling är helt och fullt uppbyggd kring sitt ego (detta ego som jag tidigare har skrivit ganska mycket om). När du förlorar din plånbok med fem hundra kronor i, vad i dig är det som reagerar? När du blir trampad på av någon, vad i dig är det som reagerar? När någon tittar på dig och tycker att du är konstigt klädd eller uppför dig annorlunda eller har fel saker/gör fel på något annat sätt, vad i dig är det som reagerar? Svaret är egot, det ego som styr så gott som hela ditt liv. Men detta ego är ditt sinnes egen konstruktion. Det som du upplever i alla dessa situationer och tusen andra finns inte. Det finns hos dig, ja, men det betyder inte att det finns någon annanstans, på något annat sätt än i ditt huvud. Vi talar alltså om ett hundra procent subjektivitet och noll procent objektivitet. När du gör egot till sanningen är det alltså detsamma som att du gör illusionen till sanning - till din egen olycka. För till egot är kopplat alla de negativa egenskaper som du egentligen vill bli av med. Egot blir förorättat, du blir arg. Egot blir lystet, du blir avundsjuk. Egot ältar, du blir bitter. Sanningen är att livet för de flesta människor är detsamma som ett ändlöst vältrande i egot, och det avslutas inte förrän döden sätter stopp.

Lyhördheten, känsligheten, ifrågasättandet, medvetenheten om orsak och verkan och andra förmågor som du tränar upp med hjälp av främst meditation kommer att röja ditt ego. Du kommer att kunna ställa dig vid sidan om dig själv som åskådare och inte tumla runt som deltagare i egots nycker. Med ens ser du då också egots illusoriska natur. Det fanns aldrig där - det var du som konstruerade det varje sekund av ditt liv! Ditt nya jag är transparent och ger inte yttervärlden någon chans att kroka sig fast och skapa negativitet i någon form. 

Detta faktum är inte lättsmält, måhända. Men som jag säger på kurser och föreläsningar:

- Tro mig.

Och jag säger:

- Ni deltagare, kom till mig om fem år och säg att ni har praktiserat men att detta inte har hänt. Det kommer aldrig att inträffa.  

Allt gott!

/Thorwald

Glöm gröna ängar och rykande kittlar

Vi frågade oss tidigare i bloggen om det egentligen spelar någon roll för vår Bibelläsning huruvida Jesus har funnits eller inte. Svaret är i princip nej. Den visa kärnan i Bibeln finns där oavsett. Vi kan nu följa upp med att fråga: Spelar det någon roll om det finns ett paradis och ett helvete efter döden? Nej, inte alls. Visst finns det en tillvaro efter döden, men allt tyder på att det inte handlar om några regelrätta paradis och helvete (även om kyrkan historiskt haft som huvuduppgift att genom helvetespropaganda hålla folk i schack). I vilket fall är det spörsmålet oväsentligt, för det viktiga är hur vi skapar vårt paradis respektive helvete här och nu, under vår stund på jorden innan nästa inkarnation tar vid. Kyrkans män, som mer än några andra har suktat efter världslig makt genom alla sekler, har inte haft vare sig lust eller insikt nog att berätta att Bibelns - och alla andra heliga skrifters - påbud och rekommendationer rätt och slätt handlar om personlighetsutveckling och andlig utveckling medan vi är här på jorden. Låt oss därför tänka mindre på gröna ängar där lejon och får leker sida vid sida, och likaså mindre på kittlar med rykande svavel där djävulen stoppar dem som någon gång råkar göra något fel i dogmatismens ögon.

De sju kardinalsynderna, som exempel, leder eller leder inte till helvetet på andra sidan detta livet. Det vet vi inte - och det spelar ingen roll. Vad vi vet är att de leder till jordisk oro och olycka och till andlig och därmed allt genomsyrande misär. Högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och lättja är inget som som hör till ett utvecklat inre, utan är kopplade till egot, detta ego som på sätt och vis är en röd tråd genom hela bloggen, om man så talar om kristendomen, zen eller någon annan åskådning. Kardinalsynderna är alla kopplade till begär på olika vis. Begär kan man - på buddhistiskt vis - se som ett allt innefattande problem; begär av olika slag rymmer allt som skadar den fysiska och andliga människan och som hämmar hennes andliga utveckling. Avundsjuka är således ett begär efter något, likaså högmod, vrede och så vidare.

