Ett centralt begrepp inom andlig utveckling är jaget, eller egot som det ofta kallas. Vad är då detta? Egot är den del av ditt sinne som vill vinna, äga, såra, ha övertaget, känna skadeglädje, hämnas, vara störst, bäst, vackrast och mest statustyngt. Om detta inte lyckas blir egot aggressivt, surt, förbittrat ... Egot är också det som jublar över personliga vinster, blir förälskat, fixerar sig vid sex och tilltalas av förströelse. Man skulle alltså kunna säga att det finns dels en "negativ" sida av egot, dels en mer "positiv". Men vi får inte glömma att den "positiva" sidan snart förändras till sin negativa motsats; de allomfattande energicyklernas förändringar (som beskrivs t.ex. genom yin och yang) gäller alltid för egenskaperna som är kopplade till egot. Den som jublar över en lottvinst på 50 000 kronor kommer snart att känna ett habegär och sörja att vinsten inte var på 500 000 kronor istället. Och ju mer pengar/kärlek du vinner, desto mer rädd kommer du att vara att pengarna/kärleken försvinner. Det positiva med översvallande kärlek, glädje osv. är bara skenbart.
Egot är något som sakta men säkert måste slipas bort för att du ska kunna utvecklas andligt, ja, egots försvinnande är själva utvecklingen. Så länge det finns kvar i någon nämnvärd omfattning befinner du dig i en cirkel där du hela tiden skapar nya negativa tendenser i livet. Riktigt stora spirituella framsteg är då inte möjliga.
Inom buddhismen talar man om "original mind" som kontrast till egot. "Original mind" är det som är kvar i en människas sinne sedan egot har bekämpats. Varje människa har ett sådant rent sinne där inga begär finns, men hos de allra flesta är egot långt starkare. Du kan se på förhållandet mellan det rena sinnet och egot på samma sätt som du betraktar vårt solsystem. Låt det rena sinnet vara solen och egots olika delar representeras av planeterna. Runt det stilla, rena sinnet snurrar girighet, hat, aggression, bitterhet och de andra tillstånden som måste bort för att du ska få ett liv i harmoni utan känslomässiga berg och dal-banor. De kommer aldrig - aldrig - att lämna dig om du inte ser uppgiften att slipa bort dem som en av de viktigaste uppgifterna i ditt liv.
Egot styr oss alltså helt; vi utvecklar det tidigt i livet och dör med stenhårt mejslade karaktärer utan att ha tagit tillvara på möjligheterna till utveckling. Den som börjar meditera finner däremot vägen till flexibilitet, mjukhet och eftertanke och därmed till egots försvinnande. Du behöver inte göra något särskilt, bara praktisera tålmodigt. I takt med att du finner alltmer stillhet under meditationen blir du så småningom varse vad det är som bryter denna stillhet så snart du lämnar kudden, och redan då har du tagit ditt första steg mot att förändra din egoformade karaktär. Exempel: du har haft ett lyckat meditationspass och funnit relativ stillhet. När du lämnar kudden kommer du med ens att tänka på den nya mobiltelefonen som vore trevlig att ha. Habegäret bryter stillheten för den här gången - men det stör dig, du tycker inte om att stillheten försvinner. Med tiden blir stillheten och de nya insikterna allt viktigare, betydligt viktigare än det som alltid var så viktigt förut. Det är inte längre väsentligt att bilen är nytvättad, att män/kvinnor lägger märke till ditt yttre, att du har ett visst märke på kläderna, att du är den som vinner diskussionen och så vidare i alla aspekter som överhuvudtaget kan knytas till egots natur. Och så långt kommen i din utveckling kommer du också att vilja dra dig undan det vi kallar "samhället", inklusive många bekantskaper. Detta är ett naturligt steg för varje andlig adept. Varför? Samhället är uteslutande en produkt av egot, i alla delar, medan du har kommit längre. Du kan inte ha lämnat (åtminstone delar av) egot bakom dig och samtidigt tilltalas av andra människors egorelaterade byggnation. Detta är skälet till att andliga män och kvinnor genom historien till sist har tröttnat på sin samtid och sökt antingen ensamheten eller gemenskapen bland andra adepter. Det du har funnit i ditt inre måste ha en motsvarighet även i det yttre.
