Var går gränsen mot materialism?

Flera personer har skrivit, apropå bl.a. inlägget "Blu-ray ...", och bett mig att ta upp detta med materialism, var "gränsen" går. Ja, alla måste skapa sin egen gräns att agera utifrån, men man kan väl anse att den som har mer än vederbörande behöver ha är materialistisk, i högre eller lägre grad. Det låter ju ganska självklart, men något mer allmängiltigt svar finns knappast eftersom behoven, och därmed gränserna, är flytande. Behöver vi tre vinterjackor? Det kan kanske vara motiverat i vissa fall. De allra flesta människor skulle svara att vi i alla fall behöver två. Behöver vi sju eller åtta? Nej, det kan nog aldrig finnas skäl. Då samlar vi på jackorna för deras egen skull, inte för att det är kallt. Och vad behöver vi ha ut av vår bil? Ytterst få privatpersoner behöver en bil med 200 hk. Om man bortser från ägarna av jeepliknande modeller som används i arbete behöver ingen en sådan bil. De allra flesta ägare till bilar av märken som gör en poäng av motorstyrka osv. är per definition materialister, och min känsla är att de är rätt utpräglade sådana.

På det här sättet kan vi se på område efter område och fundera på vad som är logiskt/överdrivet. Då brukar svaren ändå bli ganska självklara och man ser snabbt att vi skulle kunna plocka bort en oändlig mängd prylar. 7 av 10? Säkert - inte skulle vi lida någon nöd av det. Det kan vara bra att fråga sig själv: "Vad behöver jag för att mina grundläggande behov i Sverige år 2010 ska vara tillfredsställda?" Det finns en förfärande överkonsumtion i vår del av världen och jag skulle själv inte ha samvete att leva på det sättet. Ett problem är att massmedia lyfter fram alldeles för många överkonsumenter som hjältar - det är "häftigt" att ha 25 par skor i garderoben, inte tanklöst och egoistiskt och ett tecken på största inre tomhet. Men i den andliga vänkretsen ser vi det bisarra i den typen av beteende, och vi ser också att materialismen som sådan är ett bevis på icke-andlighet eftersom dessa båda aspekter är varandras ofrånkomliga motsatser.

Allt gott till er!

/Thorwald

Vi ska vara som barnen!

I Bibeln sägs det, inom buddhismen sägs det också: vi ska vara som barnen. Det låter kanske inte särskilt utmanande eller spännande för människor i allmänhet, så här i karriärernas tidevarv, och många skulle nog fråga sig varför! Ja, ett skäl är att barnen oftast befinner sig i nuet, inte i ett virrvarr av tankar om dåtid och framtid. Att bygga upp och vårda den förmågan är grunden för mindfulness. Tack vare förankringen i ögonblicket har barnen också en välutvecklad koncentrationsförmåga. De är dessutom i stort nöjda med "det lilla" och har inte ständigt siktet inställt på mer och mer (även om samhället alltför snabbt lyckas förändra dem ...). De tycks vara lyckliga över själva livet, inte bara tillfälligt glada över den och den och den saken. Och, kanske viktigast av allt: barnen är relativt egolösa. Visserligen måste de bit för bit bygga upp ett ego för att kunna bli individer - ett ego som de så småningom måste bryta ner igen för att kunna utvecklas spirituellt. Men de saknar stora delar av vuxenvärldens negativa egobyggnation, full av oärlighet, hårdhet, villkorad glädje och kärlek, överdrivet habegär, bitterhet, lättja osv. De lite större barnen blir sedan som samhället är i stort. Tyvärr, då vi skulle kunna hjälpa dem att skapa helt andra egon än vad som är fallet. Hur som helst: åtminstone de mindre barnen kan hjälpa oss i vår spirituella utveckling. Vi får se och lära, t.ex. av min yngsta dotter Klara, 4 år, på bilden!

Allt gott!

/Thorwald

Blu-ray, HD-teve, LCD-teve, LED-teve, 3D-teve, iPod, iPad, Smartphone ...

I nr 10/2010 av Vi i villa får vi rådet: "Välj rätt pryl!" Jag skulle då vilja ställa en fråga: "Har vi inte nog med prylar?" Ett av vår tids stora problem är att prylarna och jakten på dem dominerar så många människors liv. Alltför många måste ha det senaste vare sig det gäller elektronik, en inredningsdetalj, ett klädesplagg eller något helt annat. De mår dåligt över att inte ha ett golv i det senaste materialet, en fjärrkontroll till garageporten eller lättmetallfälgar av ett visst märke. Och så vidare, i oändlighet.

Denna fixering visar på en stor inre tomhet. Tänk efter: tomheten är så stor att den faktiskt dominerar människors (läs: konsumenters) liv. De söker fyllnadsmaterial - som dock har den negativa och märkliga egenskapen att det bara rinner rätt igenom utan att aldrig fylla så mycket som en millimeter. Årtusendens samlade visdom från kulturer över hela världen säger samma sak: vi kan inte fylla vårt inre med någonting som kommer utifrån. Den som inte förstår detta kommer att dö lika frågande som vederbörande en gång startade: "Varför blir jag aldrig lycklig av alla dessa saker?" Men den som förstår och släpper greppet har tagit ett första och nödvändigt steg på den klassiska och väl beprövade vägen mot inre frid. Det är inte omöjligt för människan att bli fri som fågeln!

