Många i vår del av världen har fått ett andligt intresse de senaste åren. Kurser i meditation, mindfulness och många andra träningsformer är frekventa och välbesökta. Jag vill utifrån detta ta upp ett problem - en fälla för utövaren om jag uttrycker mig så - som är mycket viktigt och som handlar om huruvida vederbörande ska gå framåt eller stanna upp och sedan falla tillbaka till ruta ett.
Om du har insett vilka enorma förtjänster den andliga utvecklingen ger, så vill du ha ett inre lugn. Du vill meditera framgångsrikt. Du vill utöva mindfulness och alltså vara närvarande i nuet. Du vill ha ordning på, och stärka, energierna i kroppen, kanske genom qigong. Du vill öppna upp dina chakror. Kort sagt: du vill lyfta såväl själ som kropp till ett plan långt ovanför det där gemene man befinner sig.
När du nu vill det måste du också acceptera alla nödvändiga förändringar i din värld. Detta är oerhört viktigt att komma ihåg; det är där som 95 av 100 utövare faller igenom. Allt du vill lyckas med inom den andliga praktiken och utvecklingen är kopplat till sådant som du måste göra i det världsliga. Det är sanningen, och för den som verkligen vill och med hela sin existens dessutom förstår vad som måste till kan insikten om förhållandet vill-måste bli mycket smärtsam eftersom den penetrerar livet djupt.
Du måste reducera dina problem - inte minst de materiella och relationsmässiga - till ett minimum om du ska bli framgångsrik. I längden fungerar det helt enkelt inte att oroa sig för börskurserna och samtidigt träna sinnet till något utöver det vanliga. Släpp också tanken på den där personen som förödmjukar dig då och då - när du tränar sinnet ska du stå utanför detsamma, inte vara fast i dess turbulens. Materiella ting kan du alltid avstå ifrån om du verkligen menar allvar med din praktik (varenda liten sak du äger belastar ditt sinne), men värre kan det vara med relationer. Men naturligtvis bör du om möjligt avskaffa allt umgänge som är dränerande eller bara meningslöst. Och har du ett arbete som av någon anledning inte går att kombinera med andlig praktik, så använd all din fantasi för att fundera ut hur du kan stöpa om ditt liv i det avseendet. Du kommer att vara på arbetet en tredjedel av din tid i kanske 20 år till, så spåren blir alldeles för djupa för att du ska kunna sopa igen dem varje eftermiddag.
Det är alltså inga små förändringar som krävs av den seriösa utövaren. De är n-ö-d-v-ä-n-d-i-g-a. Och du måste erkänna dem! Begå inte det västerländska misstaget att försöka leva i andlighet samtidigt som du behåller din "gamla" värld. Det är dömt att misslyckas. Och det är där människor faller igenom: de klarar helt enkelt inte att lämna sin värld av prylar. Att utvecklas andligt kräver järnvilja och självdisciplin, men som jag tidigare nämnt blir man mer och mer självgående med tiden. Man förstår så småningom varifrån den verkliga tillfredsställelsen kommer, och man ser hur människorna runt om lider när de försöker lösa den omöjliga ekvationen att kombinera en yttre värld med en inre frid. Enkelhet i allt är en av nycklarna till ditt innersta, glöm aldrig det.
Allt gott!
/Thorwald
