Vad är andlig eller spirituell utveckling? Hur börjar man och hur når man långt? Vad händer med själen och kroppen och varför?
Denna blogg tar dig in i en ny tid och värld, långt in!
Välkommen!
Oavsett om vi bekänner oss till taoismen, buddhismen, kristendomen eller någon annan åskådning har vi en väg att vandra. Detta är kanske inte så självklart som det låter. I den traditionellt utmejslade kristendomen, som tyvärr än idag är rättesnöret bland många s k troende, räcker det med att åkalla Gud och/eller Jesus. Därefter kan man agera hur som helst, anser man, och behöver inte tänka så mycket på hur man ska utveckla sin person i rätt riktning och hur man beter sig mot andra människor. Lika lätt är det för anhängarna av den buddhistiska grenen Rena landet som är utbredd i både Kina och Japan. Genom (muntlig) hängivenhet till Amitabha, det oändliga ljusets buddha som styr över det västra paradiset, får de troende plats i hans rike efter döden. Där försvinner all karma och således löses eventuella felaktigheter automatiskt.
Men ... Så fungerar det inte och sådant är inte ursprunget. "Tao" betyder 'väg' och på samma sätt omtalas "vägen" i Bibeln. Och ordet "yana" som vi hittar i buddhismens huvudströmmar hinayana, mahayana och vajrayana betyder 'farkost' eller 'vagn'. Helt tydligt beskrivs något som för den enskilda individen har både startpunkt och mål - vi har en farkost och färdas på en väg, vi har en sträcka att tillryggalägga genom egna ansträngningar.
Resan går genom vårt inre. Farkosten tar oss vidare till djupare nivåer och mot förädling. Den egna insatsen är krävande och kommer alltid att vara det. Detta inser vi numera i högre grad än förr, men nog finns det många som behöver upplysas om Farkosten på Vägen - det gemensamma ursprunget hos världens stora livsåskådningar.
Vi har tidigare konstaterat att buddhismen och kristendomen (och alla andra stora livsåskådningar också för den delen) säger samma sak: träna ditt inre, utveckla din moral, gör dig av med ditt ego, visa kärlek och hänsyn och skaffa förståelse för att du är en del av det kosmiska alltet. Men en avgörande skillnad mellan de båda är att buddhismen lutar sig på det faktum att vi reinkarneras, dvs. återföds, gång på gång tills vi har nått full upplysning och därmed befriat oss från det karma som binder oss vid jordeliven. Jesus och de andra profeterna i Gamla och Nya Testamentet talar inte om återfödelse, åtminstone inte uttryckligen. Därmed skulle kristendomen vara - mig veterligen - en av mycket få livsåskådningar i världshistorien som inte anser att vi föds om och om igen i nya kroppar för att förfina våra själar. Men så lär det inte vara.
Det som presenteras "utåt" i en religion eller livsåskådning kallas den exoteriska läran. Bibeln är givetvis fullt exoterisk, annars skulle den inte ha använts för att få "massorna" i alla länder och alla tider att förstå det bibliska budskapet. Typiskt exoteriskt är t.ex. de många liknelser som Jesus använde när han undervisade de enkla människorna ute i Mellanösterns byar. Kärnbudskapet kan sägas vara: "Följ dessa regler i ert dagliga liv så går det er väl."
Men det har i alla tider funnits människor som har velat tränga djupt in i de spirituella lärorna. För dem finns esoteriska läror - vi skulle gott och väl kunna kalla dem för "hemligheter". Den som enbart följer vissa grundläggande råd blir inte som Jesus eller Buddha eller någon annan mästare - så hur kommer man en bit på vägen mot att bli som dem? Esoterism handlar om just det, och de inre lärorna ser då alltså olika ut beroende på vilken livsåskådning man talar om.
Det är näst intill orimligt att Jesu esoteriska lära inte inkluderade reinkarnationstanken. Ett kraftfullt argument för detta är att han utbildades inom traditioner där denna är naturlig, och inte bara naturlig utan bärande för hela det filosofiska systemet. Vi får inte glömma att Nya Testamentet inte säger något alls om var Jesus befann sig mellan 13 och 30 års ålder, en mycket lång tid med tanke på hans korta levnad. Allmänt antas det att han utbildades av bl.a. buddhister under många och långa resor. Samtidigt - och detta är inte minst viktigt - aviseras det i förbifarten på många ställen i Nya Testamentet att Jesus undervisade, men vad han undervisade nämns inte. Att han undervisade folket är inte så intressant i detta sammanhang, men när han undervisade lärjungarna, vad sa han då? Under den tid de följde Jesus måste de ha fått oerhört mycket egen undervisning, sådan som inte delgavs några andra. Och då presenterades den esoteriska delen, sannolikt lika välutvecklad som inom t.ex. buddhismen eller hinduismen, om än kanske annorlunda på ett eller annat sätt. Det vet vi inte. Men de bärande delarna lär ha funnits där, i första hand reinkarnationstanken.
Tänk vad annorlunda kristendomen hade varit idag om dess esoteriska del hade varit lika tydligt uttryckt som den exoteriska. Tänk vad annorlunda vårt samhälle hade sett ut! Då hade kristendomens budskap talat till oss, människan hade kunnat finna motivation bara i det faktum att livet fortsätter med fler liv och fler igen. Då spelar det ju roll vad man gör i det här livet enligt den karmiska lagen som styr allt, alltid, överallt, i evigheter. Men nu är alltihop slut när livet är slut, tror alltför många, så varför ska man då göra annat än att titta på TV ...?