Att vinna över egot är en mycket krävande process som kan ta många år. Men du kommer att vinna till sist. Meditera, tillämpa meditationens insikter i vardagen och läs böcker för att kunna knyta an din egen utveckling till andra utövares. Trots att mycket arbete väntar är vägen ändå ganska rak!
Allt gott tills vi hörs igen!
/Thorwald
Egot är något som sakta men säkert måste slipas bort för att du ska kunna utvecklas andligt, ja, egots försvinnande är själva utvecklingen. Så länge det finns kvar i någon nämnvärd omfattning befinner du dig i en cirkel där du hela tiden skapar nya negativa tendenser i livet. Riktigt stora spirituella framsteg är då inte möjliga.
Inom buddhismen talar man om "original mind" som kontrast till egot. "Original mind" är det som är kvar i en människas sinne sedan egot har bekämpats. Varje människa har ett sådant rent sinne där inga begär finns, men hos de allra flesta är egot långt starkare. Du kan se på förhållandet mellan det rena sinnet och egot på samma sätt som du betraktar vårt solsystem. Låt det rena sinnet vara solen och egots olika delar representeras av planeterna. Runt det stilla, rena sinnet snurrar girighet, hat, aggression, bitterhet och de andra tillstånden som måste bort för att du ska få ett liv i harmoni utan känslomässiga berg och dal-banor. De kommer aldrig - aldrig - att lämna dig om du inte ser uppgiften att slipa bort dem som en av de viktigaste uppgifterna i ditt liv.
Egot styr oss alltså helt; vi utvecklar det tidigt i livet och dör med stenhårt mejslade karaktärer utan att ha tagit tillvara på möjligheterna till utveckling. Den som börjar meditera finner däremot vägen till flexibilitet, mjukhet och eftertanke och därmed till egots försvinnande. Du behöver inte göra något särskilt, bara praktisera tålmodigt. I takt med att du finner alltmer stillhet under meditationen blir du så småningom varse vad det är som bryter denna stillhet så snart du lämnar kudden, och redan då har du tagit ditt första steg mot att förändra din egoformade karaktär. Exempel: du har haft ett lyckat meditationspass och funnit relativ stillhet. När du lämnar kudden kommer du med ens att tänka på den nya mobiltelefonen som vore trevlig att ha. Habegäret bryter stillheten för den här gången - men det stör dig, du tycker inte om att stillheten försvinner. Med tiden blir stillheten och de nya insikterna allt viktigare, betydligt viktigare än det som alltid var så viktigt förut. Det är inte längre väsentligt att bilen är nytvättad, att män/kvinnor lägger märke till ditt yttre, att du har ett visst märke på kläderna, att du är den som vinner diskussionen och så vidare i alla aspekter som överhuvudtaget kan knytas till egots natur. Och så långt kommen i din utveckling kommer du också att vilja dra dig undan det vi kallar "samhället", inklusive många bekantskaper. Detta är ett naturligt steg för varje andlig adept. Varför? Samhället är uteslutande en produkt av egot, i alla delar, medan du har kommit längre. Du kan inte ha lämnat (åtminstone delar av) egot bakom dig och samtidigt tilltalas av andra människors egorelaterade byggnation. Detta är skälet till att andliga män och kvinnor genom historien till sist har tröttnat på sin samtid och sökt antingen ensamheten eller gemenskapen bland andra adepter. Det du har funnit i ditt inre måste ha en motsvarighet även i det yttre.
Att vinna över egot är en mycket krävande process som kan ta många år. Men du kommer att vinna till sist. Meditera, tillämpa meditationens insikter i vardagen och läs böcker för att kunna knyta an din egen utveckling till andra utövares. Trots att mycket arbete väntar är vägen ändå ganska rak!
Allt gott tills vi hörs igen!
/Thorwald
