Jag fick frågan ...

... hur mycket jag själv tränar. Ja, 10-12 timmar per vecka, ibland kanske 14 timmar. Men så statiskt och avgränsat är det egentligen inte; mindfulness ska alltid finnas där, alla vakna timmar, som meditationens förlängda arm. Därtill ska man alltid ha "hjärtats frågor" i åtanke.

Min grundträning är den zenbuddhistiska meditationen och en qigong vid namn Sex hemliga ord. Andra viktiga delar är qigongen De åtta silkesbrokaderna och småövningar som fingerandning (qigong), meditation på sjätte chakrat ("tredje ögat") och Energy body exercise, en energimeditation/kroppsscanning hämtad från druidismen, den fantastiska keltiska spirituella traditionen. Ibland lockar också Energiballongen, som du kan läsa om längre ner i bloggen, och åtminstone en gång i veckan gör jag en av mina favoriter, Det lilla himmelska kretsloppet, som är en cirkulerande energimeditation på två av våra energimeridianer. Och så kompletterar jag med tai chi i form av den s.k. 24-formen.

Man får hitta sina egna favoriter och kombinationer bland alla övningar. Andra varianter av både meditation och qigong lär jag ut utan att utöva dem själva. Det är en stor fördel om du lär dig många olika och således får mycket att välja mellan. Du har alltid lust med någon!

(Bilden ovan föreställer två druider. Druiderna - främst kända från de brittiska öarna - hade stora kunskaper om energihantering och om naturens resurser för helande. De var spirituellt mycket högtstående.)

Allt gott!

/Thorwald

Praktiken: disciplin, inte tvång

Vid ett otal tillfällen har jag fått frågan: "Hur mycket ska jag träna?" Ja, egentligen är det en fråga som man skulle kunna dyka ganska djupt i! Men att överdriven praktik enligt någon form av tvångsprincip inte leder längre, den saken är ganska klar. Vad du än praktiserar för något vid ett specifikt tillfälle är koncentrationen inblandad, och den djupa fokusering som krävs för att övningen ska bli meningsfull kan du bara hålla under en begränsad tid. Sinnet sparkar bakut om du försöker tvinga det alltför långt; rätt metod är istället att vänligt men bestämt sätta måttlig press på det och lyssna när det tackar för den här gången. Därefter kan du väva in insikter och erfarenheter från praktiken i vardagslivets sysslor och utmaningar (vilket också har varit målet för all spirituell träning sedan urminnes tider).

Vi kan ta meditation som exempel: om du sitter 30-45 minuter varje dag och verkligen ger dig hän den tiden, så är det fullt tillräckligt för att meditationen ska sätta igång de förändringsprocesser som jag har skrivit om tidigare. Det är föga bättre att sitta två timmar eftersom tankarna kommer att vandra mer och mer. Kanske kan du hitta viss stillhet under kortare stunder även då, men resultatet står inte i proportion till den tid du lägger ner. Dessutom är risken mycket större att du tröttnar på alltihop och slutar för gott. Däremot kan din fokusering vidmakthållas om du efter ditt 30-minuters meditationspass helt byter övning, till t.ex. någon form av qigong. Då skiftar du helt föremål för din koncentration och den kan då hålla en stund till och kanske även öka.

Symbolen vid namn tai chi på bilden ovan visar ett idealtillstånd, en fullständig harmoni mellan de båda grundenergierna yin och yang. Denna harmoni kan gälla universum, naturen, människans värld eller vad som helst, även ditt eget sinne. Sträva efter att ha den balansen. För mycket yang (i det här fallet = tvång) bränner ut och frustrerar, för mycket yin (= otillräcklig självdisciplin) leder ingenstans, och det frustrerar också. Lär dig att säga till dig själv: "Nej, nu får jag ta mig samman!" Lär dig också att säga: "Det funkar inte alls, äsch, jag försöker imorgon igen!"

Försök att inte hoppa för mycket mellan olika spirituella inriktningar. Många andliga sökare gör det, i ett försök att hitta en väg som är "lätt" och ligger utplanad framför dem. Givetvis måste man hitta något man trivs med, men någon lätt väg finns inte. Det finns människor som låter lura sig i många år av tron att det finns någon utstakad bana som inte kräver arbete och uppoffringar. Men så är det inte. Alla riktningar inom den spirituella träningen leder mot samma mål: en komplett personlig utveckling. Och grunden är densamma: arbete och åter arbete.

Jag har nämnt det tidigare men vill säga det igen: läs och praktisera, men läs inte istället för att praktisera. Även detta är vanligt, tyvärr. Tusen böcker om meditation eller qigong eller något annat kan inte ersätta erfarenheten. Detta är ju egentligen självklart inom livets alla områden, men många går i fällan och läser på tok för mycket på bekostnad av träningen.