Möjligen skrevs Jesu esoteriska undervisning ner. Åtminstone fördes den vidare muntligt. Den fanns i alla fall, bevisligen. Men någonstans på vägen förlorades alltihop, och hur vet vi inte. Brand? Förföljelse och förstöring? Eller har den strukits under senare århundraden av någon mäktig kyrkans man som ansåg djupet i undervisningen vara opassande? I vilket fall förlorade kristendomen då sin bärande pelare, den som skulle gett läran hög relevans i det dagliga livet, inte minst i vår tid. Min förhoppning är att den reinkarnationsmedvetenhet som nu når allt fler av oss via buddhismen så småningom kan införlivas i kristendomen. Då kan vi åter vända oss till Gamla och Nya Testamentet för riktlinjer, och vi kan verkligen förstå budskapet på djupet.
-----
På bilden ser du Livsbrunnens nya symbol, bestående av Enso, zenbuddhismens cirkel, korset samt tai chi med universums båda grundkrafter yin och yang. Symbolen täcker mycket av det som jag utgår ifrån i mitt spirituella arbete.
Liksom alla klassiska livsåskådningar understryker hinduismen vikten av mindfulness och uttrycker tanken om närvaro i nuet på ett mer pregnant sätt än någon annan. I det berömda, ganska omfattande, verket Bhagavad-Gita påminns vi åtskilliga gånger om att vi ska bortse från arbetets frukter, dvs. inte tänka på att "bli klara" utan rikta uppmärksamheten enbart på det som uträttas i det absoluta nuet. Och den som tänker efter inser snabbt att det är just viljan att nå målet ("njuta av frukten") som skapar otillfredsställelse och stress när vi hänger tvätt, klipper gräs, bär hem matkassarna och utför alla andra vardagliga sysslor.
Jag rekommenderar er varmt att läsa Bhagavad-Gita (som för övrigt är en del av det stora eposet Mahabharata). Verket är skrivet i form av en dialog mellan guden Krishna och prins Arjuna och rymmer - inte oväntat - stor visdom, den som alldeles för många av dagens människor aldrig får stifta bekantskap med.
I svunna tider härjade farsoter som tog miljoner människors liv. Idag är pest och en del andra dödliga sjukdomar som drabbar den fysiska kroppen ersatta av omfattande vävnadsdöd på det psykiska planet. En av de allra allvarligaste åkommorna har med prestige att göra: att vara störst, bäst och vackrast är ett ständigt mål för många människor, varje sekund, minut och dag, år ut och år in. Du ser dessa människor överallt, hela tiden, helt enkelt därför att prestigetänkandet genomsyrar vårt ack så vilsna och illamående samhälle.
Vem har den mest statustyngda bilen? På motorvägen kommer först en Mercedes, tätt efter en Audi-SUV och därefter en BMW. Samtliga förare visar att de kan köra minst 150 km/h och allra bäst är den som tar täten genom att köra lite fortare. Där, på männens område, är den störste och bäste mannen han som ligger först under längst tid (ett plus är också om han har de trendigaste solglasögonen). Då tittar alla på honom och han kan - för ett ögonblick - känna sig stor inuti. När de andra bilarna har svängt av krymper han igen, tillbaka till den sedvanlige lille mannen. Då trivs han inte utan söker nästa situation där han kan sätta på masken och känna den konstlade självkänslan växa.
På festen rynkar kvinnorna på näsan åt andra kvinnor. "Hur kan hon ha på sig det där? Titta på mig istället, jag har minsann lagt ner pengar på klänning och skor och hår och naglar och accessoarer!" Efter festen tar kvinnan av sig alltihop, och tyvärr följer då även hela den så kallade personligheten med. Vem är hon utan sina tillbehör? Hur känner hon sig när hon inte kan trycka undan illamåendet genom att tävla med andra? Var är den inre lågan, det vill säga det välmående som inte är beroende av festens alla tillbehör? Det vet hon inte, och därför trivs hon inte utan söker nästa situation där hon kan känna sig stor.
Jag tycker uppriktigt synd om dessa människor och skulle vilja hjälpa dem att vakna och se verkligheten. De är offer för en av de stora sjukdomarna i vårt samhälle, prestigesjukan, som fullt ut är resultatet av ett outvecklat inre. Tomheten inom oss skapar en bedrövlig självkänsla, och eftersom ingen kan leva med en sådan måste den "rättas till" med yttre attribut. Då plockar vi fram Audi-SUVen och den dyra utstyrseln - så kan vi luta oss på de sakerna för en stund och hoppas på att ingen annan når upp till vår nivå.
Reflektera över hur utbredd prestigesjukan är i vårt samhälle. Frågorna haglar: "Vad arbetar du med"? "Vad har du för bil"? "Vad har du för mobiltelefon"? "Har du pool?" "Har du hemmaspa"? "Vad har du för märke på jeansen/skorna/handväskan"? "Har du nytt kök/designad kaffebryggare/ismaskin"? "Jaså, du har inte alla de sakerna och hundra till - men då är jag ju bättre än du! Då tröstar jag mig med det och mår lite bättre för en halvtimme."
Äkta självkänsla och stort självförtroende byggs genom den inre resan. Då hittar vi styrkan som har varit fördold och då växer vi som människor. Och vad händer när vi växer som människor? Jo, andra människor känner det på meters håll. Och eftersom även de har intuition känner de det lönlösa i att tävla med äktheten hos den person som har tränat sinnet - så du vann utan att ens ha velat tävla.