Precis som vi tidigare har konstaterat att Jesu öde har mycket att lära oss om vår egen väg i detta liv, ska kardinalsynderna fungera som rättesnören i detta liv. Den som kastar av sig egot och inte behärskas av begär har nått dithän som Bibeln, och alla andra heliga texter, pekar: till det inre paradis som finns tillgängligt för var och en av oss. Låt oss inte fastna i bokstavsläsning av alla värdefulla skrifter - det har vi fått mer än nog av i både medeltidens kloster och i 1900-talets kyrkbänkar. Bibeln är till väsentliga delar bildspråk, symbolik - vi kan kalla det vad vi vill. Djävulen straffar oss inte för att vi begår kardinalsynderna, det är kardinalsynderna i sig som är djävulen, därför att de ger oss svårigheter, förleder oss att slösa bort vår oerhört värdefulla tid på jorden, skadar oss och dödar oss. Om vi förstår detta blir Bibeln med ens mindre "konstig" och abstrakt, den blir tvärtom väldigt jordnära och lätt att förstå. Den blir en guide i livskunskap! Den person, däremot, som väljer att läsa och tolka Bibeln bokstavligt, och tro och leva därefter, kommer för alltid att vara rädd för kitteln vid minsta begånget fel, och hade därmed fått ett gladare och trevligare liv om vederbörande aldrig hade öppnat boken.

Allt gott!

/Thorwald

Bibelns visdom är till för att appliceras

Att Jesus faktiskt fanns är de flesta sakkunniga överens om. Men om han så inte hade funnits, spelar det då någon roll när vi studerar Bibeln? Egentligen inte, för visdomen finns i boken oberoende av om han var en historisk person eller ej. Visdomen finns oberoende av släktträd, oberoende av antal profeter och oberoende av huruvida Paulus befann sig i Rom eller inte när han skrev ett visst brev. Alldeles för mycket kraft har lagts genom seklerna på att försöka utröna det ena och det andra; ja, olika åsikter i sakfrågor har som bekant till och med lett till konflikter och krig, vilket tyvärr visar hur infantila många "religiösa" är. 

Om vi istället ser till det väsentliga, alltså Bibelns budskap, kan Jesu liv (fiktivt eller ej!) ge oss ledtrådar när vi vill lära känna och förändra oss själva. Jesus dog och återuppstod. Säkert var det så att han förråddes av Judas, ställdes framför Pontius Pilatus och sedan blev korsfäst, men oavsett kan vi applicera hans öde på våra egna liv. För vi ska också dö och återuppstå. Det är målet för varje spirituell adept. Den gamla människan med de negativa sidorna ska bit för bit försvagas tills döden inträder och en ny människa föds, en människa med ett inre av hög kvalitet. Denna människa har besegrat avundsjuka, begär och andra egenskaper som vållar olycka i förlängningen. Dessa kan inte hålla den nyfödda människan i sitt grepp eftersom hon har sett igenom dem. Hon ser deras sanna natur - de är illusioner. Och något som inte finns kan inte hålla fast någon.

"Du kommer att dö på meditationskudden" säger man inom zenbuddhismen. Och tarotkortet Döden (bilden ovan) visar samma sak. Den inre döden följs av något nytt, något vackrare. Se alltså hur så vitt skilda traditioner strålar samman i sin visdom om den andligt inspirerade människans utveckling! Kristendomen från främre Asien, zen som utvecklades i Kina och tarotleken av dunkelt - men möjligen av medeltida italienskt - ursprung - alla säger de samma sak. Och vi kan gå till vilken tradition som helst: hinduismen, taoismen, shamanska riktningar, de pekar åt ett och samma håll. Lägg det på minnet, de pekar åt ett och samma håll och deras budskap finns där för att användas av oss i vardagen. Detta ska vi veta när vi reflekterar över Bibeln och dess plats i vår sekulariserade värld. Jesu liv, gärningar och död och vad vi kan lära oss av dem är av större vikt idag än någonsin förr.

Allt gott!

/Thorwald

Vår bortglömda heliga skrift: Bibeln

"Att gå över ån efter vatten" är ett gammalt ordspråk. I spirituella sammanhang är detta just vad vi ofta gör! Vi läser och lyssnar till buddhismens visdom, vi smyckar oss och våra väggar med tai chi, den världskända symbolen som av många kallas "yin/yang-tecknet", vi lyssnar till yogis och zenmästare - och samtidigt glömmer vi bort att det muntliga och skriftliga budskapet i dessa läror, såväl som den visdom som ryms i symboliken, finns i Bibeln, vår "alldeles egen" skrift.

Det är givetvis bara av godo att vi tar del av så många spirituella traditioner som möjligt, inte tu tal om annat. Men vi behöver omvärdera vår syn på Bibeln. Den är inte mer sagobok än någon annan helig skrift. Den ger oss inte några "hemskare" levnadsregler än vilken annan klassisk text som helst. Den är inte heller något att göra sig lustig över och vifta bort som nonsens. Men tänk efter: Är det inte på dessa sätt som vi ofta reflekterar över Bibeln? När jag berättar om heliga skrifter som är av betydelse för mig, personligen, möts jag ofta av förvåning när jag nämner Bibeln. Det är märkligt - eller också är det kanske inte det. Bibeln, har vi i vårt sekulariserade samhälle fått lära oss, är något för gamla damer och farbröder som inte har tagit till sig av våra nya (läs: tekniska) kunskaper. Jaja, låt dem fortsätta att tro på att Noa byggde en ark som han fyllde med djur och att Mose delade havet med sin stav.