Allt gott till er!

/Thorwald

Allt det där låter ju bra, men ...

... blir man inte betraktad som en kuf när man förändras med tiden?

Jovisst! Men det kommer du inte att bry dig om alls eftersom spirituell träning samtidigt bygger en stor inre styrka (som "syns" även utanpå dig). De "märkliga" förändringarna i ditt sätt att tycka, tänka och handla passar inte in i vårt samhälle - det ska man inte hymla med - men du är fullt tillfreds med att vara en knepig pusselbit. Att du går ut i naturen i det väder som får de flesta andra att stanna inne och oja sig, och därför ses som lite underlig, berör dig inte. Det kosmiska stöd du har därute överskuggar allt annat.

Och så vidare, i andra situationer. Visst är andlig utveckling en ensam syssla, men vi är samtidigt många som finner stöd hos varandra, antingen vi har påbörjat vandringen nyss eller redan har vandrat länge. Och fler blir vi för varje dag! Jag möter många människor på kurser och föreläsningar och vid privat mottagning som är otroligt trötta på vårt sätt att leva, på prestationsfixeringen, informationshetsen, stressen, all negativ energi och mycket annat. De är på rätt väg - du är på rätt väg. Du har hittat rätt väg ut ur labyrinten, mot sann och varaktig lycka, vilket inte gäller de eventuella människor som ler åt dina nya påhitt. Även de är andligt utsvultna och lider av sitt avskurna band till vår planet, men är yngre själar som ännu inte kan/vill erkänna det och därför inte är beredda.

Till sist, det finaste av allt: Tänk vilket ansvar just du har att sprida energin från ditt nya jag till omgivningen! Lycka till och ställ gärna frågor!

Allt gott!

/Thorwald

Yin runtomkring dig

Alla gamla, visa livsåskådningar betonar vikten av att människan lever i harmoni med naturen och kosmos. Vår tid och vår del av världen är unik i sitt slag, så tillvida att de flesta lever sina liv helt avskurna från vår planets själ. Den som har börjat utveckla sig till en mer fullständig människa ser vad som saknas i ett sådant liv - det är därför som den andliga vägen inte har någon återvändo. Ingen som går där vill någonsin tillbaka.

Du som praktiserar blir känslig för de kosmiska energierna, och nu är tid att låta naturens yinenergi (den tillbakadragna, slumrande, samlande kraften) dominera! Allt är i relativ vila och det är även du, i jämförelse med hur du var i våras och somras, full av utåtriktad yangenergi. Utnyttja detta för fridfulla meditationspass; chansen är stor att du under november-februari får årets mest givande meditationsträning. Och ... låt inte mörkret, kylan och TV-utbudet lura dig att hoppa över alltför många tillfällen. Bland annat taoismen påpekar att vi måste vara beslutsamma i vår strävan:

Iron will is demanded by the student of the Way.

Tänk på att det är en stor, stor gåva att du har fått möjlighet att utvecklas andligt. Det gäller bara att komma över trösklarna, att ta de första större utvecklingsstegen. Sedan blir du mer och mer självgående.

Lycka till och allt gott!

/Thorwald

Verkligheten är ditt sinne!

Du som befinner dig på den andliga vägen, och har börjat känna hur ditt ego släpper greppet, kan begrunda en intressant sak när tillfälle ges: bli medveten om att det är du som skapar verkligheten - någon annan verklighet än den som dina sinnen skapar finns inte.

Jag brukar rekommendera "garderobsövningen" på mina kurser, halft om halft på skämt, men i grunden på allvar. Jag säger åt kursdeltagarna att de ska gå hem och sätta sig i en trång och mörk garderob i tre timmar och sedan gå ut och begrunda varför det var så olidligt tråkigt att sitta där. Finns det tråkiga "inbyggt" i garderoben på något vis? Är det inte så att det finns i sinnet? Mig veterligen har ingen ännu suttit i garderoben, men jag tror att själva tankeexperimentet räcker långt!

Den som inte kan släppa exempelvis gamla oförrätter ältar inte någon verklighet, utan bara tankespår. Bara tankespår. Minnen. Bilder i en film utan någon relevans, och utan någon möjlighet att komma till ett avslut. Själva oförrätten (eller vad man nu talar om) skapades i ditt sinne - precis som tristessen i garderoben - och är därför enbart en illusion. Och varför lägga möda på en sådan? Givetvis kan oförrätten ha påverkat dig, psykiskt och fysiskt, men det är i så fall en helt annan sak. Då ska du lägga kraft på att neutralisera dessa efterverkningar, men lägg inte kraft på själva händelsen.

Den här insikten kommer förr eller senare till den som mediterar regelbundet och är ett av de mest kända andliga stegen. Den kommer till stor del automatiskt, spontant. Likväl kan det vara intressant att begrunda saken lite extra. Se tillbaka i ditt liv - vad är alla minnen om inte tankespår? Det du gör just nu är enbart tankespår om en minut. Den där stora händelsen för tio år sedan har gått samma öde till mötes - att den hade ett långt större inflytande på ditt liv än det som du gör just nu förändrar inte saken.

Allt gott!

/Thorwald