En myrstack av meditationstekniker I: om zen

Människor i alla världsdelar har utövat meditation i tusentals år. Skillnaderna mellan olika typer är mycket stora; den enda gemensamma nämnaren är koncentrationen som teoretiskt kan riktas mot vad som helst. Inom zenbuddhismen är emellertid målet att vila i tomhet, alltså att inte koncentrera sig på någonting. Men en utövare måste ändå börja med att träna upp koncentrationen (exempelvis med hjälp av den visualiseringsövning som beskrivs under rubriken "Kom igång!" nedan). Det är en paradox att man måste kunna koncentrera sig på något för att sedan lyckas med att inte koncentrera sig på någonting!

Att vila i tomhet är en upplevelse som alla borde få ta del av. Vårt jordiska perspektiv bleknar bort och en obeskrivbar frid infinner sig. Det kan ta år innan du når ett sådant tillstånd, men ihärdig träning ger resultat.

En zenbuddhistisk meditationspraktik kan - i ett längre perspektiv - se ut på följande sätt:

• Koncentrationen tränas upp med hjälp av visualiseringen av siffror. När du behärskar detta kan du börja fokusera på in- och utandning: känn kylan i näsan när du andas in, känn värmen när du andas ut. Släpp andra tankar. När de ändå kommer, så låt dem gå och återvänd till känslan vid in- och utandning. Bli inte irriterad på dig själv för att du inte kan stå emot tankarna - det skapar bara mer känslosvall.


• Så småningom kommer du att kunna glida allt djupare in i meditationen. Ditt sinne blir allt lugnare för att en vacker dag bli helt tomt. Ett sådant stadium av djup meditation varar kanske bara en minut eller två, men ger frid och kraft som verkar länge efteråt. Och du får ny inspiration!


• Av din koncentrations- och meditationspraktik följer, som jag tidigare har beskrivit (och kommer att skriva mer om), fysiska och mentala förändringar. Dessa är beständiga, till skillnad från samadhi, tillståndet av tomhet.

Det är mycket viktigt att du sitter med rak rygg utan stöd (och med huvudet rakt och inte framskjutet) oavsett om du sitter på golvet i hel- eller halvlotusställning eller med korslagda ben, eller på en stol. Detta för att maximera möjligheten till energiflöde i kroppen, och jag tänker då på bland annat kundalinienergin som finns i kroppens nedersta chakra, rotchakrat. Frigörandet av min kundalinikraft kom då jag hade suttit ett längre meditationspass och ryggen hade kroknat något. Jag rätade på den och kunde från den stunden och fyra dagar framåt konstatera att jag hade frigjort den sägenomspunna kraften.

Din utveckling vad gäller koncentrationsförmåga, personlighet och andlighet kan komma att se ut som en stadigt stigande aktiekurva. Du går hela tiden framåt, men svackorna/nedåtgångarna kan vara både långa och påfrestande. Vi är alla underkastade cykliska energier av allehanda slag (inte minst från månen och solen), och meditationen påverkas lätt negativt eftersom det är lika svårt att behålla samadhi som att balansera på en lina. Och även när förutsättningarna är de bästa är det svårt att meditera. Du måste nästan alltid kämpa mot roterande tankar, uppdykande känslor och ibland sömn. Men du går hela tiden framåt. Efter tre månaders misslyckade försök att meditera kan du kanske tro motsatsen, men håll ut - det blir bättre!

Jag kommer snart att skriva även om andra meditationstekniker. Till dess: Allt gott!

/Thorwald

Du kan ALDRIG vinna ...

På motorvägen tävlar bilarna mot varandra. Alla ska köra fortast och ha den bästa bilen. På arbetet och festen tävlar människorna mot varandra. Alla ska vara vackrast, tjäna mest pengar och ha flest kontakter. På gymmet ska kvinnorna vara smalast och ha trendigast kläder och männen ska ha störst muskler. I TV-reklamen hör vi: "Boost your ego." Vår samhälle är ett samhälle av tävlan. Varför, när all tävlan är till sin natur meningslös?

En av taoismens enklaste men samtidigt djupaste lärosatser lyder: "Tävla inte med någon, för då kan ingen tävla med dig." Men varför ska du då inte tävla? Jo, du kommer ändå att förlora i förlängningen. Det du vinner kommer att gå dig ur händerna och dessutom orsaka nya problem. Oavsett vad du tävlar om, så kämpar och försakar du, kanske i åratal, i en tävlan som bara kan sluta på något av två sätt: antingen förlorar du, du når aldrig dina mål och är olycklig för det, eller också når du tillfälligt ditt mål, att vara högst upp, bäst eller vackrast - och blir olycklig därför att den positionen ständigt utmanas av andra. Med tävlan följer ett oroligt sinne, om du så ligger etta i evighet. Vi vet alla hur de egentligen mår, mannekängerna, skådespelarna, lyxfruarna, proffstyckarna i TV, männen med Porsche ... Deras liv är olycklig tävlan, och utseende, status, rikedom och rampljus kommer att gå dem ur händerna. De vet, givetvis. Men de blir inte olyckliga bara den dag det sker - blott vetskapen om att allt kommer att försvinna, och att de kan petas ner till andra plats redan nästa dag, gör dem olyckliga redan nu.

Inre tomhet leder till ett fattigt liv, självutveckling skapar rikedom i detta liv och nästa. Det tränade och utvecklade sinnet ser den jordiska tävlingsarenan i klart ljus, som ett ställe där vuxna människor går bakåt istället för framåt, odlar egenskaper som de borde bekämpa och vinner - ingenting.

Allt gott!

/Thorwald

Från delar till helhet

I väst har vi länge befunnit oss på stickspåret att skilja kropp och psyke åt. Först på senare tid har vi insett att några vattentäta skott inte existerar, och då närmar vi oss det holistiska tänkandet som så länge varit grundläggande i många andra delar av världen. Detta säger att allt samverkar, inget existerar oberoende som någon enskild ö.

För den som mediterar blir holismen snart en realitet. När kroppens energier får tillfälle att börja flöda och lösa upp blockeringar - och det känner du, det är ett som är säkert! - ställer du gärna dig själv frågan: Hur är det möjligt att starta upp en sådan helt ny verksamhet i en "gammal" kropp? Jag borde ha upplevt det någon gång tidigare under alla år!? Men nej, för hjärnan har aldrig tidigare varit tyst. Det är alltså inte i första hand kroppens stillhet som får dess energier att börja röra på sig, utan hjärnans stillhet och tystnad. (Att hjärnan sedan får lättare att tystna ju mindre du rör kroppen är en annan och mer given aspekt.) Förenklat kan man säga, att den här kopplingen öppnar dörren för dig så att du så småningom alltmer börjar betrakta även yttervärlden i termer av orsak och verkan mellan företeelser som tidigare inte verkade vara sammankopplade. "Detta händer därför att ..."; "Om x, så y ...".

Och det är ett svep av meditationens underbara trollspö!

Allt gott så länge!

/Thorwald