Det är sant att äldre generationer inte tilläts att reflektera över Bibelns djupare budskap, utan lärde sig att rabbla och betrakta varje bokstav som bokstavlig. Men vi bör veta bättre. Ser vi Bibeln i klart ljus blir vi snart varse att den rymmer samma livsvisdom som vi möter världen över, nu och i alla tider. Det handlar om kärlek, måttfullhet, balans, segern över egoismen och så vidare. Mitt råd är att du läser denna ytterst värdefulla bok utan de eventuella förutfattade meningar som du har, så kommer du att hitta en skatt.

Allt gott!

/Thorwald

Svenska präster ... igen ...

I stora delar av världen erbjuder prästerna sina medmänniskor sådant som det övriga samhället inte kan stå till tjänst med. Men inte hos oss! Nu är det EM i fotboll och Sveriges präster passar på att göra ett nytt drag i kampen för att verksamheten inte ska gå fullständigt omkull. I Romelanda blir det fotboll på storbilds-TV, minsann! Den ansvarige prästen påpekar att kristendom inte bara handlar om att möta Gud, utan också om att möta människor. Ett trivialt uttalande, lindrigt sagt. I ord och handling gör prästerskapet diverse trixiga manövrer för att till varje pris dölja sanningen. När ska någon präst säga följande? 

"Vi präster förstår inte hur vi ska förankra andligheten hos människor. Eller ... vi vet faktiskt inte vad andlighet är överhuvudtaget. Skälet till det är att vi själva är andligt outvecklade. Det vi har lärt oss under utbildningen är bokstavsläsning av Bibeln, administration och att vi ska finnas i samhället på samhällets villkor - vi ska alltså inte sticka ut från mängden och tala om underligheter som andlig utveckling. Då kan människor tro att vi är konstiga, och det klarar vi inte eftersom vi själva är så bedrövligt dåligt andligt förankrade. Vad ska vi svara om någon frågar vad vi kan erbjuda? Meditation? Äsch. Kontemplation? Äsch. Det är bäst att öppna disco, hålla pubkvällar och montera upp storbilds-TV:n så att ingen börjar ställa svåra frågor. Och då förstår vi också själva vad vi gör eftersom vi är mer sekulariserade än någon annan."

Jag har uppmanat Sveriges präster förut och jag gör det igen: sluta att göra er till åtlöje.

Allt gott!

/Thorwald

Svenska präster, ni lyckas tydligen inte vakna?

Technofest i kyrkan, pubkväll i kyrkans regi ... Stolta präster berättar för journalisterna att de minsann lockar folk till kyrkan! Det är naturligtvis inget fel i sig på varken technofester eller pubkvällar, men är det svenska kyrkans uppgift att anordna dem? Givetvis inte, särskilt inte när behovet av andlig vägledning är skriande stort i både Sverige och i de flesta delar av övriga världen. Fester och pubar finns det gott om - prästerna behöver inte, i sin stora yrkesmässiga och andliga vilsenhet, agera inkastare. Vi har sett i åratal att de famlar efter alla halmstrån som finns i närheten för att inte kyrkorna ska ramla ihop fullständigt, och nu har de funnit ett: de ska göra det som alla andra krögare gör, nämligen att låta människor dansa och dricka i lokalerna. Men är det verkligen med stolthet som de presenterar sina "landvinningar"? Nej, knappast. Det finns ingen rörmokare som åker hem till en kund och säger att han inte kan ordna rören men att han minsann kan fläta pil, och är uppriktigt stolt över det.

Svenska präster: gör er inte till åtlöje mer. Erkänn utan omsvep att ni inte har fått någon andlig kunskap under utbildningen och att ni således inte är kompetenta att leda människor på den andliga vägen, så kommer ni att mötas av både respekt och förståelse. Nu möts ni inte av varken det ena eller det andra.

Allt gott!

/Thorwald

Ett ovärderligt resultat av mindfulness IV: Vad kul det blev!

Tänk dig en sedvanlig "tråkig" uppgift, som att skruva i en skruv eller hänga upp tvätt. Eller skala morötter. Vanligtvis vill du bli färdig så snabbt som möjligt så att du kan göra nästa sak, och nästa och nästa ... Men när du har tränat sinnet en längre tid genom meditation, och på så vis börjat aktivera dels känslan för vad mindfulness är för något, dels viljan att vara närvarande i nuet, kommer du att upptäcka att alla "tråkiga" saker faktiskt inte är så tråkiga - de har ett egenvärde! De blir mål i sig, inte (bara) medel för att komma vidare! Det blir då intressant för dig hur du rör kroppen, hur du aktiverar sinnena när du utför uppgiften och hur du koncentrerar dig. Du gläds åt situationen. I praktiken är det både svårt och tidskrävande att nå detta stadium, men när du väl är där blir många moment i det dagliga livet så mycket lättare att handskas med. Och är det inte just det som vi behöver, redskap för att förenkla och harmonisera vardagen? Det må kallas kensho eller ej, men nyttan med dem behöver man knappast tvista om!

Allt gott!

/Thorwald