Är livet lidande?

Buddhismen hävdar att livet till sin natur är lidande (och i mer förtäckta ordalag säger alla stora livsåskådningar samma sak). Ordet "lidande" är - tror jag - inte någon bra översättning till svenska eftersom de flesta nog förknippar det med starka plågor, inte minst fysiska. Vad buddhismen menar är snarast att livet är påfrestande, mödosamt och smärtsamt. Men som traditionen bjuder använder jag ändå ordet "lidande".

Är då livet lidande? Den ena personen skulle svara ja och den andra nej. Men svaret skulle alltid bli ja om människor befann sig på samma stadium i den själsliga utvecklingen. Vilsenhet i tillvaron, själslig smärta, stark längtan till ditt själsliga hem och saknad efter det du vet finns men inte kan finna föregår alltid högre andliga stadier. De människor som flyter ovanpå det verkliga livet och ägnar uppmärksamhet åt saker som nöjesindustrin och storföretagen skapar åt oss skulle kanske inte svara att livet är lidande. Men förr eller senare kommer alla själar på jorden att känna samma smärtor. Det kosmiska syftet är att vi alla ska fulländas som andliga varelser, i denna inkarnation eller i någon framtida. Starta därför om du känner att tiden är inne! Startar du inte nu kommer du ändå att tvingas till det förr eller senare.

Det är en svår balansgång att tala om skillnader mellan människor. Men skillnader i andlig utveckling har inget med människovärde att göra. Vi kan bara konstatera att vissa själar är äldre än andra och redan har passerat stadier som ter sig intressanta för de yngre. Tänk om vi kunde förstå och acceptera att det är så, utan att för den skull fördöma! Vår värld hade blivit så mycket mer förstående och harmonisk om personligheter och handlingar kunde tolkas ur ett vidare perspektiv istället för att "vara något som bara är"!

Allt gott så länge!

/Thorwald