Människan är ett djur bland alla andra djur. Vi är det intelligentaste djuret på vissa sätt, men samtidigt den enda av jordens alla arter som inte lever i nuet utan mycket oftare i det förflutna och i framtiden, i ett hav av känslor, viljor och begär. Tänk emellertid om ursprungsmänniskan hade fungerat på samma sätt! Hon hade blivit skadad eller dödad av rovdjur eller av andra människor; hon hade skadat sig på sina vapen och fått en livshotande blodförgiftning; hon hade ramlat ner från trädet och brutit benet - och så vidare. Detta kan vara värt att tänka på även i vår tid med tillgång till kompetent akutsjukvård, vårdcentraler och tusentals mediciner. Den som skottar snö och samtidigt lyssnar på radio och pratar med grannen har fel uppmärksamhet. All koncentration ska fästas på två saker: dels på snöskottningen, dels på ryggen. Då undviker vi 9 av 10 ryggskott och mycket lidande - för ett ryggskott är lidande även på 2000-talet! Tänk på alla gånger du har skurit dig, stuckit dig, bränt dig, stukat foten: knappast någon av dessa gånger har du varit verkligt närvarande i nuet. Men med mindfulness kan du vara näst intill säker på att förbli oskadd!
Allt gott!
/Thorwald
Men ursprungsmänniskan hade mycket tid till kontemplation. Att skffa sig föda tog en ganska liten del av den sammanlagda tiden och eftersom TV, tidningar etc inte fanns så är jag ganska säker på mycket tid ägnades åt tankar, framåt och bakåt. De extrema situationerna uppe i ett träd som krävde fullt fokus kan väl jämföras med den stress dagens människa ibland upplever. Då är det så mycket att göra rent praktiskt att man inte hinner fundera på något annat just då. / Frida
SvaraRadera