onsdag 15 maj 2013
Om att bortse från arbetets frukter
Liksom alla klassiska livsåskådningar understryker hinduismen vikten av mindfulness och uttrycker tanken om närvaro i nuet på ett mer pregnant sätt än någon annan. I det berömda, ganska omfattande, verket Bhagavad-Gita påminns vi åtskilliga gånger om att vi ska bortse från arbetets frukter, dvs. inte tänka på att "bli klara" utan rikta uppmärksamheten enbart på det som uträttas i det absoluta nuet. Och den som tänker efter inser snabbt att det är just viljan att nå målet ("njuta av frukten") som skapar otillfredsställelse och stress när vi hänger tvätt, klipper gräs, bär hem matkassarna och utför alla andra vardagliga sysslor.
Jag rekommenderar er varmt att läsa Bhagavad-Gita (som för övrigt är en del av det stora eposet Mahabharata). Verket är skrivet i form av en dialog mellan guden Krishna och prins Arjuna och rymmer - inte oväntat - stor visdom, den som alldeles för många av dagens människor aldrig får stifta bekantskap med.
Allt gott!
/Thorwald
Etiketter:
Bhagavad-Gita,
Krishna,
lidande,
Mahabharata,
mindfulness,
otillfredsställelse,
prins Arjuna,
stress
fredag 10 maj 2013
2013 års digerdöd
I svunna tider härjade farsoter som tog miljoner människors liv. Idag är pest och en del andra dödliga sjukdomar som drabbar den fysiska kroppen ersatta av omfattande vävnadsdöd på det psykiska planet. En av de allra allvarligaste åkommorna har med prestige att göra: att vara störst, bäst och vackrast är ett ständigt mål för många människor, varje sekund, minut och dag, år ut och år in. Du ser dessa människor överallt, hela tiden, helt enkelt därför att prestigetänkandet genomsyrar vårt ack så vilsna och illamående samhälle.
Vem har den mest statustyngda bilen? På motorvägen kommer först en Mercedes, tätt efter en Audi-SUV och därefter en BMW. Samtliga förare visar att de kan köra minst 150 km/h och allra bäst är den som tar täten genom att köra lite fortare. Där, på männens område, är den störste och bäste mannen han som ligger först under längst tid (ett plus är också om han har de trendigaste solglasögonen). Då tittar alla på honom och han kan - för ett ögonblick - känna sig stor inuti. När de andra bilarna har svängt av krymper han igen, tillbaka till den sedvanlige lille mannen. Då trivs han inte utan söker nästa situation där han kan sätta på masken och känna den konstlade självkänslan växa.
På festen rynkar kvinnorna på näsan åt andra kvinnor. "Hur kan hon ha på sig det där? Titta på mig istället, jag har minsann lagt ner pengar på klänning och skor och hår och naglar och accessoarer!" Efter festen tar kvinnan av sig alltihop, och tyvärr följer då även hela den så kallade personligheten med. Vem är hon utan sina tillbehör? Hur känner hon sig när hon inte kan trycka undan illamåendet genom att tävla med andra? Var är den inre lågan, det vill säga det välmående som inte är beroende av festens alla tillbehör? Det vet hon inte, och därför trivs hon inte utan söker nästa situation där hon kan känna sig stor.
Jag tycker uppriktigt synd om dessa människor och skulle vilja hjälpa dem att vakna och se verkligheten. De är offer för en av de stora sjukdomarna i vårt samhälle, prestigesjukan, som fullt ut är resultatet av ett outvecklat inre. Tomheten inom oss skapar en bedrövlig självkänsla, och eftersom ingen kan leva med en sådan måste den "rättas till" med yttre attribut. Då plockar vi fram Audi-SUVen och den dyra utstyrseln - så kan vi luta oss på de sakerna för en stund och hoppas på att ingen annan når upp till vår nivå.
Reflektera över hur utbredd prestigesjukan är i vårt samhälle. Frågorna haglar: "Vad arbetar du med"? "Vad har du för bil"? "Vad har du för mobiltelefon"? "Har du pool?" "Har du hemmaspa"? "Vad har du för märke på jeansen/skorna/handväskan"? "Har du nytt kök/designad kaffebryggare/ismaskin"? "Jaså, du har inte alla de sakerna och hundra till - men då är jag ju bättre än du! Då tröstar jag mig med det och mår lite bättre för en halvtimme."
Äkta självkänsla och stort självförtroende byggs genom den inre resan. Då hittar vi styrkan som har varit fördold och då växer vi som människor. Och vad händer när vi växer som människor? Jo, andra människor känner det på meters håll. Och eftersom även de har intuition känner de det lönlösa i att tävla med äktheten hos den person som har tränat sinnet - så du vann utan att ens ha velat tävla.
Allt gott!
/Thorwald
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)