onsdag 1 februari 2012

Svenska präster, ni lyckas tydligen inte vakna?



Technofest i kyrkan, pubkväll i kyrkans regi ... Stolta präster berättar för journalisterna att de minsann lockar folk till kyrkan! Det är naturligtvis inget fel i sig på varken technofester eller pubkvällar, men är det svenska kyrkans uppgift att anordna dem? Givetvis inte, särskilt inte när behovet av andlig vägledning är skriande stort i både Sverige och i de flesta delar av övriga världen. Fester och pubar finns det gott om - prästerna behöver inte, i sin stora yrkesmässiga och andliga vilsenhet, agera inkastare. Vi har sett i åratal att de famlar efter alla halmstrån som finns i närheten för att inte kyrkorna ska ramla ihop fullständigt, och nu har de funnit ett: de ska göra det som alla andra krögare gör, nämligen att låta människor dansa och dricka i lokalerna. Men är det verkligen med stolthet som de presenterar sina "landvinningar"? Nej, knappast. Det finns ingen rörmokare som åker hem till en kund och säger att han inte kan ordna rören men att han minsann kan fläta pil, och är uppriktigt stolt över det.

Svenska präster: gör er inte till åtlöje mer. Erkänn utan omsvep att ni inte har fått någon andlig kunskap under utbildningen och att ni således inte är kompetenta att leda människor på den andliga vägen, så kommer ni att mötas av både respekt och förståelse. Nu möts ni inte av varken det ena eller det andra.

Allt gott!

/Thorwald

Ett ovärderligt resultat av mindfulness IV: Vad kul det blev!



Tänk dig en sedvanlig "tråkig" uppgift, som att skruva i en skruv eller hänga upp tvätt. Eller skala morötter. Vanligtvis vill du bli färdig så snabbt som möjligt så att du kan göra nästa sak, och nästa och nästa ... Men när du har tränat sinnet en längre tid genom meditation, och på så vis börjat aktivera dels känslan för vad mindfulness är för något, dels viljan att vara närvarande i nuet, kommer du att upptäcka att alla "tråkiga" saker faktiskt inte är så tråkiga - de har ett egenvärde! De blir mål i sig, inte (bara) medel för att komma vidare! Det blir då intressant för dig hur du rör kroppen, hur du aktiverar sinnena när du utför uppgiften och hur du koncentrerar dig. Du gläds åt situationen. I praktiken är det både svårt och tidskrävande att nå detta stadium, men när du väl är där blir många moment i det dagliga livet så mycket lättare att handskas med. Och är det inte just det som vi behöver, redskap för att förenkla och harmonisera vardagen? Det må kallas kensho eller ej, men nyttan med dem behöver man knappast tvista om!

Allt gott!

/Thorwald