En tredje sak har med självdisciplinen att göra (alltså med egot!): du måste kunna offra - offra ett tv-program en kväll, ett glas vin en annan kväll och en fika ute en tredje kväll. Enligt den gyllene medelvägen ska du självklart inte alltid offra, men du måste vara beredd att göra det när det krävs. Spirituell träning måste bli en av de allra största prioriteringarna i ditt liv, annars kommer inget att hända. När du har nått över de första trösklarna och börjat se konkreta resultat blir det enklare att skära bort sådant som tidigare hamnade högt på listan, men jag vet att många faller innan dess. Väldigt många, tråkigt nog. När "träningsvardagen" sätter in - perioderna utan andlig kontakt och utan synbara framsteg - kan det vara nog så svårt att ta sig samman.

När det är besvärligt: tänk på att du alltid går framåt även om det inte känns så. Rätt vad det är kommer resultatet av en längre tids praktik i dödläge, och då får du en ny injektion. Ge inte upp. Ge framför allt inte upp i början!

Allt gott till er!

/Thorwald

Karma: Livets underbara bumerang!

Karma är ett av buddhismens stora begrepp och ordet brukar ges innebörden "lagen om orsak och verkan". Själva tänkandet bakom finns inte bara inom buddhismen utan torde vara en av de stora sanningarna i alla insiktsfulla kulturer, men det är buddhismen som har introducerat det här i väst, för oss. I alla fall "på riktigt". För visserligen stöter man på karmiska ordstäv även inom kristen tradition, som det välkända "som man sår får man skörda", men såvitt jag vet har inte kyrkan betonat vikten av att verkligen leva och handla utifrån karmiska principer. Bibelns visa ord har vattnats ur och blivit till något vackert men innehållslöst.

Vad är då karma för något? Ja, karmalagens grund är just att vi får tillbaka det som vi sänder ut, positivt såväl som negativt. Karma är världens och mänsklighetens justeringsinstrument som alltid strävar efter att det som är i obalans skall återföras i balans. En gärning av något slag kan aldrig försvinna i tomma intet, utan återförs av karma till den som handlade. Karma är för de flesta något negativt, och förekommer oftast i resonemang om bestraffning, troligen därför att dess negativa konsekvenser är både vanligare och tydligare än de positiva och har varit så i eviga tider. Men karma i sig är inte något varken negativt eller positivt. Karma bara är och finns, och vilken skepnad den visar sig i beror på oss. Positiv karma som kommer av goda gärningar är givetvis värd att kämpa för - det är alltså inte så att något är "farligt" bara för att det skapar karmiska konsekvenser!

Karma är alltså inte alls någon komplicerad lag. Om du har utfört goda ting men ännu inte fått någon belöning, så kommer den, förr eller senare (om än kanske inte i den form du väntade dig eller önskade just då). Om du inte skulle få tillbaka de goda gärningarna skulle obalans råda, och det kan i längden alltså inte tolereras av den universella rättvisan. Så, karma är enkel att förstå! Det svåra är att leva efter budskapet i praktiken i så hög grad som möjligt, helst alltid. Aposteln Paulus yttrade några berömda ord:

Jag förstår inte mitt sätt att handla. [...] Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag vill, det gör jag.

Den tendensen måste vi förstås motarbeta och istället försöka odla en karaktär som ger så god karma som möjligt! Det är inte lätt, men blir med tiden alltmer naturligt. Som så ofta annars är meditationen till stor hjälp, eftersom den så småningom skapar medvetenhet om karmiska samband. Följande är ett citat ur inlägget "Fienden inom dig":

I takt med att du finner alltmer stillhet under meditationen blir du så småningom varse vad det är som bryter denna stillhet så snart du lämnar kudden, och redan då har du tagit ditt första steg mot att förändra din egoformade karaktär. Exempel: du har haft ett lyckat meditationspass och funnit relativ stillhet. När du lämnar kudden kommer du med ens att tänka på den nya mobiltelefonen som vore trevlig att ha. Habegäret bryter stillheten för den här gången - men det stör dig, du tycker inte om att stillheten försvinner.

Här beskrivs en typisk karmisk konsekvens. Du tyckte om stillheten och vill behålla den. Ditt begär blir orsak medan den brutna stillheten blir verkan - ett karmiskt samband. Dagen efter har du kanske funnit samma stillhet och då är det något annat som stör så snart du reser dig. På det viset kommer du att se allt fler karmiska samband:

- Om jag gör si, eller tänker så, så händer det som jag inte gillar ...

- Om jag istället gör si, eller tänker så, så händer det något annat som är betydligt bättre ...

Du går från att förstå karmalagen till att verkligen inse den. Du kartlägger ditt handlande och ditt liv och får ett allt större perspektiv, och börjar skala bort sådant som är skadligt, dvs. sådant som får negativa konsekvenser för ditt sinne och din utveckling. Ju striktare du följer karmalagen, desto tydligare blir den, och du ser med förfäran på människors karmiska brott och förundras över deras okunskap.

Vi får inte glömma att vi är små, små kuggar i universums maskineri, utan möjlighet att åsidosätta karmalagen. Den är evig och vi kan inte göra annat än att rätta in oss i ledet för att få ett så harmoniskt liv som möjligt. Visst är det väl skönt att det finns en så mäktig, opartisk bedömare till vår hjälp?!

Allt gott, mina vänner!

/Thorwald